Lite om försvar och om Finland.

19 april 2015

STOCKHOLM: Solig vårsöndag hemma i huvudstaden. Men åtskilligt att både följa upp efter veckan som var och förbereda inför den som kommer.

Den breda försvarsuppgörelse som träffades i veckan som gick kommer säkert att skärskådas i detalj av åtskilliga. Och riksdagens mer detaljerade diskussioner av frågan återstår ju.

Det kommer att kunna sägas såväl att det var en mycket viktig framgång att det var möjligt att i stort sett fördubbla den ökning av anslagen som den rödgröna regeringen hade tänkt sig som att det egentligen borde ha varit mer.

Och bägge påståendena är både riktiga och viktiga.

Men efter den dramatiska neddragning av försvaret som beslutades 2000-2003, och som en mycket bra dokumentär i SVT i veckan beskrev i detalj, sker nu en tydlig fortsättning av det trendbrott vad gäller försvarsanslagen som faktiskt inleddes under alliansregeringens sista år.

Alldeles avgörande, enligt min mening, är att denna nya trend nu etableras för en längre tidsperiod.

Jag hade önskat, i linje med vad allianspartierna lade förslag om för snart ett år sedan, att det kunde ha inkluderats åtagande om beställningar såväl av fler Gripen E-flygplan som en utökning av antalet ubåtar.

Men den möjligheten tror jag dessvärre försvann när ÖB valde att formulera sitt underlag inför försvarsbeslutet på det sätt han gjorde.

Det är lätt att tala om de säkerhetspolitiska utmaningarna i dagsläget, och mycket av debatten hävdar ju om detta, men jag är betydligt mer bekymrad över vad som kan inträffa längre fram – säg perioden mellan 2018 och 2024 – och hade gärna sett tydligare markeringar av nödvändigheten av ökad operativ förmåga i detta perspektiv.

Och då är luftherravälde och kontroll över Östersjön, enligt min mening, av alldeles avgörande betydelse. 

Vad som kommer att komma ut ur den nya utredning som nu tillsätts också om Nato återstår att se. 

Socialdemokraterna fortsätter att vara närmast paniskt förskräckta över varje tendens till att ens tänka på den frågan.

Med rationellt tänkande har detta ingenting alls att skaffa.

Sverige säger ju nu tydligt att vi måste vara beredda att såväl ge som ta emot militärt stöd i olika konfliktsituationer också i vårt närområde.

Detta har upprepats från riksdagens talarstol åtskilliga gånger, och ingår nu i den centrala säkerhetspolitiska liturgin, men med visst undantag för relationen med Finland finns det inga konkreta förberedelser för detta.

Och det ser jag nog som den allra allvarligaste bristen i vår samlade säkerhetspolitik just nu. 

Att reparera den är en mycket viktig uppgift, och att göra det är ju dessutom någonting som tydligt ligger inom gällande säkerhetspolitisk doktrin.

Konkret handlar det om att med andra länder diskutera operativa planer och att göra operativa förberedelser. 

Sker inte detta blir ju deklarationerna i riksdagen bara tomma ord, och vi blir sittande med ett svart hål mitt i vår säkerhetspolitik.

Mer detaljerade diskussioner om denna del av vår säkerhetspolitik är – med all respekt för betydelsen av miljarderna – utomordentligt viktig.

I kväll kommer det alldeles självklart att bli spännande att se hur riksdagsvalet i Finland utfaller, och så småningom kommer det ju också att bildas en ny regering på dess grundval, även om det enligt finsk modell nog kommer att ta sin tid.

Säkerhetspolitiken kom att bli en viktig fråga i valrörelsen, och efter en del konstigheter är det nog mitt intryck att debatten stärkta stödet för såväl att stärka det nordiska försvarssamarbetet som för att hålla dörren till Nato öppen under den kommande mandatperioden.

Men vi lär få avvakta regeringsbildningen för att få definitiva besked på dessa punkter.

Och då bör det ju också ges besked om hur man kommer att utforma den ekonomiska politiken. 

Finland har ett rätt påtagligt behov av ekonomiska reformer just nu, och det trots att landets mer långsiktiga förutsättningar är mycket goda.

Jag ser nu fram mot en vecka som kommer att inledas med några påtagligt hektiska dagar i Stockholm – det har varit lite klent med tid för min del här under de senaste veckorna – innan det på nytt blir en längre period borta.

På torsdag reser jag till Bryssel, och därifrån bär det på fredag vidare till USA för ca tio dagar i New York och Washington med olika engagemang. 

Några dagar in i maj kommer jag att vara tillbaka här i Stockholm.


Mycket bra i Haag.

17 april 2015

SCHIPOL: Efter en vecka mest i Haag med de olika cyberfrågorna är jag nu i alla fall på väg hem till en helg som bortsett från TV4 i morgon förmiddag inte erbjuder något speciellt program.

Och det skadar ju inte då och då.

Men det blev en mycket bra vecka.

I onsdags förmiddag publicerade vår globala nätkommission den rapport om skydd för privatlivet och övervakning som vi ju arbetet på sedan den rätt grundliga diskussionen i ärendet vid vårt möte i Storbritannnien för någon månad sedan.

Och den kom att få ett mycket positivt mottagande. Alldeles säkert kommer den att ge eko i debatten i olika länder.

Noterbart var att när EU:s Federica Mogherini och Nederländernas utrikesminister Bert Koenders publicerade en gemensam debattartikel om nätfrågorna regerade man uttryckligen till kommissionens arbete.

Självfallet är det på ett jättemöte som det här under de senaste två dygnen – ca 1.800 personer från större delen av världen – mycket de informella samtalen och kontakterna som är viktiga.

Och sådana har det varit åtskilliga av.

Viktigt för mig var att kunna förankra en del av kommissionens arbete hos utrikesministrarna för vissa av de länder som numera har nätfrågorna högt på sin politiska dagordning.

Och de länderna blir ju på goda grunder fler och fler.

Innan vi lämnade Haag hade vi i dag också möjlighet till ett studiebesök på Europol för att konkret diskutera dess viktiga arbete med att bekämpa olika former av kriminalitet på nätet.

Det blev en delvis teknisk diskussion om vad som kan göras bättre i dessa avseenden utan att inskränka på de värden vi har om skydd av privatlivet och medborgeliga fri- och rättigheter. Kommissionen innehåller ju en hel del expertis på alla delar av detta.

Sammanfattningsvis var det en mycket bra konferens som den holländska regeringen har all heder av. Såväl organisatoriskt som vad gäller det mer politiska innehållet.


Från London till Haag.

14 april 2015

HAAG: Det blev ett snabbt men nyttigt besök i London i går eftermiddag och i dag på förmiddagen innan jag tog det rätt korta hoppet hit till Amsterdam och sedan Haag för veckans olika möten kring de viktiga nätfrågorna.

I London hann jag med att gå igenom olika frågor om planering med ECFR, och inte minst ett nyttig om än föga upplyftande diskussion om utvecklingen i olika delar av Mellersta Östern.

Betydelsen och fortsättningen av den saudiska offensiven i Yemen tillhörde det vi diskuterade mest. Och det ämnet kommer det att finnas skäl att återkomma till.

Annars blev det också i London diskussioner om nätfrågor och cybersäkerhet och vad detta kommer att betyda framöver.

Detta är också dagar när den brittiska valrörelsen drar igång på allvar.

När Labour presenterade sitt valmanifest i här var det tydligt att de främst strävade efter att återupprätta viss trovärdighet för sin ekonomiska politik.

De lämnade ett stort och besvärande underskott efter sig senast, och har väl knappast sedan dess gjort mycket för att reparera den skada deras trovärdighet då fick.

Nu talade Labour-ledaren Ed Milliband engagerat om att underskottet skulle minska varje år och att budgeten skall fås i balans under den kommande mandatperioden.

Gott och väl, men kräver ju samtidigt att man talar om i alla fall lite hur det skall ske, och på den punkten sades inte mycket. Kommentarerna från såväl politiska motståndare som andra var ty följande relativt kritiska.

Lite kändes detta väl igen hemifrån, där bristen på tydliga besked före valet nu lett till en situation med övergivet överskottsmål och starkt ökade skatter.

Och ur detta kommer knappast något gott att komma.

I dag på förmiddagen var det så Conservatives tur att lansera sitt manifest.

Och här låg fokus på förbättrade möjligheter för de som bor i allmännyttan att friköpa sina lägenheter. 

Det handlar inte bara eller kanske inge ens främst om att gå tillbaka till ett både populärt och betydelsefullt initiativ från Thatcher-tiden, utan också om att därmed också skapa ekonomiskt utrymme för att bygga ca 40.000 nya bostäder i allmännyttan främst för de med lägre inkomster.

Det handlar, som det brukar sägas, om att göra två flugor på smällen.

Att bedöma en valrörelse bara på dessa två manifest låter sig väl knappast göras. 

Opinionssiffrorna visar på ett tämligen dött lopp mellan de bägge stora partierna – en mätning gav dem 33% vardera – men i dag på morgonen kom mätningar som visade att Conservatives ökade något.

Och mitt intryck är att de fick mer momentum av sitt manifest än vad Labour, vars motsvarande ju hade ett till stor del defensivt syfte, gjorde.

Värt att notera att frågan om EU knappt verkar finnas i valdebatten. Uppenbarligen bedömar man att den inte tilldrar sig väljarnas intresse.

Och intrycket är också att UKIP och dess herr Farage har påtagliga svårigheter att få lyft i sin kampanj. Han kan ses som en effektiv underhållare och provokatör, men måhända inte så mycket mer än så.

Däremot går det uppenbarligen bra för det skotska nationalistpartiet SNP, som nu förefaller att äta upp åtskilligt av stödet för Labour i Skottland. De konservativa är ju redan närmast utrotningshotad ”north of the border”.

Valet är den 7 maj, så åtskilligt kan och kommer säkert att hända.

Redan på söndag är det dock val i Finland, och där är det ju uppenbart att det kommer att bli en ny regering med centerpartiet i ledningen.

Men vad som därutöver kommer att ske är fortfarande oklart. Undersökningarna nu tyder på att samlingspartiet och socialdemokraterna slåss om andraplatsen, medan sannfinländarna ligger påtagligt nära.

Slutdebatterna kommer med all säkerhet att bli viktiga.

Men nu befinner jag mig således i Haag för möte med Global Commission on Internet Governance, och tillsammans har vi middag i kväll med f d utrikesministern Uri Rosenthal som är den holländska regeringens särskilde representant för cyberfrågor och inte minst för den stora globala konferens kring detta som inleds här på torsdag.

Och I morgon förmiddag har jag pressbriefing här med ett längre uttalande kring frågor om skydd för privatlivet och övervakning som vi arbetat åtskilligt med, och som säkert kommer att tilldra sig viss uppmärksamhet.


Vecka i Haag med den nya nätpolitiken.

12 april 2015

STOCKHOLM: Den kommande veckan kommer för min del nästan helt och hållet att handla om de globala internet-frågorna, och det med Haag i Nederländerna som den viktiga knutpunkten.

På torsdag samlas där den Global Cyber Conference 2015 som är en uppföljning på tidigare konferenser som hållits i London, Budapest och Seoul och som kommit att bli allt viktigare för att diskutera de olika utmaningarna inom cyber- och nätpolitiken.

Ursprungligen var det mycket cybersäkerhetsfrågorna som var i centrum, men samtidigt som de ju blivit än viktigare har det också blivit ökat fokus på friheten på nätet och på dess potential för ekonomisk och social utveckling.

Som utrikesminister var jag med på samtliga dessa tidigare konferenser, eftersom ju inte minst frågorna om friheten på och för nätet var frågorna där vi kom att tillhöra de ledande.

Men när jag nu åker till Haag gör jag det därför att vår Global Commission on Internet Governance inbjudits av den holländska regeringen. Förutom ett eget möte där under tisdagen och onsdagen kommer vi också att ge vårt bidrag till den mer officiella CSSC2015 under torsdagen och fredagen.

För min del blir det emellertid en lite mer splittrad vecka. I morgon flyger jag till London såväl för diskussioner på ECFR:s högkvarter där som andra arrangemang, och beger mig sedan mitt på dagen tisdag till Haag. 

Dock skall jag också vara här i Stockholm några timmar under torsdag förmiddag, så det blir en del flygande fram och tillbaka. 

Men de frågor som diskuteras är viktiga och kommer att bli allt viktigare.

Den holländska regeringen har också satsat stort på konferensen som öppnas av premiärminister Mark Rutte och sedan leds av utrikesminister Bert Koenders. Som särskilt ansvarig för arbetet har man dessutom rekryterat f d utrikesaministern Uri Rosenthal, och det har ju gett förberelserna en extra tyngd.

Vid mötet i Seoul 2013 tog jag upp den då nästan än mer diskuterade frågan om övervakning och lade fram ett förslag om sju principer som borde accepteras av alla. 

I grunden handlade det om att det måste finnas ett förtroende hos medborgarna för att det som sker i dessa avseenden är strikt nödvändigt, att det sker inom ramen för tydliga lagar och att det finns mekanismer för kontroll av det som sker.

Vad gäller Sverige lever de lagar vi har vad gäller den s k försvarsaunderrättelsetjänsten upp till mycket höga internationella krav, och ses allt mer som något av ett föredöme. 

Om samma kommer att gälla vad gäller inhämtning, lagring och utnyttjande av s k metadata när det gäller mer inhemska förhållanden har jag inte haft möjlighet att bedöma. Ett nytt utyredningsförslag har ju nyligen presenterats efter att det tidigare EU-direktivet i frågan underkänts av Europa-domstolen.

Alldeles säkert kommer dessa frågor att återkomma också i diskussionerna i Haag. Från vår kommissions sida kommer vi att publicera vissa preliminära ställningstagande kring denna och andra frågor.

Men säkert blir det mycket kring säkerhetsfrågorna med diskussioner också om cyber- och nät-konflikter eller t o m krig.

Den nordkoreanska attacken på Sony mot slutet av förra året var en viktig och allvarlig händelse, och på senaste tiden har det ju kommit allt fler exempel på att de politiska spänningar vi ser också resulterar i olika typer av operationer och konflikter på nätet.

Och tydligt är ju att det också finns resursstarka stater som är djupt engagerade i detta.

Men min dag i morgon börjar således med London, och först på tisdag finns jag i Haag för veckan med nät- och cyberpolitiken.


Med presidentvalet som kommer närmare.

10 april 2015

PITTSBURGH: En gång var detta stålstaden före alla andra i denna del av världen, och vid förra sekelskiftet t o m USA:s andra största stad. Pittsburgh var en motor i den industriella revolutionen i Amerika.

Men allt förändras, och på 1980-talet drabbade strukturkrisen staden med stor kraft. På bara några år förlorade man kring 200.000 jobb när såväl stålindustrin till stor del kollapsade som samma öde drabbade en del av stadens andra anrika industrier.

Det var svåra år, men i dag ser läget helt annorlunda ut. Pittsburgh ses som ett av exemplen på framgångsrik industriell omvandling. 

Nu är hälsa- och sjukvårdssektorn större såväl i antalet anställda som i andel av stadens ekonomi än vad som gällde för stålindustrin under dess glansdagar. Och till det skall läggas stora och välkända universitet liksom ca 1.600 företag inom olika delar av högteknologi.

Men tyvärr har det för min del inte funnits mycket tid för att se staden eller regionen. Mitt besök här var ju för styrelsemöte med RAND, och det har det också varit från första minuten och intill dess att jag lämnar.

För mig var det värdefullt att återkomma till styrelsen i RAND efter att under åtta år ju haft ett annat uppdrag. 

Med sina ca 1.800 anställda, varav en majoritet har akademisk doktorsgrad eller mer, är RAND en fascinerande organisation när det gäller tankar, idéer och politik för framtiden.

Dess ursprung ligger i specifika amerikanska säkerhetspolitiska frågeställningar för ett halvt sekel sedan. Fortfarande är sådana en icke oväsentlig del av dess verksamhet, men numera är mer än hälften av dess arbete för uppdragsgivare utanför de sfärerna.

Och på detta möte har vi hittat på arbete inom så skilda sektorer som global energiförsörjning, kommande autonoma fordon och hur man bäst bekämpar användningen av tobak. Men också bl a sexuella övergrepp inom den amerikanska försvarsmakten liksom olika frågeställningar kring hur den s k Islamska Staten fungerar.

I den amerikanska utrikespolitiska debatten nu handlar det allra mesta rätt självklart om avtalet med Iran. 

Och det är tydligt att man på sina håll ser detta som ett sätt att komma åt Obama-administrationen. Att det råder olika tolkningar om vad man kommit överens om eller inte kommit överens om vad gäller lyftandes av olika sanktioner kommer nog dessvärre inte att göra debatten enkel.

Men de flesta bedömare jag talat med dessa dagar – och vid vårt möte fanns åtskilliga med tyngd i dessa frågor – trodde inte att kongressen i slutändan skulle lyckas att lägga några avgörande krokben för avtalet.

Osvuret är dock sannolikt bäst också i denna fråga.

Det kommande årets presidentval börjar allt mer sätta sin prägel på debatten. 

På söndag förväntas Hillary Clinton officiellt förklara att hon avser att kandidera, och få tvekar om att hon blir det demokratiska partiets kandidat. Viktigt blir hur hon nu omedelbart positionerar sig i debatten om avtalet med Iran.

På den republikanska sidan är bilden mer öppen och oklar, och kommer sannolikt att förbli så intill de första månaderna 2016. Frågan är bara om de olika republikanska kandidaterna kan undvika att förstöra varandra under den inbördes konkurrensen intill dess.

Under tiden fortsätter president Obama att regera. 

Det är ingen tvekan om att han ser avtalet med Iran som en viktig del av sitt ”legacy” och att han ty följande kommer att satsa hårt för att också få stöd för det. Och öppningen till Cuba är ännu ett tecken på de med amerikanska mått mätt mindre konventionella steg han är beredd att ta under sina avslutande år som USA:s president.

Nu öppnar sig molnen över Pittsburgh efter de åskregn som vi sett ett antal av över det senaste dygnet, och snart ger jag mig via Chicago av hemåt igen.

Men det har, som vanligt, varit intressanta dagar på denna sida Atlanten.

Och mycket snart komme jag att vara tillbaka här.


Och nu till Pittsburgh.

08 april 2015

TABIANO CASTELLO: Dagarna i påsksolen här i norra Italien har passerat alldeles för snabbt, och i morgon är det dags för nya resor.

Mycket av den internationella debatten denna påskhelg har naturligt nog handlat om ramavtalet med Iran i den nukleära frågan.

Och jag har bidragit med en syndikerad artikel i internationell press som set finns länk till via Twitter här till höger.

Utgångspunkten för den är att stödet för detta avtal i Eurooa är så gott som unisont, och att det finns starka skäl för EU att vara på framkant när det så småningom förhoppningsvis blir aktuellt att suspendera och lyfta de olika sanktionerna mot landet.

I detta ligger ju också att man i den delvis lite vildvuxna amerikanska debatten skall vara medveten om att det finns en risk för en splittring över Atlanten i denna fråga.

Från europeisk utgångspunkt blir det viktigt att på olika sätt uttrycka stöd för president Obama i den debatt som nu förestår.

Lite närmare den debatten kommer jag i morgon när jag flyger till Pittsburgh i USA för två dagar av styrelsemöte med den stora tankesmedjan RAND Corporation.

Men redan till helgen är jag tillbaka hemma i Stockholm igen – inte minst för  att förbereda den kommande veckan med dess fokus på nätfrågorna i vid bemärkelse.

Hur konfrontationen i Yemen utvecklas är i sina detaljer inte alldeles lätt att bedöma. 

Men att vi ser ett Saudiarabien som arbetar med ny målmedvetenhet och styrka råder det ingen tvekan om. 

Och det skall nog ses inte bara i perspektivet av tronskiftet, utan också en viss mer långsiktig minskning av tilltron till USA som den makt man i alla avseenden kan lita på.

Konflikten i Yemen kommer med all sannolikhet att rita om åtskilligt i regionen, och då inte minst eftersom det är mycket svårt att se någon enkel eller snabb lösning.

Och på samma sätt som ju sammanbrottet i Libyen fått omfattande effekter i ett vitt område kommer det sammanbrott vi ser i Yemen med all sannolikhet att få det.

Jag skulle tro att jag kommer att få höra en del om amerikansk oro även kring detta under de närmaste dygnen.


Och nu till Pittsburgh.

07 april 2015

TABIANO CASTELLO: Dagarna i påsksolen här i norra Italien har passerat alldeles för snabbt, och i morgon är det dags för nya resor.

Mycket av den internationella debatten denna påskhelg har naturligt nog handlat om ramavtalet med Iran i den nukleära frågan.

Och jag har bidragit med en syndikerad artikel i internationell press som set finns länk till via Twitter här till höger.

Utgångspunkten för den är att stödet för detta avtal i Eurooa är så gott som unisont, och att det finns starka skäl för EU att vara på framkant när det så småningom förhoppningsvis blir aktuellt att suspendera och lyfta de olika sanktionerna mot landet.

I detta ligger ju också att man i den delvis lite vildvuxna amerikanska debatten skall vara medveten om att det finns en risk för en splittring över Atlanten i denna fråga.

Från europeisk utgångspunkt blir det viktigt att på olika sätt uttrycka stöd för president Obama i den debatt som nu förestår.

Lite närmare den debatten kommer jag i morgon när jag flyger till Pittsburgh i USA för två dagar av styrelsemöte med den stora tankesmedjan RAND Corporation.

Men redan till helgen är jag tillbaka hemma i Stockholm igen – inte minst för  att förbereda den kommande veckan med dess fokus på nätfrågorna i vid bemärkelse.

Hur konfrontationen i Yemen utvecklas är i sina detaljer inte alldeles lätt att bedöma. 

Men att vi ser ett Saudiarabien som arbetar med ny målmedvetenhet och styrka råder det ingen tvekan om. 

Och det skall nog ses inte bara i perspektivet av tronskiftet, utan också en viss mer långsiktig minskning av tilltron till USA som den makt man i alla avseenden kan lita på.

Konflikten i Yemen kommer med all sannolikhet att rita om åtskilligt i regionen, och då inte minst eftersom det är mycket svårt att se någon enkel eller snabb lösning.

Och på samma sätt som ju sammanbrottet i Libyen fått omfattande effekter i ett vitt område kommer det sammanbrott vi ser i Yemen med all sannolikhet att få det.

Jag skulle tro att jag kommer att få höra en del om amerikansk oro även kring detta under de närmaste dygnen.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 641 andra följare