Intet nytt från New York.

29 september 2015

MUMBAI: Det blir några timmar mitt i natten på flygplatsen på väg från Bangalore till först Luxembourg och så småningom ocksåStockholm i morgon.

Men bakom mig ligger en dag med spännande diskussioner i Bangalore.

I vår kommission tillhörde utvecklingen i Kina i olika avseenden liksom principer och risker förknippade med konflikter eller t o m krig på nätet det vi hade att diskutera.

Och med åtskillig expertis runt bordet blev det intressanta diskussioner som i alla fall i viss del kommer att återspeglas i vår rapport till våren.

Diskussionerna mellan presidenterna Obama och Xi i Washington ledde fram till att man inte skall nätangripa eller nätspionera i kommersiellt syfte, och att man tillsätter en gemensam grupp på lite högre nivå för att föra dessa diskussioner vidare.

Osvuret är alltid bäst i sammanhang som detta, och det återstår att se hur den faktiska utvecklingen kommer att bli, men detta kan mycket väl vara ett steg framåt.

Naturligt var att vi under dagen också diskuterade lite olika inriktningen på det program här som heter Digital India och Kinas satsning på vad man kallat Internet Plus.

Medan det här handlar om att allt fler snabbt skall få tillgång till nätet har Kina i allt väsentligt redan uppnått detta och diskuterar nu hur nätet kan bli hävstången för nästa industriella revolution.

Om detta sedan kommer att vara möjligt att förena med landets auktoritära politiska system tillhörde dagens diskussioner, men få är beredda till alltför säkra slutsatser i någon riktning på den punkten.

Efter vårt möte var det dags för en större konferens med bredare deltagande från såväl indiskt näringsliv som indiska regeringen.

Och här bekräftades åter den öppnare inställning när det gäller ”internet governance” som Indien nu kommit att inta. 

Det är mycket betydelsefullt, och visar på vikten och värdet av dialog med Indien i också frågor som dessa.

Det blev också en dialog om globala utmaningar med Harvard-professorn Joseph Nye, den f d indiske nationella säkerhetsrådgivaren Shivshankar Menon och mig själv som jag hoppas inte lämnade publiken alltför betryckt.

Skam till sägandes har jag inte hunnit ta del av texterna till Barack Obamas, Vladimir Putins och Xi Jinpings anföranden i New York i går, men de föreföll inte att ha bjudit på några större överraskningar.

Och även om det kommer att bli nya samtal i en grupp av berörda – där egenartat nog EU inte alls finns med – är det svårt att i det jag sett hitta tecken på närmande i den viktiga frågan om konflikten i Syrien.

Den ryska inställningen förblir att vi skall ingå allians med Assad för att bekämpa Daesh, men realismen i det företaget lämnar åtskilligt övrigt att önska.

Att tala med Damaskus är dock en annan sak. 

Jag var själv med när vi i Montreux gjorde de första större försöken i den riktningen, men de samtalen kom ju efter ett tag dessvärre att rinna ut i sanden.

Det var – då som nu – frågan om Assads framtid som var den fråga som blockerade vägen framåt.

Om det finns större förutsättningar nu återstår att se.

Ett misstag i Montreux var tveklöst att USA vägrade att ha med Iran runt bordet. Nu har den situationen ändrats, och det kan ju inte uteslutas att det efter en tid kan leda till nya öppningar.

Än är vi dock knappast där.

Den ryska avledningsmanövern från situationen i Ukraina i samband med Putins första besök i FN på ett decennium förefaller dock i allt väsentligt att ha lyckats.

Sedan återstår självfallet att se vad han skall göra med de olika stridskrafter som nu grupperats i Syrien. Vi har förvisso inte sett slutet på detta drama.

Och vi har lärt oss att dagens Kreml lätt kan bjuda på överraskningar – också obehagliga sådana.


Och nu nere i Bangalore.

28 september 2015

BANGALORE: Dagens indiska media domineras stort av premiärminister Modis besök i Silicon Valley och samtal inte bara med de stora företagen där utan också möten med den stora grupp av indier som är verksamma där.

Silicon Valley utan bidraget från Indien är helt enkelt knappast möjligt.

Och nu säger Modi att motsatsen också gäller. Omedelbart talade han i går om att få fri WiFi på 500 järnvägsstationer och att bygga fiberkabel till 5000 byar långt ute på landsbygden.

I någon av de många morgontidningarna ser jag uppgiften att Modi själv egentligen ville hoppa över FN och koncencentrera sig på Silicon Valley och att attrahera investeringar i övrigt.

Men det vore för radikalt. 

I New York bedrevs kampanj för att Indien skall få en permanent plats i FN:s säkerhetsråd, även om utsikterna för att det på kort sikt skulle lyckas nog inte skall överdrivas.

Reform av säkerhetsrådet tillhör de eviga ämnena i New York, och kommer nog att fortsatt at göra det under ett bra tag framöver.

Relationen mellan EU och Indien är skröplig snarare än strategisk, och felet ligger nog här mest på EU. Bra är det inte. 

Relationerna med USA blomstrar i gengäld – i dag har Modi sitt tredje officiella möte med Obama på ett år.

Och det finns en kvardröjande relation till Ryssland som inte saknar betydelse. Här i Bangalore monteras avancerade ryska Sukhoi-jaktflygplan, och ett antal ryskbyggda kärnkraftverk ingår i den indiska energisatsningen.

Det EU-land land som satsar riktigt tydligt här är Tyskland. 

Indien var temat på den stora Hanover-mässan i år, med Modi som entusiastisk hedersgäst, och snart väntas Angela Merkel hit med inte mindre än sex ministrar i delegationen.

Sådant märks – också i detta land.

Men nu har jag flugit ner till Bangalore i södra Indien – eller Bengalūru, som det numera officiellt heter.

Staden Bangalore med ett invånartal strax under Sveriges är inte bara IT- och flygindustrins främsta stad i Indien, utan också huvudstad i delstaten Karnataka med dess över 60 miljoner invånare.

Och dess slogan ”One State – Many Worlds” som mötte mig på den nya imponerande flygplatsen ger ju en del också av mångfalden här i södra Indien. Här i delstaten talas ett tiotal olika språk.

Här har jag nu under eftermiddagen lett mötet med Global Commission on Internet Governance, och vi börjar titta lite mer på struktur och slutsatser i den rapport som vi ju skall vara färdiga med nästa vår.

Sedan vi senast möttes i Accra i Ghana har vi hunnit en bit på den vägen. 

Men det skall till några möten till innan vi kommer att vara klara. Komplexiteten i de olika frågor vi diskuterar är i tilltagande.

Och det var viktiga diskussioner. Efter ner prövande samtal i ämnet under tidigare möten har vi i dag ägnat tid åt frågan om cyberkrig och cyberkonflikter och möjligheten att genom normer och olika former av avtal minska riskerna i detta avseende.

Ty riskerna är mycket betydande. Våra analyser och diskussioner visar mycket betydande risker för upptrappning av konflikter om cyberinstrument börjar att användas i större skala.

Vi har ju tidigare publicerat rapporter och rekommendationer när de gäller övervakning och kontroll som ju fått visst genomslag, och jag skulle tro att vad vi kommer att ha att säga i detta avseende också komme att uppmärksammas,

I kvällen fortsätter vi med både diskussioner och middag, och då ansluter också lite fler representanter för den framgångsrika indiska IT-industri som finns här i Bangalore.

Och på TV just innan jag går till middag noterar jag att den globala generaldebatten just börjat långt där borta i New York.

Men det blir för morgondagen att möjligen kommentera.  


En dag i Delhi.

27 september 2015

NEW DELHI: Att komma till detta land – eller snarare till denna kontinent – är alltid lika fascinerande, och även om det är mindre än ett år sedan jag var här senast är det mycket som förändras.

Premiärminister Modi har utvecklat betydande energi inte minst på det utrikespolitska området – såväl i regionen som i den vidare världen – samtidigt som hans ledarskap har skapat en ny optimism i och om Indien.

Kontrasten mot slutskedet av den tidigare Congress-styrda eran kunde i dessa avseenden knappast vara tydligare.

Samtidigt är detta ett land där saker och ting ibland inte sker så snabbt som många kanske skulle önska. Med 1,3 miljarder invånare och inte mindre än 22 officiella språk är det en skuta som inte skiftar kurs alltför snabbt.

Tempot i den ekonomiska reformpolitiken kunde vara högre, men tillväxten ligger dock kring 7% med en möjlighet att med ytterligare reformpolitik öka på ytterligare.

Det innebär ett tempo högre än den kinesiska ekonomin, men samtidigt skall man komma ihåg att denna efter de senare decenniernas imponerande ekonomiska utveckling är mer än fyra gånger större.

Denna helg tillbringar premiärminister Modi i Silicon Valley, och det tal han höll där i går kväll är faktiskt värt att läsa. Det finns länk till det på min Twitter.

Som få andra ledare i världen se han kraften i internet-utvecklingen och de nya teknologierna, och vill göra den till en kraftig hävstång i Indiens utveckling. Och jag tror att han har alldeles rätt i detta.

Det är söndag i Delhi, och jag tar nog en kort tripp bort till imponerande Red Fort där jag inte varit på flera år. 

Här huserade Mughal-erans kejsare på sin påfågeltron, men detta var också platsen för ”freedom at midnight” när Indien fick sin självständighet 1947.

Några större promenader blir det dock inte – det är ca 35 grader varmt och tämligen så fuktigt. Den bästa årstiden här i Delhi infaller lite senare på hösten.

I kväll bjuder EU:s representation på middag, och där skall jag tala också inför den besökande delegationen från European Council on Foreign Relations om relationerna mellan EU och Indien.

Om dem kan i korthet sägas att de inte alls ligger på den nivå som de borde. Indien tillhör visserligen de tio länder som EU säger att man har ett strategiskt partnerskap med, men det är tyvärr föga mer än en fras på pappret.

Och både relativt och absolut har jag ett bestämt intryck av att relationen svalnat yttetligare under det senaste året.

Så det finns en del att diskutera. Och diskussion blir det med all säkerhet med såväl europeiska som indiska gäster.

Mycket tidigt i morgon bitti flyger jag så ner till Bangalore gör först mötet med nätkommissionen under hela måndagen och delar av tisdagen och sedan ett stort offentlig seminarium om cybersäkerhet, som Jah ser redan uppmärksammats i den indiska pressen.

På onsdag är jag då kort i Luxembourg innan gav kommer hem, även om det på torsdag bär av till Venedig för att på fredag åter tala om nätsäkerhet och global nätpolitik på ett stort möte i regi av det indiska företaget Tata. 

Och till helgen blir ett så ett nedslag i annat sammanhang i Genève. Det var ett tag sedan jag var där.

Således en vecka på tämligen resande fot.

I morgon inleds så den allmänna debatten i FN:s generalförsamling, och det är väl presidenterna Obamas och Putins anföranden som mycket av uppmärksamheten kommer att fokuseras kring.

Just ju pågår ju ett intensivt militärt och politiskt manövrerande kring Syrien, och president Putin har om än inte annat i alla fall lyckats att få bort åtskillig uppmärksamhet från vad han haft och har för sig mot Ukraina.

Den putinska taktiken är nu att förvandla fasan över Daesh till ett aktivt stöd för regimen Assad, och det kan ju inte uteslutas att en eller annan börjar att luta över åt det hållet. 

Men någon varaktig lösning innebär detta inte. Regimen Assad kan inte på något sätt vara den långsiktiga lösningen för Syrien efter allt det lidande den bidragit till.

Hur Ryssland kommer att agera militärt återstår att se. Jag har tidigare gjort bedömningen att man inte skulle ge sig in i direkta strider i landet, men den bedömningen måste i dag framstå som mindre säker.

Vissa flygoperationen koordinerade med Assads flygvapen skulle man säkert klara av, men det ryska flygvapnets förmåga till precisionsanfall mot mål på marken har aldrig varit särskilt imponerande.

De områden vid kusten där man nu finns är knappast de områden där konfrontationen med Daesh är tydlig, och skulle man ge sig i strid med dessa kan det t o m förstärka Daesh genom att försvara grupperingar som är dess fiender.

Den syriska situationen är, för att uttrycka det försiktigt, långt ifrån enkel.

Så det blir förvisso intressant att se hur orden kommer att läggas i New York – och om hur faktiska militära insatser kommer att se ut.

Och under tiden fortsätter jag att njuta av ”incredible India”.


Hemma – och i morgon till New Delhi.

25 september 2015

STOCKHOLM: I dag var det väl behövlig arbetsdag hemma i Stockholm efter de givande utflykterna i det västra broderlandet under de senaste dygnen.

Den utrikespolitiska dramatiken sker nu i allt väsentligt på andra sidan Atlanten.

Påven talade i FN:s generalförsamling under dagen, och där inleddes också den sedvanliga mötescirkus som jag ju har viss erfarenhet av från tidigare år.

Stordrift i diplomati och internationell kontaktverksamhet. Och möjligen dessutom ett och annat viktig resultat.

På måndag blir det de tunga talarnas dans i generalförsamlingen. 

Med presidenterna Obama och Putin som de som det kanske kommer att lyssnas med störst uppmärksamhet på i just dessa dagar.

New York blir ju också under de närmaste dygnen spelplatsen för konkurrensen om platserna i FN:s säkerhetsråd inför omröstningen sent kommande vår.

Säkert kommer Sveriges företrädare att försöka att ha ännu fler bilaterala möten är Nederländernas och Italiens – våra mera omedelbara konkurrenter – företrädare.

Och förhoppningsvis kommer man att få stöd i arbetet av de övriga nordiska länderna.

Sedan gäller de bara att undvika att utrikespolitikens linjer och principer inte komprometteras alltför mycket av det diskreta köpslående eller allmänna insmickrande som dessvärre tenderar att bli en betydande del av kampanjer som denna.

Dagens viktiga möte är dock tveklöst det i Washington mellan president Obama och president Xi Jinping. 

Och det skall förvisso bli intressant att se vad som kommer att förmedlas offentligt om dess resultat. I amerikanska media går vågorna av spekulationer just nu tämligen höga.

Själv flyger jag i morgon i den andra riktningen – med New Delhi i Indien som destination. 

Och därifrån måndag morgon till Bangalore för den globala internetkommissionens möte där under två dagar i förening med andra diskussioner.

Bangalore är ju ett viktigt centrum för den mycket dynamiska indiska IT-sektorn. Och f ö för viktiga delar av Indiens flygindustri, men det är en annan historia.

Det blir cybersäkerhet och globala mekanismer för nätvärlden som kommer att stå i fokus. Och diskussion inte minst om Indiens tilltagande tunga roll i dessa frågor. 


Hyggligt i Bryssel – intressant i Bodö.

24 september 2015

BODÖ: Gårdagens extra EU-toppmöte tycks i allt väsentligt ha fått prioriteterna rätt när det gäller att hantera flyktingkrisen just nu.

En massiv ökning av hjälpen till länderna i regionen och till de olika FN-organen aviseras nu, och det är självfallet någonting som borde ha skett långt tidigare.

I detta ligger också en närmare dialog med Turkiet, vars president Erdogan kommer till Bryssel i bl a detta syfte inom kort.

Att få ordning på EU:s och Schengen-områdets yttre gränser måste också vara en prioritet, även om det i det rådande läget är enklare sagt än gjort. Den yttre kontrollen är en förutsättning för den inre friheten.

Men nästa ordinarie toppmöte i oktober kommer självfallet at ha anledning att återkomma till frågan.

Gradvis kommer den akuta krisen att avta i samband med att den annalkande hösten gör olika överfarter svårare. Men jag skulle tro att EU-ledarna fick klart för sig att det långsiktiga trycket snarare kommer att öka.

Att lösa krisen i Syrien står nu allt högre på den internationella agendan, och inte minst Ryssland spelar ju nu högt med detta kort. Jag har dock fortfarande svårt att se att förutsättningarna för någon form av fredlig och politisk lösning håller på att falla på plats.

I dag landar så Kinas president Xi Jinping i Washington samtidigt som påven Fransiskus fortsätter till New York där han i morgon skall tala inför FN:s generalförsamling.

Själv befinner jag mig just nu i Bodö på min lilla norska resa som i går förde mig till Stavanger och som senare i dag också kommer att föra mig till Molde. 

Att det blir en del också av flygplatsen Gardemoen utanför Oslo tillhör också bilden.

Också här diskuteras självfallet flyktingkrisen, och jag skulle tro att Norge kommer att frivilligt ansluta sig till det fördelningsbeslut som EU nu fattat. Det skulle självfallet ge landet poäng i Bryssel som kan behövas i andra sammanhang.

Men annars handlar mina diskussioner mest om den internationella utvecklingen i övrigt liksom om ekonomin. 

Inte minst i Stavanger handlade mycket om konsekvenserna av lite mer långsiktigt lägre oljepriser. Även om en del rubriker talade om kris för den regionen, som ju varit en boom-region under oljedecennierna, skall det inte överdrivas.

Prognoserna talade om att arbetslösheten där skulle kunna stiga till strax över 4%. Och här i den mer nordliga region som har Bodö som sitt centrum talar man om tal kring 3%. 

Som kris betraktat är det inte särskilt imponerande.

Det är tyst kring flygbasen i Bodö just nu, trots att alla Norges kvarvarande F16-flygplan är stationerade här. Det handlar ju efter alla dessa år om ett par dussin flygplan.

Och i samband med att nya och dyra F35 kommer under kommande år flyttas allt söderut till basen Örland i närheten av Trondheim i mellersta Norge – dock med en mer nordlig framskjuten bas i nöjd med Narvik en bit norr om Bodö.

Hur det norska försvaret kommer att utvecklas då återstår att se. Kostnaderna för F35 riskerar att tränga ut åtskilligt annat. 

I kväll hoppas jag dock att vara hemma i Stockholm gör en fredag där innan det bär av till New Delhi i Indien.


Syrien och cyber

21 september 2015

TABIANO CASTELLO: Mitt i allt blev det en förlängd helg här nere i norra Italien i samband med en familjehögtid. Men nu bär det alldeles strax tillbaka till Stockholm igen. 

Under de kommande dagarna samlas olika världsledare till den sedvanliga allmänna debatten i samband med öppnandet av FN:s generalförsamling i New York.

I mer formell bemärkelse kommer man att fatta beslut om de nya utvecklingsmålen för åren fram till 2030. 

Oväsentlig är det förvisso inte, men målen har blivit tämligen så omfattande och komplicerade, och dessutom lite för konventionella i en tid av mycket snabb vetenskaplig och teknologisk utveckling. 

Men så blir det dessvärre ofta med processer inom FN-systemet. 

Sannolikt blir det i stället vad lika ledare säger i generalförsamlingen som kommer att uppmärksammas.

Och jag skulle tro att mycket av uppmärksamhet kommer att ägnas åt Påven och åt Putin. I bägge fallen handlar det om tämligen sällsynta gäster i detta sammanhang. 

Den första lägger jag åt sidan, men vad den andra kommer att göra och säga har ju ett mer omedelbart intresse. Han kommer dessutom att sitta ordförande för ett möte i säkerhetsrådet – det råkar vara Rysslands tur denna månad.

Konflikten i Ukraina har, som jag tidigare noterat, tonats ned för att inte störa just nu, och i stället är det Syrien och Daesh som med största sannolikhet kommer att stå i fokus.

Och den europeiska flyktingkrisen har ju också bidragit till detta. En lösning på kriget i Syrirn framstår som utomordentligt angelägen.

Ryssland har nu baserar ett antal stridsflygplan på den bas vid Latakia i Syrien som man under den senaste tiden förstärkt och byggt ut också försvaret av. 

Vad som är det mer militära syftet med detta är inte alldeles klart, men politiskt handlar det om att Kreml sänder signalen att ingenting kan göras i denna konflikt utan att Ryssland på ett eller annat sätt är med.

Vad sedan Ryssland kan göra politiskt kan man diskutera. 

De disponerar över en vetorätt i FN:s säkerhetsråd, men hur stort mer politiskt inflytande man har i avgörande frågor i Damaskus är inte alldeles klart. 

Möjligen syftar de militära förstärkningarna just nu till att stärka detta.

Mer omedelbart är det värt att notera att man nu grupperar luftvärnsrobotar kring basen, och att de flygplan som nu konstaterats där är främst inriktade på luftstrid.

Försvar och strid mot vem, undrar man självfallet. Om det är Daesh som skall bekämpas är det ju inte system som dessa som är påtagligt relevanta. 

Däremot kompliceras ju påtagligt möjliga västliga försök att etablera luftkontrollzoner eller annat över Syrien. Och västliga möjliga luftoperationer mot mål i Syrien vill ju knappast hamna i luftstrid med de ryska flygplanen.

Att det nu etablerats också militära samtal mellan USA och Ryssland om Syrien skall ju ses också i detta perspektiv.

Självfallet kommer det att talas mycket om Daesh och Syrien, men själv har jag svårt att se några tecken på att en lösning skulle vara förestående. 

Inte utan också viss självkritik vill jag bara konstatera att så gott som alla antaganden vi gjort om utvecklingen i denna region under de senaste åren visar sig vara felaktiga. 

Om det finns någon nyckel till situationen tror jag nog snarare att den ligger i Teheran än i Moskva, och en intensifierar diplomati i denna fråga med denna adress tror jag är alldeles nödvändig. 

Men här finns mycket is som måste brytas, och något snart genombrott ter sig knappast möjligt.

Även om det – och på goda grunder – talas mycket om Daesh skall vi inte bortse från att det är från Assad och det våld hans regim står för som människor i Syrien i första hand flyr. 

Att bekämpa Daesh är viktigt, men att få till stånd en förändring i Damaskus är alldeles avgörande. Och på den punkten har jag just nu svårt att vara optimistisk. 

Jag tror dessvärre att vi måste räkna med att konflikten kommer att fortsätta in på sitt femte år.

Men alldeles självklart kommer det att finnas anledning att noga följa hur orden läggs i debatten i New York under veckan.

I morgon landar dessutom Kinas ledare Xi Jiping i Washington för ett besök som kommer att bli av stor betydelse. 

Spänningarna mellan de bägge länderna har ökat inte minst i olika cyberfrågor, och kanske blir detta det första toppmöte mellan stormakter i världen där diskussionerna kommer att domineras av denna typ av frågor.

Kinas olika cyberoperationer möter tydligt amerikanskt motstånd, men dessutom pågår nu försök att komma fram till gemensamma principer för umgänget i cyberrymden.

Både symboliskt och i sak är detta utomordentligt viktigt.

Symboliskt kan man notera att det var förhandlingar om kärnvapen som stod i centrum när USA och Sovjet i en tidigare värld satte sig ner, medan det i den nya världen är cyberfrågorna som intar motsvarande plats.

Och i sak är det självfallet minst lika viktigt.

Själv är jag nu på väg till Stockholm, men kommer att vara i Norge i olika samanhang under några dagar i veckan innan jag efter ytterligare en dag i Stockholm sätter mig på ett flygplan till lite mer avlägsna New Delhi.


Samma samtal i Wien.

18 september 2015

WIEN: Det har varit en vecka av hoppande fram och tillbaka främst här i de mer central belägna delarna av vårt Europa.

Denna dag började i Bryssel.

Där var det i går en dag av samtal som kom att handla till stor del om flyktingkrisen och dess olika orsaker.

Och det vore fel att påstå att det inte varit det dominerande ämnet under eftermiddagen och kvällen här i sommarvarma Wien.

Här ligger det pågående dramat längs de kroatiska, slovenska och ungerska gränserna nära.

Och den österrikiska regeringen har efter en kort period av moraliskt mod snabbt fallit tillbaka i stängda gränser och kritik av grannar som inte förhindrar flyktingar att komma just hit.

Mellan skål och vägg finns det inte så få som gärna skyller Berlin för allt ihop.

Mönstret är dessvärre alldeles för bekant.

Kortsiktigt finns det ett betydande pris i det som nu sker. Jag hör berättelser om timslånga köer vid de olika gränserna.

Och med produktionskedjor t ex i bilindustrin tämligen integrerade i denna region – en del i Györ i Ungern, en i Bratislava i Slovakien, en i Nürnberg i Tyskland – blir det mycket snabbt mycket besvärligt.

Vi måste tämligen snabbt komma tillbaka till att öppna gränserna igen. Det är ju så vårt Europa skall vara.

Nu blir det extra EU-toppmöte onsdag kväll och innan dess möte med inrikesministrarna.

Kommer detta att lösa allt? 

Osannolikt. Så brukar det inte vara. 

Men om det tar frågan en liten bit framåt är det bra. Onsdagens möte kommer förvisso inte att vara det sista där denna fråga står i fokus.

Än så länge är det bara obetydliga rännilar av de syriska tragedin som har berört Europa och EU.

I bara Istanbul finns det i dag fler flyktingar från Syrien än i hela EU tillsammans.

Men nu blir det för min del en lite mer avspänd helg i norra Italien.

Förmodligen talar man om samma saker där.

Jag återkommer.