Landat i kyla och mörker

ASTANA: Det var redan mörkt när jag landadse här i ett plan från Helsingfors tillsammans med Finlands såväl president som utrikesminister.

Astana är den nybyggda huvudstaden i detta nyrika väldiga land. Breda boulevarder, fantastieggande konstruktioner och kulört upplysta konstruktioner blandas på ett sätt som väl fullt ut först kan bedömas när morgondagens ljus infinner sig.

När det beslutades att Kazakstan skulle få ordförandeskapet i OSCE detta år fanns det förvisso betydande frågetecken. Som demokratisk modell har landet inte mycket som talar för sig. Men till slut ansågsa det ändå värt att på detta sätt mer aktivt försöka engagera detta viktiga land i Centralasien i de samlade ansträngningarna.

Att säga att det skett någon liberalisering av den interna situationen i landet är nog knappast möjlig. Jag kommer att träffa olika företrädare för det civila samhället och höra deras bild. Media ger mer intryck av megafon än av mångfald.

I somras fattades dock beslutet att ordna ett toppmöte här. Det senaste hölls 1999 i Istanbul, och det ansågs nu vara dags igen.

Om det beslutet kommer att visa sig vara riktigt eller ej återstår att se.

Min farhåga är ju att man efter ett beslut om toppmöte anser att man måste komprimissa om en kommuniké och till slut går så långt att man vattnar ur sådant som tidigare ansågs viktigt och centralt.

Morgondagen blir viktig. Hitintills har förhandlingarna på viktiga punkter stått och stampat.

Motsättningarna handlar dels om skrivningar om demokrati och mänskliga rättigheter och dels om de s k frusna konflikterna.

Bägge punkterna är viktiga för Sverige.

Tidigt i riktning Astana

STOCKHOLM: Ytterligt arla i morgon bitti beger jag mig till Helsingfors för att sedan tillsammans med Finlands president Tarja Halonen och utrikesminister Alexander Stubb flyga direkta till Astana i Kazakhstan och det toppmöte med OSCE som inleds där redan under kvällen i morgon.

I dag har jag först i P1 Morgon och nu i kväll i Aktuellt i TV också kommenterat den massiva läckan av amerikanska diplomatiska dokument och utttryckt min oro för de konsekvenser denna kan få.

Jag skulle tro att det är en i dessa avseenden påtagligt bekymrad Hillary Clinton som jag kommer att umgås med först i Astana och därefter senare under veckan i Bahrain.

Men det är viktigt att vi inte gör skadan värre än vad den är. Vi måste försöka att värna det förtroliga samtalets möjligheter i det internationella umgänget.

Till de viktiga frågor som står på dagordningen vid toppmötet i Astana hör möjligheten till lösning av de olika s k frysta konflikter som finns i olika delar av Europa.

Valet i Moldavien slutade i ett resultat som visserligen ger den sittande Allians för Europa-regeringen möjlighet att regera vidare, men som inte ger dem det extra stöd som hade behövts för val av en president.

Därmed finns det en risk för att den politiska situationen i landet kommer att fortsätta att vara mindre stabil än vad som hade behövts. Men valet ger dock underlag för att fortsätta den viktiga reformpolitiken, och det var viktigt nog.

I Astana är det viktigt att det ges klara signaler om vilja från alla att lösa konflikten kring utbrytarområdet Transnistrien i Moldavien.

Här är det Ryssland som har nyckeln, och man vet i Moskva att vi inom EU i många avseenden ser dess agerande i denna fråga som ett lackmustest på viljan att inte bara retoriskt förbättra säkerheten i Europa.

I morgon håller president Medvedev – innan också han ger sig iväg till Astana – sitt årliga stora programtal till den ryska duman. Vi får se om han har någonting att säga även i denna fråga.

Jag såg att han i dag hade vad han tyckte var ett intressant möte med landets moderniseringsråd. Jag ser fram mot vad han kommer att ha att säga i det avseendet också.

Inför val i Vitryssland

STOCKHOLM: Den 19 december är det presidentval i Vitryssland, och i samband med detta kommer Vladimir Neklajev i dag på besök till Stockholm och till mig.

Vladimir Neklajev är en av de två tyngre kandidater som ställer upp från oppositionens sida mot regerande presidenten Lukashenko. Totalt är det tio kandidater som deltar i presidentvalets första omgång.

Förhoppningarna om att detta kommer att bli fria och rättvisa val i vår mening skall nog dessvärre inte vara för höga. Den demokratiska oppoositionen lider av betydande mängder av restriktioner.

Men president Lukasjenko har dock accepterat att bjuda in internationella observatörer från bl a ODHIR, och Sverige sänder inom den ramen två långtids- och åtta korttidsobservatörer till vilket sedan skall läggas ett antal ledamöter från Sveriges Riksdag.

De rapporter som dessa kommer med kommer självfallet att bli av stor betydelse när det gäller att bedöma de fortsatta möjligheterna till samarbete mellan Vitrysslaand och EU.

Utvecklingen i Vitryssland är viktig inte bara från det vidare europeiska perspektivet utan också ur det mer omedelbart regionala. Det är en bakgrund till att vi ger ett omfattande bilateralt stöd som koncentreras till de tre sektorerna demokratiutveckkling, miljöskydd och stärkandet av marknadsekonomin.

Så jag ser fram emot att höra vad Vladimir Neklajev har att säga om sin bedömning av utvecklingen inför valets första omgång den 19 december.

Skulle ingen av kandidaterna få 50 % i den omgången går det vidare till en andra omgång mellan de två ledande kandidaterna. Och om så blir fallet kan det bli påtagligt spännande.

Skadligt för diplomati

STOCKHOLM: I P1 Morgon för att kommentera den massiva läckan av amerikanska diplomatiska dokument.

Avsikten med publiceringen kan knappast ha varit annan än att skada den amerikanska diplomatin, även om nog effekten blir att skada diplomatin mer generellt.

Att vi behöver diplomati i olika avseenden borde alla inse, och att den ibland måste vara förtrolig likaså.

I radion exemplifierade jag med den nu pågående krisen kring Nordkorea.

Alldeles självklart ställer den krav på betydande diplomatisk aktivitet, alldeles självklart måste betydande delar av denna vara förtrolig och alldeles självklart är det viktigt att den amerikanska diplomatin kan fungera i en situation som denna.

Att detta nu riskerar att försvagas ligger vare sig i Sveriges eller den övriga världens intresse.

Telling Europe what it does not want to hear

STOCKHOLM: Rubriken är den sammanfattning amerikanska tidskriften Foreign Policy gör av sin motivering för att inkludera mig på sin lista över världens 100 mest betydelsefulla tänkare just nu.

Och man fortsätter så här:

”You might say the media-savvy, conference-hopping Swedish foreign minister imagines a unified Europe modeled after his own personality: dynamic at developing ideas, intent on charming new friends, and unafraid of daunting challenges.

It’s not a vision that has endeared Carl Bildt to the continent’s many cautious leaders, and might have been the reason he was passed over for the top EU foreign-policy job this year.

Aginst the French and Germans, he insists that Europe needs to allow Turkish accession. Where Britain wants to focus on the war on terror, Bildt thinks the continent should earn its foreign-policy stripes by addressing the problems in the Balkans. And against the continent’s many social democrats, he says that Europe must commit to economic reform at home and free trade abroad.

”It boils down to whether Europe in the decades ahead will be seen as a model for the future,” he warned in the Guardian, ”or as a museum of the past.”

Det är väl inte min sak att kommentera detta, men även om man i amerikanska media då och då fortfarande ibland återkommer till saken var jag aldrig kandidat till posten som High Representative.

Men annars är det väl rätt att konstatera att vi – för det handlar ju om Sveriges utrikespolitik – ofta driver idéer som utmanar dem som vill ha ett mer slutet, försiktigt och defensivt Europa.

Kommande veckans utmaningar

STOCKHOLM: Sakta sig vintermörkret utanför efter en söndag då man börjat att förnimma julhelgens ankomst. Första advent är alltid första advent.

Nu handlar det också om att få lite överblick över den kommande veckans olika utmaningar.

Efter en måndag i Stockholm ger jag mig ytterligt arla tisdag morgon iväg för att bege mig till Astana i Kazakstan och det toppmöte med den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSCE som kommer att äga rum där.

Innan dess är det dock toppmöte i Tripoli i Libyen mellan EU och den Afrikanska Unionens olika länder, men det blir Gunilla Carlsson som representerar Sverige där. Gunilla var också med på der tidigare toppmötet med AU i Lissabon för två år sedan.

Vad som kommer att åstadkommas i Astana återstår att se. Jag tror att det är mycket klokt att ha påfallande lågt ställda förväntningar på mer konkreta resultat från mötet.

Det är t o m möjligt att vi får inrikta våra diplomatiska ansträngningar på att försöka att förhindra att mötet leder till att tidigare viktiga principer devalveras eller urvattnas.

Det får inte ske.

Efter tre kvällar i mer kyliga Astana trocklar jag mig så till betydligt varmare Manama i Bahrain – inte alldeles enkelt – för det årliga säkerhetsmöte där som IISS står för.

Där kommer i år att finnas bl a min amerikanska, brittiska, afghanska, iranska och pakistanska kollega förutom många från den omedelbara regionen självt. Dessa möten har under åren kommit att bli allt mer välbesökta och erbjuder goda möjligheter också för mer informella samtal i olika frågor.

Jag misstänker dock att åtskilligt mediautrymme under de kommande dagarna kommer att konsumeras av det omfattande läckage av telegram från amerikanska State Departement som tydligen skett.

Att detta varit möjligt är i sig höggradigt anmärkningsvärt och kommer att ha påtagligt negativa konsekvenser allra främst för USA.

Det är nödvändigt för stater att ha en möjlighet att tala mer förtroligt med varandra, och bortfaller denna handlar det faktiskt om en utveckling som kommer att göra vår värld mindre säker.

Krishantering och konfliktlösning förutsätter ofta förtrolig kommunikation.

Att det sedan säkert kommer att publiceras sådant som ter sig pikant eller pinsamt är en annan sak. Diplomatiska telegram kan innehålla åtskilligt av den varan.

Sådant kan alla överleva.

Men det är långt värre om vi står inför en situation där vi inte längre kommer att ha samma möjlighet till förtrolig kommunikation mellan stater.

Då blir världen mer osäker.

Val i Moldavien

STOCKHOLM: Första advent med en känsla av att vi detta år närmar oss en vit jul. Snön fortsätter att falla över huvudstaden.

I Moldavien går man i dag till ett viktigt val som vi hoppas skall ge möjlighet att stärka den reformkurs landet varit inne på sedan valet i juli förra året och bildandet av den s k Allians för Europa-regeringen.

Men utmaningarna är många.

Den politiska splittringen i landet är djup, det finns tendenser till politisk trötthet efter två val förra året och en folkomröstning i år och de ekonomiska bekymren i detta Europas fattigaste land är betydande.

Vallokalerna stänger sent i kväll, och det blir väl sannolikt inte förrän i morgon vi kommer att kunna få en klarare bild av vad valet innebär för Moldaviens framtid.

Oro i Berlin

STOCKHOLM: En lite lugnare dag i ett Stockholm som sett vintern göra sin entré osedvanligt tidigt. Men skönt kallt väder.

Efter mitt dygn med samtal i Berlin var det med extra igenkännande jag läste Richard Swartz krönika i dagens DN om Tyskland och de europeiska valutadiskussionerna.

Och i allt väsentligt delar jag hans slutsatser.

Lite helg skadar inte

BERLIN: Planet till Stockholm är försenat, så det blir lite mer tid på Tegel att också läsa igenom dagens tyska tidningar.

Även om det förvisso går påtagligt bra i den tyska ekonomin hänger frågetecknen om den vidare europeiska ekonomi tunga över den tyska debatten.

Det finns en farhåga för att det kommer att bli Tysklands skattebetalare som får betala för andras synder och försummelser.

Våra bilaterala förbindelser kunde knappast vara bättre, och i viktiga utrikespolitiska frågor har vi också en betydande och viktig samsyn.

Med utrikesminister Westerwelle i dag handlade mycket om EU:s fortsatta utvidgning, om Balkan och om de olika utmaningarna i det östliga partnerskapets olika länder. Men också Mellersta Östern och Afghanistan är självfallet frågor vi haft anledning att diskutera här.

Jag hann också med att alltför kort besöka den omskrivna utställningen om Hitler och det tyska folket – Hitler und die Deutschen; Volksgemeinschaft und Verbrechen – på Deutsches Historisches Museum.

Det är första gången man i Tyskland självt gjort en utställning på detta alls inte okomplicerade tema. Besökarströmmen vittnade om intresset.

Jag hoppas att jag en gång kan åka till Moskva och se en motsvarande utställning om Stalin, hans tid och hans terror. Där är vi inte riktigt ännu.

Men nu bär det hem till helg med familjen. Som sagt – lite helg skadar inte.

Hot på allvar

BERLIN: Gråmulen dag i Berlin med snö i luften och lätt modd på gatorna.

För min del blir det samtal främst med utrikesminister Westerwelle men också med försvarsminister Guttenberg om olika utmaningar som vi gemensamt står inför.

Men jag har börjat med att tala om Europas freds- och krisinstrument tillsammans med experter från olika länder på Stiftung Wissenschaft und Politik här.

Vi måste bli betydligt bättre under kommande år.

Runt riksdagsbyggnaden och på andra ställen är avspärrningarna betydande. Det är uppenbart att man tar de nya terroristhoten på betydande allvar.

Också Twitter

BERLIN: Efter lite av en försöksperiod har jag nu beslutat att finnas också i den del av cyberrymden som Twitter utgör.

Den uppmärksamme har säkert redan sett att mina korta inlägg där också dyker upp här till höger, om än utan de länkar och annat som ju finns med ibland.

En avgörande skillnad är att dessa sker på engelska. Ärans och hjältarnas språk kommer dock alldeles självklart att fortsätta här. Men engelskan når trots allt lite bredare.

På Twitter blir det avsevärt kortare – om än med möjlighet till länkar till olika saker – men framför allt snabbare.

Vill man hitta mig på Twitter finns jag där som @carlbildt.

Där är det original – annat är det inte.

Belysning i Berlin

BERLIN: Det lyckades att ta sig genom den igensnöade trafiken till Arlanda och därifrån hit till ett kallt men dock snöfritt Berlin.

I tidningarna ser jag hur index vad gäller företagens förväntningar på ekonomins utveckling ligger på en nivå man inte sett sedan 1991. Optimismen är påfallande.

Exporten ångar på.

Och den andel av denna som går till Kina har sedan 2000 ökat från ca två procent till i dag över sex procent. Mer lär det nog bli.

I staden finns denna kväll för ett ekonomiskt seminarium i morgon också Rysslands premiärminister Vladimir Putin.

Inte heller han nog inte undgå att notera den julbelysning somVattenfall satt upp längs Unter den Linden.

Så småningom till Berlin

STOCKHOLM: Torsdag med sedvanligt regeringssammanträde om det mesta. Alltid en bra möjlighet att mer informellt stämma av olika frågor med kollegorna.

Och i eftermiddag skall jag svara på frågor i riksdagen om allt som ledamöterna för stunden finner att de tycker att de vill fråga om.

Det kan bli det mesta.

Innan dess är det dock åtskilligt som skall hinnas med.

Till dagens besökare hör den turkcypriotiske ledaren Dervis Eroglu som bett att få komma hit och informera om sin syn på förhandlingarna om Cyperns framtid.

Förra veckans samtal i New York förde dessvärre inte frågan nämnvärt framåt, och det är nu angeläget att bägge sidor inför nästa möte med FN:s generalsekreterare i slutet av januari verkligen visar viljan till de kompromisser som kommer att krävas.

Inte minst handlar det om att bägge sidor måste inse vad som är de allra mest grundläggande önskemålen från den andra sidan, och att söka lösningar som respekterar dessa. Det är fullt möjligt.

Efter det samtalet – som säkert blir viktigt – kommer jag att hasta iväg till middag i Berlin, och till anföranden och olika möten där under morgondagen.

För länge sedan hade dåvarande Västberlin en turistslogan som sade att ”Berlin ist immer eine Reise wert”.

Så var det då, men så är det självfallet i långt större utsträckning i dag.

Välkommet om Ryssland och WTO

STOCKHOLM: Att man nu lyckats att avsluta förhandlingarna mellan Ryssland och EU om villkoren gör landets inträde i världshandelsorganisationen WTO är självfallet mycket positivt.

Detta innebär inte att alla frågor är i hamn, men det innebär att ett stort och viktig steg framåt tagits.

Dessa förhandling har trots allt pågått i en bra bit mer än ett decennium, och inte sällan har man fått intrycket att det varit de mer protektionistiska och monopolistiska krafterna i Ryssland som bromsat landets politik.

Talet om modernisering i Ryssland har inte sällan ett drag av politisk poesi över sig, men om man nu verkligen blir medlem i WTO så innebär det att ett steg av vikt för landets modernisering faktiskt tagits.

Och det har vi många anledningar att välkomna.

Spännande blogg

STOCKHOLM: Till den intressanta kategorin av politiska bloggare måste Rysslands president Medvedev onekligen räknas.

I dag har han på din blogg publicerat ett inlägg som säkert kommer att uppmärksammas inte bara av mig.

Det handlar om behovet av politiska reformer i Ryssland.

President Medvedev skriver, att ”det är ingen hemlighet att det sedan en viss period i vårt politiska liv börjat dyka upp symptom på stagnation och det har uppkommit ett hot om att stabiliteten kommer att förvandlas till en stagnationsfaktor.”

Och mot denna bakgrund skriver han om de förändringar dom enligt hans mening nu börja vidtas för att rätta till detta. Enligt president Medvedev ”har det uppkommit ett behov av att höja nivån på den politiska konkurrensen i Ryssland.”

Kanske är ett av syftet med hans blogginlägg att öka intresset efter det årliga linjetal som han kommer att hålla nästa vecka.

I så fall har han onekligen lyckats.

Farofylld regim

STOCKHOLM: Denna morgon kommer att börja på TV med diskussioner om utvecklingen på den koreanska halvön.

Den totalitära regimen i Pyongyang utgör tveklöst ett av de största säkerhetshoten i dagens värld. Förutom de faror den representerar på den koreanska halvön självt kommer det faktum att den spritt olika typer av raket- och massförstörelseteknologer till andra regimer.

Och till detta skall läggas den fara den dagligen utgör för sin egen befolkning. Uppgifter tyder på att det redan hårt drabbade landet står inför ännu en massvält som kan komma att drabba miljoner människor.

Med undantag för Kina har regimen knappast några betydande kontakter i omvärlden.

Även om den kinesiska inställningen till regimen med all säkerhet har många bottnar är det därför Peking som i dag har de största möjligheterna att påverka politiken i Pyongyang.

Kina har inget intresse av ökad spänning eller öppen konflikt på den koreanska halvön. Jag skulle tro att man fruktar att en sådan kunde leda till en regimkollaps som skulle kunna få allvarliga konsekvenser för Kina i en rad avseenden.

Vi har all anledning att fortsätta att följa utvecklingen så nära vi kan.

Sverige har traditionellt goda förbindelser med Sydkorea – en öppen demokrati och en vital ekonomi – men har ju också en ambassad i Pyongyang. Till detta kommer att vi tillhör den kommission som har att övervaka vapenvilan på halvön.

Viktigt och välkommet

STOCKHOLM: Till talen som hållits i dag skall också räknas Georgiens president Saakashvilis framträdande inför Europaparlamentet i Strasbourg.

Talet var betydelsefullt i och med att det innehåll ett klart åtagande om att bara använda fredliga medel i strävan att återupprätta Georgiens territoriella integritet.

Frånvaron av ett sådant uttalande har ibland från rysk sida framhållits i deras argumentation för sin linje i denna konflikt. Mot den bakgrunden är president Saakhasvilis uttalande i dag tveklöst av vidare betydelse.

Och vi har all anledning att välkomna det.

Europas nya uppgift

STOCKHOLM: Det var fullsatt och stort intresse när jag talade på Utrikespolitiska Institutet i dag på seneftermiddagen.

I talet valda jag – förutom en beskrivning av den förändring som skett av vår säkerhetspolitik under de senaste åren – att koncentrera mig på uppgifterna dels att bygga en uthållig globalisering och dels att möta de nya utmaningar som ligger i det kallar flödessäkerheten.

Och i bägge dessa avseenden ser jag den Europeiska Unionen som en alldeles avgörande aktör. Här ser jag nya och viktiga uppgifter för EU under de kommande åren.

Åtskilligt annat som står på dagordning – Korea, Mellersta Östern, Afghanistan, OSCE m m – fanns inte alls med i detta tal.

Jag valde att koncentrera mig på tankar och teser som pekar framåt i andra avseenden.

Oroande från Korea

STOCKHOLM: Mycket oroande nyheter denna morgon från Korea.

Plötsligt nordkoreansk artilleribeskjutning av en sydkoreansk ö leder till nya och allvarliga frågetecken om den nordkoreanska regimens natur och intention.

Och självfallet till farhågor för framtiden för den vapenvila efter Korea-kriget som ju fortfarande råder.

Avgörande är att inte minst Kina utnyttjar allt sitt inflytande för att påverka regimen i Pyongyang.

Annars kommer riskerna på den koreanska halvön att öka påtagligt.

Utrikesnämnd och UI

STOCKHOLM: Hem från Bryssel med kvällsplanet och förberedelser för morgondagens olika möten.

Utrikesnämnd på Slottet kl 14:00 och anförande på Utrikespolitiska Institutet 16:30 är tisdagens viktigaste hållpunkter.

Bägge viktiga var och en på sitt sätt.

Och därtill kommer allt annat som skall göras – som vanligt en hel del att följa upp efter olika samtal med kollegor och andra i Bryssel.