Både Kina och Ukraina i fokus i Tokyo

27 februari 2014

TOKYO: Med kvällens överläggning och middag med utrikesminister Fumio Kishida har mitt besök här i Japan nått sitt slut, och i morgon bitti är det dags att vända hemåt efter dessa dagar i Kina och Japan.

Och det är ju åtskilligt som står på dagordningen i Europa just nu.

I centrum alldeles självklart utvecklingen i Ukraina. Arsenij Yatsenjuk bildar nu en regering som kombinerar en hel del erfarenhet med de krav som är så tydliga på nya ansikten och nya krafter i landets politik.

Med Arsenij Yatsenjuk har jag samarbetat i olika egenskaper under lång tid, och han har ju erfarenhet såväl som centralbankschef som utrikesminister.

Han har själv talat om uppgiften som regeringschef nu som ett ”Kamikaze”-uppdrag, och jag minns diskussioner med honom för inte så länge sedan om de ekonomiska åtgärder som kommer att bli nödvändiga men också om de politiska risker som dessa kan innebära.

Men nu är ett gyllene ögonblick i Ukrainas historia.

Jag tror att ett tufft, radikalt och öppet redovisat reformprogram just i detta ögonblick kan vinna förståelse.

Det skadar inte att se på de polska exemplet med den s k chockterapi som faktiskt kom att lägga grunden för den framgång som den polska ekonomin senare har visat.

Det finns ingen anledning att tro att inte Ukraina i detta läge skulle kunna göra någonting av motsvarande art och av motsvarande långsiktiga betydelse.

Men det kommer att kräva både politisk kraft och finansiellt stöd för att detta skall bli möjligt. EU blir avgörande i det första avseendet, och IMF i det senare.

Och självfallet stödet från många andra. Här i Tokyo har jag haft detaljerad diskussioner också om detta med utrikesminister Kishida. Japan är ju en viktig och konstruktiv aktör inte minst i IMF.

Det har varit synbarligen konstruktiva och intressanta dagar här i Tokyo.

Att staden i sig är trevlig och smakfull är inte utan betydelse, men till det skall förstås allra främst läggas den intellektuella kvalitén på de samtal som kan föras här.

Och för min del har de spänt över vida områden.

Mina dagar i Kina har gjort det naturligt att den just nu spända relation mellan Japan och Kina varit föremål också för inträngande diskussioner på alla nivåer.

Och den akuta utvecklingen i Ukraina har lika självklart skapat ett intresse för våra bedömningar av denna utveckling.

Till detta skall så läggas olika diskussioner inte minst med olika fristående bedömare av utvecklingen i Japan självt avseende främst dess ekonomiska politik men också utrikespolitik.

I den senare finns det traditionellt drag som vi påtagligt uppskattar, nån på senare tid har också tagits vissa steg som inte varit konstruktiva ur ett regionalt perspektiv.

Potentialen för ett ytterligare utbyggt samarbete är dock betydande.

Förhandlingarna dels om ett frihandelsavtal och dels ett avtal om strategiskt samarbete med EU är mycket viktiga för oss bägge.

Och den mer aktiva japanska utrikespolitiken på en lång rad olika områden gör det naturligt att söka en närmare dialog också på dessa.

I morgon bitti bär det så tillbaka till fäderneslandet och uppgifterna där.

Det blir till stora delar en dag högt över det väldiga Sibirien.


I Tokyo och dess klara luft

26 februari 2014

TOKYO: Så har jag lämnat Beijing efter fyra bra och spännande dagar i olika delar av Kina, landat på Haneda-flygplatsen och tagit mig in till Tokyo för mitt besök här i dag och i morgon.

Det var ett spännande och bra besök i Kina, men det känns onekligen skönt att komma till Tokyo:s klarare luft.

Här är jag nu mitt inne i vad som är världens största sammanhängande stadsområde, med upp mot 40 miljoner människor, men målmedvetna insatser har de en luftkvalitet som de flesta andra bara kan drömma om.

Senast jag var här var, som sagt, 2007. Sedan dess har först vårt ordförandeskap och sedan de olika effekterna av den trippelkatastrof som ju drabbade Japan i mars 2011 kommit emellan.

Effekterna av den senare kommer landet att leva med länge.

I dag är landets samtliga 50 kärnkraftverk avstängda, och en effekt av det är att landet har fått kraftigt revidera sina mål när det gäller att minska klimatutsläppen.

Och den starkt ökade importen av olika fossila bränslen belastar självfallet ekonomin också i övrigt.

Den regering under premiärminister Shinzo Abe som sedan slutet av 2012 gett ny vitalitet åt ekonomi och politik i Japan har dock för avsikt att ändra detta.

När kärnkraftverken klarat nya och betydligt hårdare säkerhetskrav har man för avsikt att åter starta upp ett betydande antal av dem. Och därmed stärks ju också den japanska klimatpolitiken ytterligare.

Sedan början av 1990-talet har den japanska ekonomin stått och stampat efter decennier med mycket stark expansion. En snabbt åldrande befolkning har också satt sin prägel på åtskilligt av den japanska utvecklingen.

Men nu har regeringen Abe:s monetära och finansiella stimulanser, och hoppet också om rejäla strukturreformer, satt ny fart på ekonomin, och det finns en ny optimism om Japan.

Den 15-åriga deflationsperioden förefaller kunna rubbas, börsen har skjutit fart, Japans nya säkerhetspolitik har tagit form, landet syns på den internationella arenan och Tokyo har hämtat hem OS 2020.

Landet är, med mindre än 130 miljoner invånare, världens fjärde största ekonomi efter EU, USA och Kina, och för svensk del en av våra allra viktigaste handelspartner utanför EU.

Vad detta inte visar är den betydelse som Japan har vad gäller innovationer och teknologi. De allra flesta svenska globala företag har därför också någon form av teknikrelation med Japan.

Och landets styrka i dessa avseenden visas ju av att inte mindre än 19 japaner fått Nobelpris, varav två varit litteraturpris som ett erkännande också av den kulturella styrka och kreativitet som finns i landet.

För min del blir det nu två dagar av olika samtal här. Redan i dag träffar jag försvarsminister Itsunori Onodera och i morgon blir det överläggningar och middag med utrikesminister Fumio Kishida.

Vi träffades senast vid det asiatisk-europeiska utrikesministermötet i New Delhi i höstas, och då hade vi också en bra överläggning mellan honom och alla de nordiska och baltiska utrikesministrar som var där.

Här kommer jag att tala ekonomi, handel, teknik och klimat, men alldeles självklart också utrikes- och säkerhetspolitik inte minst mot bakgrund av mina många samtal de senaste dygnen i Kina.

Det finns något av en ny nationalism i såväl Kina som Japan, och det i förening med mindre visa steg när det gäller det känsliga umgänget med historien som tagits här, har nu lett till en påtagligt spänd relation mellan dessa så viktiga länder.

Men Japan har nu blivit betydligt aktivare på den globala arenan, och såväl premiärminister Abe som utrikesminister Kishida är flitiga resenärer och talare runt om i världen i dessa dagar.

Premiärminister Abe besökte under förra året inte mindre än 23 andra länder.

Den samlade säkerhetspolitiken har uppgraderats och utvecklats, med en explicit säkerhetsstrategi och ett nytt nationellt säkerhetsråd, och Japan har dessutom ett engagemang i freds- och biståndsfrågorna som är betydelsefullt i en rad områden runt om i världen.

Till den mer aktiva japanska politiken skall också relationerna med EU räknas.

Regeringen Abe vill gärna slutföra förhandlingarna om såväl ett frihandels- som strategiskt partnerskapsavtal mot slutet av detta år, och konsultationer mellan Japan och EU har också inletts när det gäller cyber- och rymdfrågor.

Och ett globalt mer engagerat och ansvarstagande Japan är självfallet någonting som vi har all anledning att välkomna.

Det blir intressanta dagar också här i Japan.


Om PM 2,5 och gemensamma utmaningar

25 februari 2014

BEIJING: Nu går denna min sista dag i Kina denna gång mot sitt slut, och tidigt i morgon bitti bär det av ut till flygplatsen för att ta ett plan till Tokyo och de samtal jag kommer att ha där i morgon och på torsdag.

Och det är verkligen hög tid jag kommer dit. Mitt senaste besök där var så sent som 2007.

Min dag här inleddes med mer officiella överläggningar med utrikesminister Wang Yi och hans medarbetare på utrikesdepartementet här.

Och det blev ett bra samtal som spände över ett brett fält och där inga frågor av betydelse lämnades utanför.

De bilaterala relationerna mellan våra bägge länder är goda. Även om jag inte varit här sedan senhösten 2012 var det inte mindre än sex andra statsråd som var här under 2013.

Och det är viktigt. Kina är ett land vars såväl ekonomiska som politiska betydelse fortsätter att växa på ett mycket påtagligt sätt, och då är det naturligt att vi på olika sätt fördjupar både dialogen och samarbetet.

Det gäller i synnerhet när det finns frågor där våra perspektiv skiljer sig åt.

Synen på frihet i olika avseenden är ju en uppenbar sådan fråga. Kina är som bekant en enpartistat med betydande inskränkningar i dessa avseenden.

Men det finns åtskilliga andra frågor där det finns betydligt mer av samsyn.

Med såväl utrikesminister Wang Yi som med företrädare för andra delar av det officiella Kina har jag i dag diskuterat en rad av de frågor som står på den globala dagordningen.

Och det här gällt allt ifrån situationen i Afghanistan över de nukleära förhandlingarna med Iran till de utmaningar vi alldeles uppenbart står inför i den globala klimatpolitiken.

Situationen i relationerna till Japan, Nordkorea och olika intressen i såväl Syd- som Östkinesiska Havet har alldeles självklart kommit att uppta betydande tid.

Det har varit öppna, intressanta och konstruktiva samtal.

Och jag satte värde såväl på att träffa ordföranden i folkkongressens utrikes- och försvarsutskott Fu Ying, som jag känner väl sedan tidigare, som på diskussioner med företrädare för den centrala militärakademin.

Miljö- och klimatfrågor hade alldeles säkert funnits med i mina samtal under denna resa under alla omständigheter, men de har fått en mer central plats genom den alldeles uppenbara miljöutmaning som de akuta luftföroreningarna över norra Kina nu utgör.

Under resan har jag publicerat motsvarigheten till tweets på det kinesiska systemet Weibo, som har ca en halv miljard användare, och när jag i dag på morgonen kommenterade också luftsituationen i Beijing just nu tog det eld.

Det blev snabbt åtskilliga hundra tusen besökare, och mitt lilla inlägg och reaktionerna på det kom att tas upp såväl i den ledande tidningen Folkets Dagblad som av den officiella nyhetsbyrån Xinhua.

Det, om något, visar hur viktig denna fråga är.

Förekomsten av skadliga små partiklar i luften mäts med ett mått som kallas PM 2,5. Det torde i Sverige vara förbehållet en mycket liten krets att hålla reda på detta, men här i Kina i dessa dagar är det radikalt annorlunda.

Medan EU-länderna strävar efter att PM 2,5-värdet över en period inte skall överskrida 25, och man här har ett officiellt mål att det 2017 inte skall ligga över 60, har mätningarna här under dagen krupit upp en bra bit över 400.

Och då börjar det bli direkt farligt om man inandas det under en längre tidsperiod.

När den kinesiska folkkongressen i nästa vecka samlas till sitt årliga och säkert väl planerade möte kan man utgå från att detta kommer att bli en av de alldeles dominerande frågorna.

Jag har haft anledning att säga att det vi nu ser sannolikt kommer att fördjupa förbindelserna mellan Sverige och Kina. Utan att säga att vi är perfekta i allt har vi dock ett kunnande och teknologier i dessa avseenden som skulle kunna vara värdefulla för Kina när man nu på än större allvar försöker att ta sig an dessa utmaningar.


Kina i går och i dag

24 februari 2014

JINAN-BEIJING: Efter en dag i Shandong-provinsen sitter vi nu på det förnämliga kinesiska snabbtåget på väg till Beijing och morgondagens mer politiska möten där.

Det har varit en dag som blickat både bakåt och framåt.

I Qufu började vi i dag på morgonen med att besök på allt det som ju levde och verkade här för ca 2.500 år sedan, och vars närvaro kändes högst påtaglig också i dag.

Så har det inte alltid varit.

Under kulturrevolutionens vansinniga år gick rödgardister till attack även här och lyckades vandalisera åtskilligt i både tempel och minnesplatser i övrigt.

Och det var värt att notera att sedan 1948 finns den rakt nedstigande ättling till Konfucius som traditionellt tillmätts icke oväsentlig betydelse – jag tror att det nu är den 88:e generationen – på Taiwan.

Men dagens stad Qufu domineras av de olika platser och anläggningar som har anknytning till den store tänkare. På det stora gravområde som är familjens ligger inte bara Konfucius själv utan också i storleksordningen 10.000 av hans ättlingar ändå in i modern tid begravda.

Därefter var det dags för att besök på det heliga berget Taishu – ett av Kinas fem heliga berg, men allmänt nog ansett som det förnämsta.

Berget stiger brant upp från slätten, och har varit en kultplats i ca 3.000 år. Det berättades för oss att 72 av Kinas 84 kejsaren också hade besökt platsen för årliga ceremonier som fortfarande äger rum.

Och nu var vi där som en del av de ca 6 miljoner som varje år tar sig upp för det vackra berget till de olika templen uppe vid dess topp på ca 1.500 meters höjd.

Men från berget Taishu gav vi oss direkt till SKF:s så gott som splitternya fabrik i Jinan. Här tillverkas rullager för den kinesiska lastbilsindustrin, och fabriken är en av de 17 som SKF i dag har i Kina.

Tidigare hade vi av våra värdar hört om Sandviks betydelse i området, och Ericsson tillhör de andra svenska företag som är prominent närvarande i denna stora provins.

I Jinan träffade vi för samtal och kort middag provinsens guvernör Guo, och det blev en intressant diskussion inte bara om möjligheter till samarbete mellan Shandong och Sverige, utan också om de olika utmaningar och uppgifter som den kinesiska reformpolitiken står inför.

Inte minst diskuterade vi nödvändigheten av en transparent och fungerande rättsordning.

En fråga som återkommit i så gott som varje samtal under dagen är miljöfrågan och frågan om de allt värre luftföroreningarna.

Just nu ligger ett moln av smog över hela denna del av Kina – inte minst märktes det i Jinan – och i Beijing är det nu ”orange” varning vilket är den näst högsta nivån och innebär att man börjar att stänga ner olika industrier.

Till stor del har detta självfallet med energipolitiken att göra. Bara i Shandong bränns varje år 400 miljoner ton kol för att producera kraft, och det var inte underligt att guvernör Guo var intresserad av de olika teknologier som finns för att komma tillrätta med ett problem som håller på att bli allt värre.

I morgon blir det så en dag med överläggningar i Beijing, och den inleder jag på förmiddagen med att träffa utrikesminister Wang Yi.


Från Shanghai till Shandong-provinsen

23 februari 2014

QUFU: Efter dygnen i Shanghai har jag nu efter en resa på ca tre timmar med det moderna, snabba och bekväma tåget anlänt till staden Qufu.

Med ca 650.000 invånare är det den tredje största staden i den Shandong-provins som ju har ca 95 miljoner invånare och därmed större än alla europeiska länder med undantag av Ryssland.

Mest känd är dock staden Qufu för att vara filosofen Konfucius födelsestad, och staden och bygden har därför spelat en betydelsefull roll i den kinesiska historien sedan lång tid tillbaka.

I kväll träffar jag så ledningarna för såväl staden Qufu som närbelägna Jining, och större delen av dagen i morgon kommer att tillbringas här i provinsen med besök på bl a SKF:s nyinvigda produktionsanläggning.

Jag har därmed en möjlighet att få en lite bredare bild av utvecklingen i Kina innan jag i morgon kväll fortsätter till Beijing och på tisdag morgon har överläggningar där med utrikesminister Wang Yi.

Diskussionerna under gårdagen med Stockholm China Forum, med Shanghais institutet för internationella studier som god värd, var i sedvanlig ordning spännande.

Det var vårvintern 2007 som vi i Sigtuna inledde denna serie av informella möten som sedan dess ägt rum två gånger om året och alltid samlat en intressant krets av olika bedömare.

När vi började var tanken att försöka överbrygga skillnader i synsätt vad gällde utvecklingen i Kina mellan USA och Europa, och diskussionerna då i Sigtuna visade sannerligen att sådana skillnader fanns.

Men det var då det. Nu har de olika synsättet kommit mycket närmare varandra, utvecklingen i Kina har gått vidare och det sedan ett antal år tillbaka varit självklart att ha ett allt större antal kinesiska deltagare i våra diskussioner.

Och erfarenheterna av detta vårt andra möte i Kina var så positiva att det väl nu är sannolikt att mötena i framtiden kommer att åtminstone en gång om året äga rum här.

Bredden och kvaliteten på det kinesiska deltagandet i våra diskussioner har också utvecklats på ett högst påtagligt sätt. Att det växer fram en bred flora av tankesmedjor och motsvarande institutioner, ofta nära knyta till olika delar av den kinesiska statsapparaten, har varit av stor betydelse.

För några år sedan var det oftast en steril partilinje som mer eller mindre mekaniskt presenterades.

Ett och annat sådant återfall kan förvisso fortfarande förekomma, men nu handlar det till dominerande del av öppna diskussioner där olika perspektiv kan brytas mot varandra. Det är en väsentlig förändring som skett i detta avseende.

Sedan partikongressen hösten 2011 är det Xi Jinping som tagit över den yttersta makten i Kina, och det anses att han gjort det mer bestämt och tydligt än vad de flesta bedömare trott.

Och på det s k tredje plenarsammanträdet förra hösten drogs det ju upp riktlinjer för inte obetydliga ekonomiska reformer. Politiskt har det dock inte blivit några reformer, och det är snarare så att utrymmet för avvikande åsikter i centrala frågor och för det civila samhället har blivit allt snävare.

En del vill förklara detta med att den nya ledningen vill skaffa sig manöverutrymme för de ekonomiska reformer som skall komma, men om så är fallet vet vi inte i dag. Av det som skisserades i höstas har det ännu så länge inte blivit så mycket som omsatts i verkligheten.

Den tidigare hisnande snabba tillväxten av den kinesiska ekonomin – kring 10% kontinuerligt under tre decennier – mattas nu påtagligt av, och det är inte svårt att hitta kinesiska bedömare som ser med betydande bekymmer på utvecklingen framöver.

När jag träffade företrädare för svenska företag i Shanghai tidigare i dag var tongångarna mindre pessimistiska, men man strök under att detta nu är en tuffare, mer krävande och dyrare marknad än för ett antal år sedan.

Med den tyngd Kina har i den globala ekonomin är det dock en marknad som man helt enkelt måste vara på.

Och möjligheterna är betydande. Inte minst tror jag att Sverige kan visa på ett miljömedvetande och miljöteknologier i bred bemärkelse som kommer att bli allt viktigare i detta land där miljöutmaningarna raskt håller på att bli bland landets allra svåraste.

Åtskilligt av våra diskussioner i går ägnades dock åt olika internationella frågeställningar. Även om det kinesiska perspektivet kanske framför allt är regionalt växer ju landets globala roll i takt med att dess ekonomiska tyngd märks alltmer.

Lika påfallande som oroande är de växande spänningar man nu ser mellan Kina och Japan.

Att inte minst premiärminister Abe i Japan gjort misstag i umgänget med landets historia är dessvärre ovedersägligt, men samtidigt är det svårt att undvika intrycket av att Kina medvetet överexploaterar detta för syften som kanske är mer inhemska.

Det finns dock tydliga möjliga konflikter vad gäller främst öar i Östkinesiska Havet, och i ett läge där misstron är hög skall inte risken för missbedömningar i kritiska lägen underskattas. Amerikanska företrädare i våra diskussioner uttryckte sig med stor oro.

Från europeiskt och amerikanskt håll pekade vi på de risker som finns på den koreanska halvön.

Regimen i Pyongyang må utåt ge intryck av betongliknande stabilitet, men vad som finns bakom denna yta vet egentligen ingen, och den historiska erfarenheten är ju att regimer som dessa ibland är ytterst sköra.

En snabb regimkollaps på den koreanska halvön, och hur en sådan skulle hanteras, tillhör de frågor som det inte är utan svårigheter som man får kinesiska företrädare att börja diskutera.

Men sammanfattningsvis var det ett mycket bra och givande möte. Om i alla fall det var alla de olika företrädarna från Kina, USA och olika EU-institutioner och länder överens om när vi skiljdes åt i går.

Men nu är det Shandong-provinsen som gäller – även om samtalen hemåt om olika aspekter på utvecklingen i Ukraina fortsätter att vara i fokus.


Den historiska omvandlingen i Ukraina

23 februari 2014

SHANGHAI: Söndag morgon här. Diskussionerna med Stockholm China Forum avslutades i går. Frukost med svenska företagsrepresentanter.

Snart tåg norrut mot Shandong-provinsen.

Men alldeles självklart är det utvecklingen i Ukraina som är främst i mitt fokus även när jag är här.

Det var åtskilliga kontakter med EU och europeisk huvudstäder under gårdagens dramatiska utveckling.

Det som inträffade var ju att president Yanukovich och de som var upp hans regim plötsligt lämnade inte bara Kiev utan dessutom i praktiken också sina ämbeten.

Och det förefaller att ha varit en flykt hals över huvud, trots att den överenskommelse som ju ingicks i fredags gav förutsättningar för en ordnad demokratisk övergång.

Alldeles avgörande nu är att en ny regering med kraft att ta ansvar för landets utveckling snabbt kan bildas.

Självfallet bör denna regering vara i överensstämmelse med den överenskommelse som träffats, även om det ju innebär icke oväsentliga praktiska svårigheter att vissa ju förefaller att ha övergivit sina funktioner och sitt ansvar.

Detta får dock inte bli en förevändning för att bromsa eller undergräva den nu alldeles nödvändiga processen att ge Ukraina en ny ledning.

De uppgifter denna kommer att ställas inför kommer att vara massiva, och det säger sig självt att EU och det internationella samfundet måste vara berett till snabba och tydliga stödinsatser.

Rimligen kommer IMF att spela en central roll, men alldeles självklart också EU.

Diskussioner kring detta har redan inletts, men mycket förutsätter alldeles självklart att en ny regering kommer på plats.

Ryssland har vid åtskilliga tillfällen sagt att alla måste respektera Ukrainas rätt att själv välja sin väg, och detta självklart gälla även nu. Ryssland har ju dessutom tillsammans med alla andra europeiska länder varit mycket tydliga när det gäller betydelsen av Ukrainas territoriella integritet.

Att Yanukovich de facto flytt sina funktioner, och möjligen kommer att agitera mot de som i denna situation har att ta ansvar, kan inte rimligtvis förändra den saken.

Den historiska betydelsen av det som skett och sker kommer jag att återkomma till, men den skall förvisso inte underskattas.

Det handlar om en alldeles avgörande europeisk utveckling – det viktigaste sedan omvälvningarna 1991 och krigen på Balkan – med stor betydelse framöver.

Men än står vi på sin höjd mitt i omvandlingen. Mycket är ännu osäkert. Möjligheterna är stora, men samma sak gäller också riskerna.

Det blir många kontakter tillbaks mot Europa för min del även dag.


Avtal i Kiev och samtal i Shanghai

22 februari 2014

SHANGHAI: När jag i går sen eftermiddag lokal tid landade här hade samtalen i Kiev resulterat i det avtal som sedan dess ju undertecknats och vars genomförande nu inletts.

Och det var självfallet en betydande framgång för EU i form av Polens, Tysklands och Frankrikes utrikesministrar.

Regimen stod på gränsen till kollaps, men samtidigt vet vi ju nu att president Yanukovich arbetade aktivt för att sätta in också armén mot protesterna med allt vad detta skulle ha kunnat innebära.

Kaos mitt i Europa ligger inte i någons intresse.

Genomförandet av avtalet kommer förvisso att innebära betydande utmaningar. Och det är dem vi nu måste koncentrera vår uppmärksamhet på.

Landets ekonomi befinner sig i ett närmast katastrofalt tillstånd, och det är långt ifrån uteslutet att Ryssland kommer att ställa också politiska krav för att gå med på att fortsätta de betalningar man inledde efter det att president Yanukovich lagt avtalet med EU åt sidan.

Förr snarare än senare tror jag att landet måste börja tala med IMF om en stöd- och reformplan.

Den regeringsbildning som nu skall slutföras inom tio dagar kommer självfallet att bli mycket viktig, och den återgång till 2004 års författning som nu skett innebär ju att regeringens relativa betydelse ökar.

Listan på frågor i övrigt som måste lösas är betydande.

Till dessa kommer alldeles säkert det fortsatta fängslandet av f d premiärministern Yulia Tymoshenko att höra. Parlamentet Radan har ju nu fattat beslut som borde innebära att hon skall friges, men dessa måste dock först undertecknas av den även i detta sammanhang mycket motvillige presidenten.

Det skall ju också noteras att hon under de senaste dygnens förhandlingar uttalat sig påtagligt oförsonligt vad gäller varje form av överenskommelse med president Yanukovich.

Självfallet måste också ansvar utkrävas för det brutala dödande vi sett på Kievs gator inte minst under de senaste dygnen. Med hjälp av Europarådet skall nu en process inledas för att ge klarhet i dessa frågor. Det är viktigt att så också sker.

Och förr eller senare kommer också frågan om avtalet med EU upp på bordet, även om den måhända uppfattas som mindre akut just i det läge som nu råder.

Något ironiskt är det måhända att det under de senaste dagarna från Moskva sagts att Ryssland eftersträvar ett avtal om fri handel med EU.

Det var ju ett sådant avtal Ukraina ville ingå, men som möttes med de kraftiga ryska motåtgärderna som utlöste den kris som vi sett under de senaste månaderna.

Men nu befinner jag mig här för att under några dagar ägna mig åt relationerna med Kina.

Och i just Shanghai har jag inte varit under min tid som utrikesminister, om än väl några gånger dessförinnan.

Detta är det väldiga landets största stad, och utan tvekan en av de viktigare av de megastäder runt om i världen som är den moderna globaliseringens moder.

Shanghai är också en allt viktigare stad från svensk utgångspunkt. Här bor numera ca 2.000 svenskar, ca 300 svenska företag är verksamma här och vårt generalkonsulat här har sammanlagt 18 anställda vilket är ett tecken så gott som något.

Och det är ju också här som man talar om att nästa viktiga steg i reformeringen och öppningen av den kinesiska ekonomin kommer att ske.

Mycket av diskussionerna här kommer självfallet att handla just om vart den kinesiska politiken kommer att gå under de närmaste åren – det handlar om agendan efter det s k tredje plenarsammanträdet i höstas.

Men också relationerna mellan Kina och EU och Sverige kommer att stå på min agenda.

I dag är det de informella diskussionerna på Stockholm China Forum som kommer att dominera – vi har redan hunnit med förmiddagens sessioner – men i morgon breddas mitt program med möte också med svenska företag som är verksamma här.

På eftermiddagen i morgon åker jag så tåg till Shandong-provinsen för ett besök där under stora delar av måndagen. Det är viktigt att kunna besöka också andra delar av Kina, och också i denna provins finns betydande svenska intressen.

Sent på måndag kväll tar jag så tåget vidare till Beijing för de mer politiska samtalen där under tisdagen och delar av onsdagen.