Dataflöden är faktiskt viktigare än fisk.

28 december 2020

STOCKHOLM: Efter fyra och ett halvt år av osäkerhet och förhandlingar blev det då till sist ett avtal om relationerna mellan EU och Storbritannien efter det att landet vid årsskiftet lämnar tullunionen och den inre marknaden.

Ett avtal var självfallet bättre än inget avtal alls, men där stannar i stort sett det positiva som kan sägas om detta.

Avtalet är ju unikt i modern tid i det avseendet att det reglerar en försämring av de ekonomiska förbindelserna. Undantagslöst har avtal mellan olika länder i frågor som dessa handlat om att på olika sätt underlätta förbindelserna. Här är det tvärt om.

Och avtalet är tämligen minimalistiskt.

Omedelbart efter folkomröstningen 2016 diskuterades en rad olika alternativ för mer eller mindre nära förbindelser mellan EU och Storbritannien, men när Theresa May kom att ersätta av Boris Johnson som premiärminister var det uppenbart att det var det mest minimalistiska av alla dessa alternativ som han eftersträvade.

Temat för hans del har varit ”återvinna kontroll” och ”suveränitet”, och det är ett ofrånkomligt faktum att vare avtal ett land – eller en individ – ingår med någon annan i någon utsträckning inskränker den handlingsfriheten. Att ett land är medlem av FN innebär t ex vissa åtaganden som inskränker den egna möjligheten att göra vad som helst-

Och mer ambitiösa ekonomiska samarbetsavtal innebär självfallet samma sak.

Nu innebär detta avtal i alla fall tullfrihet för handel med varor. Det är avtalets kärna, även om självfallet även förutsättningarna för handeln med varor kommer att försämras genom nya bestämmelser av olika slag.

Storbritannien har ca 45% av sin export av varor till EU, och detta är därför inte obetydligt. Det kan hävdas att det är ännu mer betydelsefullt för EU som har ett betydande överskott i sin handel med Storbritannien.

Men Storbritannien är inte längre främst ett industriland, utan det är tjänstesektorn – den finansiella och den övriga – som är långt viktigare också för utrikeshandeln. Och på dessa områden innehåller avtalet ingenting alls med undantag av vissa tillfälliga bestämmelser.

För Boris Johnson verkar det dock ha varit viktigare att förhandla om fisk – enstaka promille av ekonomin – än om den viktiga tjänstesektorn. Att fiskarna i Storbritannien känner sig förråda av honom i alla fall är knappast förvånande – det är en yrkesgrupp som är notabelt svår att tillfredsställa.

Trots uttryckliga löften om motsatsen beslutade Boris Johnson att lämna det framgångsrika studentutbytesprogrammet Erasmus, och här har protesterna också blivit osedvanligt starka.

Erasmus-programmet har blivit en stor framgång, och Boris Jonsons beslut var sannolikt ett medvetet försök att kapa banden mellan de kommande generationerna i Storbritannien och EU. Att det för Storbritannien har varit en enorm fördel att kunna ta emot och knyta framtidsband med studenter från hela Europa vid sina olika universitet förefaller inte ha spelat någon roll för beslutet.

Intressant är att den irländska regeringen nu sagt att den kommer att finansierar medverkan i Erasmus av alla studenter från Nordirland som så vill. En liten Erasmus-gräns uppstår i den Irländska Sjön.

När allt detta är sagt är ett avtal bättre än inget avtal alls, eftersom det ger någonting att bygga på för framtiden.

Vad detta sedan kommer att bli återstår att se.

Boris Johnson förefaller besatt av en önskan att i olika avseenden avvika från EU och vad dess bestämmelser innebär. Jag ser att han nu nämnt djurskydd som ett konkret exempel på ett område där han ville göra det, även om jag har svårt att se att just sämre djurskydd skulle kunna ses som en framtida brittisk konkurrensfördel.

Men det kan komma andra områden där spänningar då lätt kan uppstå.

Om dataflöden sägs inte mycket i avtalet. Och här blir det EU som kommer att besluta om skydd för privatlivet etc i Storbritannien lever upp till de krav som EU ställer och fortsatta fria dataflöden kommer att vara möjliga eller ej. För London kommer det att handla om huruvida man kommer att fortsätta att respektera bestämmelserna i GDPR eller inte.

Hur detta kommer att utvecklas under kommande år blir nog i mångt och mycket beroende av hur relationerna mellan EU och USA kommer att utvecklas under kommande år. Blir det en djupare spricka i de digitala frågan är det lätt att se att Storbritannien kommer att avvika allt mer från EU, medan ett närmande mellan EU och USA i dessa frågor självfallet medför att London måste anpassa sig.

Hur som helst är det utvecklingen av den digitala ekonomin som under kommande år kommer att vara av långt större betydelse än fisket.

Det återspeglas på intet sätt i detta avtal – men så ser verkligheten ut.


Brutala avslöjanden av Navalny.

22 december 2020

STOCKHOLM: Julen är så gott som redan här, men världen står sannerligen inte stilla för den sakens skull.

De senaste dagarna har inneburit ny dramatik kring mordförsöket på Alexej Navalny i Ryssland.

Den oberoende organisationen Bellingcat har redan tidigare gjort anmärkningsvärt detaljerade utredningar om olika händelser i eller med anknytning till Ryssland – nedskjutningen av MH17, mordförsöket i Salisbury m m – men överträffar snarare sig själva i hur man nu rullat upp hela FSB:s operation mot Navalny.

En viktig förklaring till att man lyckas är uppenbarligen korruptionen i Ryssland.

Man lyckas helt enkelt köpa data om flygreservationer och mobiltelefonianvändning som förvisso finns i våra länder, men alls icke är offentligt tillgängliga. Och med hjälp av detta lägger man så ihop hela mönstret av en omfattande och långvarig FSB-operation mot Navalny som kulminerar i mordförsöket i Tomsk.

Som kröningen på dessa avslöjanden ringer Alexej Navalny självt – förebärande att han är en tjänsteman i det ryska säkerhetsrådet – upp en av FSB-männen i operationen och får denna på telefon att ge ytterligare konkreta detaljer om hur hela förgiftningsoperationen gick till och varför den sannolikt misslyckats.

Och inspelningen av hela det samtalet lades sedan ut på Alexej Navalnys hemsida.

När jag kontrollerar nu har mer än 11 miljoner personer gått in och sett på YouTube-videon med inspelningen av samtalet. I morgon kommer det sannolikt att vara någon miljon till.

Föga förvånande har FSB sagt att det hela är lögn och dikt från början till slut, och antytt att västliga underrättelsetjänster står för det hela. Något annat var väl knappast att vänta.

Men därtill har Kreml inlett lite mer av motoffensiv.

Ambassadörerna från Tyskland, Frankrike och Sverige har kallats upp till ryska UD och informerats om nya sanktioner mot olika personer som anses ansvariga för dessa s k anti-ryska operationer. Urvalet av länder är länkat till de laboratorier – i Sverige FOI i Umeå – som oberoende av varendra konstaterade den extremt farliga nervgasen Novichok i Alexei Navalnys blod efter ankomsten till Tyskland.

Och jag skulle väl tro att man dessutom begärt att få ut allt möjligt och omöjligt material från dessa laboratoriet. Så brukar Ryssland agera. Det kommer dock näppeligen att beviljas.

Men alldeles uppenbart är att den redan stora Navalny-historien nu blivit ännu större.

Alexej Navalny finns fortfarande i Tyskland, men säger att han avser att återvända till Ryssland.

Vi kommer att höra mer om detta. Mycket mera, skulle jag tro.


Brexit? Och cybersäkerhet.

18 december 2020

STOCKHOLM: På gatan i går blev jag stoppade av en man som klagade på att jag inte gjort några uppdateringar på min blogg på ett tag. Jag erkände mina synder, skyllde på dessa märkliga tider och lovade i alla fall gradvis bättring.

Dessa dygn pågår de allra sista försöken att nå en överenskommelse mellan EU och Storbritannien efter det att man ju lämnar tullunionen och den inre marknaden vid årsskiftet.

Det handlar nu om möjligheten av ett påfallande minimalistiskt avtal. EU hade gärna sätt en mycket mer ambitiös ansats när det gäller samarbetet, men även ett minimalistiskt avtal är betydligt bättre än inget avtal alls.

Just nu signaleras från Downing Street att det ser dåligt ut, men det hela låter som ett spel för att tvinga EU till möjliga eftergifter. Åter förefaller frågorna om fiskekvoter att vara de svåraste, men trots de starka känslor som finns investerade i fiskekvoter förblir det nog sannolikt att det i alla fall blir ett avtal till helgen.

Och det innebär i så fall en utomordentligt skyndsam behandling såväl i det brittiska parlamentet som i Europaparlamentet för att allt skall kunna vara på plats 1 januari.

Det som då inträffar är ju även med ett avtal en avsevärd försämring av villkoren för handel och annat mellan EU och Storbritannien. under decennier har länder runt om i världen strävat efter att riva hinder för handel och samarbete, men i det här fallet handlar det med Brexit om ett medvetet försök att i stället göra handeln svårare.

Och så kommer det också att bli.

Andra förhandlingar förefaller att röra sig åt ett annat håll.

Jag tillhör fortfarande de som tvivlar, men plötsligt kommer det signaler om betydande framsteg i förhandlingarna om ett s k investeringsavtal mellan EU och Kina.

I motsats till det avtal med Kina som president Trump under stort oväsen förhandlade fram, och som ju i grunden handlade om att frisera handelssiffrorna, är detta ett avtal som skulle förändra förutsättningarna för handeln och det ekonomiska förutsättningarna.

Det återstår att se, men det är ju inte omöjligt att den kinesiska ledningen gör bedömningen att de nu behöver göra en del substantiella eftergifter för att inte hamna i en internationellt alltför utsatt position.

Till de verkligt stora nyheter som knappt trängt igenom i Sverige hör det mycket stora dataintrång som skett via dataserviceföretag i USA och vars dimensioner hela tiden förefaller att växa. Bakom intrånget anses den ryska underrättelsetjänsten stå.

Preliminärt talas det om att detta kan ha lett till att denna fått tillgång till datorsystem hos 18.000 operatörer runt om i världen. Att könsliga amerikanska myndigheter finns på listan är tydligt, men vi kommer säkert att se att också känsliga operatörer i andra länder finns med.

Att få bukt med detta kommer att ta tid. De ryska operatörerna kan ha ägnat månader åt att steg för steg försiktigt ta sig in i och parkera sig i känsliga system runt om i världen antingen för att exfiltrera information eller för att vid lämplig tidpunkt utföra olika typer av operationer. Då kan t ex handla om att helt enkelt ändra data i dessa system så att deras funktion påverkas.

Hur mycket av detta som kan ha skett finns det knappast någon som har någon uppfattning om ännu, men av det jag ser är det nog ingen tvekan om att detta är det största och allvarligaste säkerhetsintrång som någonsin konstaterats.

Om detta direkt påverkat Sverige eller ej vet jag inte, men sannolikheten för att så skett är rimligen mycket hög.

Och hos oss har det ju tagit år att börja att få en tämligen minimalistisk samordningsmyndighet för cybersäkerhet på plats. Det är ett plågsamt faktum att vi ligger påtagligt efter de flesta andra jämförbara länder i denna typ av oerhört viktiga frågor.

Samma känsla av lätt frustration över hur Sverige saknar fokus och kraft i viktiga framtidsfrågor får jag när jag bläddrar igenom regeringens nya forskningsproposition. Man skulle tro att nyckelfrågor som AI och kvantdatorer skulle ges en prominent plats i en sådan proposition, men så är det dessvärre inte alls.

AI nämns förvisso på en sida, och lite satsas, men det är tydligt att regeringen inte vill se detta som ett vare sig prioriterat eller speciellt viktigt område.

I världen i övrigt ser det annorlunda ut. Och risken är att vi kommer att bli omkörda.


Mycket bråda dygn för EU kommande veckan.

06 december 2020

STOCKHOLM: Det kommer att bli osedvanligt bråda dagar för EU under den kommande veckan.

Först i sedvanlig ordning Brexit där ett avgörande nu måste komma inom de närmaste dagarna.

Ett samtal mellan Boris Johnson och Ursula von der Leyen i går upprepade de låsta positionerna, nu vidtar en omgång förhandlingar till och sedan skall Johnson och von der Leyen ha ny kontakt måndag kväll.

Vad som kommer ut från 10 Downing Street är att ett avtal är fullt möjligt om bara EU accepterar det brittiska kravet på full suveränitet definierat av dem själva. Det är tydligen så Boris Johnson vill formulera saken. Han förefaller i grunden att vara anhängare av en mycket hård Brexit.

Och när man spelar upp det på det sättet tyder det på att man hoppas att EU i sista stund skall vika ner sig i avgörande frågor, vilket jag tror är relativt osannolikt.

De flesta förefaller fortfarande tro att det är 65% sannolikt att det blir ett avtal, men det går inte att komma ifrån att den siffran för en månad sedan var högre, och att den kommer att börja att sjunka om det inte blir ett genombrott under de närmaste dygnen.

Ovanpå detta har Bryssel och Berlin – det är ju tyskt ordförandeskap – att hantera hotet från Warszawa och Budapest att lägga in veto mot EU:s budget och räddningspaket om inte tydlig krav på en fungerande rättsordning tas bort.

Här förefaller positionerna än så länge tämligen låsta. Och det gäller inte minst de tydliga krav på ett villkor i fråga om rättsordning från Europaparlamentet.

Men också medlemsstater i övrigt är i åtskilliga fall mycket bestämda. Den holländske premiärminister Rutte har varit hård i sina krav. Han har val om bara några månader och inte mycket marginal alls för kompromisser i grundläggande frågor som dessa.

Så det är ingen lätt uppgift Angela Merkel står inför i den fråga under de närmaste dagarna.

EU-toppmötet på torsdag och fredag skulle egentligen som huvudfråga haft att fastställa klimatmålen för 2030, men nu finns det en risk för att den frågan kommer i skymundan, och alla frågor är inte heller utklarade vad gäller de målen. Polen tillhör de länder som kräver ökad ekonomisk hjälp om de skall gå med på det föreslagna målet med en 55% reduktion av utsläpp tills dess.

Och till detta skall så läggas effekterna av de fortsatta motsättningarna i olika avgränsningsfrågor i östra Medelhavet. Turkiet har kanske inte höjt sin trovärdighet genom att sända sitt exploateringsfartyg på nya uppgifter i omstridda vatten sedan det senaste toppmötet, och nu kräver Grekland att konkreta sanktioner skall riktas mot landet.

Även denna fråga ligger nog ytterst på bordet i Bundeskanzleramt i Berlin för faktiskt avgörande under de närmaste dygnen.

Således en alldeles sedvanligt laddad vecka för EU som ligger framför oss.