Viktigt steg för försoning

VID MEDELHAVET: Det var mycket viktigt steg mot försoning att det serbiska parlamentet i natt kunde fatta beslut om en resolution som fördömer det som hände i Srebrenica i juli 1995.

Den serbiska statsledningen under president Boris Tadic har varit tydlig i sina fördömanden under lång tid, men när nu en majoritet av det serbiska parlamentets ledamöter ställer sig bakom detta får det större förankring i det serbiska samhället i dess helhet.

Parlamentsbeslutet refererar till den dom som fällts av Internationella Domstolen i Haag, och i vilken det som hände klassificeras som folkmord.

Det man nu vill är att andra parlament i andra länder i regionen fattar motsvarande beslut om de brott som man anser begåtts mot serber i dessa olika länder.

Srebrenica ligger ett och ett halvt decennium tillbaka i tiden men är fortfarande i högsta grad levande, inte minst därför att den general Radko Mladic som med alla rimliga mått mätt måste anses ansvarig för folkmordet där fortfarande befinner sig på fri fot.

Att Serbien fortsätter sitt goda samarbete med FN-tribunalen ICTY för att få honom ställd inför rätta får mot denna bakgrund ökad betydelse.

Positiva steg vid östra Medelhavet

VID MEDELHAVET: Två mycket positiva utvecklingar i regionen kring östra Medelhavet finns det all anledning att notera denna dag.

Det var betydelsefullt att Cyperns president Christofias och den turkcypriotiske ledaren Talat i dag enades om ett gemensamt uttalande som andades optimism om deras möjligheter att komma fram till en fredsuppgörelse för den delade ön.

Vi har all anledning att varmt välkomna deras gemensamma uttalande.

Att de två gemensamt vill komma fram till en överenskommelse är av mycket stor betydelse, men på bägge delar av ön är det alldeles tydligt att det finns de som har svårt att komma upp ur den historiska misstänksamhetens skyttegravar.

Och det är inte minst i ljuset av detta som uttalandet var så viktigt.

I dag har också den turkiska regeringen under premiärminister Erdogan formellt överlämnat sina förslag till reformer i den turkiska författningen till parlamentet.

Att Turkiet behöver en ny författning är alldeles klart, och det finns anledning att välkomna de steg som man nu vill skall tas. De gäller bl a de mycket vittgående möjligheter att förbjuda politiska partier som finns i dagens turkiska författning.

Det handlar om steg som är betydelsefulla för landets modernisering och successiva närmande till Europeiska Unionen.

Att bekämpa terrorism

VID MEDELHAVET: Som det ser ut nu är det 38 personer som förlorat livet – och åtskilliga fler som skadats – vid terrorattackerna mot tunnelbanan i Moskva tidigt på morgonen i dag.

Uppgifter i media talar om två självmordsbombare som sprängde sig i fullsatta tåg mitt i morgonrusningen.

Därmed sällar sig Moskva än tydligare till de europeiska städer som drabbats hårt av denna barbariska terrorism – London, Madrid, Istanbul och Moskva.

Det är möjligt att terroristerna har sina rötter i fundamentalistiska rörelser i norra Kaukasus på det sätt som uppgifter i media från ryska myndigheter nu antyder.

Men vår avsky för dåden gäller oavsett vilket ursprung eller vilka motiv de är sprungna ur.

Terrorism som politisk metod – som per definition riktar sig mot oskyldiga människor – kan och får aldrig accepteras.

Det är lätt att föreställa sig den rädsla som i dag finns hos vanliga medborgare i Moskva.

Också därför är det så viktigt att vi sänder tydliga budskap om vikten av att terrorismen ständigt bekämpas.

Med alla rättsstatens medel måste de som ligger bakom dagens brutala dåd i Moskva stoppas och ställas inför rätta.

Terrorism i Moskva

VID MEDELHAVET: Plötsligt slår så terrorismen till i igen.

Vi har självfallet all anledning att starkt fördöma de brutala attentaten i Moskvas tunnelbana som nu fordrat ett stort antal oskyldiga offer.

Ett tidens tecken?

VID MEDELHAVET: Så har vi då utlokaliserat till de sydligare delarna av Europa för en vecka borta från skrivbord, resor och överläggningar.

Och förvisso mötte vi solen och våren här nere. Även om utsikterna för de närmaste dagarna är blandade.

Hemma i Sverige fullbordades i dag övergången av Volvos personbilar från amerikanska Ford till kinesiska Geeley.

Under Fords tid har det i allt väsentligt gått väl för Volvo. Farhågorna från förr om att utländskt ägande a priori skulle innebära elände och död har inte besannats. Att Ford nu vill sälja bl a Volvo har som bekant andra skäl.

Nu köper ett kinesiskt företag för första gången ett betydande internationellt bilföretag. På många sätt kommer man säkert att se detta som ett tidens tecken.

En gång svenskt. Sedan amerikanskt. Nu kinesiskt.

Vi lever i en dynamisk värld och i en dynamisk tid.

Men då gäller det att fullt ut ta dess olika möjligheter tillvara.

Och för Volvo kan man tänka sig långt värre alternativ än en stark förankring i en kinesisk marknad som med alla rimliga antaganden kommer att tillhöra världens starkaste under många år framöver.

Från dimma mot vår

STOCKHOLM: Landat i den råkalla dimman på Arlanda efter dagens diskussioner i ett mer soligt Bryssel.

Viktigt i dag var mina möten med Ukrainas nya utrikesminister Kostiantyn Hryschenko och de diskussioner vi förde både enskilt och i ett lite större sammanhang.

Det finns fortfarande punkter där det inte är alldeles klart hur den nya ledningens linje kommer att se ut, och inte minst mot denna bakgrund är vårt tidiga engagemang med den viktigt.

I min kalender rätt omedelbart efter påsk ligger därför ett besök i bl a Kiev med de möjligheter till mer utförliga samtal detta ger.

Innan jag lämnade Bryssel hann jag också med en avstämning med USA:s biträdande utrikesminister för Europafrågor i olika ämnen – Balkan, Afghanistan, Iran, Turkiet/Armenien och annat.

Och vi kommer att ses snart igen – också Washington står på listan över resmål i april.

Men nu är det närmast en efterlängtad vecka av ledighet med familjen som väntar.

Tidigt i morgon bitti lyfter vi med destination trakterna vid Medelhavet.

Våren är nog sen även där – men det blir i alla fall mer av vår där än här.

Viktigt resultat i Irak

BRYSSEL: Resultatet av det viktiga parlamentsval i Irak blev mycket jämt, med Ilyad Allawis koalition som den starkaste politiska kraften.

Vi har all anledning att välkomna ett val som enligt alla internationella rapporter var så fritt och så rättvist som det under omständigheterna var möjligt, och vi hoppas nu att alla fullt ut skall respektera resultatet.

Att regeringsbildningen inte kommer att bli enkel var tydligt i mina samtal med de olika partiledarna redan när jag var där mitt i valrörelsen, men det är nu viktigt att alla partierna koncentrerar sig på att finna en lösning som ger möjlighet för Irak att fortsätta att förbättra säkerhetssituationen, konsolidera demokratin och utnyttja de stora möjligheter som finns att förbättra den ekonomiska och sociala situationen.

Följa diskussionerna

BRYSSEL: Diskussionerna här går nu in på sin andra dag.

Snart skall bl a jag själv ta itu med de geostrategiska konsekenserna av den ekonomiska krisen. Det lovar att bli en intressant session.

Just nu är det Nato:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen som talar om önskvärdheten av ett nytt samarbete med Ryssland om ett gemensamt robotförsvar.

Han vill göra detta till en fråga som förbättrar samarbetet med Ryssland i stället för tvärt om, och det finns all anledning att se den visionen som någonting positivt.

I går kväll var det Europeiska Rådets ordförande Herman van Rumpuy som talade till middagen om sin vision av det transatlantiska samarbetet – efter det att vi hade lyssnat på såväl Catherine Ashton som Jose Manuel Barroso.

Och jag hör från arrangörerna att det detta år är betydligt många fler som följer sessionerna och diskussionerna via webben än vad som varit fallet tidigare.

Detta är ju femte året som Brussels Forum går av stapeln. Och alldeles säkert blir det fler.

Nu gå vidare

BRYSSEL: Nyss kom så det officiella beskedet att USA och Ryssland enats om det nya avtalet om reduktion av strategiska kärnvapen.

Sedan det ratificerats kommer det att innnebära en nedskärning av de strategiska arsenalerna med ca 30%.

Samtidigt som vi varmt välkomnar detta viktiga avtal hoppas vi att det skall vara möjligt att gå vidare med samtal om reduktioner också av sub-strategiska kärnvapen inte minst i Europa.

Brussels Forum 2010

STOCKHOLM: Efter en interpellationsdebatt i riksdagen bär det nu på förmiddagen tillbaka till Bryssel igen – nu för diskussionerna på årets Brussels Forum.

Alldeles säkert kommer mycket att handla om efterdyningarna efter det toppmöte som väl bör vara avslutat när jag landar i Bryssel – Fredrik och jag kommer väl att passera varandra i luftrummet någonstans över Europa.

Media säger att Euro-länderna enats om en stödmekanism för Grekland – men än viktigare är självfallet hur man hanterar de mer långsiktiga utmaningarna.

Och säkert kommer det att diskuteras åtskilligt kring det förslag till utformningen av den europeiska utrikestjänsten som Catherine Ashton publicerade i går

Enligt min mening är det i allt väsentligt ett bra förslag.

Men tanken är att vi på Brussels Forum främst skall diskutera också mer långsiktiga utmaningar. Programmet är i alla händelser spännande, och deltagandet brukar det alls inte vara något fel på.

Det var ett antal år sedan vi var några stycken som diskuterade behovet av ett fora som detta, och sedan dess har Brussels Forum etablerat sig allt starkare som en central transatlantisk arena för olika politiska diskussioner.

Så det finns all anledning att se fram mot det dygn som jag kommer att ha tid att tillbringa där.

Och jag utgår från att det även detta år kommer att vara möjligt för den intresserade att följa en hel del av diskussionerna via webben.

Så fungerar den moderna tiden.

En hygglig början…

STOCKHOLM: Jag brukar notera när antalet besökare på denna blogg passerar en milstolpe – men missade att den för någon vecka sedan passerade besökstalet 6 miljoner.

Till det skall läggas att jag under denna tid gjort 2 696 olika inlägg på bloggen – och att dessa föranlett 71 543 kommentarer.

I alla fall en hygglig början…

I IT-toppen!

STOCKHOLM: I dessa dagar då Europas konkurrenskraft står i centrum känns det fint att kunna notera att den Global Information Technology Report som publicerades i dag värderar Sverige som bäst i världen i vad som kallas ”nätverksberedskap”.

Men glädjande är också att se hur vi i norra Europa – the Top of Europe – generellt ligger på den globala utvecklingens framkant i dessa frågor.

Sverige seglar upp på förstaplats efter att Danmark funnits där under de senaste tre åren.

Nu kommer Danmark på plats tre, Finland på plats sex, Norge på plats tio och Island på plats tolv . Alls inte dåligt.

Det innebär förvisso inte att vi kan slå oss till ro. På få områden är utvecklingen så dynamisk som på detta. Listan om fem år kommer – på ett eller annat sätt – att se annorlunda ut. Och om tio år än mer så.

Att ligga först nu innebär ytterst att vi måste anstränga oss än mer. Ibland är det lättare att komma ikapp än att bibehålla ledningen.

Men för Europa i dess helhet är det en styrka att ett kluster av länder här uppe i norr förmår att ligga i den globala utvecklingens framkant.

Och det tycker jag inte att vi skall vara blyga för att påpeka.

Utmaningen för Europa

STOCKHOLM: Torsdag och regeringssammanträde och beredning av olika ärenden på Rosenbad.

Dock befinner sig Fredrik Reinfeldt redan i luften på väg till toppmötet i dag och i morgon nere i Bryssel. Så vi får försöka att klara oss själva så gott det nu går.

Det är de ekonomiska frågorna som står i centrum för dagens möte – i sin huvudledare tycker jag att DN väl beskrivit både frågeställningarna och utmaningarna när det gäller det s k 2020-programmet.

Jag är lite oroad över att de mer långsiktiga ekonomiska frågeställningarna inte tas på större allvar.

Utan stärkt långsiktig europeisk tillväxt- och konkurrenskraft kommer basen för våra olika välfärdssamhällen successivt att börja att erodera. Och till utmaningen hör också att hantera en demografisk utveckling där vi blir färre – men de äldre blir allt fler.

Detta kräver en bestämd europeisk tillväxtpolitik – och det kräver tydligare framtidssatsningar.

Trots att det var åtskilliga år sedan man satte upp målet att satsa ca 3 % av BNP på forskning och utveckling har EU i dess helhet sedan dess inte kommit upp i mer än ca 1,9 %.

Att Sverige och Finland ligger i topp med satsningar på ca 3,5 % – och där alliansregeringens stora forskningssatsning varit viktig – är i det samlade sammanhänget dessvärre en ganska klen tröst.

Nu vill man besluta att upprepa målet om 3 %. Utmärkt i sig, men avgörande är ju att se till att det inte bara blir ännu ett beslut i tomma luften.

Så det kommer att finnas anledning att följa vad som kommer ut ur dagens och morgondagens möte.

Mest kommer nog media att handla om den kortsiktiga grekiska krisen.

Viktigt – men ändå viktigare är den långsiktiga europeiska utmaningen.

Trevligt besök

STOCKHOLM: Omedelbart efter det att jag landat från Bryssel passade jag på att göra ett besök hos Turkiska Ungdomsförbundet i deras lokaler på Kungsholmen i Stockholm.

Och det blev ett både trevligt och intressant besök.

Jag ville berätta om hur vi arbetar för försoning och förståelse inte minst i sydöstra Europa – och det var naturligt att jag sade att jag inte tror att detta bäst sker genom riksdagsvoteringar.

Men  vi talade också om betydelsen av att den debatt vi nu fått inte leder till motsättningar mellan olika grupper i vårt eget samhälle.

Och jag gladdes av hur Turkiska Ungdomsförbundet har och söker samarbete med andra motsvarande organisationer av t ex kurdiska ungdomar.

Mellanspel i Stockholm

BRYSSEL: Med förmiddagsplanet bär det nu hem till Stockholm igen för arbetsuppgifterna där efter dagar i Mellersta Östern och Bryssel.

Men det blir lite av ett mellanspel – redan på fredag är jag tillbaka här för Brussels Forum 2010.

Tillsammans med Världsbankens chef Robert Zoellick skall jag diskutera de geostrategiska konsekenserna av den ekonomiska krisen.

Men innan dess är det ju toppmöte här med början torsdag – då är det Fredrik Reinfeldt som för våra färger.

Gårdagens serie av samtal här var nyttiga och bra på många sätt.

Samtal med tre kommissioärer och tre nyckelpersoner i Europaparlamentet koncentrerades kring en del av de nyckelbeslut som vi står inför under de närmaste månaderna.

Uppbyggnaden av den europeiska utrikestjänsten tillhör förvisso dessa, och mot slutet av dagen tyckte jag nog att man kunde se konturerna av en lösning av en del av de utestående frågeställningarna. Det krävs ju beslut i denna fråga inte bara av ministerrådet utan också av Europaparlamentet.

Friheten på nätet igen

BRYSSEL: I anslutning till utrikesministermötet här i går gjorde vi ett mycket tydligt uttalande om Irans försök att störa TV-sändningar per satellit.

Det gäller t ex BBC:s persiska service. Dess fria nyhetsförmedling är tydligen inte uppskattad.

Men vi har också börjat en lite djupare diskussion om hur vi kan motverka regimers försök att begränsa friheten på nätet.

Den diskussionen kommer alldeles säkert att få nytt bränsle av Googles beslut att nu upphöra med sin beordrade självcensur i Kina – och de konsekvenser detta kommer att få.

Trevliga återseenden

BRYSSEL: Det blev en mycket trevlig och sen middag i går kväll ute hos den amerikanske Nato-ambassadören Ivo Daaler.

Han hade lyckats att samla inte mindre än fyra amerikanska ambassadörer och ett antal européer för diskussion om inte minst de transatlantiska relationerna.

I dag blir det för min del ytterligare en dag här i Bryssel för serier av olika samtal.

Mest ser jag faktiskt fram mot att träffa Cecilia Malmström igen – vi har faktiskt inte setts sedan hon tillträdde sitt viktiga uppdrag här.

Hon sitter nu mitt uppe i ett stort antal viktiga frågor – och vi kommer att ha mycket att tala om.

Det blir ett trevligt återseende.

Vad gäller svenskar kommer jag också att träffa vår förre ÖB Håkan Syrén som ju nu sitter här som ordförande i EU:s viktiga militärkommitté.

Också det ett trevligt återseende.

Men först blir det fortsatta samtal med Catherine Ashton i olika frågor, och därefter diskussioner med bl a Elmar Brok, Guy Verhofstaft och Hannes Swoboda från Europaparlamentet om EU:s kommande viktiga utrikestjänst.

Vi hade ju en bra utrikesministerdiskussion i den frågan i går, men också Europarlamentet är viktigt när det gäller att fatta besluten om att upprätta tjänsten.

Mycket i Bryssel dessa dagar handlar annars om förberedelserna för toppmötet på torsdag och fredag. Förhoppningen måste vara att berörda länder kan åstadkomma en uppgörelse om hanteringen av den grekiska krisen före mötet så att detta kan fokusera på de mer långsiktiga europeiska ekonomiska utmaningarna.

Intryck från resa

BRYSSEL: Eftersom jag vet att allt om Mellersta Östern brukar generera passionerade diskussioner på denna blogg kan jag inte låta bli att länka till Catherine Ashtons utmärkta artikel i dag om sina intryck från sin resa i regionen.

Att diskutera – och begrunda.

Inte alltför optimistiskt

BRYSSEL: Diskussionerna i utrikesrådet är nu avslutade, och vi sitter i de lite mer organisatoriska diskussionera tillsammans med det s k allmänna rådet.

Att säga att diskussionen om Mellersta Östern – vi hade också Tony Blair som gäst på lunchen – kännetecknades av stark optimism vore knappast sant.

Situationen är allvarlig. Under det senaste året har saker och ting i många avseenden snarast gått bakåt.

Och att frågan om Jerusalem nu hamnat i fokus gör knappast saken lättare.

Här står Israel mot den samlade muslimska världen på ett sätt som knappast gäller rörande konfliktens övriga s k kärnfrågor.

Nu krävs det rejäla förtroendeskapande åtgärder från Israels sida efter de förtroendeförstörande beslut vi sett under den senaste tiden.

Och det är nog korrekt att säga att det var den stämning som dominerade vår diskussion.

Månadens måndagsmöte

BRYSSEL: Solen lyser över Bryssel denna morgon, och strax bär det av till förberedamnde möte med medarbetare inför dagens ministermöte.

Egentligen skulle det i dag ha hållits också ett s k associeringsråd med Israel, men det har nu ställts in. Jag skulle tro att man på israelisk sida gjorde bedömningen att tiden just nu inte var den rätta, och att man inte var intresserad av en diskussion med alla EU-länderna om situationen just nu.

Dagen kommer i alla fall att innebära rapport från Catherine Ashton om hennes samtal i den regionen liksom mötet med kvartetten i Moskva och det mycket tydliga uttalande som gjordes där.

Tyvärr är det inte lätt att känna optimism om situationen just nu. Med stor tydlighet har vi påmints om att konfliktens kärna är kontrollen över Jerusalem – och om hur bestämda respektive sidors positioner är i denna fråga.

Och jag noterade förvisso under mina dagar i Förenade Arabemiraten och Oman hur otåligheten i dessa frågor är i starkt stigande. Det var långt fler som nu tog upp dessa frågor med mig än som uttryckte oro för den iranska politiken.

Efter lunch kommer vi också att ha ett gemsamt möte mellan de två ministerråden för utrikesfrågor och allmänna frågor för att diskutera arbetet med den gemensamma europeiska utrikestjänsten.

Det är viktigt att det blir en stark och samlad utrikestjänst som också har de resurser som krävs.

Och det är självfallet alldeles avgörande för framtiden att det blir en utrikestjänst som medlemsstaterna känner att de har delaktighet i – annars blir resultatet bara att de kommer attr ignorera den och Europa kommer att försvagas.

I kväll skall jag så iväg på en liten middag med USA:s ambassadörer till Nato respektive Europeiska Unionen.

Det blir säkert mycket diskussion om hur vi kan fördjupa relationen ytterligare – och följderna av president Obamas framgång med sjukvårdsreformen i går.