Nordiska Rådets dag och diskussion

30 oktober 2013

OSLO: Denna dag dominerades helt av de olika nordiska utrikes- och säkerhetspolitiska överläggningarna på och i anslutning till Nordiska Rådets session här.

Men dagen inleddes med att Börge Brende och jag turnerade mellan alla de olika morgonsoffor och liknande som TV och radio här har att erbjuda.

På detta följde så vårt möte med alla de nordisks utrikesministrarna, även om Danmarks Villy Sövndal stannade hemma just denna gång.

På den efterföljande presskonferensen märktes en antydan till besvikelse när jag på fråga sade att mer eller mindre aktuella frågor om avlyssning inte hade stått på vår agenda eller diskuterats.

Men andra frågor räckte till, och bland dem var konflikten i Syrien den särklassigt viktigaste.

Redan under vår informella middag i Tromsø gick vi igenom de olika insatser våra länder gjort och gör när det gäller att förstöra kemiska vapen, så nu var det de humanitära och politiska aspekterna som stod i centrum.

Och alldeles självklart diskuterade vi också flyktingsituationen inte minst i Medelhavet och de insatser som jan komma att krävs i detta avseende.

Även om Norge och Island inte är med i EU är de ju med i Schengen-samarbetet, och därmed de facto en del av den problematik som vi ju nu möter.

När jag efter vår gemensamma lunch med Nordiska Rådets presidium på eftermiddagen för rådet självt presenterade rapporten om vårt samarbete handlade det självfallet också om det allt tätare ambassadsamarbete vi utvecklat under de senaste åren.

Diskussionen i rådet – också om den försvarspolitiska redogörelsen som Finlands försvarsminister Carl Haglund stod för – visade det starka och breda stöd som finns för ett successivt utökat samarbete på dessa områden.

Och ett konkret uttryck för detta är att vi nu planerar för ett gemensamt möte mellan Nordens försvars- och utrikesministrar på Island i anslutning till att ett antal av vara flygvapen kommer att öva gemensamt där under februari.

Den kanske intressanta delen av debatten i rådet kretsade kring några inlägg av Grönlands sedan våren nya premiärminister Aleqa Hammond.

Hon efterlyste djärvt en nordisk insats med drönare för övervakning kring Grönland, vilket ledde till en diskussion där Finlands Erkki Tuomioja ansåg att dessa frågor nog bäst diskuterades av alla arktiska stater inom ramen för Arktiska Rådet, och jag framhöll att det kommer att finnas anledning att studera olika rymdbaserade möjligheter for såväl övervakning som kommunikation i det väldiga arktiska området.

Intressant var också hur Aleqa Hammond mycket tydligt och i motsats till danska företrädare markerade att hon ansåg att Grönland var i sin fulla rätt att själv fatta beslut om att bryta och sälja också uran.

Inte utan kontrovers såväl i den egna huvudstaden Nuuk som med Köpenhamn har man ju nyligen fattat beslut om att börja en process i den riktningen.

För henne är självständighet för världens största ö målet, men realistiskt sett är nog vägen dit lång.

I dag får Grönland ett finansiellt bidrag från Danmark som motsvarar ca 15.000 Euro per person, och det skulle krävas en mycket betydande tillväxt i den grönländska ekonomin för att man skulle kunna klara sig utan detta stöd.

Och till detta kommer de utrikes- och säkerhetspolitiska aspekter vars betydelse förvisso inte skall underskattas. Det danska ansvarstagandet i dessa frågor ger en stabilitet i området som annars kanske inte skulle vara självklar.

Men det var förvisso intressanta meningsutbyten kring detta, och alldeles säkert kommer vi under kommande år att få höra mera om detta.


Från Tromsø till Oslo

29 oktober 2013

OSLO: Det var en dag dominerad av överläggningarna i Barentsrådet uppe i Tromsö, men när de avslutats tog vi SAS hit ner till Oslo för att ansluta till de olika mötena i anslutning till Nordiska Rådet.

Uppe i Tromsö hade jag annars anledning att notera att jag under mina år som Sveriges utrikesminister varit fler gången i norra Norge – mellan Narvik och Kirkenes – än vad jag varit i Oslo.

Och detta är ju ett tämligen konkret uttryck gör den samlade nordregionens ökade betydelse och potential.

Överläggningarna i Tromsö var kanske inte överdrivet dynamiska – i grunden upprepades mycket av det som sades i Kirkenes i juni, och det var nog naturligt att det var så.

Men ordförandeskapet i rådet överlämnades från Norge till Finland, och utrikesminister Erkki Tuomioja presenterade det ambitiösa program som de kommer att arbeta efter. Alldeles utmärkt.

Här nere i Oslo har det sedan varit en serie av möten under kvällen.

Gemensamt offentligt möte på Höyres Hus med de bägge partiordförandena tillika statsministrarna Erna Solberg och Fredrik Reinfeldt. Fullt hus. Hög stämningen. Bra diskussion.

Mottagning på Sveriges ambassads residens för alla de olika svenskar som deltar i dessa dagars olika nordiska möten här. Fullsatt. Festligt.

Middag med den moderata partigruppen i det Nordiska Rådet med sedvanlig blandning av yngre och äldre, statsråd och nybörjare och representanter för Nordens varje vrå och vinkel.

Alltid en av de absolut höjdpunkterna i dessa sessioner. Gamla minnen blandas med nya perspektiv. Och det knyts band av betydelse för den framtid som skall komma.

Nu avslutas dagen. Rätt sent.

Men redan 07:00 skall jag sitta i TV tillsammans med min norske kollega Börge Brende.

Först i den ena kanalen. Sedan raskt vidare till den andra.

Och sedan raskt vidare till serien av möten i kretsen av både utrikesministrar och parlamentariker under dagen.

Viktigt. Och alltid lika värdefullt.


Samarbete i norr

28 oktober 2013

TROMSÖ: När jag landade här strax efter fyra på eftermiddagen möttes jag av den första snön och det arktiska mörkret som förebådade den kommande vinterns ankomst.

Det var i januari i år som jag senast var här, och genom åren har det blivit åtskilliga besök i denna allt mer vitala arktiska metropol i Norden.

Tidigare i dag hade utrikesminister Börge Brende valt Tromsö som platsen för sitt första större anförande, och föga förvånande handlade det om Norges nordområdespolitik.

Han pekade bl a på att en tredjedel av Norges landområde och 80% av landets maritima zoner ligger norr om Polcirkeln. Och alldeles självklart talade han om den påtagliga ekonomiska potentialen i dessa nordliga områden.

Det handlar om fisk, energi, turism, mineraler och åtskilligt utöver detta. Och det handlar alldeles självklart om det nödvändiga samarbetet över gränserna – med Ryssland, Sverige och Finland.

Och det är ju kring dessa frågor vårt samarbete i Barentsrådet kretsar, och som vi kommer att diskutera på den informella middagen i kväll och det mer formella mötet under morgondagen.

Nere i Oslo har ju de nordiska och baltiska statsministrarna inlett sina samtal, som fortsätter under kvällen under ordförandeskap av statsminister Erna Solberg.

Och jag vet att Fredrik Reinfeldt tillhör dem som sätter stort värde på detta informella samarbete med alla våra grannländer. Tillsammans är vi ju faktiskt någonting som den åttonde största ekonomin i världen, och med i allt väsentligt en positiv ekonomisk utveckling och goda framtidsutsikter.

Här uppe i vår regions nordliga delar är det självklart att relationerna till Ryssland är av speciell betydelse.

Norge och Ryssland kommer att samarbeta allt närmare inte minst kring utnyttjandet av energiresurser i Barents Hav, och detta kommer bland mycket annat att bidra till den stabilitet i dessa nordliga områden som vi har ett tydligt intresse av.

Minnen av krig och konfrontation finns det många av här.

Här vid Tromsö låg de tyska slagskeppen – Tirpitz det mest kända – under andra världskriget redo för sina raider mot de allierade ishavskonvojerna för att hjälpa Sovjetunionen i dess kamp mot Hitler.

Och under det kalla krigets decennium var detta måhända en ”flank” till den centrala fronten tvärs genom Tyskland, men ett synnerligen centralt område när det gällde en möjlig konfrontation i Nordatlanten om kontrollen av livlinan mellan USA och Europa över Atlanten.

Men nu är tiderna annorlunda.

Att säga att de är utan problem vore förvisso fel, men när vi ägnar oss åt dem på det sätt vi ska är det viktigt att inte förlora perspektiven.

Det är trots allt möjligheterna till ett vidgat samarbete som är det dominerande perspektivet, och det vi har anledning att ägna störst uppmärksamhet.

Utmaningar finns. Klimat- och miljöpolitiken tillhör alldeles tydligt de viktigare.

Men också säkerhetspolitiken med dess resurser för övervakning och ingripande för att värna stabiliteten är viktig. Här håller ju samarbetet här uppe i norr mellan våra nordiska länder på att bli allt viktigare.

Nu stundar middag.

Och här uppe i Tromsö brukar Ishavet innebära goda möjligheter också i det avseendet.


Nordiska och norska dagar framöver

27 oktober 2013

STOCKHOLM: Söndag med sedvanligt försök att se lite framåt på den kommande veckan.

Och det blir, som jag skrivit här tidigare, en vecka inledningsvis dominerad av Barents, Norden och Norge.

Samarbetet i vårt omedelbara närområde är och förblir en prioritet i vår utrikespolitik.

Det var ju i juni som jag var uppe i Kirkenes och högtidligt firade att två decennier gått sedan Barents-samarbetet inleddes.

Men nu är det ett mer ordinarie ministermöte under det norska ordförandeskapet. Och det inleds med middag under värdskap av utrikesminister Börge Brende i Tromsö i morgon kväll.

Innan dess kommer han under dagen att ha presenterat den nya norska regeringens politik för nordområdena. Den är en prioritet för denna liksom den var för den tidigare regeringen.

Efter det mer formella ministermötet under tisdagen i Tromsö flyger jag ner till Oslo och de olika mötena i anslutning till Nordiska Rådets session där.

På kvällen hoppas jag också få tid med middag med partivänner från de olika nordiska länderna.

På onsdag har vi så möte med de nordiska utrikesministrarna där, och senare under dagen presenterar jag vår redogörelse för vårt samarbete för Nordiska Rådet och de olika parlamentariska representanter som sitter i detta.

Och i anslutning till det har vi också en mer allmän debatt om vårt utrikespolitiska samarbete.

Efter dessa nordiska och norska dagar har jag för avsikt att ta det lite lugnare under några dagar. Det är skollov, och det medför ju stundtals sina förpliktelser.


Bra samarbete kan bli än bättre

26 oktober 2013

STOCKHOLM: Det blev ett konstruktivt och trevligt besök när Norges nya utrikesminister Börge Brende gästade oss på sin första utlandsresa i går.

Och vi kommer ju att umgås åtskilligt under de närmaste dagarna. Hela första delen av den kommande veckan kommer jag ju att tillbringa i Norge med först Barentsrådets ministermöte i Tromsö och därefter Nordiska Rådets session i Oslo.

Gemensamt diskuterade vi hur vi skall bygga vidare på det mycket goda samarbete vi haft under de senaste åren, men där det alltid finns möjligheter att på olika sätt gå vidare.

I den nya norska regeringen är det nu så organiserat att Börge Brende också ansvarar för såväl bistånds- som handelspolitiken, och hans kollegor här i Stockholm är därmed också Ewa Björling och Hillevi Engström.

Men därtill har Vidar Helgesen, med bakgrund här i Stockholm under senare år som chef för IDEA, nu gjorts till statsråd i statsministerns kansli med speciellt ansvar också för Europa-politiken, d v s förbindelserna med EU.

Någon fundamental omläggning av den politiken i riktning medlemskap torde knappast vara aktuell i närtid, men med en regering som inte längre innehåller partier öppet negativa till EU borde möjligheterna till en bättre relation ju finnas.

Och jag hoppas kunna träffa också Vidar Helgesen när jag kommer till Oslo nästa vecka. Senare vet jag att också han avser komma till Stockholm för vidare samtal.

Våra samtal i går spände över vida områden.

Arbetet såväl inom Arktiska Rådet som Barentsrådet har ju blivit allt viktigare för bägge våra länder under senare år, även om det är naturligt att de norska intressena här är än starkare än de svenska.

Och i bägge dessa samarbeten har vi ju en konkret och praktisk kontakt med utvecklingen i viktigare delar av Ryssland.

För Norge står ju inte minst energifrågorna i fokus – Börge satt intill för någon vecka sedan i styrelsen för Statoil – men de har ju stor betydelse också ur ett vidare europeiskt perspektiv. Norge konkurrerar med Ryssland om att vara den ledande leverantören av naturgas till EU.

Men Norge har också en lite speciell funktion inte minst när det gäller den palestiska utvecklingen genom sitt ordförandeskap i den informella grupp av länder som samordnar hjälpen till Palestina. Det är en viktig uppgift, och den är inte mindre viktig i ljuset av de fredsförhandlingar som nu pågår.

Det säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet mellan de nordiska länderna – inte minst Norge, Finland och Sverige – kommer vi att ha många anledningar att återkomma till. Till vintern kommer ju våra tre flygvapen dessutom gemensamt att öva på Island.

Och mellan försvarsministrarna diskuteras nu hur detta samarbete i olika avseenden kan byggas ut ytterligare.

Norge är redan i dag vår största enskilda exportmarknad, gränshandeln omsätter många tusentals personer och Börge Brende sade att det nu är ca 70.000 svenskar som arbetar i Norge.

Jag kommer säkert att träffa en del av dem i Tromsö och Oslo nästa vecka.


Viktigt besök från Oslo

24 oktober 2013

STOCKHOLM: Välbehövlig arbetsdag i Stockholm efter de senaste dagarnas resor.

Började med regeringssammanträde med olika frågor innan Fredrik Reinfeldt avvek i riktning EU-toppmötet i Bryssel i kväll och i morgon.

Mycket kommer säkert att handla om flyktingsituationen i Medelhavet, men viktigt är att man också förmår att nå vidare i de viktiga digitala frågorna.

De senaste dygnens resa till Moldavien, Ukraina och Georgien krävde en del uppföljning.

Speciellt är det självfallet situationen i Kiev som oroar.

Med nuvarande utveckling är det svårt att se att det kommer att vara möjligt att underteckna avtalet mellan Ukraina och EU vid toppmötet i november.

Och risken är därmed påtagligt för att landet går in i en kombinerad politisk och ekonomisk kris.

Men jag har också haft anledning att följa upp diskussioner vi hade vid cyberkonferensen i Seoul om arbetet med de olika strukturerna och institutionerna för Internet.

Det kommer ju att bli en allt större fråga.

I morgon får jag så besök av Norges nya utrikesminister Börge Brende som kommer hit på sitt första utlandsbesök. Och det blir också det första besöket i Stockholm från Norges nya regering.

Det blir överläggningar med våra olika medarbetare och sedan mer informell middag på kvällen.

Samarbetet mellan Norge och Sverige i olika utrikes- och säkerhetspolitiska frågor har ju blivit allt viktigare och allt närmare under de senaste åren, och vi har en ömsesidig ambition att fortsätta att fördjupa det ytterligare.

Sverige är ju inte med i Nato, och Norge är ju som bekant inte med i EU, och oavsett olika viljor kommer bägge dessa situationer att bestå under de närmaste åren.

Men med dessa förutsättningar har vi utvecklat ett fruktbärande samarbete som ju också underlättas av Norges nära relation till EU inom ramen bl a för EEA-avtalet och Sveriges aktiva partnerskap med Nato.

Diskussionerna i morgon i Stockholm är också en bra inledning på de diskussioner vi kommer att ha när vi träffas i Tromsö för Barentsrådets ministermöte på måndag och tisdag och därefter på Nordiska Rådet i Oslo på tisdag och onsdag.

Så det blir det nordiska samarbetet med mycket stark accent som kommer att dominera de närmaste dygnen.

Men alldeles självklart är det ett nordiskt samarbete med tydligt europeiskt fokus och påtagliga globala horisonter.


Viktig rundresa

23 oktober 2013

WARSZAWA: Så har då den snabba rundresan till de tre mest avancerade av det Östliga Partnerskapets sex länder avslutats, det polska regeringsplanet fört Radek Sikorski och mig tillbaka hit och jag väntar på att komma vidare hem till Stockholm.

Resans syfte var dels att ge klara budskap om både de möjligheter och skyldigheter som framförallt associeringsavtalen innebär och dels att ge ett tydligt stöd till de reformsteg som de olika länderna tagit.

Och därför lade vi tid i det mycket pressade programmet till inte minst TV-framträdanden i de olika länderna.

Mediaintresset för resan var mycket stort, och det gavs betydande uppmärksamhet i de olika länderna.

Till detta bidrog alldeles säkert att det var Sverige och Polen som kom tillsammans.

Vi ses ju som de som tog initiativet till det Östliga Partnerskapet, och inte minst Radek Sikorski och jag har ju gjort åtskilliga gemensam besök i de olika länderna under de senaste åren.

I såväl Kiev som Tbilisi kom vi ju att spendera åtskillig tid med att försöka övertyga om att de tendenser till hämndkultur som finns är direkt skadliga för dessa länder och deras politiska utveckling.

Och att det är någonting som direkt skadar deras europeiska ambitioner.

I Ukraina handlar detta nu främst om behandlingen av f d premiärministern Yulia Tymoshenko, men också i Georgien är tendenserna till vad vi kallar selektiv rättvisa mycket påtagliga.

Efter vårt samtal i dag uttalade sig dock premiärminister Ivanishvili spontant på vår gemensamma presskonferens kring dessa frågor på ett sätt som car ovanligt konstruktivt.

Men det är handlande som gäller.

Skulle man göra försök att åtala eller arrestera Mikhail Saakhasvili efter det att i konstitutionell ordning efter valet lämnat ifrån sig presidentämbetet skulle det omedelbart riskera att försätta Georgien i samma situation som Ukraina.

Förändring i och av dessa samhällen och ekonomier är ingen snabb, rätlinjig eller enkel process, men det ligger alldeles självklart i vårt intresse att ge dem den hjälp och det stöd som vi kan.

Och på kort har ju det Östliga Partnerskapet blivit ett starkt instrument. Att det ses som ett sådant visas ju inte minst av det motstånd som det genererar på sina håll.

Vår ministerresa kom bara att gå till de tre mest avancerade länderna, men vi kommer under den allra närmaste tiden att avlägga gemensamma besök för samtal också i Baku, Yerevan och Minsk. Samarbetet omfattar självfallet även dem, med de olika förutsättningar som ju föreligger.

Här i Warszawa passade jag på att besöka EU:s myndighet för att hjälpa till med gränsövervaknig Frontex, som har sitt högkvarter här.

Och fick en påtagligt både intressant och oroande bild av de utmaningar Europa står för inte minst i Medelhavs-området.

De kommer ju att stå på dagordningen när stats- och regeringscheferna träffas i Bryssel i morgon.

Men nu bär det hem till Stockholm för min del.