Stockholm China Forum

Tidigare i år arrangerade UD i samarbete med bl a German Marshall Foundation det första s k Stockholm China Forum.

Och redan nu är det dags för det andra mötet.

Jag kommer att tillbringa en betydande del av måndagen tillsammans med de olika Kina-kännare som nu åter begett sig till Stockholm för att diskutera hur såväl Europas som USA:s förbindelser med den växande jätten skall gestalta sig.

Att det råkar vara den kinesiska folkrepublikens 58:e nationaldag i morgon är mer en tillfällighet.

Sverige tillhörde de som var allra först med att erkänna den nya folkrepubliken när den bildades. Och ett konkret uttryck för den goda och öppna relationen var ju president Hu Jintaos besök statsbesök här i våras.

Till ämnena som kommer att diskuteras på Stockholm China Forum i morgon hör självfallet också Kinas nya roll på den internationella scenen.

Dess förbindelser med Afrika utvecklas starkt, och just nu är det naturligt att dess förbindelser med Burma och den roll Kina spelar i förhållande till utvecklingen där kommer att stå i fokus för diskussionerna.

Ukrainas demokratiska val

Denna septembers sista söndag går Ukraina åter till parlamentsval.

Det sker efter en valrörelse som präglats av ett relativt lugn och i en atmosfär av demokratisk öppenhet som kontrasterar påtagligt mot vad ett större land längre österut i dag uppvisar.

Vikten av detta för framtiden kan knappast underskattas.

Ett Ukraina som går en tydligt demokratiskt väg – fria partier, fria media, fria och rättvisa val – är en viktig signal till hela östra Europa.

Vad Ukraina behöver efter dessa val är en handlingskraftig regering och en författning som också gör detta möjligt. Det är viktigt att både den kommande regeringen och parlamentet nu fokuserar på det viktiga reformarbetet framöver.

Viktiga frågor på dagordningen är bl a att ratificera viseringsförenklingsavtalet med EU, att slutföra processen med Ukrainas medlemskap i världshandelsorganisationen WTO och att därmed bereda vägen för ett frihandelsavtal mellan EU och Ukraina.

För oss är relationerna med Ukraina viktiga.

Jag var där i våras, och när jag i New York i veckan mötte utrikesminister Arseniy Yatsenyuk – han var där på snabbesök mitt i sin valrörelse – hade vi mycket att prata om. I mina planer nu ligger ett snabbesök i Kiev när valresultatet har resulterat i en klar regering.

Inom EU tillhör vi de länder som tydligt vill hålla medlemskapsperspektivet för Ukraina öppet. Vägen dit är förvisso lång – men det gör den inte mindre viktig.

Även om opinionsundersökningarna varit rätt tydliga i sina prognoser kommer jag att invänta valresultatet med viss spänning.

I SvD om Burma

På SvD:s brännpunktssida skriver jag i dag om det internationella trycket för en förändring av regimen i Burma.

Hela Sudans fred

Att det kom att bli många samtal om situationen i Sudan och Tchad under min vecka i New York är inte så märkvärdigt.

Den 27 oktober inleds i Tripoli försöken att få till stånd ett förnyat fredsavtal om Darfur under ledning av Jan Eliasson och Salim Salim.

Betydelsen av de ansträngningarna är uppenbara.

Men samtidigt tilltar min oro för att det stora fredsavtalet mellan landets norra och södra delar – det s k Comprehensive Peace Agreement – håller på att börja erodera. Det siktade bl a på fria val i landet i dess helhet 2009 och en folkomröstning i landets södra delar 2011 om de vill vara en del av Sudan eller ej.

De olika steg som skulle tas i genomförandet av CPA förefaller att gå allt trögare. Och uppbyggnaden av en fungerande administration och ekonomi södra Sudan går – trots nya oljemiljarder – utomordentligt långsamt.

I detta ligger mycket betydande risker för landet och regionen i dess helhet, vilket jag gav uttryck för i en radiointervju i New York i dagarna.

I diskussioner både inom EU och med FN har jag sagt hur viktigt det är att vi ägnar uppmärksamhet åt Sudan i dess helhet – och trots nödvändig koncentration på Darfur-förhandlingarna nu också tydligt sätter upp ptoblemen med förverkligandet av CPA på agendan.

Sudan är Afrikas största land – men är ett utomordentligt sammansatt sådant. Skulle landet börja att brytas ner i olika delar skulle konsekvenserna – humanitära lika väl som politiska – för denna del av Afrika riskera att bli mycket omfattande.

I tidningarna läser vi om dagens kriser – men mer sällan om det som riskerar att bli morgondagens.

Sudan illustrerar väl den tesen.

Gambari framme

Tillbaka i Stockholm med hjälp av British Airways via London. Om inte annat gav det en god möjlighet att läsa de brittiska lördagstidningarna.

Förutom inrikespolitiken – mitt mellan två partikongresser – var det självklart situationen i Burma som dominerade.

FN-sänedebudet Ibrahim Gambari har nu anlänt till Burma. Det är viktigt att han får möjlighet att föra samtal med alla de olika krafterna och åsiktsriktningarna i landet, självklart inkluderande   Aung San Suu Kyi.

Mycket kommer nu att hänga på de samtal han har möjlighet att föra.

Värt att notera är kanske att det är en blogg som har etablerat sig som en av de ledande källorna till information om vad som händer i landet.

FN-vecka mot sitt slut

Den synnerligen intensiva veckan i New York går nu mot sitt slut.

Som det nu ser ut kommer jag dock att ta sista planet tillbaka till Europa sent i kväll utan möjlighet att själv hålla det svenska anförandet i generalförsamlingens generaldebatt.

Om inte något mer eller mindre himmelskt under sker med talartider under dagen blir det vår FN-ambassadör Anders Lidén som kommer att stå i talarstolen lite senare.

Mycket har försenats när olika presidenter har tagit tid att lägga ut texten. Men vem som håller anförandet har självfallet i grunden ingen betydelse. Det är det politiska innehållet som gäller.

Innan planet får i kväll blir det dock en fortsatt intensiv dag.

Efter ministermötet om dödsstraffet träffar jag Saudiarabiens utrikesminister prins Faisal bin Abdul Aziz Al Saud för att diskutera utvecklingen i regionen. Vi kommer alldeles säkert att prata såväl om föutsättningarna för det internationella mötet om Israel och Palestina som om utvecklingen i Irak.

Sedan fortsätter serien av möten i FN-sekretariatet.

Det blir bl a ett viktigt möte med DPKO-chefen Jean-Marie Guéhenno för diskussion inte minst om det norsk-svenska bidraget till Darfur, men alldeles säkert kommer vi också att diskutera EU-delen av FN-insatsen i Tchad.

Om jag hinner hoppas jag kunna hinna förbi det franska generalkonsulatet när utrikesminister Bernard Kouchner skall göra Richard Holbrooke till kapten i den franska hederslegionen. I New Yorks värld blir det en viktig symbol för den nya atmosfären i relationerna över Atlanten.

Och sedan bär det direkt vidare ut till flygplatsen, ner i sätet och ut i mörkret över Atlanten.

Borta i Europa väntar i Stockholm vårt stora Stockholm China Forum med brett deltagande från andra länder. Alldeles säkert kommer Kinas roll också i Burma att diskuteras intensivt.

Mot dödsstraffet

Röd tröja blir det inte för min del i dag – jag har ingen med mig – men i alla fall en röd slips för att visa sympati för demokratikämparna i Burma.

Dagen börjar med en annan viktig fråga – kampen mot dödsstraffet.

I dag har ca 130 länder runt om i världen avskaffat dödsstraffet. Sedan 2004 kan man notera att bl a Kirgizistan, Liberia, Filippinerna, Senegal, Rwanda och Mexico slutgiltigt avskaffat det. Bara för någon vecka sedan tillkännagav Gabon att man inom kort också kommer att göra det.

Det är i dag ca 25 länder som verkställer avrättningar. Sex av dem svarar för ca 90 % av alla avrättningar i världen i dag – Kina, Iran, Pakistan, Irak, Sudan och USA.

Såväl inom EU som i FN i dess helhet tillhör vi de som mest aktivt arbetar för att dödsstraffet skall avskaffas. Och utrikesministermötet i dag på morgonen  handlar om att mobilisera ytterligare stöd till det förslag om avskaffande av dödsstraffet som EU nu lägger fram för FN:s generalförsamling och som vi hoppas på ett mycket brett stöd för.

Jag hoppas att vi kommer att få det breda stödet, och det ger oss då möjlighet att arbeta vidare med frågan inte minst i dialogen med de länder som fortfarande tillämpar denna vedervärdiga form av bestraffning.

Alldeles säkert kommer den att vara en viktig fråga när vi kommer fram till vårt ordförandeskap i EU hösten 2009.

Burma och Kosovo

Åter en sen kväll här under FN-veckan i New York. Men möjligheterna till kontakter och konstruktiva samtal är många.

I dag kom ASEAN:s utrikesministrar på sitt möte här ut med ett mycket starkt uttalande mot regimen i Burma.

Och det betyder faktiskt minst lika mycket – sannolikt mer – än det gemensamma uttalande som EU och USA gjorde i går.

ASEAN har tidigare undvikit att öppet kritisera regimen i Burma, men nu går man ut med någonting som liknar en frontalattack. Det sker samtidigt som det görs klart att Kina inte vill se massiv våldsanvändning i landet.

Juntan blir allt mer isolerad inte minst genom effekterna av den diplomatiska aktiviteten dessa dagar här i New York. Sedan återstår att se om detta räcker för att påverka dem tillräckligt.

Annars är det kontaktgruppens möte om Kosovo som tilldragit sig en del uppmärksamhet här. Efter en del diskussioner enades utrikesministrarna om ett uttalande som bl a vill att förhandlingstrojkan skall vara aktiv med egna initiativ och tankar.

Ett betydelsefullt fall framåt.

I morgon blir det direkta samtal här mellan regeringarna i Belgrad och Pristina. Jag tror inte att man i just dagens läge skall ha några större – knappt ens några mindre – förhoppningar på dem.

Annars har jag sprungit fram och tillbaka mellan olika möten från tidig morgon till sen kväll. Att det är hett och fuktigt gör knappast saken så mycket bättre.

Torsdag i FN

Kvällens transatlantiska middag – Condoleezza Rice var värd på Waldorf Astoria – kom till större delen att handla om de utmaningar vi har att hantera i Afghanistan.

Jag hade anledning att uttrycka bekymmer över att vi förefaller att sakna en samlad och trovärdig internationell strategi mot landets snabbt växande opiumproduktion. Att denna genererar ekonomiska resurser till talibaner och krigsherrar är dessvärre alldeles uppenbart.

Men mot slutet blev det ofrånkomligen ett meningsutbyte också om Kosovo. Och det är rätt uppenbart att det finns ett behov av fler sådana under de kommande månaderna.

Torsdagen börjar med nordisk frukost på den finska FN-representationen. Även om vi ju mötts i olika sammanhang under de senaste dagarna är det nyttigt att sitta ner i den nordiska kretsen och koordinera vårt politiska agerande i olika frågor.

Dagens större begivenhet blir sannolikt lunchen som vi i EU-kretsen har med Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov. Onsdagens motsvarande lunch mellan utrikesministrarna i G8-kretsen blev tydligen påtagligt spänd.

Någon dagordning för diskussionen har vi för en gångs skull inte.

Annars kommer jag att passa på att träffa också andra New York-baserade bedömare av den internationella scenen under dagen. Jag har bokat in möten och samtal med såväl Henry Kissinger som Richard Holbrooke – de har alltid någonting intressant att säga, och i enstaka fall tycker de dessutom samma sak.

Säkert kommer det att handla mycket om vart USA är på väg i utrikespolitiken.

När detta skrivs sänds på TV en debatt på Dartmouth College mellan de olika kandidaterna till det demokratiska partiets presidentkandidat. Hitintills handlar det bara om inrikespolitiken och ekonomin.

Just nu om lämpligheten av ett nationellt förbud mot rökning på offentliga platser. Betydande oenighet genereras i frågan.

Avståndet till våra diskussioner och frågar under denna intensiva FN-vecka är betydande.

Burma i centrum

Här i New York har fokus under dagen på ett påtagligt sätt förskjutits från Iran till utvecklingen i Burma.

På det gemensamma mötet med EU:s utrikesministrar och USA:s dito blev detta av lätt insedda skäl den dominerande frågan, och vi enades snabbt om ett skarpt och tydligt uttalande.

Vi och Frankrike diskuterade också olika åtgärder för att koordinera vårt uppträdande med representanter inne i landet. Kontakter om det har fortsatt under dagen.

Till det som diskuterades på morgonens möte hörde att vi en diskussion i FN:s säkerhetsråd. Frankrike har ju ordförandeskapet där denna månad.

På eftermiddagen hade därför säkerhetsrådet s k informella konsultationer i frågan, med bl a FN-representanten Ibrahim Gambari närvarande.

En omedelbar slutsats av detta blev att Gambari nu omedelbart beger sig till Burma. Detta hade vi föreslagit i vårt gemensamma uttalande tidigare under dagen.

Jag tror att det är utomordentligt väsentligt att en senior internationell representant på detta sätt snabbt kan komma på plats i landet och etablera direkt dialog också med den militärjunta som nu med all sannolikhet är både trängd, splittrad och förvirrad.

Det viktiga är nu att förhindra att utvecklingen går mot en upprepning av händelserna 1988 då en situation som delvis påminner om dagens ledde till ett blodbad med ca 3 000 döda.

Det var i det sammanhanget som dagens mer eller mindre regerande militärjunta tog makten – dock har landet haft militärt styre sedan början av 1960-talet.

Nu skyndar jag iväg till den gemensamma middagen med EU:s och Nato:s utrikesministrar. Där blir det en mer utförlig avrapportering av den slutna diskussionen mellan säkerhetsrådets medlemmar.

Och självfallet åtskilligt annat också.

Dialoger och möten

På nytt går solen upp över New York. Det verkar bli en än varmare och något fuktigare dag.

Inte alldeles idealiskt för den som förväntas springa runt i mörk kostym hela dagen.

Förmiddagens möte mellan Condoleezza Rice och EU-kretsen kommer med betydande sannolikhet nu att fokuseras på situationen i Burma. Handlingsmöjligheterna är dock begränsade – det är de asiatiska länderna som har de faktiska möjligheterna att påverka situationen.

Sedan följer serier av möten under hela dagen.

Och i kväll är det så dags för s k transatlantisk middag i igen – d v s i praktiken utrikesministrarna från EU- och Nato-länderna. Agendan för diskussionen då täcker det mesta från fredsprocessen i Mellersta Östern över Kosovo till frågan om nya sanktioner mot Iran.

Men nu skyndar jag iväg till dialogen mellan civilisationerna.

FN-kväll i New York

Rätt sent tillbaka till hotellrummet med den vackra utsikten över FN-byggnaderna och East River efter en kväll med intensiva samtal.

President Bush bjöd på mottagning uppe på Waldorf Astoria, vilket spärrade av ett antal kvarter i närheten.

Väl innanför spärrarna – och det tog sin tid – var det en trevlig och avspänd tillställning som gav möjlighet till många samtal.

Jag stod i kön för att hälsa på Bush tillsammans med Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov. Och bakom stod den palestinske presidenten Mahmoud Abbas.

Sedan bar det vidare tillbaka ner till FN-huset och Ban Ki-moons middag. Även här dök president Bush upp i en tydlig nit att visa att också han är med i dessa sammanhang, och han levererade därtill ett trevligt middagstal.

Samtalen fortsatte också när gästerna började att trappa av.

Jag fruktar att det var Javier Solana och jag som var allra, allra sist att lämna FN-middagen i kväll.

Men vi hade mycket att tala om.

Kvartettmötet om Mellersta Östern och de nya möjligheterna. Vad som kan göras i Burma. EU:s utmaning i Tchad.  Möjligheten av ett mer tydligt europeiskt alternativ om Kosovos framtid. Framtida möjligheter till en dialog med Ryssland. Den iranska utmaningen.

Men långsamt går nu även denna dag mot sitt slut.

I morgon börjar det tidigt med möte om alliansen mellan civilisationerna. Och sedan sätter vi oss ner med Condoleezza Rice…

Afrika och Burma i FN

När detta skrivs stiger Irans president just ner från talarstolen i New York. Han tog sig friheten att lägga ut texten i närmare 40 minuter – talartiden är 15 – och slutdelen jag såg var mest en något mysteriös religiös plädering.

Och det har sannerligen varit en hektisk dag här vid East River.

Intensiva samtal har förts om hur situationen i Burma kan påverkas. På morgonmötet med EU:s utrikesministrar tog vi ett starkt uttalande, och strax därefter var president Bush på motsvarande linje i sitt anförande.

På förmiddagen fattade säkerhetsrådet beslut om resolution 1778 om FN-operationen i Tchad och Centralafrikanska Republiken med en begäran till EU att hjälpa till med en militär del. Och när säkerhetsrådet nu på eftermiddagen hade specialsession om Afrika var det åtskilliga som strök under vikten av denna resolution.

Resolution 1778 är ett nytt steg i samarbetet mellan FN och EU. Vi har europeiska möjligheter till snabba och robusta insatser för att stödja FN-insatser som är både bredare och mer långsiktiga, men som annars knappast skulle vara möjlig.

På morgonmötet diskuterades kort de möjligheter som finns för olika länder att vara med i denna EU-operation. Att vi i Sverige överväger ett bidrag är rätt självklart mot bakgrund av operationens karaktär – en begäran från FN till EU om att hjälpa till med att skydda utsatta människor.

Och samma sak gäller en rad andra EU-länder.

Nu fortsätter mina möten närmast med ett möte med Afghanistans utrikesminister Rangin Dadfar Spanta.

Sedan bär det iväg till president Bushs mottagning och generalsekreterare Ban Ki-moons middag.

Okända hjältar

Hemma i Sverige öppnas i dag på Folke Berndotte Akademin en stor konferens med International Association of Peacekeeping Training Centres.

Jag skulle mycket gärna ha varit där – men att avstå från att vara i New York under denna vecka av global diplomati är helt enkelt inte möjligt.

Just nu är vi inne i ett skede där antalet fredsbevarande operationer runt om i världen ökar mycket starkt. Intill nu har den största FN-operationen varit i Demokratiska Republiken Kongo, men nu blir insatsen i Sudan ännu större.

Jag levde flera år med flera av dessa fredsoperationer nere på Balkan – ledde av antingen FN eller Nato – och vet hur alldeles avgörande de kan vara för att säkra fred, stabilitet och förhoppningsvis också lite av demokrati.

De som arbetar i dessa operationer är ofta fredsarbetets okända hjältar.

Det är viktigt att de som faktiskt sysslar med dessa operationer kan samlas, utbyta erfarenheter och diskutera framtida utmaningar. Det är det som nu sker på Folke Berndotte Akademin – och jag önskar deras arbete all framgång.

Stora debatten börjar

I dag tar så den allmänna debatten på FN:s 62:a generalförsamling sin början.

Gårdagens toppmöte om klimatfrågan får anses vara en framgång. Fredrik Reinfeldt var mycket nöjd med de diskussioner som kunde föras. Och frågan fortsätter att vara på agendan i Washington mot slutet av veckan.

Men om någon timma börjar generaldebatten.

Traditionellt är det Brasilien som inleder – nu med president Lula. Sedan följer President Bush. Och under dagen följer bl a Irans president Ahmadinejad. Och Estlands president Ilves.

Innan mötet börjar samlas dock vi utrikesministrar i EU till gemensam frukost för att snabbt stämma av inför den serie av olika möten i olika frågor vi kommer att ha under de kommande veckorna.

Viktigt blir det särskilda möte om konfliktlösning i Afrika som säkerhetsrådet kommer att ha i eftermiddag. Med stor sannolikhet kommer säkerhetsrådet då att fatta beslut om den FN-insats i Tchad och Centralafrikanska Republiken där man kommer att be EU att svara för den militära säkerheten.

Sannolikt kommer vi att ha en kort diskussion om vad detta kommer att innebära redan på vår frukost.

I kväll blir det så först mottagning som president Bush ger uppe på Waldorf Astoria och sedan samlas vi till stor middag som generalsekreterare Ban Ki-moon ger i FN-byggnaden självt.

Samtal om Burma

Samtal om utvecklingen i Burma i anslutning till alla möten här vid FN i New York.

Det som landet behöver nu är en genuin nationell försoningsprocess. Det borde finnas förutsättningar för en nationell dialog som leder till den demokratiska öppning som så väl behövs.

Den fredliga karaktären på de massiva demonstrationerna är en viktig signal i detta avseende.

Varje våldsanvändning från regimens sida är självfallet oacepptabel och kommer att göra landets situation ännu mycket svårare.

Vi kommer nu att sända tydliga signaler från EU med denna innebörd. Och vi söker också kontakt med de grannländer inom ASEAN som sannolikt har större möjligheter än vi att påverka beslutsfattarna i regimen. Jag hoppas att man också i New Delhi och Beijing gör vad man kan för en fredlig utveckling i Burma.

Viktiga klimatveckan

Måndag morgon vid East River. Och början på den viktiga klimatveckan – först här i New York och senare i Washington.

Om bara  några timmar samlas här ett 80-tal stats- och regeringschefer från jordens alla hörn till klimattoppmötet under ledning av FN:s generalsekretetare Ban Ki-moon.

Fredrik Reinfeldt är alldeles självklart här. Han kommer att sitta i en av paneldebatterna på toppmötet i dag.

Sverige håller på att få en stark profil i de globala klimatfrågorna.

Men sedan fortsätter det i Washington under senare delen av veckan.

Lite utanför FN-ramen har USA samlat ett antal nationer till en diskussion på torsdag och fredag. President Bush väntas lägga ut texten framför allt om vad nya teknologier kan innebära för att minska klimatpåverkan.

Allt leder fram till tvåveckorsmötet på Bali i Indonesien i december där man inom ramen för UN Framework Convention on Climate Change skall försöka ta fram en färdplan för arbetet med den överenskommelse som skall ersätta det s k Kyoto-protokollet när det löper ut 2012.

Det blir hösten 2009 – när Sverige är ordförande i EU – som en sådan överenskommelse måste föras i hamn.

Klimatkonventionen kom till på det stora miljötoppmötet i Rio de Janeiro 1992.

Jag minns det väl. Jag var där som Sveriges statsminister och försökte driva på inte minst för att få med USA. Och det lyckades också. Det internationella ramavtalet i dessa frågor har ett mycket brett internationellt stöd.

Nu gäller det att se till att mötena denna vecka lyckas att bygga det politiska momentum som behövs för att mötet i Bali skall bli framgångsrikt.

Att Sverige tillhör de pådrivande vet i alla fall här alla.

Incredible India

Indien visar framfötterna med besked i New York dessa dagar.

Samtidigt med att världsledare samlas här – inte minst på dagens klimattoppmöte – gör man en jättesatsning för Indien med rader av arrangemang och omfattande publicitet tvärs över staden.

Imponerande.

Och jag håller med att dagens Indien har mycket att känna stolthet för.

Optimism om fred

Här i New York har den s k kvartetten just avslutat sitt möte om situationen i Mellersta Östern, och på mitt rum på hotellet tvärs över gatan från FN-högkvarteret följer jag presskonferensen efter dess uttalande.

Det är ingen tvekan om att det nu finns en ny öppning för fred mellan Israel och Palestina, och hur denna skall kunna utnyttjas kommer att stå i centrum för många diskussioner här under de närmaste dagarna.

Det är betydelsefullt att de direkta samtalen mellan premiärminister Ehud Olmert och president Mahmoud Abbas har etablerat ett förtroendefullt förhållande som nu gjort det möjligt för dem att inleda arbetet med ett gemensamt uttalande som också skall ta upp konfliktens kärnfrågor.

Arbetet inriktas nu på att ett sådant substantiellt uttalande skall kunna finnas i anslutning till det internationella möte som president Bush planerar i Washington sannolikt någon gång i november. För att det mötet skall lyckas är det dock viktigt att alla relevanta länder är inbjudna.

Parallellt arbetar Tony Blair med de ekonomiska förutsättningarna för en kommande palestinsk stat. Det är ett arbete som inte minst jag talat en hel del om betydelsen av.

I kvartettens uttalande uttrycks en tydlig oro för den humanitära situationen i Gaza, och även om det inte sägs explicit finns det en tydlig och berättigad kritik mot Israels planer att stoppa även leveranser av bl a elektricitet till Gaza.

En redan allvarlig humanitär situation skulle då bli ännu värre, och det är aldrig någon väg till politisk stabilitet.

Just nu handlar det om att vidta alla de steg som kan leda till att förtroendet mellan partnerna stärks, och att ge dem stöd för att ta de viktiga politiska steg som nu kanske har börjat bli möjliga.

Växande protester i Burma

Den 23 augusti skrev jag här om de protester som då hade inletts i Burma riktade mot den politik som militärregimen där bedrev. Ungef’är samtidigt gjorde EU ett tydligt uttalande om situationen i landet.

De senaste dagarna har protesterna växt dramatiskt och nu fått en betydligt mycket bredare karaktär genom att buddhistmunkar i stort antal anslutit sig.

Med den buddhistiska trons mycket starka förankring i landet är det en dramatisk förändring av det hot dessa protester kan utgöra mot regimen.

Vi har nu all anledning att med förnyad styrka kräva att regimen fullt ut respekterar rätten till fredliga protester.

Och arbeta för att det vi nu ser leder till den öppning och de demokratiska reformer som landet så väl behöver. Vi – och den Europeiska Unionen i stort – vill öppna upp för samarbete och handel med ett demokratiskt Burma.