Från Singapore till London. 

31 maj 2015

SINGAPORE: När jag skrev senast glömde jag bort att det var söndag och att jag ju brukar ge ett litet perspektiv på veckan som kommer i alla fall från mitt lilla perspektiv.

I morgon tidigt flyger jag härifrån till London för att delta i årliga London Conference om olika internationella och utrikespolitiska utmaningar.

Och det innebär att perspektivet förskjuts från Kina till främst Ryssland – men självfallet också Mellersta Östern och Nordafrika.

Men ofrånkomligt blir det också åtskilliga diskussioner om hur processen fram till folkomröstningen om EU senast i slutet av 2017.

Betydelsen av att den processen kan klaras av på ett konstruktivt sätt kan knappast överskattas.

På onsdag återvänder jag så till Stockholm, och det blir resten av veckan i Sverige, dock inte främst i Stockholm.

Till helgen är det så G7-toppmöte i Elmau i södra Tyskland, och självfallet blir det intressant att följa diskussionerna där.

Schloss Elmau uppe i Alperna en bit söder om München är ett både vackert och angenämt ställe som vi är några som då och då utnyttjat för olika informella diskussioner.

Jag minns en diskussion där för mycket länge sedan också med Angela Merkel, och hon visste mycket väl vad hon gjorde när hon valde denna plats för toppmötet under Tysklands G7-ordförandeskap.

Jag skulle tro det blir åtskilligt av Ryssland, Iran och läget i Mellersta Östern i diskussionerna där. 

Hur långt den grekiska situationen har hunnit utvecklats till dess undandrar sig min bedömning, men det ekonomiska läget står alltid på dagordningen för dessa möten.

På söndag går så Turkiet till val, och det blir ett val som är mycket viktigt för landets framtid.

Att regerande AKP kommer att vinna råder det väl knappast någon tvekan om, men den stora frågan är om det kurdiska partiet HDP kommer över den rätt orimligt höga 10%-spärren och därmed förhindrar att AKP får den supermajoritet som möjliggör ändringar i konstitutionen.

Får de den möjligheten går vi med all sannolikhet mot en presidentrepublik med en betydande och inte alldeles lycklig koncentration av makten. Det finns åtskilliga som – rätt eller fel – har betydande farhågor för vad detta skulle komma att innebära.

Turkiet står inför stora frågor framöver, och landet är i många avseenden en mycket viktig partner för EU när det gäller att hantera olika utmaningar. Flyktingströmmen från Syrien tillhör alldeles självklart dessa.

Så det kommer att finnas all anledning att noga följa de sista dagarna av valrörelsen i Turkiet.

Denna kväll avslutades med stimulerande middag med olika svenska entreprenörer och affärsmän verksamma här i Singapore, ofta med hela Sydöstra Asien som sitt verksamhetsfält.

Och unisont frågade de varför inte fler hemifrån finns här med tanke på alla regionens möjligheter.

Den frågan är förvisso värd att ställa.


Dämpad retorik men skärpt substans.

31 maj 2015

SINGAPORE: Två intensiva dygn av främst asiatisk men delvis också global säkerhetsdialog här har nu, för denna gång, avslutats. 

Och de flesta bär nu med sig hem intrycket att retoriken denna gång – med Sydkinesiska sjön i fokus – var mer dämpad än väntat, men substansen i den motsättning som finns mellan de olika intressena där snarast ännu tydligare.

Måhända är det tankar på det kinesisk-amerikanska planerade toppmötet i höst som dämpar något.

Men det görs från kinesisk sida kristallklart att man avser att fortsätta att bygga ut sina positioner på de olika öar och rev i Sydkinesiska Havet som man gör anspråk på.

Och att man inte vill acceptera att vare sig USA eller andra bör finnas i närheten av dessa. En amerikansk flygning mer eller mindre nära en av dessa för någon vecka sedan ledde till uppmaning att lämna området.

En viktig fråga är om USA kommer att fortsätta att inte bara verbalt hävda utan också konkret demonstrera att man inte anser att Kina har rätt att unilateralt och delvis i konfrontation med andra länder hävda och kontrollera dessa områden.

Viker man undan kommer det med all säkerhet att noteras. Gör man det inte kommer vi alldeles säkert att få höra det också.

Balansgången kommer inte att bli enkel, och alldeles säkert kommer man nu att samtala med regionens länder om hur den mer konkret skall klaras av. 

Och när Shangri La dialogen samlas igen om ett år kommer säkert mycket att handla om den kurs man valt och reaktionerna på den.

Att Kina träder fram med ny kraft på arenan har varit tydligt under hela den period dessa Shangri La möten har organiserats här i Singapore. 

Och i år är delegationen av höga kinesiska militära representanter betydligt mer påtaglig än den amerikanska – det brukade mycket påtagligt vara tvärt om.

Det officiella kinesiska anförandet här, framfört av deras vice ÖB, var försiktigt och diplomatiskt formulerat, och mer konkreta frågor besvarades delvis med att hänvisa till ett officiella uttalande av kinesiska UD i Peking.

Men att man avser att fortsätta att bygga ut sina positioner var alldeles uppenbart. Reaktioner i omvärlden kan snarast förstärka det interna stödet för de åtgärder man vidtagit.

Hur denna fråga utvecklas är alls inte oviktig från europeisk utgångspunkt.

Det handlar ytterst om det är lag eller makt som skall råda i de internationella relationerna. Och här år parallellen med de utmaningar vi står inför i relationen med Ryssland mycket tydlig.

Det vi än tydligare ser är vad man skulle kunna säga två Asien.

Ett säkerhetsfrågornas Asien där det är mycket tydligt att relationerna till USA uppfattas som allt viktigare av regionens länder. 

Att USA:s försvarsminister fortsatte från Singapore, där nya marinfartyg nu stationeras, till Hanoi, där nya avtal undertecknad, talar sitt tydliga språk.

Men samtidigt ett ekonomins och delvis politikens Asien där den kinesiska rollen hela tiden blir starkare och starkare. 

För alla dessa länder är nu handelsrelationen med Kina viktigare än den med USA, och på många håll välkomnar man nu också den kinesiska satsningen på stora investeringar i infrastruktur.

Nu återstår mer avspänd middag innan jag i morgon bitti sätter mig på ett plan med destination London för att med andra utgångspunkter där fortsätta diskussionerna om de olika utmaningar vi står inför.

Men till säkerhets- och samarbetsfrågorna i denna allt viktigare del av världen kommer det förvisso att finnas anledning att återkomma.
 


Säkerhet och samarbete i Singapore.

30 maj 2015

SINGAPORE: När jag landade på flygplatsen här efter en påtagligt lång flygning från Chicago via Dubai var USA:s försvarsminister Ash Carter redan på väg upp i talarstolen på konferensen på Shangri La.

Detta är dock en högteknologisk stad, och i bilen på väg in till konferensen fanns wi-fi och möjlighet att där på video följa hans anförande.

Och jag anslöt till diskussionerna först efter det att de mest påtagliga svallvågorna lagt sig.

Men han tog det i dag verbalt lite mer försikt i den känsliga frågan om de kinesiska aktiviteterna i Sydkinesiska sjön, även han gjorde klart det fundamentala intresse man har av havens frihet.

Och det var ett tema som återkom när sedan raden av försvarsministrar från regionen lade ut texten om hur de ser på sina utmaningar.

Men också andra frågor återkom i det ena anförandet efter det andra, och till dessa hörde farhågorna för att Daesh skulle få ett fotfäste i denna region också. 

Frågorna från andra deltagare i konferensen var stundtals mer tydliga. 

En indisk general frågade vad som skulle göras om Kina bara fortsätter och fortsätter att bygga ut positioner i Sydkinesiska Sjön, men något svar på den frågan fick han inte.

Det reella svaret är väl inte särskilt mycket kommer stt göras. 

De stater i regionen som också har territoriella anspråk på öarna eller reven i området har inga faktiska möjligheter att konfrontera Kina, medan USA som förvisso skulle ha förmågan inte har några anspråk och snarast fokuserar på friheten för sjöfarten i området och sannolikt inte ser något omedelbart hot mot denna.

Den europeiska närvaron här är väl inte överväldigande, men heller inte alldeles obefintlig eller obetydlig.

EU:s Federica Mogherini kom hit direkt från toppmöte mellan EU och Japan i Tokyo i fredags, och Tysklands försvarsminister Ursula van der Leyen passade på att avlägga besök i Indien på vägen hit. Också Spaniens försvarsminister har kommit hit. Att Storbritanniens försvarsminister är här tillhör närmast rutin. 

Och ordförandena i såväl EU:s som Nato:s militära kommittéer finns också på plats.

Från Norden mer officiellt noteras väl egentligen bara några företrädare för det norska försvaret. Alltid något.

Vad som händer i denna del av världen är ju faktiskt påtaglig viktigt också för oss. 

Och man skall heller inte glömma betydelsen av att europeiska företrädare här kan vinna förståelse för de olika utmaningar vi står för i vår egen del av världen.

Den brittiske försvarsministern Fallon var i alla fall tydlig när han sade att ”the world has become a darker and more dangerous place” och exemplifierade detta med den ryska aggressionen mot Ukraina.

Det förtjänar att påpekas också i denna del av världen.

Så fortsätter våra diskussioner under dagen. Just nu står energisäkerheten för regionens olika länder på agendan, och den är ju intimt kopplad också till frågan om havens frihet och säkerheten i de olika förträngningar som finns i regionen.

Och i kväll blir det traditionell mottagning och middag i Istana, som är den singaporanska regeringens residens. 


Om den moderna världsstadens möjligheter.

28 maj 2015

CHICAGO: Staden vid Michigan-sjön har verkligen visat sig från sin bästa sida dessa två dagar.

Men i grunden är det ju en behaglig och attraktiv stad, även om det finns södra delar av staden där problemen är mycket påtagliga. 

Stadscentrum är promenadvänligt på ett sätt som inte är vanlig i amerikanska metropoler, och det finns både gröna parker och attraktiv konst som bidrar. 

Och till detta skall läggas en arkitektur som är imponerande. Det sägs ju att skyskrapan uppfanns just här i Chicago.

Det har varit ett dygn av diskussioner om hur globala städer kan samarbete för att bättre möta olika utmaningar, med det europeiska perspektivet representerar främst av Stockholm och London, men i övrigt mycket Mexico och än mer såväl Singapore som den snabba utvecklingen av städer i Kina.

Mitt bidrag till diskussionerna har främst handlat om de möjligheter som ligger i teknologier som möjliggör allt smartare städer framöver. 

”Open data” och det fria flödet av data är nyckeln till mycket av nätverk och kreativitet framöver.

Och här ligger ju städer som Tallinn och Stockholm påtagligt på framkant av utvecklingen – med all sannolikhet också San Fransisco, även om det var ett bra tag sedan jag var där och kunde se.

Strax bär det för mig av ut till O’Hare-flygplatsen för att ta ett plan först till Dubai och därefter därifrån till Singapore. 

Där inleds fredag kväll den årliga stora Shangri La-konferensen om säkerhet och samarbete i Asien. 

Men avståndet gör att jag inte har möjlighet att komma fram till Singapore förrän tidigt lördag morgon lokal tid och då anknyta till diskussionerna.

Där kommer relationerna till Kina med all sannolikhet att stå i fokus. 

En av Financial Times kommentatorer som är här på konferensen berättade från diskussioner alldeles nyligen i Kina som gjort honom djupt bekymrad över utvecklingen inte minst i och kring Sydkinesiska skön.

Det kommer jag med all säkerhet att höra åtskilligt mer om under dygnen i Singapore.

USA:s försvarsminister Ash Carter hade några tydliga ord att säga i saken när han talade i Honolulu i går, och han kommer att vara en av huvudtalarna på konferensen i Singapore.

Där finns traditionellt också en betydande delegation från den kinesiska försvarsmakten,Bosch den kommer med all sannolikhet inte att sitta tyst i frågan.

Så det kan mycket väl bli ett visst verbalt fyrverkeri i frågan i Singapore. 

Den stora och allvarliga risken är att det långsiktigt inte inskränker sig till detta.


Landat i Chicago.

27 maj 2015

CHICAGO: Så har jag då anlänt till denna fascinerande metropol för att vara med i diskussionerna om framtiden för världens allt viktigare megastäder.

Över hälften av världens befolkning bor ju numera i städer, och det är i tilltagande grad utvecklingen i och kring de verkliga megastäderna som driver den globala utvecklingen.

Och för att diskutera detta samlas här under några dygn 600 personer från 25 städer/länder i världens alla hörn. 

Från Stockholm finns här chefen för handelskammaren Maria Rankka, men annars är det nog mest företrädare för betydligt större metropoler som kommit hit.

Dock noterar jag i olika rankningar av städer åtminstone två sådana där Stockholm kommer före Chicago. Och det kommer jag inte att försumma att påpeka i morgondagens diskussioner.

Min närmare uppgift här blir att diskutera den betydelse som internet och alla de olika applikationer vi nu ser komma fram har för de globala metropolernas utveckling. 

Och det än ju tämligen uppenbart att det är i dessa som vi kommer att få se den snabbaste utvecklingen av det som nu kallas ”sharing economy” med alla dess applikationer och tjänster.

Den utvecklingen har vi bara sett en liten föraning av i det som skett under det senaste året eller så. Potentialen är enorm.

Men det blir i morgon.

Nu har jag just anlänt, checkat in på hotellet och vill gärna hinna med ett besök på det fina svensk-amerikanska museet här innan de olika arrangemangen drar igång senare i eftermiddag och i kväll.


Karlskrona och alla dessa övningar.

25 maj 2015

STOCKHOLM: Det blev en bra dag nere på marinbasen i Karlskrona med såväl Hans Wallmark som Annicka Engblom och diskussioner om här relevanta delar av vår säkerhets- och försvarspolitik.

Och det är ingen tvekan att vi såväl vad gäller våra ubåtar som de moderna korvetterna har enheter som med stor sannolikhet är de allra bästa i vår del av världen.

Det som man väl kan ha synpunkter på är kvantiteten. 

Jag tillhör ju dem som argumenterat för att vi borde öka antalet ubåtar från fyra till fem. Det skulle ge en större ökning av effekt än vad som är omedelbart uppenbart.

Just nu är det betydande uppmärksamhet också medialt på olika delar av den internationella övningsverksamheten. Och den är lika intensiv som den är viktig,

Uppe i norr sker nu flygövningen ACE som väl egentligen är det vi relativt regelbundet gör tillsammans med Norge och Finland utökat med ett antal andra länder från USA till Schweiz.

Och därmed blir det påtagligt stort med fler än 100 flygplan baserade i Finland, Sverige och Norge. 

Just detta samarbete tror jag personligen har stor betydelse. Vi hade ju med detta som bas också övningsverksamheten på Keflavik på Island för något år sedan, och det är väl sannolikt att den återkommer längre fram.

Mindre uppmärksammat men också viktigt är att det ju nu också pågår en gemensam svensk-finsk marinövning i mellersta Östersjön.

Och sedan kommer den årliga Baltops-övning i södra Östersjön som ju vid det här laget väl har i storleksordningen två decennier på nacken. För ett år sådan var – i de egenskaper vi hade då – Karin Enström och jag ute och besökte ledningen för den övningen. 

Vad som är viktigt att ha klart för sig är att vi under de senaste åren sett en mycket påtaglig ökning av olika övningar och omfattande beredskapskontroller inom den ryska försvarsmakten.

Utan att göra alltför mycket av den saken bör det väl framhållas att de övningar som vi nu deltar i framstår som betydligt mer begränsade. Men det hindrar inte att de har stor säkerhetspolitisk betydelse.

Enligt vår officiella säkerhetspolitiska doktrin bygger vi numera säkerhet i samverkan med andra. Och då vore det i förlängningen direkt farligt om vi inte då och då också övade olika möjliga delar av detta.

Det vi gör ligger, enligt min mening, i påtaglig underkant i förhållande till en del av det som skulle behövas för att vi skulle kunna leva upp till vad vi offentligt säger i vår säkerhetspolitiska doktrin.

Så det blev en intressant dag i ett soligt och vackert Karlskrona denna dag. 

Och södra Östersjön tror jag personligen kommer att komma än mer i säkerhetspolitiskt fokus under åren framöver.

Det nya Marinmuséet hanns dessvärre inte med. Det får bli vid nästa tillfälle. 


Och nu blir det Karlskrona, Chicago, Singapore och London.

24 maj 2015

STOCKHOLM: Så blev det Sveriges kväll på Eurovisionsschlagerfinalen i Wien i går kväll, och det blev det med besked. 

Måns Zelmerlöw var en mycket värdig vinnare, och hans vinst blev än starkare mot bakgrund av att de närmaste konkurrenterna från Ryssland och Italien ju också hade betydande kvaliteter.

Så nu blir det för Sveriges Television att dra igång planeringen för jättejippot någonstans i Sverige om ett år. För två år sedan levererade man en spektakulärt fulländad final i Malmö, men var det blir denna gång vet jag självfallet ingenting om.

Dessa schlagerfestivaler har blivit allt mer imponerande tillställningar, och i år lades till den imponerande listan av länder dels Australien som deltagare och dels Kina med direktsändning av det hela.

Att börja tala om Europas ”mjuka makt” i sammanhanget är nog att dra det ett snäpp för långt, men att det handlar om en kulturell attraktivitet också när det gäller denna typ av modern musik är alldeles tydligt.

Och att Sverige steg för steg växt fram som en viktig musiknation blir ju allt tydligare och tydligare.

Denna vackra söndag är det söder om Östersjön den andra och avgörande omgången av presidentvalet i Polen.

Det är av betydelse inte minst för vad det sannolikt kommer att betyda inför det parlamentsval som kommer att äga rum i landet under hösten. Och Polen har steg för steg blivit en allt tyngre europeisk aktör inte minst i ljuset av sin framgångsrika ekonomiska utveckling.

Men den stora frågan blir om regerande Medborgarplattformen kommer att kunna bibehålla makten, och där kommer utgången av dagens presidentval att ge mer än en fingervisning.

Efter en vecka hemma i Stockholm blir det nu för min del en betydligt mer resande tid.

I morgon måndag handlar det förvisso inte om mer än en dagsutflykt till Karlskrona i sällskap med moderaternas försvarspolitiske talesman Hans Wallmark.

Tillsammans skall vi bekanta oss lite mer med framtidsplaneringen för de svenska sjöstridskrafterna.

Men sedan blir det ett antal dygn med diskussioner på tre kontinenter.

Efter en dag hemma bär det på onsdag iväg till Chicago och den stora konferensen där om framtiden för morgondagens globala städer – The Chicago Forum on Global Cities – där jag ombetts att medverka i en av panelerna.

Ursprungligen skulle jag göra det tillsammans med Madeleine Albright, men det gick inte riktigt att få ihop våra program. Nu pratar jag om smarta städer, innovationer och sociala media.

I dag bör ju mer än hälften av världens befolkning i städer, och vi ser hur mycket av den globala utvecklingen drevs av och i de olika megastäder som växer fram. 

Och det är den utvecklingen som konferensen i Chicago, med bred medverkan från hela världen, skall diskutera.

Från Chicago fortsätter jag torsdag kväll och natt till Singapore, vilket dessvärre råkar ligga på andra sidan jordklotet, så reselogistiken har sina inte alldeles okomplicerade sidor.

Där ansluter jag på lördag morgon till International Institute for Strategic Studies årliga stora Shangri La-konferens om säkerhet och samarbete i Asien.

Jag var där ett par gånger som utrikesminister, men har ju nu åter inträtt i styrelsen för IISS.

I Singapore samlas på denna konferens en imponerande samling också av utrikesministrar och försvarsministrar för att med olika tänkare och tyckare ventilera dessa frågor.

USA:s försvarsminister finns så gott som alltid med, och så även i år. Stundtals även Kinas. Alldeles säkert Japans. Också Indien brukar vara väl representerat. Liksom alla regionens länder.

Och från vår del av världen noterar jag såväl EU:s Federica Mogherini som Tysklands och Storbritanniens försvarsministrar på de preliminära listorna.

Efter dagarna i Singapore reser jag så på måndag åter till Europa och London för den stora årliga konferens om internationella frågor som Chatham House – mer formellt Royal Institute of International Affairs ordnar där.

Och i mitten av den veckan är det så dags att efter diskussioner och på tre kontinenter återvända hem till Stockholm för några dagar.

Här hemma i Stockholm äger under tiden rum också ett viktigt statsbesök från Indien. Det har varit åtskilligt fram och tillbaka kring detta innan det nu till slut faktiskt kommer till stånd.

Statsbesök är stundtals tyngre på symbolik än på substans, men inte heller sådant skall underskattas när det gäller att bygga relationer.

Och jag tillhör dem som ser Sveriges långsiktiga relationer med Indien som mycket betydelsefulla. Det blev ju också åtskilliga besök där under min tid som utrikesminister – och dessutom besök därefter och i planeringen framöver.

Så jag hopppas innerligt att det blir ett lyckat besök som ytterligare förbättrar grunden för dessa relationer.