Nätets snabbt växande utmaningar

30 september 2013

STOCKHOLM: Möten, genomgångar och diskussioner från dagens början till dagens slut.

Så blir det när man varit borta en vecka.

På eftermiddagen samlades vi i det strategiska råd vi bildat för att diskutera en del av de snabbt växande utmaningarna på cyberområdet.

Rådet samlar ju olika tankesmedjor, myndigheter och forskare kring en dialog om olika strategiska utmaningar som vi står inför.

Och på cyberområdet är de sannerligen betydande.

Nätfrihet har ju varit en fråga där Sverige gått i spetsen för det internationella arbetet under de senaste åren, och där vi ju också haft betydande framgångar.

Det arbetet kommer vi alldeles självklart att fortsätta.

Till detta kommer så alla de viktiga frågor som faller under rubriken cybersäkerhet.

Och nu handlar ju den internationella debatten allt mer såväl om hur vi skall skydda oss mot olika former av avlyssning som om vad som händer om olika stater börjar planera för offensiva nätoperationer som kommer det öppna kriget mycket nära.

Allt detta visar på det snabbt växande behovet av en internationell diskussioner om möjliga normer och regler för staters uppträdande på nätet.

En del av detta kan mycket väl vara ett konstaterande av att regler som gäller i övrigt gäller också här – allt från skyddet av medborgerliga fri- och rättigheter till allt det som ryms inom krigets lagar.

Med med all säkerhet finns det utmaningar som inte helt ryms inom dessa ramar, eller där det i alla fall kan behövas uttrycklig bekräftelse på att det är just dessa som gäller.

Till detta kommer så diskussionerna om det sätt på vilket nätet administreras och dess regelverk växer fram. Den modell som ju varit eminent framgångsrik under de gångna decennierna har ju kommit att ifrågasättas allt tydligare av olika stater.

Tillsammans är det ingen tvekan om att detta ger bilden av ett nytt och snabbt växande område också för utrikespolitiken.

Om Sverige är väl rustat för detta eller inte kan säkert diskuteras, men alldeles uppenbart är att det är ett område som vi också med utgångspunkt i våra egna nationella intressen måste ägna starkt ökad uppmärksamhet åt under kommande år.

Diskussionerna i strategiska rådet under eftermiddagen visade också att olika aspekter på denna fråga nu ses som viktiga för de olika institutioner, myndigheter och andra som vi hade företrädda.

Om lite mer än två veckor kommer jag att vara i Seoul i Korea för den stora internationella konferens om nätfrågor som ordnas där som uppföljning på tidigare års konferenser i London och Budapest.

Då kommer det att vara möjligt att ta temperaturen på den internationella dialogen, och då kommer det också att vara möjligt att peka på vägar framåt i den.


Tillbaka hemma

29 september 2013

STOCKHOLM: Hemma igen efter veckan i New York handlar det om att planera för den vecka som kommer.

Efter mer normal arbetsdag under morgondagen – med sammanträde bl a med vårt strategiska råd – blir det på tisdag stor uppställning för statsbesök från Portugal.

President Cavaco Silva var faktiskt premiärminister i sitt land samtidigt som jag var statsminister i Sverige, och jag ser fram mot hans besök här under tisdagen och onsdagen.

Efter regeringssammanträde på torsdagen styr jag vägen till Dubrovnik för konferens där med fokus på energiförsörjning i regionen men med många av Balkans ledande politiker på plats.

Och det ger möjlighet till åtskilliga samtal.

Med Bosniens utrikesminister kommer det att finnas anledning att följa upp resultaten av det möte som landets ledande politiker kommer att ha i Bryssel på tisdag i akt och mening att se om man kan lösa upp de frågor som just nu blockerar landets närmande till EU.

Och jag har också bokat in ett möte med Albaniens nytillträdde utrikesminister. Vi sågs som hastigast i New York, men det finns anledning att fördjupa relationen.

På ett eller annat sätt tar jag mig sedan till Visby för Hjalmarsson-stiftelsens årliga konferens där. Naturligt nog är det utvecklingen i det Östliga Partnerskapet som kommer att stå i fokus för diskussionerna detta år.

Nu på söndagkvällen tar jag självfallet del av det resultat som växer fram ur valet till det s k nationalrådet i Österrike.

De två regeringspartierna ser ut att försvagas något, men allt tyder på att den sittande breda koalitionen kommer att ha möjlighet att sitta kvar.


En bra vecka för global diplomati

28 september 2013

NEW YORK: Sakta tunnas närvaron av presidenter, premiärministrar och utrikesministrar här ut, och snart är det dags även för mig att stänga väskan, ge mig av ut mot Kennedy-flygplatsen och börja färden hemåt.

Men det har, med alla rimliga mått, varit en framgångsrik vecka för internationell diplomati.

I centrum för uppmärksamheten här står det faktum att president Obama ringde Irans president Rouhani när denne var på väg ut till flygplatsen i går.

Det blev ett 15 minuters lätt historiskt samtal, och den saken förminskades inte av att det kom till allmänhetens kännedom genom att president Rouhani sände ut ett tweet i ärendet.

Och därmed har öppningen mellan Iran och USA blivit än tydligare under denna vecka. Reaktionerna i debatten här är många, och vart det lider blir det inte mindre intressant att följa reaktionerna i Iran.

Alldeles säkert finns det de som är mer inriktade på konfrontation än på samarbete.

Från Israels sida kommer redan uttalanden som antyder att man ser mindre positivt på denna öppning.

Egentligen är det underligt.

Om det finns en möjlighet att genom konstruktiv diplomati räta ut frågetecknen kring Irans nukleära problem borde detta på ett mycket tydligt sätt ligga i Israels intresse.

Att fortsättning kommer att följa i denna fråga är alldeles uppenbart.

På lite större avstånd från de mest braskande rubrikerna har kontakterna om fredsprocessen mellan Israel och Palestina varit åtskilliga.

Här är det utrikesminister John Kerry:s engagemang och energi som på ett tydligt sätt har bidragit till att driva processen framåt.

Och det går i dag att finna fler än för bara några månader sedan som faktiskt tror att ansträngningarna denna gång har förutsättningar att lyckas.

Men då kommer det alldeles säkert i slutskedet att krävas ett direkt engagemang också av president Obama i direkta förhandlingar.

I går kunde säkerhetsrådet också enigt besluta om resolutionen om förstörelse av Syriens innehav av kemiska vapen. En kanske stundtals något snubblande diplomati har därmed lett fram till ett mycket starkt och långsiktigt effektivt svar på angreppet med giftgaser den 21 augusti.

Samtidigt ökar ansträngningarna att faktiskt nu få till stånd en fredskonferens för Syrien. Jag hade åtskilliga samtal med centrala aktörer i den frågan under gårdagen.

Och jag vågar tro att vi nu är på väg mot en sådan under hösten.

Svårigheterna är självfallet betydande. Inte minst gäller detta den allt påtagligare splittringen i den syriska oppositionen med alla de långsiktiga risker som ligger i detta.

Men de svårigheterna kommer knappast att bli mindre med tiden. Snarare tvärt om. Och därmed tror jag att det är bäst att nu försöka att samla det som samlas kan kring en fredskonferens.

En vecka som denna har självfallet inneburit också väldigt mycket annat. Mångfalden av möten, överläggningar och sammanträffanden under denna årliga vecka mycket betydande.

Men nu bär det långsamt hemåt.

Nya utmaningar. Och fortsatt arbete med de gamla.


Nätfrihet – och bra dag för FN

27 september 2013

NEW YORK: Ny morgon här, och en ny dag fulladdad med frågor och möten.

Och det börjar med ett seminarium som vi ordnar tillsammans med International Peace Institute kring frågan hur vi skall föra vårt arbete med nätfrihet framåt.

Vi vann ju en betydande seger genom resolutionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter, men de som har en annan syn fortsätter att försöka påverka global syn och globala principer på ett sätt som inskränker nätfrihetens möjligheter.

Och det gör de inte minst genom olika tankar på någon form av global styrning som skulle förändra karaktären på nätet i en riktning som öppnar upp mera för de stater som vill inskränka och censurera.

Så kring dessa frågor sitter vi ner för en diskussion någon timme denna morgon.

Sedan blir det dags för mig att rusa över gatan till FN-byggnaderna för att tillsammans med Mexico leda mötet kring fördraget för att förbjuda varje form av kärnvapenprov, det s k CTBT-fördraget.

Detta är ju en mycket viktig byggsten i arbetet att förhindra ytterligare spridning av kärnvapen och därmed också bereda vägen för en successiv minskning av de existerande arsenalerna.

Och här har vi ju haft en ledande roll under de senaste åren.

Mycket under denna dag här kommer annars att kretsa kring Syrien.

Förhoppningen är att det efter beslut i OPCW i Haag skall vara möjligt att få ett beslut i FN:s säkerhetsråd under eftermiddagen om hur förstörelsen av Syriens kemiska vapen kommer att gå till.

Samtidigt diskuteras nu intensivt möjligheten att sätta ett datum för den fredskonferens som ju går under beteckningen Geneve 2. Jag skulle tro att också det arbetet kommer att lyckas framåt kvällen.

Då träffar jag också FN-medlaren Lakhdar Brahimi för närmare diskussioner om detta.

Och under dagen träffar jag också FN:s humanitäre chef Valery Amos för att fortsätta diskussioner om möjligheten till starkare skydd för det rent humanitära arbetet i Syrien.

Vi stöder ju ansträngningarna att få till stånd en separat resolution av säkerhetsrådet om just detta.

Och kanske kan också det arbetet röra sig lite framåt under dagen.

Det har förutsättningar för att bli en bra dag för FN – och i alla händelser en hektisk dag för mig.


Bra att KU kommer att granska Ekots uppgifter

26 september 2013

NEW YORK: Låt mig först, med anledning av saker hemma, säga att jag mycket varmt välkomnar att de uppgifter som Ekot fört fram om ”Gunilla Carlssons lön” nu kommer att granskas av riksdagens konstitutionsutskott.

Även om jag kanske inte har några större illusioner om att Ekot kommer att ge den redovisning vi ser fram mot att göra för KU samma braskande uppmärksamhet välkomnar jag självfallet denna möjlighet.

Systemet med avräkningar mot biståndsbudgeten är i sina huvuddrag väl känt, öppet redovisat och i överensstämmelse med det internationella regelverket.

Just denna sak har dock inte i någon större utsträckning varit föremål för uppmärksamhet i New York.

Här har min dag handlat om IMF:s bedömningar av den globala ekonomin, FN:s arbete med att eliminera Syriens kemiska vapen, Henry Kissinger:s syn på världsläget, diskussioner om Afghanistan inför presidentvalet, samarbete med USA om olika frågor i Europa, stöd till stadsbyggande i Palestina och dessutom en serie av bilaterala överläggningar där Afrikas Horn och Irans nye utrikesminister Zarif måhända förtjänar att noteras speciellt.

Rimligt hektiskt, kan man kanske säga.

Och i morgon fortsätter det i samma tempo.

Då lämnar dock Fredrik Reinfeldt New York för sitt viktiga bilaterala besök i Mexico. Han landar i Mexico City fram mot kvällen, och då kommer redan Ewa Björling att vara på plats.

Innan dess hinner dock Fredrik Reinfeldt och jag på morgonen träffa Atlantic Council och dess olika experter för att lyssna på deras bedömningar av olika framtidsfrågor, och jag kommer sedan att fortsätta med en del av dessa frågor under lunch.

Men på programmet står också mycket annat, och bland detta inte minst ett viktigt möte med vängruppen för Syriens demokrati under eftermiddagen.

Inte minst handlar det mötet om vårt stöd till Syriens demokratiska opposition. Där kommer jag att tala på vägnar av alla de nordiska och baltiska länderna.

På kvällen har vi i EU-kretsen sedan middag med USA:s John Kerry för att diskutera olika gemensamma globala utmaningar.

Samtalsämnen kommer ty följande inte att saknas.


Obama, Rouhani och Reinfeldt

25 september 2013

NEW YORK: Generaldebatten i dag har, som väntat, dominerads av USA:s och Iran:s respektive presidenters inlägg.

Att jämföra dem med varandra är inte alldeles lätt.

Bägge var formulerade med utgångspunkt från respektive lands politiska tradition, och hade nog bägge en tanke inte minst på den inhemska publiken.

President Obama gjorde en sympatisk och bra genomgång av den amerikanska politikens utmaningar i främst Mellersta Östern. Av den omtalade s k ”pivot to Asia” var det inte lätt att se några svår. Verkligheten har dikterat att agendan blivit en annan.

Tyngdpunkten låg på dels en tydlig öppning till Iran och dels ansträngningarna för att få till stånd en lösning mellan Israel och Palestina.

Möjligen hade jag hoppats att han skulle ha varit lite mer konkret också när det gäller ansträngningarna för en politisk lösning i Syrien, inklusive stöd till Lakhdar Brahimis ansträngningar.

Men öppningen till Iran var tydlig.

Jag tror knappast det har inträffat tidigare att USA:s president nämnt att landet varit inblandat i att avsätta en vald premiärminister i Iran, eller att han referat till den iranske högste ledarens tydliga religiösa förbud mot kärnvapen.

President Rouhanis anförande framfördes med iransk politisk och kulturell retorik, men undvek allt det som tidigare varit provokativt och oacceptabelt, och refererade uttryckligen till den öppna handen i President Obamas tal några timmar tidigare.

Hur detta kommer att utvecklas vidare återstår att se, men de lika försiktiga som tydliga öppningarna i dag var i alla fall viktiga.

Det kommer att krävas öppen och konstruktiv diplomati från bägge sidor under de kommande månaderna.

I övrigt har dagen inneburit den ena statschefen efter den andra innan Fredrik Reinfeldt alldeles nyss nu på kvällen blev den första regeringschefen på talarlistan.

Inte minst återkom han till det tema om kvinnors rättigheter som han ju koncentrerade sig helt på när han senast framträdde inför FN:s generalförsamling.

Och hans tal kommer jag självfallet att twittra länk till så fort som möjligt.

Men min dag har också inneburit serier av olika bilaterala möten och självfallet löpande kontakter med mina olika kollegor från EU-länderna här.

Tillsammans satt vi ner en timma med också Catherine Ashton för att utbyta informationer och bedömningar om de olika utmaningar FN och vår diplomati står inför just nu.

Och morgondagen kommer att innebära mer av olika bilaterala möten bl a med Afghanistans utrikesminister Rassoul och Irans dito Zarif.

Bägge blir intressanta.

Viktigt blir också mötet på eftermiddagen med den s k AHLC-kommittén som koordinerar den internationella hjälpen till Palestinas statsbyggande.

Men lite utflykter utanför huset blir det också.

Tillsammans med Fredrik Reinfeldt träffar jag biträdande chefen för IMF David Lipton, och i sedvanlig ordning sitter jag ner en timma med Henry Kissinger för att höra hans syn inte minst på de utmaningar USA står inför just nu.


I dag börjar stora diskussionen i FN

24 september 2013

NEW YORK: I dag inleds så den allmänna debatten på FN:s generalförsamling.

Snart vandrar Fredrik Reinfeldt och jag från vårt hotell ner till den provisoriska byggnad där generalförsamlingen i år äger rum i avvaktan på att renoveringen av den ordinarie skall bli färdig.

Och debatten börjar som vanligt med FN:s generalsekreterare följd av Brasiliens och USA:s presidenter.

Men den talare som nog kommer att tilldra sig det största intresset i dag är Irans nye president Hassan Rouhani som anlände hit till New York i dag och som tydligt står i centrum för amerikanska medias intresse.

Att han sänder ut nya och betydligt mer försonliga signaler är uppenbart. I EU-kretsen har vi detta år sluppit de plågsamma och lätt löjliga diskussionerna om när och hur vi skall resa oss och gå under det iranska anförandet. Nu är läget helt annorlunda.

Vad detta sedan kan komma att leda till i substans återstår självfallet att se.

Viktigast i detta avseende är de nukleära förhandlingarna, och de kommer att återupptas i Geneve inom kort.

Jag skulle tro dels att det kommer att dröja till fram mot nästa sommar innan vi vet om de kommer att ge resultat eller ej och dels att förutsättningarna nu är bättre än vad de varit på mycket länge.

Men viktigt är att vi nu verkligen utnyttjar den möjlighet till kreativ diplomati som genom detta håller på att öppnas upp. Vår politik måste ju handla om att lösa konflikter – inte skapa dem.

Vad generaldebatten i övrigt kommer att erbjuda återstår att se. Fredrik Reinfeldt kommer att hålla vårt svenska anförande först vid åtta-tiden lokal tid här i kväll.

Min förmiddag här handlar om att utnyttja möjligheten till informella samtal när alla är samlade i salen för inledningen av den allmänna debatten.

Men sedan börjar serien av olika informella samtal. I eftermiddag sätter vi oss dessutom ner i kretsen av EU:s utrikesministrar för att diskutera gemensamma frågor vi arbetar med här.

Då kommer alldeles säkert Syrien att vara i fokus.

Så var också fallet när Fredrik Reinfeldt och jag träffade generalsekreterare Ban Ki-moon uppe på 38:e våningen i det nyrenoverade FN-huset i går eftermiddag.

Han tackade för de olika insatser vi gjort när det gällt att hjälpa med FN-inspektionerna, och vi sade att vi självfallet är beredda att ställa resurser till förfogande för det arbete som nu förestår när det gäller att förstöra Syriens innehav av kemiska vapen.