Tänka längre och djupare

KÖPENHAMN: Sent lördag kväll efter diverse diskussioner här, och efter en avslutande session om tillståndet i den globala ekonomin med bl a Christine Lagarde från IMF bär det hem till Stockholm i morgon.

Att det varit mycket av Ryssland och Ukraina även här på Bilderberg förvånar knappast, och diskussionen har löpt i banor som knappast är okända.

Den fråga som sysselsatt mina tankar mest över Global Commission on Internet Governance och Stockholm Internet Forum till diskussionerna här är implikationerna av det som kallas Big Data och integritet för samhällsutvecklingen framöver.

På Stockholm Internet Forum nämnde jag inte minst de enorma möjligheter som detta innebär när det gäller att bekämpa olika sjukdomar.

Vi står inför väldiga möjligheter – men utmaningarna skall inte underskattas.

I diskussionerna här nämnde någon att de nya möjligheterna vad gäller att bearbeta olika data och informationer snabbt kan leda till en situation där vi kan upptäcka och bekämpa så gott som alla brott under förutsättning att vi ger upp alla begränsningar vad gäller integritet.

Det kommer vi med all säkerhet inte att vara beredda att göra, men hur vi drar den gränsen kommer att bli en allt viktigare och allt svårare fråga.

Vi ser den redan i diskussionen om det s k datalagringsdirektivet, som ju just underkänts av European Court of Justice.

Där handlar det om s k metadata till skillnad från det mera konkreta innehållet i kommunikationen. Men den skillnaden reduceras snabbt när teknologin utvecklas, och de möjligheter som ligger i s k metadata växer mycket snabbt.

Traditionellt utgår vi från att ingen kan veta mer om oss än vad vi själva gör. Och det känns tryggt.

Men snart kommer så inte längre att vara fallet.

Det som kallas data fusion ger enorma möjligheter också i detta avseende. Och implikationerna av detta enkla konstaterande är potentiellt enorma.

I denna mycket snabba utveckling – en kombination av avancerad mjukvara och digitalt data – ligger självfallet enorma möjligheter till såväl ekonomisk som social utveckling.

Hälso- och sjukvården är det uppenbara området. Vi skulle med all sannolikhet kunna förlänga den genomsnittliga livslängden avsevärt med de kunskaper som skulle kunna genereras.

Men utmaningarna är samtidigt enorma.

Håller ett 1984 enligt Georg Orwell:s vision på ett bli en faktisk möjlighet? För ett antal år sedan skulle jag kategoriskt ha avvisat tanken.

Nu är det nog någonting som tål att funderas tämligen djupt på.

Och dagar som dessa – i Stockholm och i Köpenhamn – handlar ju just om att försöka tänka lite längre och lite djupare kring de olika utmaningar som vi håller på att ställas inför.

Och nu Bilderberg i Köpenhamn

KÖPENHAMN: Underbar dag hemma i Stockholm, men nu är jag här i Köpenhamn för den årliga Bilderberg-konferensen med en rad aktuella frågor på dagordningen.

Och mycket för min del här kommer att handla om Ukraina och Ryssland. Föga förvånande.

Inom delar av den mer klassiska vänstern ses dessa konferenser fortfarande som uttryck för någon form av global konspiration.

Men – och jag är ledsen att göra dem besvikna – i detta avseende skiljer de sig föga från åtskilliga andra konferenser eller internationella möten jag deltar i.

För mig ligger värdet i dessa inte minst i att träffa också olika företrädare för näringslivet i olika länder. Deras informationer och perspektiv på utvecklingen saknar inte betydelse.

Men självfallet finns här också en rad olika politiska företrädare. Jag hade en trevlig och intressant middag med bl a Italiens f d premiärminister Mario Monti.

Solen lyser över den danska huvudstaden, och här kommer jag nu att vara intill någon gång på söndag.

Det ukrainska presidentvalet har nu fått sitt officiella resultat, och det är nu bekräftat att Petro Poroshenko vann övertygande redan i den första omgången.

Jag kommer att träffa honom redan på tisdag i Warszawa i samband med firandet av att det är 25 år sedan det första demokratiska valet i Polen – ja, i hela det f d sovjetiska imperiet.

Också USA:s president Obama kommer att vara på plats där.

Samtidigt fortsätter konfrontationer i det östligaste Ukraina. Officiellt eller något mindre så sänds nu från Ryssland in olika stridande formationer för att säkra kontrollen över just dessa områden, samtidigt som det demokratiska valet ju stabiliserar det övriga Ukraina.

Också detta kommer att diskuteras under dagarna här i Köpenhamn, där också olika frågor om den globala ekonomiska utvecklingen sedvanligt kommer att vara i fokus.

Och i dag också Stockholm Internet Forum

STOCKHOLM: Onsdag av lite ovanligt snitt med anledning av de annalkande helgerna.

Regeringssammanträde och därefter konselj med Kungen på Slottet inledde dagen.

Och lagom till den senare kom Fredrik Reinfeldt tillverka från Bryssel och gårdagens viktiga middag där.

Europeiska Rådets ordförande gavs, klokt nog, uppdraget att med såväl Europaparlamentets nya gruppledningar som med de olika medlemsstaterna sondera de olika personfrågor som nu blir aktuella, och främst bland dessa ny ordförande i Europakommissionen.

Det blir nu toppmötet 26-27 juni som blir den viktiga diskussionen, och förhoppningsvis avgörande, i denna fråga.

Att det finns ett starkt stöd gör EPP:s toppkandidat Jean-Claude Juncker är inte förvånande. Han är utan tvekan en mycket kompetent person – vi känner varandra väl sedan åtskilliga år tillbaka.

Men viktigt är att det växer fram en lösning som har ett brett stöd, och som inte gör att väsentliga intressen inför de kommande åren känner sig överkörda.

Skulle det senare bli fallet kan det ju leda till väsentliga besvär längre fram.

Viktigt är ju också att fokusera på de olika utmaningar i sak som EU står inför under de kommande åren, och se till att vi får den bästa möjliga besättningen av personer för att klara dessa.

Och det kräver såväl kompetens som trovärdighet och förankring för besättningen i dess helhet.

Alldeles enkel är den ekvationen sällan, men med klokskap från alla bör det vara fullt möjligt att hitta bra lösningar.

Från konseljen bar det för min del direkt till Stockholm Internet Forum och dess diskussioner.

Att jag fokuserade på friheten på och friheten för nätet var naturligt.

Frågorna är ännu viktigare dag än när vi hade vårt första Stockholm Internet Forum 2011. Just nu hade jag bl a anledning att peka på den aktuella situationen också i dessa avseenden i Thailand.

Även frågorna om övervakning är viktiga, och här utgår ju mycket av diskussionen från de sju principer som jag presenterade på cyberkonferensen i Seoul hösten 2013.

I åtskilliga länder tycker jag nog att diskussionen nu rör sig i just denna riktning, även om mycket självfallet återstår.

Utslaget nyligen i European Court of Justice när det gäller det s k datalagringsdirektivet visar ju tydligt på detta.

Och jag pekade på alla de utmaningar som ligger i att vi nu går mot ett globalt nätverkssamhället. Det handlar inte bara om en utveckling mot ”the Internet of things” utan om en utveckling mot ”the Internet of everything”.

Och i detta ligger såväl enorma möjligheter som mycket betydande utmaningar.

Den politiska diskussionen i våra olika länder börjar bara ana dimensionerna av dessa.

En dag med nätets framtid

STOCKHOLM: För mig har detta varit en dag så gott som uteslutande med vår globala kommission om internet-frågor, och som sådan har det varit en mycket produktiv dag i den internationella diplomatins och politikens allra yttersta framkant.

Till det vi gjort är att ha lagt fast kommande möten i Seoul i Korea och Ottawa i Kanada under hösten, och det finns dessutom ett antal inbjudningar för 2015.

Men dit är det långt.

Men mötet i Seoul kommer vi, som det nu ser ut, att fokusera på olika scenarier för nätets framtid, med de risker som ligger i en balkanisering av detta i en tid av ökande internationella motsättningar i fokus.

Vi identifierade också en rad andra frågeställningar, utöver de mer snäva om de olika mekanismer som styr nätets utformning och användning, som vi kommer att ha anledning att ägna vår uppmärksamhet åt framöver.

Dagens nackdel var dock att jag inte hade någon möjlighet att följa diskussionerna på Stockholm Internet Forum, men olika strödda signaler till mig under dagen gjorde gällande att de var än bättre än förra året.

I morgon mitt på dagen kommer jag i alla fall att ha möjlighet att ansluta för att säga några ord och ansluta till de avslutande diskussionerna. Jag ser fram mot det.

Innan dess blir det dock både regeringssammanträde och konselj med Kungen på Slottet.

I kväll är ju Fredrik Reinfeldt i Bryssel för middag med de övriga stats- och regeringscheferna i EU, och det har självfallet föranlett en del kontakter under dagen, inte minst med anledning av situationen mellan Ryssland och Ukraina.

Och i morgon handlar det om att följa upp också de diskussionerna.

Nu nätfrågorna i fokus

STOCKHOLM: Dagen efter Europa-valet – som i såväl sin svenska som i sin EU-dimension kräver en separat kommentar – och agendan rusar vidare med alla de andra frågor som nu kräver åtgärder och aktiviteter av olika slag.

Alldeles självklart Ukraina och det val som i dag fick ett klart godkännande av de internationella observatörerna och ODIHR. Och det var självfallet mycket betydelsefullt.

Och raden av olika besök under dagen – med stimulerande och intressant diskussion med Mongoliets utrikesminister som kanske viktigast.

Men nu är det främst de internationella nätfrågorna som är i fokus.

I kväll samlades såväl den internationella kommissionen som Stockholm Internet Forum, och min morgondag kommer så gott som helt att domineras av arbetet med den förra parallellt med att diskussionerna på det senare fortsätter.

Inför viktiga valvakor – och kommande veckan

STOCKHOLM: En strålande valdag, och att döma av intrycket vid vallokalerna under dagen kommer valdeltagandet att bli bättre än bara dåligt.

Och blir så fallet är det en betydande och viktig framgång. De bulletiner som annars kommer in nu på eftermiddagen från andra länder förefaller mindre imponerande.

I kväll blir det så tredubbel valvaka – vårt eget val till Europaparlamentet, detta val i dess helhet och så självfallet det viktiga presidentvalet i Ukraina.

Och från det senare hoppas jag att det kommer de första prognoserna rätt tidigt under kvällen. EP-valets första prognoser kommer nog att komma lite senare, och mer tydliga resultat vid 23-tiden.

Också från Ukraina kommer rapporter om ett gott valdeltagande i den alldeles övervägande delen av landet.

Mitt på dagen i morgon får vi så bedömningen från de internationella valobservatörerna – mer än 1.000 personer – och det blir alldeles självklart mycket viktigt.

För statsminister Fredrik Reinfeldt stundar nu viktiga dagar med först nordiskt statsministermöte i Island i morgon och sedan direkt därifrån till Bryssel och middagen med EU:s stats- och regeringschefer på tisdag kväll.

Den kommer att diskutera arbetet med att utse bl a ny kommission i nära samarbete med parlamentet och i ljuset av det valresultat vi kommer att få se senare i kväll, men också valet i Ukraina och inte minst Rysslands agerande i förhållande till det.

Får valet i huvudsak grönt ljus – med undantag för de områden där Ryssland eller pro-ryska separatister förhindrat dess genomförande – av de internationella observatörerna så måste dess resultat självfallet respekteras av alla.

I morgon tar jag här i Stockholm emot Mongoliets utrikesminister Luvsanvandan Bold för lunch och för överläggningar.

Landet mellan Ryssland och Kina har ju utvecklats till ett land med tydliga och viktiga demokratiska ambitioner, och det har ju också gjort det naturligt att utveckla närmare relationer.

Mongoliets president var ju här i Stockholm 2012, och själv var jag i Ulan Bator våren 2013 i samband med ministermötet med Community of Democracies.

Samtalen med Mongoliet kommer naturligt att föra över till mina kommande dygn med de internationella nätfrågorna eftersom det är Mongoliet som övertagit ordförandeskapet i Freedom Online Coalition och kommer att stå värd för dess nästa ministermöte i maj 2015.

Det är Anna-Karin Hatt som inleder årets Stockholm Internet Forum på tisdag, medan jag parallellt leder det första mer formella mötet med den Global Commission on Internet Governance http://www.ourinternet.org som ju tillsattes i början av året, men vars arbete avvaktat en del andra processer på området.

Vi möts till middag redan i morgon kväll. Och innan dess kommer delar av kommissionens ledamöter också att ta del av prognoser på teknikutvecklingen hos Ericsson.

Till vårt möte kommer också OECD:s generalsekreterare Angel Gurría, och OECD kommer att spela en viktig roll i vår kommissionens arbete under de kommande åren.

Stockholm Internet Forum http://www.stockholminternetforum.se med sina hundratals deltagare från hela världen blir viktigt, och jag kommer att försöka att summera upp en del av diskussionerna när vi kommer fram till onsdagen och den avslutande sessionen.

Hemåt igen

GÖTEBORG: Alldeles strax blir det flyget hem till Stockholm – även om det var både behagligt och bekvämt att ta tåget ner genom sommarfagra Sverige tidigare idag.

Och det var en dag med kampanj och besök i sol och värme som närmast verkade högsommar.

På universitetet blev det diskussion om olika europeiska utmaningar.

En fråga gällde varför vi plötsligt ser att man högerextrema grupper i Europa verkar ge Rysslands president Putin sitt stöd.

Men egentligen är det inte så konstigt.

Dagens Ryssland vill ibland utstråla en bild av muskulär machonationalism, av en stark man, av misstro mot multikulturalism och en rad andra dag som faktiskt tilltalar just dessa grupper.

Samtidigt underströk jag att det finns också ett annat och modernare Ryssland som efter dagens mer nationalistiska våg nog vill bygga ett öppnare samhälle i samverkan med ett öppet Europa.

Och att vi måste bygga broar till och utveckla kontakter inte minst med detta Ryssland och det inte minst i denna tid.

Att de allra flesta frågor jag fått under dagen kretsar kring Ukraina och Ryssland är kanske inte förvånande, men ändå värt att notera.

Under dagen hann jag också med ett besök i den imponerande hamnen i Göteborg. Den är Skandinaviens särklassigt viktigaste knutpunkt för vår varuhandel.

I morgon löper ett av Maersk jättefartyg in i containerterminalen där det mesta redan är klart för att lasta på de container som väntar och sedan ta emot andra och med främst tåg föra dem vidare i olika delar av landet.

Det är elva fartyg som nu ingår i det flytande rullbandet mellan Göteborg och de stora hamnarna borta i Ostasien. Men här finns självfallet också linjerna till Nordamerika och världen i övrigt.

Nu bär det upp till Stockholm och en sista kampanjdag där i Stockholm med bl a gemensamt torgmöte med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.

Och nu till Göteborg

PÅ TÅGET: I all hast hanns det inte med några reflektioner på denna plats i går kväll, vilket jag självfallet beklagar.

Det var en fortsatt dag med EU-kampanj, och därtill i strålande solsken och inspirerande värme.

När Anders Borg och jag hade torgmöte vid Åhléns i Stockholm city mitt på dagen var det varmt som på en högsommardag.

Och nu sitter jag på tåget till Göteborg tillsammans med Anna Maria för en dag av diskussioner och besök där för att inspirera så många som möjligt att gå och rösta i EU-valet senast på söndag.

Det blir också ett besök i Göteborgs hamn som ju är en mycket viktig del av Sveriges förbindelser med världen i övrigt och spelar en viktig roll för vår handel.

Jag besökte ju det stora danska rederiet Maersk i Köpenhamn i måndags, och detta blir på sitt sätt en bra uppföljning på diskussionerna då.

Samtidigt med EU-kampanjen är det självfallet viktigt att hålla kontakt med utvecklingen i omvärlden.

I Ukraina fortsätter våldet i de allra östligaste delarna samtidigt som det nu finns tydliga tecken på att de stora ryska truppkoncentrationerna längs landets gränser börjar att dras tillbaka.

Det är självfallet positivt, och jag skulle anta att det sätter ner moralen något hos de pro-ryska separatister i östra Ukraina som nog sett sig som en förtrupp för en rysk invasion.

Valet på söndag blir mycket viktigt, och hur Ryssland reagerar på det också av stor betydelse. I den absoluta huvuddelen av Ukraina fortsätter valrörelsen lugnt, fritt och fredligt.

Petro Poroshenko leder tydligt i samtliga opinionsundersökningar, men det är nog fortfarande sannolikt att det kommer att krävas en andra valomgång.

Vi känner varandra väl efter mina olika besök i Ukraina och ett antal informella besök han gjort i Stockholm och Visby på min inbjudan under de senaste åren.

Om det finns uppmuntrande drag i utvecklingen i Ukraina just nu kan samma sak inte sägas om det som sker i Thailand, där ju armén nu i en uttalad kupp tagit över regeringsmakten i landet.

De djupgående motsättningarna i Thailand måste förr eller senare lösas på demokratisk väg, och jag vill hoppas att det vi nu ser, och som inte är acceptabelt, inom en relativt nära framtid skall leda tillbaka dit.

Thailand är ett viktigt land för Sverige och många svenskar, och det är självfallet att vi följer utvecklingen mycket noga.

Men just nu glider vi fram genom ett sommarfagert Södermanland på väg mot Västkusten och dess metropol Göteborg.

Sent i kväll är vi tillbaka i Stockholm igen, och den sista dagen av denna EU-kampanj kommer jag ett tillbringa där tillsammans med Fredrik Reinfeldt och Anders Borg.

Och i morgon i Stockholm

HALMSTAD: Snart lyfter jag tillbaka till Stockholm efter tre dagar av diskussioner om Europa och dess utmaningar här i södra Skandinavien.

Jag började i Köpenhamn och avslutade i dag här i denna gamla danska fästningsstad, som ju dock sedan mer än 300 år är en del av det svenska riket.

Det sägs att Sverige och Danmark är de europeiska nationer som fört flest krig mot varandra, och går man längre tillbaka i den halländska kustbygdens historia är det förvisso dessa ständiga konflikter som dominerar.

När vi för något år sedan kom ihåg minnet av freden i Knäred 1613 hade jag ju möjlighet att även här filosofera lite mer kring detta.

Men nu är detta en region som växer samman allt mer och all tydligare.

När jag på eftermiddagen här besökte Tylö Bastu – ett framgångsrikt företag i Halmstad som exporterar 80% av sin produktion – brättades det om hur kunder och återförsäljare flyger till Kastrup, sätter sig på tåget där och efter två timmar stiger av på Halmstads centralstation.

Det är den europeiska integrationen som förändrar och förbättrar förutsättningarna för tillväxt och utveckling.

Sanningen är ju att det är inom denna vidare och fastare europeiska ram som också integrationen i Norden har tagit ett steg framåt.

Frihandeln mellan de nordiska länder – en gång långt ifrån självklar – blev faktiskt ett resultat av de europeiska integrationssträvandena. Själva verkade vi inte riktigt klara det.

Men i diskussioner i Köpenhamn, Malmö, Lund och Halmstad under dessa dygn har det varit situationen i östra Europa som har dominerat frågestunder och debatter.

Vad som hänt och händer i Ukraina intresserar, engagerar och oroar många. Och att det är så är naturligt. Det handlar om en allvarlig utmaning mot stabiliteten och säkerheten i vårt Europa.

Mina grundläggande budskap och besked har hela tiden varit desamma: vi behöver ett starkare och bättre europeiskt samarbete inte minst när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken.

Ett försvagat EU innebär ett osäkrare Europa – i sin förlängning t o ett farligare Europa.

Under mina dagar här dialogprocessen i Ukraina gått framåt. I dag var det möte i Nikolajev i den Kherson-region som jag ju besökte för mindre än en vecka sedan. Det förefaller att ha varit konstruktivt.

Och jag har haft anledning att varmt välkomna det uttalande om samarbete och försoning som man enat sig om i det ukrainska parlamentet.

Till de övriga frågor jag kommer att ha anledning att uppdatera mig om i morgon i Stockholm hör de katastrofala översvämningarna i främst Bosnien och Serbien och olika europeiska insatser för att hjälpa till.

EU-kommissionären Kristalina Georgieva finns just nu på plats i Bosnien efter att tidigare ha besökt de drabbade områdena i Serbien, och hennes rapport blir ju viktig för de fortsatta stödinsatser från EU och olika länder som alldeles säkert kommer att bli aktuella.

I morgon blir det självfallet såväl regeringssammanträde som genomgång av olika aktuella ärenden på UD, men huvuddelen av dagen ägnas olika kampanjverksamheter i Stockholms-trakten inför EU-valet.

Mitt på dagen har finansminister Anders Borg och jag gemensamt torgmöte i centrala Stockholm för att gemensamt ge vår syn på Europas viktiga utmaningar under de kommande åren och samtidigt försöka att svara på de olika frågor som säkert finns.

Och på fredag åker jag tillsammans med Anna Maria till Göteborg för olika både gemensamma och enskilda insatser där under dagen.

I morgon till Halland

LUND: Dagen började i ett mycket dimmigt Köpenhamn med besök på Maersk och intressant diskussion om den internationella handels och sjöfartens betydelse och utmaningar.

Maersk är ju världsledande vad gäller den containertrafik som ju bär upp en betydande del av den internationella varuhandeln. Och man är också mycket stora när det gäller infrastrukturen i form av hamnar och terminaler runt om i världen.

Efter besök på en bokhandel tog vi så tåget över Öresund till Malmö och diskussionen där på eftermiddagen på Malmö Högskola.

Och sedan blev det stor diskussion också här i Lund på Utrikespolitiska Föreningen på ett mycket välbesökt möte.

Mycket folk. Många frågor. Stort intresse.

Åtskilliga intervjuer med lokala och internationella media i olika frågor har det också hunnits med under dagen.

I morgon fortsätter jag till Halmstad, som ju dessutom råkar vara min födelsestad.

Den första bok jag skrev och publicerade hade ju titeln ”Hallänning – svensk – europé”, och lite har ju den titeln kommit att bits sig fast.

Och fel är inte det.

En dag och kväll i Köpenhamn

KÖPENHAMN: Efter en förmiddag med interpellationsdebatter i riksdagen hemma har det sedan varit en eftermiddag och kväll mer eller mindre inom synhåll från Sverige här i den danska huvudstaden.

Och anledningen har varit behovet att tala om Europa.

Pro-rektor Lykke Friis sade att det var tredje gången jag var inbjudan att tala i deb magnifika festsalen på Köpenhamns Universitet, och denna gång var det om lärdomar av 1914 och den aktuella europeiska krisens betydelse.

Vad jag hade att säga i de frågorna kan den intresserade lätt ta del av via länkar på mitt svenska twitter-konto @cbildt som ju finns en liten bit längre ner här till höger.

Det var i alla fall ett anförande som inledde en livaktig diskussion, även om denna kom att handla mer om den aktuella situationen med Ukraina och Ryssland än om de mer historiska lärdomarna.

Och samma frågor var det som intresserade danska media, inte minst den länge intervju med TV2 som det också finns en länk till.

Innan det var dags för den årliga högtidsmiddagen hade jag nöjet att sitta ner ett tag med tidningen Politiken:s chefredaktör Bo Lidegaard – dock mer i hans egenskap av författare till ett antal utomordentligt läsvärda böcker om Danmarks samtidshistoria.

Högtidsmiddagen var just en högtidsmiddag, och samlade representanter för varierande delar av danskt samhällsliv till en både högtidlig och trevlig kväll där det var få samtalsämnen som inte avverkades runt middagsborden.

Och kvällar som dessa har ett mycket betydande värde. Danmark och Sverige är nationer som står mycket nära varandra, men där de skillnader i politisk kultur som historien genererat för den skull inte skall underskattas.

Då betyder informellt umgänge som detta mycket.

I morgon börjar mig dag med att här besöka det imponerande företaget Maersk framför allt för att höra dess syn på den globala handels utveckling. Maersk är ju världens ledande företag vad gäller container-trafik och dess fartyg är ju de största containerfartyg som plöjer de sju havens vågar just nu.

Men därefter bär det över bron till Malmö med anförande på Malmö Högskola som dominerande punkt på programmet, och därefter bär det vidare till Lund för anförande och diskussion på Utrikespolitiska Föreningen där.

Det var förvisso en mycket trevlig eftermiddag och kväll på Köpenhamns Universitet – möjligen påverkades stämningen när jag påpekade att Lund var Danmarks första universitet och dessutom också det äldsta universitetet i Sverige.

Så ser historien faktiskt ut.

En vecka med Europa

STOCKHOLM: I går på eftermiddagen kom jag så hem från det senaste av mina besök i Ukraina, och i dag inleds för min del en vecka som så gott som helt kommer att upptas av kampanjen för EU-valet nästa söndag.

Och det är ju samtidigt veckan som bär fram mot det viktiga presidentvalet i Ukraina.

Att olika separatister kommer att försöka att sabotera detta är alldeles klart, men det är viktigt att ha klart för sig att deras aktiviteter än så länge är begränsade till områden som omfattar högst 15% av befolkningen i landet.

I övriga områden, med Krim som ett uppenbart undantag, pågår än så länge förberedelserna ostörda av detta. Och det är det viktiga.

Samtidigt har en process med nationella s k runda bords-samtal inletts, med ett inledande möte i Kiev och ett andra i Charkov i nordöstra Ukraina i går. Och det finns tankar på att ordna ett möte av denna typ också i Donetsk-området under den kommande veckan.

Det tror jag vore bra, och det skall ge en möjlighet för alla dem som inte har vapen att komma till tals, och då inte minst de olika valda företrädare på olika nivåer som ju finns också i dessa regioner, och som ju annars riskeras att helt marginaliseras av de som har vapen.

Det är genom att stärka sin demokratiska processer i olika avseenden som Ukraina steg för steg kan övervinna denna kris.

En hel del talade jag självfallet också om den ekonomiska utvecklingen, eftersom jaq tror att den kommer att bli avgörande på lite sikt.

Och det förefaller som om nedgången hitintills under året är något mindre än vad de olika prognoserna trott. Dessa ligger ju annars på en nedgång med 5-7% med en uppgång mer eller mindre tydligt under 2015. Men det säger sig självt att osäkerheten är mycket betydande.

Att landet, om det förmår att ta tag i korruptionen, lägga om energipolitiken och genomföra de aviserade reformerna i övrigt, har stora förutsättningar för kommande år tycker jag att min senaste resa bekräftade än mer. Och det gäller inte minst besöket i Kherson-regionen.

I solen denna söndag blir det lite kampanj ute i Kista för EU-valet, men i morgon drar det igång på allvar.

Då inleder jag med stor diskussion på Köpenhamns universitet med temat vilka lärdomar Europa skall dra av det som inträffade 1914 och vårt dramatiska sekel sedan dess.

Och det är ju en diskussion som fått helt ny aktualitet i ljuset av det som nu sker i östra Europa.

Sedan fortsätter jag på tisdagen i samma region med framträdande på Högskolan i Malmö och på Utrikespolitiska Föreningen i Lund.

På onsdag bär det så vidare med framträdande på bl a Högskolan i Halmstad, men också andra aktiviteter i Halmstad och Halland innan jag på kvällen återvänder till Stockholm.

Och där, vid sidan av regeringssammanträde, kommer jag under dagen att ha gemensamma kampanjaktiviteter med Anders Borg. Jag hoppas vi kan organisera ett klassiskt torgmöte i Stockholms innerstad med dialog och diskussion om de olika politiska såväl som ekonomiska utmaningar Europa står inför.

På fredag tar vi tåget till Göteborg och där blir det bland andra aktiviteter också gemensamt torgmöte med Anna Maria.

Lördag är så sista egentliga kampanjdagen, och då är tanken att Fredrik Reinfeldt, Anders Borg och jag tillsammans skall göra vad vi kan för att visa hur viktigt det är att rösta – och rösta rätt! – i det EU-val som avslutas på söndag men där ju många tar möjligheten att förtidsrösta.

Världen står dock inte still, och det finns all anledning att notera utgången av valet i Indien.

Att BJP-partiet under sin ledare Modi skulle göra ett bra val, och kongresspartiet ett motsvarande mindre bra, låg mycket tydligt i korten, och jag har ju också skrivit en del om detta här tidigare.

Men få hade trott att BJP ensamt skulle uppnå majoritet på det sätt man nu gjort.

Vilka konsekvenser detta kommer att få på Indiens politik återstår att se. Det finns stora förväntningar på en mer reforminriktad ekonomisk politik för att ge tillväxten ny kraft, och att det finns ett behov är dessutom tämligen uppenbart.

Alldeles självklart kommer vi att ha anledning att följa utvecklingen noga. Indiens utveckling är av enorm betydelse för den globala utvecklingen i dess helhet.

Från Gammalsvenskby till dagens Kiev

KIEV: En av de många utmaningarna med dagar som dessa är att det blir först någon gång efter midnatt alla möten tar slut och det blir möjligt att knacka ner något på denna plats.

Och då har man också att tänka på att det blir tidig morgon också för att hinna med allt.

Denna dag började dock med båtfärd över uppdämda Dnjepr över till Gammalsvenskby för möte med framför allt några av de äldre personer där som fortfarande vårdar det svenska språket och dess traditioner.

Deras kyrka står där fortfarande, även om den numera är ortodox. Och där finns minnesstenar över det bittra ödet när de deporterades från ett lämnade Dagö i slutet av 1700-talet liksom de öden som drabbade många under 1930-talets hemska tid i Sovjet och Ukraina.

Men de gamla damerna sjöng ur sin gamla svenska psalmbok, talade om tider som var, mindes resor till Gotland, kom väl ihåg Kungens och Drottningens besök och var nöjda med att åtskilliga barn i den lokala skolan faktiskt läser svenska vid sidan av.

Om det är dagens svenska eller den påtagligt äldre form som fortfarande hållits vid liv här glömde jag faktiskt att fråga.

Visst fanns också hos dem en oro för vad som skulle kunna hända med Ukraina. Krim och den ryska ockupationen ligger inte alltför långt borta.

Och de tyckte – med mer än rätta! – att de hade fått sin beskärda del av krig, förtryck, hunger och fördrivningar under sina dagar.

Här i Kiev har det så varit intensiva politiska samtal, möten med media och olika överläggningar i en takt som ter sig svår att ens referera.

Vid midnatt skiljdes jag från guvernören i Donetsk Taruta efter någon timme med honom om de utmaningar han och hans region står inför. Och innan dess var det ambassadören Wolfgang Ischinger som nu spelar en viktig roll i de olika OSCE-samtalen tillsammans med olika företrädare för inte minst civilsamhället i östra Ukraina.

I morgon börjar jag spå Kiev School of Economics tillsammans med ekonomiministern innan såväl premiärminister Arsenij Yatsenyuk som jag deltar i den Europa-dag som här firas just den 17 maj.

Sverige vid nedre Dnjepr

KAKHOVKA: Egentligen alldeles för sent för att kasta sig över även denna uppgift denna dag, och därför får det bli kort.

Dagen har jag tillbringat i Kherson-regionen i sydliga Ukraina.

Här rinner mäktiga Dnjepr ut i Svarta Havet, här finns jordbruksmark i absolut världsklass och här gränsar man omedelbart till det ockuperade Krim.

Såväl de väldiga möjligheterna som de betydande problemen i detta viktiga europeiska land illustreras väl under en dag som denna.

Dagen har avslutats med besök på de mycket framgångsrika investeringar i livsmedelsproduktion och alternativ energi som imponerande svenska entreprenörer gjort här.

Och i morgon inleder jag min dag med att besöka den Gammelsvenskby som ju med tragisk historia har sina rötter i 1700-talets tvångsförflyttninar till dessa bygder.

Så här vid Dnejprs lopp finns – alldeles bortsett från de som läst Frans G Bengtssons magnifika ”Röde Orm” – både äldre och modern svensk historia av engagemang.

Och därefter fortsätter jag till Kiev.

Där förskjuts min agenda omedelbart till mer aktuella politiska frågeställningar.

Ett mindre säkert Europa

BRATISLAVA: Mer än tusen personer samlades här i dag i samband med den stora Globsec-konferens som nu är inne på sitt åttonde år och vars fokus är säkerhetsfrågor från ett mer centraleuropeiskt perspektiv.

I sina inledningsord konstaterade utrikesminister Miroslav Lajcak att säkerhetssituationen nu ter sig väsentligt mindre stabil än för bara ett år sedan, och det har förvisso varit den stämning som dominerat diskussionerna under eftermiddagen och kvällen.

För min del har det nog varit de mer bilaterala diskussionerna som dominerat. Förutom regionens premiärministrar finns här sju andra utrikesministrar plus USA:s biträdande utrikesminister för Europa-frågor.

Och samtalsämnen saknas ju inte i dessa dagar.

Ett visst avbrott i dessa var den panel om nätsäkerhet och nätfrågor i allmänhet som jag deltog i, och där vi kunde diskutera att samtliga de bett delta i denna diskussion är ledamöter i den International Commission on Internet Governance som jag ombetts att leda och som har sitt första möte i Stockholm om två veckor.

Men nu är kvällen sen, och efter ett par ytterligare överläggningar i morgon förmiddag fortsätter jag till Ukraina där jag kommer att vara under de närmaste dygnen.

Från Ban Ki-moon till Bratislava

STOCKHOLM: Arbetsdag hemma i huvudstaden, vilket sannerligen inte skadade.

På eftermiddagen tog jag mot nya ambassadörer från Egypten, Armenien och Afghanistan för samtal fokuserade på våra bilaterala relationer med dessa länder.

Vad gäller Armenien och Afghanistan handlar det om länder som nu öppnar ambassader i Stockholm för första gången.

Vi har ju haft en ambassad i Kabul sedan ett antal år tillbaka, och i ljuset av den betydelse vår relation nu kommit att få öppnar nu Afghanistan en ambassad i Stockholm, vilket jag diskuterade bl a med president Karzai under mitt besök i början av april.

Inom kort uppvärderar vi vår närvaro i Armeniens huvudstad Yerevan till ambassad, och därmed finns vi fullt ut närvarande i såväl Tbilisi som Baku och Yerevan i denna allt viktigare region.

Och alldeles självklart välkomnar vi att Armenien nu beslutat att öppna ambassad i Stockholm.

Med Egypten är våra relationer av gammalt datum. Och har många och viktiga dimensioner. Att det i dag finns spänningar i synen inte minst på mänskliga rättigheter gör inte den långsiktiga relationen mellan våra bägge länder mindre viktig.

Annars har det varit det ena mötet efter det andra under denna dag, och huvuddelen av dem har handlat om olika frågor av säkerhetspolitisk karaktär.

I den europeiska debatten talas det just nu mycket om geopolitikens återkomst, och i vårt eget mer nationella perspektiv handlar detta om säkerhetspolitikens ökade betydelse.

Och alldeles självklart finns det många aspekter av detta som kräver lite ökad uppmärksamhet i dessa dagar.

Försvarsberedningen befinner sig just nu i slutskedet av sitt arbete, och det har ju också sin betydelse i detta sammanhang. Regeringen gav den ju några extra månader att överväga den mer långsiktiga betydelsen av Rysslands agerande gentemot Ukraina.

Tidigt i morgon bitti är jag så på Arlanda för att ta emot FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon när han landar i Stockholm, och med mig finns också biståndsminister Hillevi Engström.

Han kommer att tillbringa en dag här i Stockholm med bl a överläggningar, lunch och besök med Fredrik Reinfeldt.

Däremot försvinner jag dessvärre i riktning Bratislava och olika överläggningar på den stora Globsec-konferensen där.

En del av dem kommer att handla om den globala nätpolitiken, som ju växer i betydelse, och en del om den regionala geopolitiken, med Rysslands agerande mot Ukraina i fokus.

Och från Bratislava flyger jag på torsdag morgon vidare till Ukraina. Där har i dag Tysklands utrikesminister Frank-Walter Steinmeier varit på besök, och dit kommer i morgon Polens utrikesminister Radek Sikorski.

Det är i dag Ukraina som står i centrum för den europeiska politiken.

Fyra år sedan Hötorget

BRYSSEL-STOCKHOLM: Det var regnig dag i slutet av sommaren 2010 som Finlands dåvarande utrikesminister Alexander Stubb och jag vid ett möte på Hötorget i Stockholm lanserade tanken på att sätta upp ett europeiskt fredsinstitut.

Och i dag i Bryssel satt vi åtta utrikesministrar på en presskonferens och meddelade att tanken nu hade förvandlats till verklighet.

European Institute of Peace med en årsbudget på ca tre miljoner euro, så småningom ca 25 anställda och ett hus i Bryssel kan nu börja sin verksamhet.

Den församlade pressen ville omedelbart veta vilka av dagens konflikter eller problem som EIP nu kunde förväntas lösa.

Inga, svarade vi sanningsenligt. Det handlar om ett instrument för diskret informell förebyggande diplomati som måste agera på framkanten av händelseförloppet, och vars framgång på sikt skall mätas i vad som inte händer där det skulle kunna ha hänt.

Det säger sig självt att det kommer att ta sin tid att bygga upp EIP. Men vi har nu fått ett nytt europeiskt instrument för konfliktförebyggande och konfliktlösning. Det tog sin lilla tid från dagen på Hötorget, men det var det värt.

Att dagens diskussioner på Foreign Affairs Council dominerades av Ukraina var förutsett.

Och det blev en bra diskussion inte minst med OSCE:s ordförandeskap.

Under timmarna vi satt i Bryssel kom så gradvis d olika uttalandena från Moskva om synen på gårdagens regisserade s k folkomröstning i delar av östra Ukraina. Och i dessa gavs intrycket att det rörde sig om helt genuina uttryck för vad som borde göras och att det nu mest handlade om hur detta praktiskt skulle förverkligas.

De tongångar från president Putin i förra veckan som ledde till stora förhoppningar om en förändring var det inte lätt att hitta några spår av.

Och därmed är det svårt att dra någon annan slutsats än att den grundläggande destabiliseringsstrategin fortsätter steg för steg. Fortsättning lär följa.

På samma sätt som Ryssland efter överenskommelsen i Geneve den 17 april inte gjorde ens ett uttalande som uppmanade de illegala pro-ryska grupperna att respektera denna finns det nu anledning att befara att man kommer att spela med dessa för att försöka förhindra presidentvalet att genomföras i alla fall i delar av östra Ukraina.

I ljuset av de olika uttalanden som gjorts från olika företrädare för EU och USA måste ett sådant agerande alldeles självklart få konsekvenser.

Nu bör det tillbaka till Stockholm för en hektisk dag i morgon.

På onsdag morgon tar jag så emot FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon när han kommer för att dels överlägga med Fredrik Reinfeldt och dels delta i viktiga Global Forum on Migration and Development under värdskap av Hillevi Engström och Tobias Billström.

Och nu European Institute of Peace!

STOCKHOLM: Helg hemma, om än med valrörelsen för EU-valet ständigt närvarande, och med utvecklingen i östra Europa än mer så.

Tidigt i morgon bitti bär det av till Bryssel för möte med EU:s utrikesministrar under dagen.

Och alldeles självklart är det Rysslands agerande gentemot Ukraina och den kris detta utlöst som kommer att dominera våra diskussioner.

Alldeles säkert kommer dagens utveckling i östra Ukraina att beröras.

De s k omröstningarna där har så gott som inget värde alls.

Jag ser t ex att det i halvmiljonstaden Mariopol finns två vallokaler öppna, och ser samtidigt att separatisterna där efter att ha kidnappat stadens polismästare nu avrättat honom genom hängning i stadens utkanter.

Avvikande uppfattningar förefaller knappast uppskattade, och det budskapet har nog många människor uppfattat.

Men viktigare än detta är självfallet förberedelserna för presidentvalet i Ukraina om två veckor. Här finns ju internationella observatörer i stort antal på plats, och det är viktigt att det valet sker så fritt och rättvist som möjligt i landet i dess helhet.

Överallt kommer detta dessvärre inte att gå.

Krim är ett uppenbart exempel, men alldeles säkert kommer separatister att göra sitt yttersta för att försvåra det inte minst i delar av östra Ukraina.

Men i dagsläget finns det ingenting som tyder på annat än att det kommer att bli ett fullt legitimt val.

Om det resulterar i slutligt resultat redan i första omgången eller om det kommer att krävas en andra valomgång återstår att se. De opinionsundersökningar som publicerats hitintills tyder just nu på att en andra omgång kan komma att behövas.

Samtidigt är det viktigt att den nationella dialogen i olika frågor av betydelse för Ukrainas framtid intensifieras. I allt väsentligt bör den självfallet föras mellan de valda representanter som finns i parlamentet. Det finns ingen anledning att legitimera de rent illegala väpnade grupper vi sett.

Till vårt utrikesministermöte i morgon kommer också OSCE:s ordförandeskap i form av den schweiziske presidenten Burkhalter, och det är självfallet viktigt att vi från EU:s sida koordinerar vårt agerande med hans.

På dagordningen i morgon står också situationen i Mellersta Östern efter det att fredsförhandlingarna mellan Israel och Palestina de facto kört fast.

Detta är självfallet mycket bekymmersamt. I grunden finns ju knappast någon annan lösning än en tvåstatslösning i enlighet med de riktlinjer som inte minst EU har uttalat sig för i olika uttalanden sedan december 2009.

I morgon i Bryssel kommer vi dessutom mer officiellt att lansera det European Institute of Peace som tillkommit efter ett svenskt och finskt initiativ 2010, och som nu konstituerats och kommer att börja att arbeta i lokaler i Bryssel.

Det är ett viktigt steg som ger Europa – bredare än EU, med viktig medverkan också från Schweiz – ett nytt instrument för att förebygga konflikter och bygga fred.

Institut och organisationer för denna typ av informell diplomati finns i viss utsträckning redan, och viktiga insatser görs också av olika länder, men nu tillkommer en mer central institution kan bli något av ett nav i de samlade europeiska ansträngningarna.

Det har varit insatser främst från svenskt håll som nu gjort detta möjligt, men stödet inte minst från Europaparlamentet har också varit mycket viktigt.

Ser man vidare på den vecka som kommer hoppas jag att kunna tillbringa tisdagen här i Stockholm med olika frågor innan jag på onsdagen beger mig till Bratislava och den åriga stora s k Globsec-konferensen innan jag därifrån på torsdag fortsätter till Ukraina för olika samtal och besök.

Samtal i Paris

PARIS-STOCKHOLM: Efter en gråtrist dag i går tittade solen faktiskt fram i dag, och den franska huvudstaden visade sig i all sin vårliga charm.

Men själv har jag trots detta mest suttit inomhus i olika diskussioner.

Och i dag var det först Ryssland och sedan Iran som stod på dagordningen för våra informella samtal i den lite bredare kretsen av olika analytiker och tänkare.

Inte heller i denna krets gick det att hitta någon som förutsett det aggressiva ryska uppträdandet under de senaste månaderna, och det är inget tvivel om att det nu pågår en betydande omvärdering av synen på Ryssland och dess politik i breda västliga kretsar.

I vår krets fanns också bedömare från Ryssland självt som helt och hållet instämde i detta.

Nu går den ryska ekonomin allt sämre, sade en av dessa med betydande kunskap i ämnet, och det har hänt förr i den ryska justitieminister att man ser små nationalistiska krig som ett bra sätt att söka stöd i situationer som denna.

Att detta inte brukar sluta så väl bör nog också tillägga.

Det bekymmersamma med den analysen är ju att den skulle tyda på att vi kommer att få se mer av denna politik. Åren av stark expansion av den ryska ekonomin har av allt att döma passerat, och bilden framåt ger sig betydligt mer bekymmersam.

Och då kan frestelsen att på detta sätt söka stärka regimens ställning dessvärre återkomma.

Att den kris vi nu är mitt uppe i drivits fram av en rysk politik som utvecklats mer aggressivt än vad de allra flesta trott rådde det knappast någon tvekan om.

Det handlade inte bara om att Kreml plötsligt inte kunde acceptera att Ukraina hade ett frihandels- och samarbetsavtal också med EU, utan också om rädslan för den ideologiska smitta som ett mer demokratiskt och västligt inriktat Ukraina skulle representera.

Och lite av detta såg vi ju också efter den s k rosornas revolution i Georgien. Ukraina har dock i dessa avseenden en helt annan kraft och betydelse.

Även om mycket av diskussionen i media nu handlar om olika typer av sanktioner var det enighet om att det enstaka viktigaste är att stödja och stärka Ukraina.

Omedelbart handlar detta om det kommande presidentvalet, men fundamentalt också den nödvändiga och djupgående ekonomiska reformeringen av landet. Det handlar om en process och en kris som i bästa fall kommer att pågå i två-tre år.

Självfallet spekulerades det en del också om den mer omedelbara situationen.

I tisdags sade president Putin lite överraskande dels att de s k folkomröstningarna i östra Ukraina nu på söndag borde uppskjutas och dels att de ryska trupperna skulle dras tillbaks från sina positioner längs gränsen till Ukraina.

Av detta förefaller det inte att blivit då mycket.

Och om Kreml möjligen kan säga att de saknar inflytande i det första hänseendet är det ju kristallklart att de har 100% kommando i det senare.

Att personer i östra Ukraina som annars är kända för att vara närmast verbalinspirerade från Moskva sagt att de s k folkomröstningarna bör hållas leder självfallet även det till en del spekulationer om halten av president Putins uttalande.

Till dessa mer omedelbara frågor kommer jag att ha anledning att återkomma allra senast på måndag när EU:s utrikesministrar samlas i Bryssel för att diskutera allra främst detta.

Vi hade också en möjlighet av genomgång av läget i de viktiga nukleära förhandlingarna med Iran och de konsekvenser som kan följa av de olika utfall som kan tänkas kring dessa.

Hitintills har dessa förhandlingar förts i konstruktiv och öppen anda, vilka har varit viktig, men när man samlas igen mot slutet av nästa vecka kommer man att börja att gå in mer i substansen i frågan, och här finns forfarande åtskilligt som är mycket svårt att hantera.

Med fredsförhandlingarna mellan Israel och Palestina nu faktiskt bordlagda, och förhandlingarna om Syrien i ett än mer hopplöst skede, är dessa förhandlingar trots allt en ljusglimt i mörkret.

Än återstår dock mycket.

Att de lyckas eller att de misslyckas – sannolikheten är nog ungefär lika stor. Avgörande för att det skall gå är att det finns en genuin vilja till genuina kompromisser på bägge sidor.

Nu väntar helg hemma i Stockholm, men sedan stundar en ny hektisk vecka med Ryssland och Ukraina i centrum.

Lärdomar av 1914?

PARIS: I dag har det varit helgdag här i Frankrike, och tidigare i dag var det stora ceremonier för att minnas den dag då Hitler-Tyskland undertecknade den villkorslösa kapitulationen 1945 och Frankrike åter blev fritt.

I Moskva accepteras inte riktigt denna historieskrivning.

Kapitulationen den 8 maj undertecknades ju bara mer de västliga militära befälhavarna, och det hela fick göras om dagen därpå med också sovjetisk närvaro.

Och i morgon kommer nog denna segerdag att firas som sällan förr. President Putin kommer att närvara vid massiva militära manifestationer i såväl Sevastopol som Moskva, och den robusta nationalismen kommer säkert att fira retoriska triumfer.

Här i Paris har jag just avslutat en middag som ägnades att diskutera vilka slutsatser vi detta nådens år 2014 möjligen kan dra av det katastrofala europeiska året 1914.

Om alla i grunden är överens om var skulden låg till att det andra världskriget bröt ut 1939 är oenigheten fortfarande massiv om var ansvaret skall läggas för katastrofen 1914.

En flod av lärda verk har publicerats i ämnet detta år, men läser igenom bara delar av dem slås man åter av hur olika tolkningarna av skeendet faktiskt är.

En slutsats var vi dock alla med oss från kvällens lovliga diskussion, och det var den fundamentala betydelsen av såväl den Europeiska Unionen som av den transatlantiska länkar när det gäller att hantera inte minst den brutala geopolitikens återkomst i dessa dagar.

Ingenting av detta fanns i uppspelet till vare sig 1914 eller 1939, och skulle det inte finnas i dag skulle vi tveklös leva i ett långt mindre stabilt och långt farligare Europa.

I morgon firas segerdagen i Ryssland, och i stora delar av det övriga Europa kommer vi att fira Europadagen. Detta minnesår finns det detta anledning att reflektera över vad den verkligen betyder.

Men dagen i Paris har självfallet gett möjlighet till samtal i en lång rad andra frågor också – från situationen i västra Afrika till Kinas utveckling och de omedelbara uppgifterna i Afghanistan.

Och i morgon fortsätter jag ett antal timmar här innan det är dags att återvända till Stockholm.