En bra vecka för global diplomati

NEW YORK: Sakta tunnas närvaron av presidenter, premiärministrar och utrikesministrar här ut, och snart är det dags även för mig att stänga väskan, ge mig av ut mot Kennedy-flygplatsen och börja färden hemåt.

Men det har, med alla rimliga mått, varit en framgångsrik vecka för internationell diplomati.

I centrum för uppmärksamheten här står det faktum att president Obama ringde Irans president Rouhani när denne var på väg ut till flygplatsen i går.

Det blev ett 15 minuters lätt historiskt samtal, och den saken förminskades inte av att det kom till allmänhetens kännedom genom att president Rouhani sände ut ett tweet i ärendet.

Och därmed har öppningen mellan Iran och USA blivit än tydligare under denna vecka. Reaktionerna i debatten här är många, och vart det lider blir det inte mindre intressant att följa reaktionerna i Iran.

Alldeles säkert finns det de som är mer inriktade på konfrontation än på samarbete.

Från Israels sida kommer redan uttalanden som antyder att man ser mindre positivt på denna öppning.

Egentligen är det underligt.

Om det finns en möjlighet att genom konstruktiv diplomati räta ut frågetecknen kring Irans nukleära problem borde detta på ett mycket tydligt sätt ligga i Israels intresse.

Att fortsättning kommer att följa i denna fråga är alldeles uppenbart.

På lite större avstånd från de mest braskande rubrikerna har kontakterna om fredsprocessen mellan Israel och Palestina varit åtskilliga.

Här är det utrikesminister John Kerry:s engagemang och energi som på ett tydligt sätt har bidragit till att driva processen framåt.

Och det går i dag att finna fler än för bara några månader sedan som faktiskt tror att ansträngningarna denna gång har förutsättningar att lyckas.

Men då kommer det alldeles säkert i slutskedet att krävas ett direkt engagemang också av president Obama i direkta förhandlingar.

I går kunde säkerhetsrådet också enigt besluta om resolutionen om förstörelse av Syriens innehav av kemiska vapen. En kanske stundtals något snubblande diplomati har därmed lett fram till ett mycket starkt och långsiktigt effektivt svar på angreppet med giftgaser den 21 augusti.

Samtidigt ökar ansträngningarna att faktiskt nu få till stånd en fredskonferens för Syrien. Jag hade åtskilliga samtal med centrala aktörer i den frågan under gårdagen.

Och jag vågar tro att vi nu är på väg mot en sådan under hösten.

Svårigheterna är självfallet betydande. Inte minst gäller detta den allt påtagligare splittringen i den syriska oppositionen med alla de långsiktiga risker som ligger i detta.

Men de svårigheterna kommer knappast att bli mindre med tiden. Snarare tvärt om. Och därmed tror jag att det är bäst att nu försöka att samla det som samlas kan kring en fredskonferens.

En vecka som denna har självfallet inneburit också väldigt mycket annat. Mångfalden av möten, överläggningar och sammanträffanden under denna årliga vecka mycket betydande.

Men nu bär det långsamt hemåt.

Nya utmaningar. Och fortsatt arbete med de gamla.

14 kommentarer till En bra vecka för global diplomati

  1. Rulle skriver:

    Israel har 7 miljoner orsaker till att vara försiktigt skeptiska till deras uttalade banemäns spel. Men låt oss hoppar att president Rouhani snarast kan uttala sin och landet Irans vänskapliga inställning till Israel. Först när detta skett kan vi tro på en öppning värt namnet.

  2. Per Fredö skriver:

    Det blir nog som vanligt att alla förhoppningar grusas både vad gäller fredssamtalen mellan Israel och Palestina om en tvåstatlösning samt fredsavtal om Syrien..

  3. Det ar ju ett faktum att det inte ar ”Irans nukleara problem”!
    Det vet alla i hela varlden redan, och du med, Carl!

    ”Problemet” ar av en totalt annan karaktar, pa en helt annan niva.
    Det ar det monumentala problemet och som ar sa kansligt att ingen langre vagar berora det.
    Da kvarstar spanningarna pa samma satt som dimensionerna mellan Palestine och Israel kvarstar, decennium efter decennium…

    Ingen av dessa ”internationella” Territorial Dogs vill vara Globala patrioter, utanfor sina redan inpissade nationella och religiosa revir!

    En bunt retarded maniacs med degenererade hjarnor.

  4. claudius49 skriver:

    Rulle, du begär att President Rouhani skall ”snarast” uttala ”sin och landet Irans vänskapliga inställning till Israel”. En orimligt långtgående begäran, mot bakgrund av att de styrande i Israel under åtskilliga år i sitt paranoida hat mot Iran har försökt förmå USA att starta krig mot detta land, och dessutom själva arrangerat lönnmord på iranska vetenskapsmän som påståtts eller förmodats arbeta med kärnvapenprojekt, ibland i form av mord på öppen gata via motorcyklande mordpatruller. Observera att order om dessa mord på iranska medborgare har utfärdats av styrande i en stat som själv innehar kärnvapen till ett antal som försiktiga bedömare sätter till ”minst 200 st”, andra bedömare räknar med ungefär det dubbla antalet. Vapen som är ”hemliga”, Israel har aldrig deklarerat sitt innehav, utan låtsas vara en stat utan kärnvapen.

    Omvärlden bör naturligtvis hälsa President Rouhanis utsträckta hand genom talet i FNs generalförsamling med glädje och tillförsikt. Med Rulles sätt att mäta har dock republiken Iran 77 miljoner skäl att betrakta Israels styrande politiker med stor skepsis.

  5. claudius49 skriver:

    I veckan kommer Israels PM Netanyahu att tala inför FN:s Generalförsamling. Som bekant beordrade hans regering Israels delegater vid FN att demonstrativt marschera ut under Irans President Rouhanis tal där häromdagen.

    Den israeliska tidningen Haaretz publicerar idag en artikel av Gideon Levy, ”When it comes to hypocrisy, Ro[u]hani is no challenge for Netanyahu”. Trots allt är det ett positivt tecken i tiden dels att en sådan artikel kan publiceras i någon tidning överhuvudtaget (vore den t ex möjlig att läsa i en svensk dagstidning?), dels och framför allt att den faktiskt står i israeliska Haaretz.
    Se http://www.haaretz.com/opinion/.premium-1.549348

  6. Per Fredö skriver:

    Carl tar upp splittringen i den syriska oppositionen, som en försvårande omständighet att komma fram till fredssamtal.
    Ja, förvisso, vill egentligen de allt starkare jihadisternasa bland de oppositionella rebellerna delta i några sådana överläggningar?
    Var har de gjort det tidigare?
    De efterstävar ju en islamistisk stat i Syrien därtill förenade i en triangel med Irak och Libanon.
    Terrorismen vinner allt mer terräng.
    Och då duger inte FN-resolutioner i säkerhetsrådet hur välvilligt man än tolkar dem-

  7. flyktingar skriver:

    Israel, det enda landet i Mellanöstern som fungerar och har utvecklingspotential. Detta till skillnad från de övriga, vars korrupta samhällen nått sina respektive slutstationer. Israel är Mellanösterns hopp. Israel demonstrerar att välfärdssamhällen är möjliga att åstadkomma i Mellanöstern och inte endast i Nordeuropa.

    Utan Israel befinner sig Mellanöstern i hopplös fritt fall. Därför måste Israel bort, logiskt eller hur? Hellre föredrar världens ”intellektuella” och ”idealister” att man förstör Mellanösterns framtid och flyttar dess befolkningar någon annanstans, t.ex. från Syrien till Grästorp och Södertälje, än att erkänna att man haft fel om Israels strategiska betydelse för Mellanösterns folk.

    Även ett utvecklingsvänligt modernt Iran når sitt mål i samverkan med Israel. Inte i konfrontation tillsammans med partners som stolpskotten Hizbollah, Hamas, Al Assad etc. Sådan småskurenhet är ovärdig en presumtiv framtida ledande aktör i regionen.

  8. Ar det inte gulligt nar nyhets media (madia) rapporterar att Rouhani och Obama talade med varandra pa telefon.
    Fantastiskt! De har varandras telefonnummer!
    Pa nyhets media later det som om de hade uppfunnit telefonin eller fatt en mobiltelefon av sina mammor i julklapp,
    De har snubbarna borde tala med varandra en gang om dagen, minst. Per telefon! Darmed fa andan ur vagnen.

    /Varfor maste ni skaffa er atomvapen bara for att vi har det? Litar ni inte pa oss? Det racker val med att vi har massdestruktionsvapen, dumskallar!/

    Inte ens Carl har val deras telefon nummer, eller ?

    Evasiveness should by law be classified as a public offence, och bestraffas av Beatrice Ask pa stubinen under rubriken ”kommunikations terrorister”.
    Vilken idiotisk tomtevarld vi lever i!
    Kan vi inte skapa ett nytt svensk politiskt parti som heter.
    Sveriges Idiot Parti.
    Nastan alla kunde kvalificera som medlemmar.

  9. claudius49 skriver:

    @Bildterberg: ”Utvaldhet” är ett förträffligt kodord, att använda om sig själv, när man menar att man är bättre än alla andra.

    Emellertid, det finns historiker (åtminstone en) som effektivt har punkterat denna ballong. Jag tipsar här om en studie av en historieprofessor, som såvitt jag känner till inte har blivit uppmärksammad i Sverige ännu, däremot bl a i Storbritannien, USA och inte minst i Israel. Det gäller professor Shlomo Sand, som skrivit ”The Invention of the Jewish People”. Huvudtesen i boken är att den absoluta merparten av de personer som idag betecknar sig som ”judar” och som godkänns som sådana av staten Israel — med alla de konsekvenser och rättigheter som detta medför — i verkligheten härstammar från helt andra håll i världen än dagens Israel eller trakterna däromkring. Bl a är ett av de ursprung till dagens ”judar” som professor Sand har funnit den folkgrupp från norra Kaukasien som brukar betecknas som Khazarer — en uppfattning som också hävdades Arthur Koestler i ”The Thirteenth Tribe” (1976), på svenska 1992 ”Den trettonde stammen”.

    Enligt professor Sand är i stället den ”arabiska” folkgrupp som sedan Jesu tid bebor området mellan Jordanfloden och Medelhavet de verkliga ättlingarna till antikens judar.

    Professor Sand är verksam vid universitet i Israel, vilket onekligen kan förvåna. I vetenskapliga sammanhang är kanske takhöjden ännu någorlunda betryggande.

  10. metusalem skriver:

    En liten öppning i relationer USA – Iran har inträffat senaste veckan. Som brev på posten kommer då från resp. supportergrupper en diger förteckning av vad motparten har gjort sig skyldiga till.

    Irans nyvalde president förefaller dock ha vettigare ambitioner i förhållande till sin omvärld än vad hans företrädare var känd för. Kan man inte avvakta med dödsdom, och hoppas på att en möjlig för:-) bättring är på gång?

%d bloggare gillar detta: