I Italiens vackra höst. Alltför kort.

30 oktober 2015

TABIANO CASTELLO: Något dygn här i norra Italien skadar aldrig, och just dessa dagar är underbart vacker men fortfarande behagligt mild, gränsande till varm, höst.

Världen känns relativt fjärran.

Men annars kan man härifrån skåda ut över de nejder där åtskilliga av Europas avgörande strider genom historien har stått.

Här konsoliderades det romerska imperiet när de cisalpinska gallerna underkuvades. Men här utmanades det också på allvar när goter och langobarderna och andra vällde in och gradvis också tog över.

Så småningom blev statsstäderna här allt starkare medan kampen mellan påvemakten i Rom och kejsaren norr om Alperna böljade fram och tillbaka. Och grunden lades till den italienska renässans som på sitt sätt var Europas återkomst.

Och så kan man fortsätta ända in i våra dagar. 

Tar jag fram en kikare kan jag nog ana den trakt där det fortfarande lagras kärnvapen, hitkomna för att möta en sovjetisk invasion längs samma väg som en gång hunnerna kom.

Men i dessa dagar talas det mest om invasion när det diskuteras flyktingar. 

Förra året låg fokus på rutten över centrala Medelhavet till Lampedusa och Sicilien. Och hit kommer fortfarande stora mängder på väg till Europa från olika afrikanska länder. 

Den strömmen kommer knappast att sina. Och de ihållande fredsansträngningarna i Libyen har dessvärre ännu inte åstadkommit något stabilt resultat.

Men de omfattande räddningsoperationerna under EU:s flagg har medfört att uppmärksamheten nu riktas mot de mer östliga rutter över Egeiska Havet där både antal och problem nu är större.

Här är det sammanbrottet i Levanten och osäkerheten i Afghanistan som återspeglas i strömmen av förtvivlade människor.

I Wien sitter just nu en större mängd utrikesministrar och försöker att hitta vägar till en fred i Syrien. 

Det är tydligt att det är åtskilliga som har lyckats att tränga sig in. Många vill vara med, trots att det bara är få som genuint kan bidra.

För USA handlar det om att försöka överbrygga spänningen mellan Iran och Saudiarabien, och för Ryssland tror jag att det handlar om att finna en politisk väg ut ur vad som annars riskerar att bli ett långvarigt militärt äventyr i regionen. 

Vi får se vad detta leder till. 

Jag skulle tro att det blir några dygn i Wien, och sedan är frågan hur detta skall följas upp med fortsatta samtal i sannolikt lite mer begränsade format.

Något omedelbart genombrott tror jag knappast att det finns någon som tror på.

Samtidigt intensifieras striderna i Syrien. Jag ser rapporter om att såväl regimen som Daesh rycker fram kring Aleppo. 

Och det talas om ett mycket stort antal nya flyktingar.

Själv återvänder jag dock i morgon till det asiatiska dramat.

Jag flyger till Peking och anländer dit under söndagen. 

Och i en lite större och bredare version av det jag alldeles nyligen var på i Guangdong-provinsen i södra Kina skall vi – en grupp s k politiska personligheter – nu lyssna på den kinesiska ledningen och diskutera landets utveckling. 

Det gör vi strax utanför Peking under några dygn, men kommer in till staden också innan det blir dags att åka hem igen. 

Man har nyligen avslutat det s k femte plenum med kommunistpartiets centralkommitté och lagts fast riktlinjerna för den ekonomiska politiken under de kommande fem åren.

Det saknar inte intresse.

Och det gör självfallet inte heller den utrikespolitiska utvecklingen. Här kommer säkert de nya spänningarna kring Sydkinesiska sjön att komma upp i såväl presentationer som diskussioner.

Lite motvilligt får jag således i morgon överge den vackra och varma hösten vid foten av Apenninerna för att bege mig tillbaka till Mittens Rikes norra huvudstad.


Flyktingar och Kina i olika fokus.

27 oktober 2015

ABU DHABI: Dygnen med diskussioner i värmen här går nu snabbt mot sitt slut, och om några timmar inleder jag de flygningar som i morgon bitti kommer att föra mig hem till Stockholm igen.

Och det har varit en lång resa denna gång – bokstavligen jorden runt.

Här befinner jag mig mitt i arabvärlden och vid randen av Persien, men de diskussionerna jag deltagit i har bara ytterligt marginellt handlat om de utmaningar som finns eller har sitt ursprung i just detta område.

Men om någon vecka är jag tillbaka härom, och då kommer fokus helt och hållet att ligga på just de frågorna.

Min uppgift här har varit att leda det tankearbete som fokuserar på Europa och våra utmaningar, och lite av vår syn på dessa kommer vi att sammanfatta i ett papper inför det stora Davos-mötet i slutet av januari.

Slående här som annorstädes är att medan den europeiska debatten just nu är helt och hållet absorberad av flykting- och migrationsutmaningen, är fokus från USA nästan lika koncentrerat på den utmaning som Kina på olika sätt utgör.

Att diskussionerna och frågorna kring de kortsiktiga problem och de långsiktiga både utmaningar och möjligheter Europa står för när det gäller flyktingar och migration varit många behöver knappast påpekas.

Men det har också handlat om Kina.

I dag har ett amerikanskt örlogsfartyg seglat genom 12 sjömilszonen kring en av de öar i Sydkinesiska sjön som Kina ensidigt förklarat som sina, och protesterna från Peking har varit mycket tydliga. 

Vi kommer att få höra mer om detta. Den kinesiska maktens tillväxt, och de farhågor denna ledder till, riskerar att föra oss allt närmare allt allvarligare konfrontationer.

Men för mig här har självfallet också den digitala agendan varit viktig.

Temat för mötet i Davos kommer tydligen att vara den fjärde industriella revolutionen, och den handlar ju om hur de digitala teknologierna skapar helt möjligheter. 

Och de olika frågeställningarna kring den digitala utvecklingen blir allt fler och allt viktigare, och det samtidig som riskerna för att förlegad politik skapar nya blockeringar blir allt tydligare.

Om detta skriver jag i en global debattartikel som nu publicerats i bl a Huffington Post, och som jag redan fått åtskilliga reaktioner på.

Inte minst handlar det om utvecklingen i Europa som trots en del positiva steg nu allvarlig riskerar att gå åt fel håll. 

I stället för en allt mer gemensam europeisk digital marknad riskera vi faktiskt en allt mer fragmentiserad sådan.

Men nu blir det middag med några vänner från världens alla hörn innan det bär av till flygplatsen.

Och jag ser genuint fram emot att morgon kunna återse Stockholm.


Landet i Abu Dhabi för GAC.

25 oktober 2015

ABU DHABI: Nu har jag landat här, hittat mitt hotell och börjat att sortera ut koncepten inför de olika mötena under de kommande dygnen.

De s k Global Action Councils som World Economic Forum satt upp är tänkta att vara något av idégeneratorer i olika globala frågor. 

En gång om året samlas de alla samtidigt för att också göra det möjligt för mer eller mindre ordnade diskussioner mellan dem.

Och det är det som sker här i Abu Dhabi under de närmaste dygnen. 

Tillsammans är vi väl kring 1400 personer som deltar i de olika aktiviteterna. Det är, med andra ord, ett rätt så stort arrangemang. Någonstans skall jag lyckas att leta upp också Anders Borg.

Min uppgift är att leda arbetet i den GAC som handlar om Europa. Vår uppgift är att försöka skissa på de kommande två årens utmaningar för Europa – och det finns ju en del sådana.

Och strax hoppas jag att kunna finna mina olika medarbetare i myllret här.

I New York hann jag i går dessvärre bara med att vara med om den första förmiddagen av styrelsemötet i International Crisis Group. 

Men eftersom det var dels diskussionen om den strategiska inriktningen och dels diskussionen om Europa och dess närområde var det ju inte utan betydelse.

Dessvärre tvingas vi konstatera att de senast fem åren inneburit fler konflikter, fler dödade och fler på flykt. Och det sker efter två decennier då utvecklingen var betydligt mer positiv.

Detta innebär också att stater och internationella organ och institutioner blivit så upptagna av de krav som akut krishantering ställer att insatser och resurser för att förebygga och faktiskt lösa kriser snarare har minskat.

Och det är självfallet en allvarlig utveckling. Motsatsen borde objektivt sett ha varit fallet.

Här har ICG en viktig roll. 

Genom faktabaserade analyser och rekommendationer grundade på breda kontakter utan diplomatiska hänsynstagande kan ICG förbättra det samlade internationella samfundets möjligheter att förebygga och lösa olika konflikter. 

Det är nu 20 år sedan ICG sattes upp, och jag tillhör dem som satt stort värde på dess olika analyser och rekommendationer långt innan jag bu hamnat i dess styrelse. 

Svenska regeringar under en följd av år har också tillhört dem som gett ICG tydlig och viktigt stöd. Så är det också fortsatt.

När styrelsen gick från att diskutera den strategiska inriktningen till att fokusera mera på det europeiska närområdet blev det oundgängligen en diskussion kring Ryssland och dess intentioner.

En studiegrupp ur ICG hade nyligen tillbringat tio dygn i Kiev och Moskva, och det hade satt sina tydliga avtryck. 

Till detta kommer att ICG:s verksamhet i Ryssland, som fokuserat på inte minst konflikterna i norra Kaukasus, kommit under allt hårdare tryck från myndigheterna.

Och nu diskuterade vi hur vi i denna situation skall inrikta våra olika kommande insatser i detta vidare område. Men detaljerna i den diskussionen hör knappast hemma här.

Även om det kanske inte kommer att dominera diskussionerna här i Abu Dhabi bör noteras att denna söndag ju är en dag med viktiga val.

Långt borta är det presidentval i Argentina.

Efter att ha genomlevt ett antal olika arrangemang där presidenten Kirchner ansett att hon skulle undervisa oss andra om sakernas tillstånd, och med den ekonomiska politik hon bedrivit, har jag svårt att se annat än att varje förändring i Buenos Aires blir till det bättre.

Men vi får väl se.

Närmare hemma är det viktigt parlamentsval i Polen, och där tyder allt på att regerande Medborgarplattformen OP kommer att förlora, och makten tas över av mer nationalkonservativa krafter.

I detta ligger icke oväsentliga faror för den ekonomiska politiken, och möjligen också betydande faromoment för den europeiska orienteringen.

Men även här är det nog bästa att avvakta och se hur utvecklingen blir. Blir det en majoritets- eller en koalitionsregering?

I Ukraina är det så lokalval i dag, och de har en betydelse utöver vad lokala val normalt har.

Efter det att det genomförts först president- och sedan parlamentsval efter de stora förändringar landat gått igenom kan man säga att dessa val fullbordar Ukrainas demokratiska cykel. 

Okomplicerade är de dock knappast, och den djupa ekonomiska krisen, med en förväntad nedgång på ca 15% i år, kommer sannolikt att innebära att olika populistiska krafter kommer att ta vind i seglen.

Och det kan förvisso inte uteslutas att det finns de som vill runda hörnen när det gäller kampen om makten i olika viktiga städer.

Från hemmafronten noterar jag den breda uppgörelse om flyktingpolitiken och angränsande områden som ingicks mellan regeringen och allianspartierna i går.

Den var självfallet en kompromiss, och ingen har heller hävdat att den i allt löser alla problem, men den rör i alla fall den samlade politiken i rätt riktning, och den gör det dessutom i brett samförstånd.

I bägge avseendena finns det anledning att välkomna den.

Migrationsverkets rätt dramatiska prognos bidrog säkert till att göra överenskommelsen möjlig.

Exakt hur saker och ting kommer att utvecklas vet vi inte, men det är ju långt ifrån osannolikt att vi får en situation där mottagningskostnaderna kommer att vara ca 50% högre än försvarsanslaget och att ca 60% av biståndsanslaget kommer att användas för att täcka dem – och där den största enskilda mottagaren av bistånd är inte längre är Afghanistan utan i stället Malmö.

En sådan situation är självfallet inte hållbar. Den insikten verkar nu finnas.

Och viktigt i uppgörelsen var att man började att ta steg också när det gäller att underlätta den avgörande integrationen. Det är hur vi lyckas eller misslyckas med den som på sikt är avgörande för oss.

Mer kortsiktiga avgörande är självfallet hur det samlade Europa klarar den akuta hanteringen, i viktiga avseenden återstår det att se.

I dag är det åter krismöte med och om utvecklingen på Balkan i dessa avseenden. 

Situationen där är ju långt ifrån tillfredsställande, strömmen av flyktingar från Turkiet och Grekland fortsätter att vara stark och ibland verkar det som om olika länder arbetar mer mot än med varandra.

Under den gågna veckan har närmare 50.000 personer kommit från Turkiet över till de grekiska öarna. Och därifrån tar de sig vidare upp genom Balkan.

Att sedan det nära förestående valet i Kroatien sannolikt komplicerat hanteringen tillhör också bilden.

Också detta kommer med den allra största säkerhet att tillhöra det som diskuteras under mina dygn här i Abu Dhabi.


Och nu i New York.

23 oktober 2015

NEW YORK: Den långa flygningen från Seoul tog mig över Japan, längs ryska Kamtjacka-halvön, upp till Alaska och sedan ner över Canada för landning på Kennedy-flygplatsen här. 

Jag lyfte från Seoul på torsdagskvällen långt innan den dagen ens hade börjat i New York, men när jag mitt i den korta natten passerade den internationella datumlinjen var jag tillbaka i den begynnande torsdagen och landade sedan på dess kväll här.

Så kan det bli på vår runda jord. 

Och här inleds i morgon styrelsesammanträdet med International Crisis Group. Egentligen sträcker sig dess olika aktiviteter till måndag, men för min del bär det vidare redan lördag eftermiddag. 

Men intill dess hoppas jag att vi hunnit med en del av det viktigaste.

I morgon kväll har mottagning med också FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon för att höra också hans syn på olika utmaningar från FN:s perspektiv just nu.

Generalförsamlingen antog ju nyligen de mångordiga s k utvecklingsmålen, och alla har gratulerat varandra till det, men i avgörande poltiska frågor som t ex konflikten i Syrien förefaller läget i FN minst lika låst som tidigare. 

Och nu misstänker jag att många diskreta samtal kring FN här handlar om vem som kommer att efterträda Ban Ki-moon som generalsekreterare.

Skall man följa den informella rotation som ofta gällt borde det bli någon från Europas mer östliga delar. 

Det saknas inte dugliga kandidater.

Sedan blir det middagar i olika hem runt om i New York. 

För min del blir det en middag med bl a amerikanska f d finansministern Larry Summers för att diskutera läget i den globala ekonomin just nu.

Jag misstänker att vi kommer att prata åtskilligt om Kina på den.

På lördagen hinner jag dessvärre mest vara med om diskussionen om olika utmaningar för Europa och ICG:s olika aktiviteter i det sammanhanget, men det har ju alldeles självklart sin betydelse.

En grupp ur styrelsen har alldeles nyligen varit i Kiev och Moskva, och det skall bli intressant att höra deras reflektioner.

Men mötet här ger ju också rika möjligheter till informella samtal med styrelsemedlemmar från världens alla hörn. 

Här utvecklas ju också det drama som är den amerikanska inrikespolitiken inför presidentvalet nästa år.

I dag har Hillary Clinton suttit i ett kongressförhör i inte mindre än elva timmar om attacken på den amerikanska ambassaden i Benghazi. Det var en hög grad politiskt affär, som i detta avseende gick en bra bit längre än vad t o m vad våra KU-förhör stundtals gör, men som hon att döma av vad jag ser på TV här i kväll klarade väl.

Att hon blir det demokratiska partiets presidentkandidat kan det i dag inte råda någon tvekan om. 

På den republikanska sidan sedan det fortfarande tämligen så kaotiskt ut.

På lördag eftermiddag sätter jag mig så åter på ett flygplan för att ta mig till Abu Dhabi och mötet där med World Economic Forum:s s k Global Action Councils.

Där leder jag arbetet i den GAC som ägnar sig åt just Europa. 

Vi skall ha en prognos om de kommande två årens sannolika utveckling klar till mötet i Davos i slutet av januari nästa år.


Kan Blockchain hjälpa oss?

21 oktober 2015

SEOUL: Andra dagen för mig här har varit en dag av att blicka framåt i en rad olika avseenden.

Det blev ett par timmar med Pindar, Silvia, Vlad och Paul med diskussioner om vad som kan komma bortom det internet som vi känner i dag.

En författare och konsult från Canada, en programmerare från Rumänien, en nätpionjär från Kina, en nätjurist från Korea – i alla tänkbara åldrar – var en ganska blandad och spännande kombination.

Och det handlade om Blockchain. Det är den teknologi som i dag möjliggör olika digitala valutor, men som har en potential långt bortom detta. 

Vlad tillhör den handfull av personer runt om i världen som nu skriver protokoll för de kommande versionerna av denna teknologi med betydligt ökade möjligheter.

Och det är en fascinerande grupp av något tjog av personer runt om i världen som nu driver denna utveckling. 

De möts ständigt i Stanford, Hong Kong eller Sydney och ger svävande svar på frågan var de egentligen bor – i en kombination av på flygplan och på nätet, misstänker jag. 

Och nu satt vi några här i Seoul och från våra olika utgångspunkter bollade synpunkter på vart detta kan leda.

För min del handlade det självfallet om vad i denna utveckling som kan komma att vara relevant för att hantera en del av de problem som vi identifierar i den globala kommission jag leder.

Och sannolikt är svaret: åtskilligt. Men teknologin är ännu i sin linda, och förståelsen av den än mer så.

Till övriga frågor som är stora under diskussionerna här är alldeles självklart Kina.

Korea har en stark och viktig säkerhetsrelation med USA, och en stark och snabbt växande ekonomisk relation med Kina. 

Och då och då under dessa dagar ställs odiplomatiskt frågan om hur detta kan komma att utvecklas i det lite längre perspektivet.

Bakom den frågan ligger den större frågan om hur Kinas växande makt kommer att påverka regionens utveckling. En bestämd professor från Peking gjorde ingen större hemlighet av de ambitioner man har i det avseendet.

Här ligger självfallet den långsiktiga spänningen vad gäller säkerhet i denna del av världen. 

En välkänd professor från USA var tydlig i sin tes att detta förr eller senare kommer att leda till en öppen konflikt. Andra röster var mindre pessimistiska – men också mindre säkra. 

Den kortsiktiga spänningen ligger alldeles självklart i situationen inte alls långt härifrån – vårt möte ligger inom räckvidden för långskjutande nordkoreanskt artilleri på andra sidan stilleståndslinjen.

Det talas nu om förberedelser för ett nytt kärnvapenprov, om än inte omedelbart förestående.

Jag tillhör ju dem som inte kan se att regimen i Pyongyang kan komma att överleva, och är påtagligt bekymrad över de olika scenarier som finns för dess möjliga kollaps. 

Här finns, om det inte hanteras rätt, en risk för en direkt konfrontation mellan Kina och USA. Högkvarteret för USA:s 8:e armé ligger väl inom synhåll från vårt hotell.

Och det gör det viktigt att det finns fungerande dialoger för säkerhetsfrågor mellan alla olika aktörer i regionen.

Kvällens middag kommer för min del med all sannolikhet att handla åtskilligt om detta,

I morgon är det sista dagen här.

Jag leder en panel om framtidens nätfrågor. Det finns åtskilligt att säga.

Och fram mot kvällen lämnar jag Seoul och sätter mig på ett plan till New York. 

Det är tretton timmars tidsskillnad dit. Eller elva. 

Det beror ju på åt vilken håll man räknar.


Korea blickar framåt.

20 oktober 2015

SEOUL: Mitt i natten i går kom jag hit, och tidigt i dag på morgonen började diskussionerna på stora World Knowledge Forum här.

Jag var här förra året i samband med att vi få också hade ett möte med Global Commission on Internet Governance här – Korea ligger mycket långt framme i alla dessa frågor – och i år ville de att jag skulle komma tillbaka för att dels diskutera geopolitik och dels global cyberpolitik.

Och det gör jag gärna. 

Frågorna är viktiga, och perspektiven från denna del av världen förvisso viktiga de också.

Till detta kommer att Seoul är en spännande, dynamisk och sympatisk storstad. Jag återvänder gärna hit.

Dagens diskussioner här har spänt över breda fält.

För min del har det blivit mest geopolitik. 

Jag hamnade i en diskussion med en rysk företrädare som hävdade att Ukraina var en ”artificiell nation” som man ty följande inte behövde respektera. 

På min fråga vilka andra stater som man såg som ”artificiella” och ty följande kunde göra som man ville med – Belarus? Kazakhstan? Lettland? Georgien? – blev det dock inget tydlig svar.

Men attityden är självfallet skrämmande. Och ukrainarna betraktar sannerligen inte sin stat som ”artificiell” och med mindre rätt till självständighet än andra.

Annars är det mest Kina det handlar om när det gäller geopolitik, och jag kommer att lyssna uppmärksamt på vad som sägs i det ämnet.

Sedan blir det mycket nätet, den fjärde industriella revolutionen och nätpolitik för min del under de kommande två dagarna. 

I dag missade jag dessvärre några sessioner om den nya ”shared economy” med bl a såväl Ueber som AirBnB här för att presentera sina visioner för framtiden.

Korea tänker tydligt att vara på framkant i den utvecklingen också.

Vestibulen i hotellet här är annars fylld med avancerade kretskort, fantastiska skärmar, 3D-skrivare och drönare i diverse skapelser. 

Detta är en industrination i utveckling.


Snabb besök i Peking.

18 oktober 2015

PEKING: Det var vackra och soliga dagar med klar blå himmel nere i sydliga Guangdong, men en modern 747-8 har nu fört mig till nordliga Peking med dess tydliga problem inte minst med den förorenade luften.

Varför kommunisterna flyttade huvudstaden tillbaks hit från mer centralt belägna Nanking vet jag inte. 

Att tidigare mongoliska och manchu-dynastier föredrog denna stad närmare deras hemländer är då kanske mer begripligt.

Men nu är det som det är. 

Hett på sommaren och kallt på vintern. Och numera med en luftkvalitet som torde vara den särklassigt sämsta av alla världens huvudstäder.

Det var intressanta dagar av dialog nere i Guangdong, och det kommer med all säkerhet att bli en fortsättning på detta forum. 

Det är upplagt med viss inspiration från andra fora i andra delar av världen.

Och det är förvisso av stor betydelse att bättre förstå utvecklingen i detta allt viktigare land. Vi kommer alla på ett eller annat sätt att beröras av Kinas utveckling. 

I dessa avseende har dessa dagar med också några andra f d ledande politiker från olika demokratier varit mycket bra.

Tydligt är att det här också finns ett intresse att lyssna på de synpunkter som vi som inbjudits hit kunde tänkas att ha.

Gårdagens avslutande diskussion handlade om den kinesiska ekonomin, och det var ovanligt såväl att höra framträdande ekonomer komma med helt andra och lägre siffror för tillväxten än de officiella som att lyssna på mycket olika uppfattningar om vägen framåt.

Att mäta tillväxt är nu inte alldeles enkelt, och förutom de officiella finns det andra mått här i Kina.

Populär är att mäta järnvägstrafik, elkonsumtion och motsvarande för att få en bättre bild, men i China Daily på planet upp hit läser jag att vissa nu diskuterar ett index som utgår bl a från inrikesflyget, uttag på bankomater och paketleveranser för att försöka att bättre fånga in utvecklingen.

Den kinesiska ekonomin förändras tydligt. Området kring Pärl-flodens var ju under ett skede ”världens fabrik”, men det är ju tydligt hur också detta nu ändras. 

Och tjänstesektorn växer. 

Man räknar med att 40% av den privata konsumtionen nu går till olika former av tjänster. Och den prisat konsumtionen stiger – med nuvarande trender kommer den 2030 att vara av ungefär samma storlek som USA:s samlade ekonomi.

Men åtskilligt bromsar också i Kina.

En sektor av statsföretag som efter finanskrisen blivit alldeles för stor, och som tydligt bromsar den ekonomiska tillväxten, ses som ett av de allra största problemen. 

Men om man kommer att lyckas att skära ner och begränsa denna sektor återstår att se. Det s k femte plenarsammanträdet med kommunistpartiets centralkommitté inom kort väntas ta itu med frågan.

Vi får väl se. Stegen hitintills förefaller relativt halvhjärtade.

Och sedan är det ingen tvekan om att begränsningarna på internet har en negativ verkan. 

Jag tipsas visserligen hela tiden om mer eller mindre finurliga sätt som man kan ta sig runt dessa på, men det är ingen tvekan om att de är ett betydande problem inte minst för företag beroende av ett fritt och kontinuerligt flöde av data också över gamla nationsgränser.

Här tror jag att Kina förr eller senare måste välja väg. Säkerheten får inte bli ett hinder för utvecklingen – i förlängningen kan det också bli ett hot mot säkerheten.

Men om man inser det är långt ifrån säkert. 

Att den kinesiska ekonomin bromsar in något är naturligt. De flesta utgår och hoppas på att det blir vad som brukar kallas en mjuklandning.

Men i våra diskussioner fanns det också de dom inte uteslöt alternativet med en s k hård landning. 

Och i det alternativet kanske det faktiskt är störst sannolikhet för att man faktiskt kommer att ta tag i de faktorer som bromsar den kinesiska ekonomin.

Lätt följer jag härifrån med vad som händer i Europa och i Sverige. Men det är långt borta. I media registreras flyktingkrisen, men inte så mycket mer.

Ny dialog med Japan. Kommande trepartsmöte i Korea. Motsättningar om Sydkinesiska Sjön. Kommande valet i Mynanmar. President Xi Jinpings statsbesök i Storbritannien. 

Världen ser lite annorlunda ut härifrån.
Nu blir det ett dygn här i Peking för mig. Och sedan bär ett vidare.