Och nu till Vilnius

05 september 2013

STOCKHOLM: Trots att president Obama lyfter vid 11-tiden och saker och ting därmed skulle återgå till lite mer normalt tillstånd har det varit en hektisk dag och kväll som inte gett mig tid att skriva här.

Men i morgon bitti bär det så av till Vilnius i Litauen för informellt möte med alla mina kollegor i EU.

Och när vi sätter oss ner till lunch där vet vi måhända vad som kommit ut – eller inte – från kvällens diskussioner om också Syrien på G20-mötet i St Petersburg.

Mycket står på vår dagordning där, men det är nog ett rimligt antagande att den frågan kommer att bli betydelsefull.

Men självfallet kommer vi också att diskutera den viktiga utveckling i Europas mer östliga delar som jag skrivit om här under de senaste dagarna.

Möten som dessa skall vara informella, och var det också förr i större utsträckning. I detta ligger en betydande del av deras värde.

Men samtidigt tränger sig omvärldens mer omedelbara frågor på.

Och i Vilnius får vi ju dessutom USA:s utrikesminister John Kerry som gäst.

Han kommer direkt från de olika diskussionerna i kongressen just om Syrien.


En riktigt solig dag…

04 september 2013

STOCKHOLM: Sverige och Stockholm visade sig verkligen från sin allra bästa sida när president Obama landade på Arlanda strax efter tio i förmiddags, och jag tillhörde dem som hälsade honom välkommen till vårt land.

Och den goda stämningen från mottagningen ute på Arlanda har sedan dess stått sig eller t o m förstärkts under dagen.

När detta skrivs pågår fortfarande middagen med de nordiska ledarna, och efter den kommer det att publiceras ett gemensamt uttalande på samma sätt som det publicerades ett bilateralt svenskt-amerikanskt uttalande efter våra överläggningar i Rosenbad tidigare i dag.

I bägge fallen handlar det om dokument med substans. Möten som dessa handlar inte bara om allmänt prat.

Överläggningen mellan Fredrik Reinfeldt och Barack Obama präglades av att det var två politiska ledare som är starkt engagerade i de globala klimatfrågorna samtidigt som den globala ekonomin ju gått igenom en besvärlig fas och såväl USA som Sverige brottats med frågor kring tillväxt och jobb.

Det är inte minst i detta perspektiv som förhandlingarna om ett transatlantiskt frihandelsavtal skall ses, och kring arbetet med detta utbyttes det naturligt nog en del synpunkter.

Det gäller att navigera mellan de skär som kan ligga ivägen för att föra detta för vår ekonomiska utveckling så viktiga arbete framåt.

Och naturligt i det sammanhanget var ju att det också ägnades en stund åt den europeiska och globala ekonomin.

Fredrik Reinfeldt har ju omfattande erfarenhet av de senaste årens EU-möten för att hantera olika ekonomiska utmaningar, och Barack Obama är ju på väg till G20-mötet i St Petersburg med dess förväntade diskussioner kring dessa frågor.

Bägge hade anledning att blicka tillbaka på klimattoppmötet i Köpenhamn för några år sedan, men det blev först och främst en framtidsinriktad diskussion om vad länder som USA och Sverige kan göra för klimatfrågan inför kommande internationella överläggningar.

Att utvecklingen i Kina är av alldeles avgörande betydelse är alldeles uppenbart.

Sverige har ju sedan ca 1990 sett sin ekonomi växa med ca 60% samtidigt som klimatutsläppen minskat kraftigt, och också i USA minskar ju nu faktiskt dessa utsläpp.

Skiffergasen är kanske inte den långsiktiga lösningen, men minskar i alla fall utsläppen nu och skapar tid för de nya teknologier och nya lösningar som måste komma.

Och när presidenten och statsministern senare på eftermiddagen besökte Tekniska Högskolan utgår jag från att det mycket konkret handlade om just detta – jag var inte med.

Men alldeles självklart kom också de olika internationella utmaningarna upp.

Presidenten utvecklade sin syn på de valmöjligheter han ställts för vad gäller Syrien sedan gasattacken den 21 augusti, och avgörande delar av detta hade han ju sedan dessutom möjlighet att återkomma till under presskonferensen.

Och Fredrik Reinfeldt berättade om hur detta ter sig från det perspektiv som är vårt. Att FN-inspektörerna kom upp i det sammanhanget var ju naturligt. Och presidenten var väl förtrogen med vår syn.

På överläggningen följde så en påtagligt lång presskonferens. Den utgår jag från att media har refererat ganska så utförligt.

I marginalerna på ett stort arrangemang som detta blir det naturligt nog åtskilliga samtal också om åtskilligt annat på den gemensamma dagordningen, men det är en annan sak.

I morgon tar så Kungen och Drottningen emot presidenten uppe på Slottet, och sedan lyfter Air Force One för den rätt korta turen ut över Östersjön och in i Finska Viken mot St Petersburg och de viktiga diskussioner som kommer att föras där.

Och då kommer vi att ha anledning att summera detta besök.

Men den första dagen blev i alla avseenden så bra man gärna kan begära. Det är inte alltid det är fallet.


Oro för Armenien

04 september 2013

ARLANDA: När detta skrivs är president Obama just påväg in i svenskt luftrum efter sin resa genom natten från Washington.

Och strax landar han på Arlanda och inleder sitt spännande program här.

Om detta har skrivits mycket och kommer säkert att skrivas än mer.

Jag har under det senaste dygnet – sedan jag lämnade NB8-mötet i Visby – inte minst uppmärksammat nyheten från Moskva om att Armenien nu avser att gå in i den av Ryssland dominerade tullunionen.

Det beslutet är självfallet Armeniens eget att fatta.

Men under fyra år har landet förhandlat om ett associerings- och frihandelsavtal med EU som man också varit mycket angelägen om.

Att man nu uppenbarligen vill kasta detta i sjön går med all sannolikhet tillbaka på hårda påtryckningar från Kreml.

Uppgifter gör gällande att man hotat med dramatiskt höjda gaspriser, och det är någonting som den svaga armeniska ekonomin skulle ha stora svårigheter att hantera.

Till det kommer nu nya stora ryska vapenleveranser till Azerbajdzjan som lett till ny oro i Armenien och ytterligare ökar säkerhetsberoendet av Ryssland. Man har ju redan ryska både armé- och flygförband stationerade i landet.

Hur Armenien skall reda ut detta återstår att se.

I Bryssel är det väl rimligt att alla förberedelser för avtalet med landet nu inställs.

Men hur detta kommer att påverka förtroendet för landets ekonomiska och politiska stabilitet är nog dessvärre en öppen fråga.

Oroande för landet är det hur som helst.

Och talande för vad som nu händer i delar av det ryska närområdet.


Vackert i Visby

03 september 2013

VISBY: En vacker morgon i den vackra staden mitt i Östersjön och dess värld.

Och i går kväll hade vi åtta utrikesministrar och våra medarbetare först kort rundvandring och sedan både trevlig och viktig arbetsmiddag mitt bland de gamla bildstenarna i Gotlands Fornsal.

Här kanske mer än någon annanstans ser man hur Östersjövärlden handlat och levt tillsammans under årtusenden, och under en betydande del av denna tid var det just Gotland som var centrum i denna värld.

Men våra diskussioner i går kväll handlade inte främst om historien utan om de utmaningar vi står inför under de kommande dagarna, veckorna och månaderna.

Med Stefan Füle från EU-kommissionen diskuterade vi utvecklingen i det Östliga Partnerskapets olika länder och vad som kan förväntas i olika avseenden under de kommande månaderna.

Alldeles uppenbart är att man från Rysslands sida nu utvecklar en aktiv politik för att försöka att stoppa de länder som förklarat att de vill gå vidare med associerings- och frihandelsavtal med EU.

Vi har sett det med stor tydlighet gentemot Ukraina, men retoriken mot Moldavien har också skruvats upp på ett anmärkningsvärt sätt, och just nu är det uppenbart att man också försöker pressa Armenien att bryta den samarbetskurs med EU som man sagt sig vilja följa.

Den alternativa visionen är att få dessa länder att gå in i den tullunion som Ryssland skapar, men att det knappast är någon harmonisk hamn visar de konflikter vi sett under den senaste tiden mellan ryska och vitryska intressen.

Även om situationen i den region vi kallar EU:s sydliga grannskap är dramatisk just nu är det kanske i detta östliga grannskap som vi faktiskt står inför våra viktigaste uppgifter under de närmaste månaderna.

Betydelsen av det som nu sker får alls inte underskattas.

Vi ser brutalt maktspråk av en art vi inte sett på länge riktat i grunden mot självständiga staters möjlighet att själva välja sin politiska och ekonomiska kurs.

Och naturligt nog hade vi en rätt inträngande diskussion om detta.

Men alldeles självklart har vi också diskuterat situationen i Syrien.

Användande av kemiska vapen är ett utomordentligt allvarligt brott mot internationella åtaganden, och det säger sig självt att alla länder har en skyldighet att reagera.

För oss är det naturligt att se FN som den främsta ramen för de reaktioner som är en nödvändighet, och för att på ett eller annat sätt ställa de ansvariga för det som med all sannolikhet har hänt, till ansvar.

Och vi diskuterar olika tankar i det avseenden.

Nu på förmiddagen fortsätter vi våra diskussioner också om andra frågor, inklusive vårt mer konkreta samarbete mellan de olika utrikesförvaltningarna.

Också energisamarbetet i Östersjö-regionen, med de stora investeringar vi gör för att knyta samman de baltiska och de nordiska elmarknaderna, kommer vi att beröra, även om detta arbete ju i allt väsentligt går framåt enligt plan.

Efter lunch med landshövdingen i hennes residens återvänder vi så till våra respektive nordiska och baltiska huvudstäder.

Och i alla fall sex av oss ses ju redan på fredag i Vilnius i Litauen.

Innan dess har vi dock besöket av president Obama i Stockholm och delvis också det viktiga G20-mötet i St Petersburg.


NB8 i Visby i morgon

01 september 2013

STOCKHOLM: En givet omständigheterna relativt lugn söndag – även om ju världen ständigt tränger sig på.

Och kvällen ägnade jag till betydande del faktiskt åt att se på den tyska valrörelsens enda stora TV-duell. Dock är det hela tre veckor till valdagens viktiga avgörande i Tyskland.

Det var en debatt där också ansvarstagandet för Europa i övrigt fanns med.

När man diskuterade kostnaderna för hjälp till Grekland påpekades att Tyskland ju var ett land som fick betydande hjälp av andra under sin svåra period omedelbart efter det andra världskriget.

Och mot den bakgrunden är det inte onaturligt att man nu i en starkare position är beredd att hjälpa andra.

Men avgörande är självfallet att dessa utnyttjar den respit som den europeiska hjälpen innebär för att med egna åtgärder få ordning på sin ekonomi.

I morgon inleds så – som jag skrev om i går – en osedvanligt hektisk vecka vad gäller olika möten och diskussioner.

Mycket kommer alldeles självklart att handla om situationen i Syrien.

Och när vi åtta utrikesministrar från de nordiska och baltiska länderna – vi kallar det NB8 – träffas för middag i Visby i morgon, följt av fortsatta samtal under tisdagen, kommer alldeles självklart också den frågan att diskuteras.

Det är viktigt med ett nära samråd såväl i denna krets som i den vidare EU-kretsen.

Och vi träffas ju i EU-kretsen i Vilnius mot slutet av veckan. Där kommer alldeles säkert Mellersta Östern i bredare mening att bli en viktig fråga.

Men mycket kommer också att handla om EU:s Östliga Partnerskap, som ju blir en av höstens stora frågor.

Till vår middag i Visby kommer också EU:s kommissionär för utvidgning och närområdet Stefan Füle för att vi skall ha möjlighet att lite mer i detalj diskutera vad som ligger framför oss i detta avseende.

Under de senaste veckorna har det ju varit ryska försök till påtryckningar mot Ukraina som varit i centrum för uppmärksamheten.

Också den interna utvecklingen i Ukraina – och i tilltagande grad i Georgien – oroar.

Men självfallet kommer våra samtal i Visby också att handla om vårt samarbete i övrigt.

Samarbetet i energifrågor mer de baltiska länderna är t ex en viktig fråga som ju rör sig framåt på ett bra sätt.

Senare på tisdagen återvänder jag så till Stockholm.

På onsdag förmiddag landar ju USA:s president Barack Obama i Stockholm.

Och det kan ju vara passande att vara där och ta emot.