Tack till Gunilla!

STOCKHOLM: Den lilla regeringsombildning som Fredrik Reinfeldt offentliggjorde i slutet av dagens regeringsförklaring kommer säkert att kommenteras i alla sina delar av andra.

Men för mig är det viktiga att också på detta sätt tacka Gunilla Carlsson för hennes insatser som biståndsminister under de sju år som gått sedan vi gemensamt steg in på UD en höstdag 2006.

Livet har mycket att bjuda, och jag vet att Gunilla sedan en tid tillbaka har sett fram mot möjligheten av lite andra horisonter. Och då var den lilla regeringsombildning som skulle ske i dag det naturliga tillfället.

Sin sista insats som statsråd gjorde Gunilla i går på den stora EU-konferensen om Somalia i Bryssel. Och det var på många sätt symboliskt.

Här arbetade hon ju länge och framgångsrikt som en av våra första representanter i Europaparlamentet, och inte minst de successiva och ofta svåra stegen att hjälpa det hårt sargade Somalia till en bättre framtid har varit viktiga för henne.

Här har Sverige gjort skillnad.

Mycket har förändrats i vår biståndspolitik under de senaste åren.

Fokusen på verkliga resultat har blivit mycket tydligare. Koncentrationen på och till Afrika stark. Demokratiarbetet viktigare. Vår position som mycket stark aktör när det gäller humanitära insatser har fått betydligt större tyngd.

Under det senaste året har ju också Gunilla spelat en viktig roll i den stora FN-kommission som nu lagt fram förslag till målen för den globala utvecklingen efter 2015.

Det var mycket bra också för Sverige att Gunilla kunde få den positionen, men hon gick den tydligt på egna personliga meriter.

Nu lämnar Gunilla över till Hillevi Engström och går till att börja med till en lite mer avkopplande period.

Jag hoppas att hon dock kommer att ta i alla fall lite tid att samla erfarenheter, observationer och slutsatser. Mycket är gjort, men det innebär ju inte att det inte finns mer att göra.

Och i detta kommer hon alldeles självklart att bli ett bra stöd till Hillevi Engström när hon nu tar sig an detta nya område.

Ingen tidpunkt att lämna är alldeles bra, och jag har sagt till Gunilla att även om jag förstår och respekterar hennes motiv hade jag gärna sett att hon varit kvar.

Men skulle det ske var detta trots allt den bästa och den mest naturliga tidpunkten.

Vi tackar för alla hennes insatser, och önskar henne all lycka i hennes nästa fas.

Hon och jag råkar ju dessutom vara vänner sedan många år tillbaka, och på det planet innebär ju dagens besked ingen förändring alls.

Och samtidigt med detta önskar vi Hillevi Engström välkommen till nya, spännande och viktiga arbetsuppgifter.