Oj, Vilken Debatt

Jo, debatt om Bertil Torekulls angrepp på denna blogg blev det sannerligen.

Hitintills i dag har över 50 000 personer varit inne här och tagit del av vad jag haft att säga i ärendet. Alldeles frivilligt, vill jag understryka.

Och över 200 har skrivit sin egna kommentarer – jag kommer att läsa dem alla.

Debatten i övrigt rasar på. En av Bertil Torekulls efterträdare som chefredaktör på Svenska Dagbladet – PJ Anders Linder – har t ex tydliga synpunkter i ärendet.

Själv har jag ägnat dagen åt utrikespolitiken och utrikesförvaltningen.

Det fortsätter i kväll över en middag med FN:s Alvaro de Soto. Normalt finns han i Jerusalem men har kommit upp bl a för en fördjupad diskussion om förutsättningar för en fredsprocess i Mellersta Östern.

Öppenhet 2.0

Att denna blogg snabbt tilldragit sig viss uppmärksamhet har jag konstaterat förr – liksom att inte alla är odelat förtjusta.

I Dagens Nyheter i dag skriver Bertil Torekull bl a att genom en blogg som denna ”förskjuts den maktbalans som i tryckfrihetsförordningen förlänar ett demokratiskt uppdrag till medierna att granska de styrande.”

Det är stora ord. Jag uppmanas tydligen att hålla mig till kommunikéer att delges till och sedan redigeras av media.

Men finns det inte i vårt politiska system också någonting som kallas krav på öppenhet? Och lever vi inte i en tid när det krävs mycket mer av direkt kommunikation än i en gammal kabinettspolitik mer inrökta tider?

Finns det i själva verket inte ett starkt demokratiskt drag i det som Internet i alla dess former – mina veckobrev under ett decennium, websidor och nu bloggar – har gjort möjligt?

Jag tror det. Jag ser ett värde i en öppnare politik – också på områden där den förr tvingades att vara mer sluten.

Och med öppenheten på min blogg blir jag ju dessutom lättare att granska. 

Men andra tycker uppenbarligen annorlunda. Man kanske tycker det var bättre förr. 

Debatten har börjat…

Att detta kan komma att innebära förändrade villkor för media säger sig självt. Både DN och SvD länkar nu till bloggar, och på vissa artiklar tillåter främst kvällstidningarna nu kommentarer.

Och til syvende og sidst kan ju alla välja. Den som inte vill läsa denna eller andra bloggar avstår. Den som inte vill läsa en tidning behöver inte göra det.

Valfrihet. Och öppenhet.

Det skall i sanning bli spännande att se hur denna diskussion utvecklas…

Att Lösa Konflikter

Konfliktlösning verkar bli veckans tema framför andra.

Diskussioner med kommissionen i Bryssel om Sudan och Somalia. Diton om konflikter och förtroendeskapande åtgärder i Kaukasus.

Och i dag är det Cypern som står i centrum för olika diskussioner.

Vad kan göras för att ge ansträngningarna att ena denna soliga ö ny kraft och nytt stöd? Vi vill inte ha delade och splittrade länder i vårt Europa.

I april 2004 underkändes ju den s k Annan-plan som den FN-ledde fredsprocessen hade lett fram till i en folkomröstning i den grykcypriotiska delen av ön. Förhoppningen hade varit att ett återförenat Cypern hade stigit in som medlem i den Europeiska Unionen. Så blev det inte.

Åren sedan des har inte inneburit några framsteg, men nu finns det en allmän känsla av att det finns starka skäl att börja att sätta frågan på agendan igen.

Sveriges roll i detta skall inte överdrivas, men kanske har vi en möjlighet att stimulera lite mer av tänkande inte minst hos de EU-länder som ser det som viktigt med nytt momentum i frågan.

Så kring en diskussion om detta samlas vi under en stor del av dagen.

Och i morgon träffar jag Iraks utrikesminister Hoshari Zebari.

Tisdag Eftermiddag

Eftermiddag i arbetsrummet vid Gustav Adolfs torg i Stockholm. Föredragningar. Telefonsamtal. Lite skrivande.

Genomgång av hur diskussionerna skall läggas på GMF-seminariet om anlyser av Kina om några veckor.

Jag hoppas att den amerikanske biträdande utrikesministern för Asien Chris Hill hinner komma förbi – fick just mail från honom där han sade att han kommer att göra sitt yttersta för att komma i alla fall till middagen.

Förberedelser för besöket av Iraks utrikesminister Hoshari Zebari. Vi träffades nyligen i Bahrein och jag inbjöd honom till Stockholm i samband med att han är i Köpenhamn och inviger Iraks nya ambassad där.

Det blir ett viktigt besök. Situationen i Irak är i dag mycket besvärlig, men det innebär inte att vi inte skall försöka att hjälpa dem som arbetar för en bättre utveckling.

Diskussion om vår närvaro i Afghanistan. Nu reser Gunilla Carlsson och Mikael Odenberg snart dit, men jag tror inte att det skulle skada om vi hade en mer permanent diplomatisk närvaro i Kabul. Nu försöker vi bevaka det politiska skeendet i landet från ambassaden i Islamabad i Pakistan, och det har sina givna begränsningar.

Och snart middag med ett antal internationella kännare som vi bjudit in till Stockholm för lite olika diskussioner.

Bland dem finns Alvaro de Soto som representerar FN såväl i Jerusalem som i den internationella kvarttetten. Vi känner varandra väl sedan min FN-tid och åt senast lunch i Ramallah för ett år sedan eller så.

Eländigt nog missade jag mötet med den moderata riksdagsgruppen. Jag måste bättra mig också på den punkten.

Korkat?

Jag hör att Urban Ahlin (s) beskriver president Saakhasvilis plan på ett diskotek utanför Tschinvali i Sydossetien – som han berättade om och som vi diskuterade på debatten i Bryssel i går kväll – som ”korkad”.

Om Ahlin har varit i Sydossetien eller konfrontationszoner som denna eller ej vet jag inte – men om han varit det tror jag han skulle uttryckt sig annorlunda.

Att förhindra konflikt och bygga för fred handlar inte bara – ibland inte ens främst – om grandiosa diplomatiska deklarationer. Ofta handlar det om att helt enkelt göra det möjligt för människor att mötas och därmed rida spärrar mot de krafter som bara vill konfrontation.

I Bosnien omedelbart efter kriget lät vi mer eller mindre legala handelsplatser mitt i delningszonen växa fram. Senare blev det möjligt att också anordna popkonserter där unga människor från Bosniens olika delar kunde träffas och njuta av samma musik.

När U2 kom till Sarajevo och unga människor strömmade till från Bosnien alla delar var det inte ”korkat” utan synnerligen viktigt. Fred byggs hos enskilda människor.

Och det är just insatser som denna – konkret i utkanten av Tschinvali – som president Saakhasvili berättade om i går och som jag gav mitt stöd.

Med ett finare diplomatiskt ord brukar sådant ibland beskrivas som förtroendeskapande insatser.

I mångt och mycket var det en upprepning av vad som kom fram på en presskonferens i Tbilisi för någon dag sedan – den finns på hans hemsida.

Men det förminskar inte dess betydelse. Jag vill ha mindre tal om krig och konfrontation – och mera möjligheter för inte minst unga människor i konfrontationszoner som denna att lära känna varandra.

Korkat?

Knappast för alla dem som arbetat konkret med att överbrygga misstro och motsättningar mitt i zoner av konfrontation, misstro och elände.

Hem Igen

Morgonplanet från Bryssel tillbaka till Stockholm. Och i kväll är det diskussioner om möjlig konfliktlösning på Cypern som står högst upp på agendan.

Diskotek för Fred?

Oj vad det blev hektiskt under mina timmar i Bryssel tidigare i dag.

Först pressintervju – mest om Turkiet. Sedan en timme och lite till om Somalia, Sudan och Afrikas Horn med kommissionären Louis Michel. Ett antal konstruktiva ansatser för politiken.

Därefter snabbt möte med Javier Solana med fokus på regeringsbildningen i Palestina och förutsättningen för en fredsprocess. Lite Balkan.

Och så en spänstig och spännande diskussion med Estlands och Georgiens presidenter med fokus på Europas ”mjuka makt” och dess möjligheter att ge stöd inte minst åt reformprocesserna i södra Kaukasus.

Jag misstänker att vi under den diskussionen lanserade begreppet ”diskotek för fred”. Det handlade om att med enkla medel ge unga människor i konfrontations- och konfliktzoner en möjlighet att naturligt umgås med varandra.

En kväll på diskot är bättre än en kväll med Kalashnikov. Speciellt i Sydossetien.

Och så blev det middag och så blev det musslor och så blev det en sen öl innan presidenter och andra styrde kosan mot hotellen.

Domslut om Bosnien

Jo, det blev förvisso en viktig dom i Internationella Domstolen i Haag. Jag fick texten när jag steg av planet i Bryssel och har haft möjlighet att diskutera den under dagen.

Att vi skall respektera den dom som nu fällts efter en process som pågått många år är alldeles självklart. Vi måste se den som ett viktigt led i att successivt lägga det som hänt bakom oss.

Viktigt är att domstolen i allt väsentligt befinner sig på samma linje som FN-tribunalen. Olika linjer från de två domstolarna hade varit problematiskt.

Ingen av dem finner att folkmord är rätt beteckning på de hemskheter som skedde i Bosnien i dess helhet – i den delen tillbakavisas anklagelsen – men bägge finner att det är rätt beteckning på det som skedde med huvuddelen av Srebrenicas befolkning under dagarna efter den 13 juli 1995.

Och vad gäller ansvaret för detta läggs det entydigt på den bosnienserbiska armén under Radko Mladic.

Serbien ses inte som ansvarigt, men domstolen anser inte att den tidens Serbien – läs: Milosevic – gjorde vad som kunde göras för att förhindra det som det fanns skäl att misstänka skulle komma att ske och dömer till ansvar för detta.

Jag hann aldrig att framträda offentligt som vittne i rättegången mot Slobodan Milosevic i Haag, men de vittnesmål jag avgett till FN-tribunalen är väl förenliga med den dom som den internationella domstolen avgett.

Nu hoppas jag innerligt att man i såväl Sarajevo som Belgrad – efter de inledande reaktioner som har sin naturliga grund – skall kunna gå vidare mot den gemensamma europeiska framtiden.

När jag får tid kommer jag att läsa det digra domslutet och dess dokumentation i dess helhet. Det är vår tids tragiska europeiska historia.

Viktig Dom i Haag

I dag blir en viktig dag på Balkan. Internationella Domstolen i Haag kommer med sin dom i målet mellan Bosnien och Serbien-Montenegro.

Frågan om folkmord eller inte står åter på dagordningen.

Målet är både unikt till sin karaktär och unikt till sin komplexitet. Det riskerar också att bli unikt till sina politiska effekter.

I viss mån kompliceras situationen av att vi ju samtidigt har FN:s krigsförbrytartribunal ICTY som i samma stad prövar samma grundläggande frågeställningar men då med utgångspunkten att det är individuellt snarare än kollektivt ansvar som skall utkrävas.

Men Internationella Domstolen tvingas ju i detta avseende ha en delvis annan utgångspunkt när stat ställs mot stat. Och därtill kommer självfallet att meningarna i denna fråga i Bosnien självt är starkt splittrade liksom att staten Serbien-Montenegro redan splittrats.

Åter ställs den europeiska utmaningen på Balkan i fokus.

Nya Idéer och Tankar

Någon frågade om vårt mer allmänna samarbete med GMF i olika frågor – jag skrev ju kort om det.

Jo, bland det intressantaste som nu lanseras är Stockholm China Forum som vi hoppas skall bli en mötesplats för den strategiska europeiska och transatlantiska dialogen när det gäller relationerna med Kina.

Och det är en del av ambitionen att vi skall vara med och ta fram de nya idéerna och den nya politiken i de viktiga frågorna – ofta i samarbete med ledande tankesmedjor runt om i världen.

Det är en del av förnyelsen av det sätt som vi kommer att bedriva utrikespolitiken på. En ny tid kräver delvis också ett nytt sätt att arbeta.

Inför Måndagen

Söndagar är ofta dagarna då det finns möjlighet att förbereda sig för de kommande dagarna lite i lugn och ro.

Efter en förmiddag i morgon med planering och en del ärenden för avgörande bär det efter lunch iväg till Bryssel.

På eftermiddagen träffar jag kommissionären Louis Michel för diskussion om läget på Afrikas Horn – Somalia, Eritrea, Etiopien och Sudan. Det finns tankar om att arrangera ett större möte om läget inom regionen. Utvecklingen inte minst i Somalia inger betydande oro.

Därefter deltar jag tillsammans med Estlands president Toomas Ilves i en offentlig diskussion med Georgiens president Mikheil Saakhasvili om den europeiska politiken i Kaukasus-området. Såväl Estland som Sverige har ju gett ett tydligt stöd till reformpolitiken i Georgien.

Det är German Marshall Fund i Bryssel  (GMF) som står för det arrangemanget. Vi har nu ett samarbete med denna transatlantiska tankesmedja på en rad intressanta områden som jag säkert kommer att återkomma till.

Middag i samma krets kommer det också att bli. Intressant och trevligt. Två presidenter med olika men spännande perspektiv.

TV8

Strax iväg till TV8:s studiolokaler vid Söder Mälarstrand för att spela in en intervju med Peter Wolodarski som kommer att sändas vid niotiden i kväll.

Och sedan en kompletterande intervju med tidskriften Focus.

Sedan blir det snabbt förbi UD. Och dagen i övrigt en hel del förberedelser för den kommande veckan. Mer om detta senare.

Fred Förr

Fann i UD:s bibliotek Einar af Wirséns gamla bok ”Från Balkan till Berlin”.

Och vem var då det?

Jo, en svensk diplomat som gjorde betydande insatser med relevans än i dag. Och det är därför jag med stort intresse läser boken.

När det osmanska väldet föll samman under det första världskriget och nya stater därefter skulle bildas var gränsfrågorna långt ifrån enkla. Och en av de allra svåraste gällde den gamla osmanska provinsen Mosul i det som i dag är norra Irak.

Med sin växlande historia och blandade befolkning var det ett område som såväl det nya Turkiet som Storbritannien – som då kontrollerade det som skulle bli Irak – gjorde anspråk på.

Och det var då Nationernas Förbund sände ut en kommission under ledning av Einar af Wirsén för att se på fakta och komma med en rekommendation.

Det var hans arbete som ledde till beslutet 1926 att regionen Mosul skulle läggas till det Irak som tidigare bildats av regionerna Bagdad och Basra.

Men spänningarna i området finns kvar. Mot slutet av detta år skall det enligt plan ordnas en folkomröstning i staden Kirkuk om huruvida den skall tillhöra den kurdiskt eller den arabiskt dominerade delen av Irak.

På Einar af Wirséns resa fanns det – skriver han – i staden ungefär 37.000 araber, mer än 47.000 kurder, över 26.000 turkar och ungefär 2.500 kristna.

Och när jag nästa vecka träffar Iraks utrikesminister Hoshair Zebari kommer med all säkerhet också frågan om hanteringen av Kirkuks framtid upp på nytt. Han är för övrigt uppväxt i just staden Mosul.

”Bildt Hade Rätt”

Efer min kommentar på denna blogg backar nu PM Nilsson på Expressen i dag helt och hållet från de påståenden han haft tidigare om att Legg Mason skulle ha beordrat den rådgivande grupp om Irak som han fört sådant oväsen om.

Bra så.

Men konstigheterna fortsätter han med i alla fall. Nu anses det allvarliga vara att central i sammanhanget finns en Bruce Jackson som tidigare arbetat på Lockheed Martin.

Många har arbetat på andra ställen tidigare. Och att man arbetat på ett ställe förhindrar väl inte att man kan betraktas som en normal person med normala åsikter även under resten av sitt liv.

Föreställningen att en person som en gång arbetat på ett företag under resten av sitt liv skulle ta order från detta företag om vad han eller hon skulle tycka och göra borde kännas lite främmande för en liberal ledarsida.

En enkel koll i Expressens arkiv visar dessutom att jag offentligt hade mycket tydliga åsikter i debatten om Saddam Hussein långt innan denna rådgivande grupp kom till.

Och vad gäller Legg Masons påstått gigantiska ekonomiska intressen i Lockheed Martin har den fjädern redan blåst bort. Det bör noteras att den skreks ut på dubbla sidor i kvällstidningen för något dygn sedan…

Man får ett intryck av att PM Nilsson nu försöker att säga att även om det kanske inte var en höna så fanns det nog i alla fall en fjäder.

Men Expressens problem är att det faktiskt inte ens finns en fjäder…

Det påstås att Expressen i rättegången efter sin kampanj med felaktiga uppgifter mot Mikael Persbrandt försökte förklara sig med att ”det kunde ha varit sant.”

Förklaringen underkändes. Någon ordning får det ju vara.

Lite Mer

I en intervju med mig i dag i Dagens Industri står det att min blogg under sina första två veckor har haft ca 80 000 besök.

Det var sant då. Under den tredje veckan har allt fördubblats. Nu har den haft mer än 160 000 besök.

Den nya världen blir allt större. Alltid retar det någon…

Lugn Lördag

Lugn lördag i halvvinterns halvblaskiga Stockholm. Där ute fortsätter världen att förändras.

Läser diverse reflektioner om hur fenomenet blogg förändrat villkoren för media och den allmänna debatten. Någon klagar. De flesta närmast jublar.

I Rom har Romano Prodi just fått presidenten Napolitanos uppdrag att se om han kan nybilda sin regering. Sannolikt bäst så. I London talas det om att skicka truppförstärkningar till Afghanistan. I Finland och Estland fortsätter valrörelserna.

0,00002 Procent

Jag såg att en noggrann bloggare nu utrett frågan om huruvida stora delar av de fonder som Legg Mason förvaltar har investerats i Lockheed Martin.

Expressen har ju mycket braskande målat upp denna jätterelation.

Det visar sig att det handlar om 0,00002 procent.

Gräsligt.

Fred i Sudan

Det blev en bra diskussion i riksdagen i dag om vad vi kan göra för fred i Sudan i allmänhet och Darfur i synnerhet.

Peter Hultvist (s) hade interpellerat, och jag uttryckte min tacksamhet till honom för möjligheten att diskutera saken lite mer ingående.

Just nu inriktas våra ansträngningar på att ge stöd till de politiska samtal som FN:s och AU:s representanter – Jan Eliasson och Salim Salim – försöker få igång i syfte att säkra och bredda stödet för det fredsavtal i Darfur som ingicks i maj förra året.

Vi vill inte göra någonting som på något sätt skulle försvåra för dem.

Skulle deras ansträngningar på ett eller annat sätt misslyckas eller blockeras hamnar vi ett nytt läge. Jag sade till Peter Hultqvist att vi då kan hamna i en diskussion om vidgade sanktioner och andra åtgärder.

Trots att fokus nu är på lidandet i Darfur får vi inte glömma vikten av att värna fredsavtalet mellan Nord och Syd i Sudan. I den konflikten dog under decennier av strider omkring två miljoner människor. Och freden är i dag utomordentligt skör.

I diskussionerna inom EU har jag inte minst talat om vikten av insatser för att se till att den fredsprocessen kan fortsätta framåt.

Skulle den misslyckas fruktar jag att vi skulle kunna drabbas av en sudanesisk och afrikansk tragedi av långt större omfattning än vad vi hitintills sett.

Ojojoj Så Fel

Jo, nu har jag kunnat ta del av vad Expressens politiske redaktör PM Nilsson hade att säga om mig i radions Studio Ett i går.

Och jag häpnar.

Han säger att de åsikter jag företrädde ”inte var någonting att skämmas för” och att samma sak förvisso gällde sällskapet i den internationella rådgivande kommittén.

Det handlade ju om prominenta och respekterade europeiska namn. So far so good.

Men sedan far det iväg bortom varje antydan till saklighet.

Han säger att problemet var att ”kopplingarna fanns till den stora amerikanska fonden som har stora innehav i amerikansk vapenindustri” och – sitt ner! hör och häpna! – att ”uppdraget till kommittén kom från fonden.”

Ojojoj så konstigt och felaktigt det kan bli.

Den journalist som till äventyrs skulle fråga Legg Mason om de någonsin gett något sådant uppdrag eller ens haft någon förbindelse med den kommittén eller grupp det handlar om skulle möta de mest förvånande svar.

Det finns inte ens närkontakt med verkligheten i det påstående som PM Nilsson gör till kärnan i sin anklagelse.

Beklagligt. Vi behöver en bra diskussion om internationella frågor också i Sverige.

Också Fredag

Eftersom denna blogg ju verkar att fått en viss betydelse i det offentliga samtalet gäller det att fortsätta.

I dag är det fredag. Som vanligt en rätt full dag.

På förmiddagen – lite beroende på schemat i riksdagen – har jag en interpellationsdebatt i riksdagen om strategi för Sudan. Jag närmast efterlyste en sådan interpellation för ett tag sedan.

Jag kommer då att uttala det starka stöd – också politiskt – vi ger till Jan Eliassons försök till politisk mening för att blåsa nytt liv i fjolårets rätt sargade fredsavtal. Vi får inte göra någonting som försämrar förutsättningarna för de ansträngningarna.

Annars blir det fortsatta diskussioner om Ryssland. Rätt mycket av den varan just nu. Genomgång av UD:s arbete med rapporter om mänskliga rättigheter i olika länder i världen.  Diskussion om situationen i Turkiet och dess relation till debatten inom EU.

I Rom förefaller det som om den något kaotiska regeringssituationen nu håller på att stabilisera sig. Krisen har visat Prodi-koalitionens bräcklighet, men en fortsatt regering Prodi verkar det nu bli.

Bra så. Jag har etablerat ett bra och konstruktivt samarbete med utrikesminister Massimo D’Alema om såväl Mellersta Östern som Balkan.