Gott Nytt År!

Trots en värld med utmaningar – just nu kriget i Gaza – ber jag att få tillönska alla ett gott slut på det gamla året och en än bättre början på det nya.

Gott Nytt År!

Kommande ovädret

Hemma noterar jag – föga förvånande – att det är de kommande ekonomiska utmaningarna som står i centrum för debatten.

I SvD skriver Fredrik Reinfeldt om situationen om och alliansregeringens politik för att hålla en fast kurs genom det snabbt annalkande ekonomiska ovädret.

Och i DN ger riksbankschefen Stefan Ingves sin bild av de utmaningar vi står inför under det kommande året.

Tillbaka till Stockholm och telefonen

Sitter på flygplatsen i Paris och väntar på att Air France skall kunna ta oss hem till Stockholm och nyårsafton efter mötet här i går kväll.

Inom Europeiska Unionen arbetar vi nu intensivt för att i första hand få till stånd en humanitär vapenvila i Gaza.

En sådan skulle skapa en möjlighet – under förutsättning att den respekteras även av Hamas – att gå vidare mot en mer solid vapenvila med de ytterligare olika arrangemang och överenskommelser som en sådan måste innehålla.

Och bortom det självfallet de vidare fredsansträngningar som i och med utvecklingen kring Gaza fått starkt ökad aktualitet.

Jag är inte övertygad om att Israel – också från sina egna utgångspunkter – kan  uppnå så mycket mer med fortsatta flygoperationer. Och att gå in med en markoffensiv måste vara en mardröm.

De borde ha ett intresse av en snar politisk lösning.

Gårdagkvällens diskussion här i Paris visade ett antal vägar framåt. Att det dessutom finns en bred enighet inom den s k kvartetten – inklusive USA – är en betydande styrka.

I dag samlas arabförbundets utrikesministrar till möte i Kaito. Jag talade i går med min egyptiske kollega inför det mötet. Det är viktigt att också detta möte uppvisar enighet om vad man vill uppnå.

Läget är förvisso inte enkelt – mnen heller inte helt utan möjligheter.

Jag återvänder till Stockholm, men telefonsamtalen kommer att vara åtskilliga under dagen.

I natt upphör det franska ordförandeskapet och efterträds av det tjeckiska – det blir Prag snarare än Paris som blir fokus för de europeiska ansträngningarna.

Till Paris

Senare i dag bär det för min del av till Paris för extra möte med EU:s utrikesministrar och arbetsmiddag i det franska utrikesdepartementet Quai d’Orsay.

Vi skall diskutera de initiativ som måste tas från europeisk sida för att få ett så snabbt slut som möjligt på konflikten i och kring Gaza.

Som jag skrev i går kväll måste detta innebära en vapenvila som i olika avseenden är bättre än den som sades upp strax före jul.

Att få stopp på kriget

Sommaren 2006 tog det 34 dygn av konflikt innan det s k andra Libanon-kriget kunde avslutas med ett beslut i FN:s säkerhetsråd som bl a innebar en europeisk förstärkning av FN:s fredsbevarande styrkor i södra Libanon.

Så länge tror jag knappast det kommer att ta denna gång – om inte allt spårar ur i en konfrontation bortom allas kontroll.

Israels försvarsminister Barak talar i termer av en utdragen konflilkt för att tillfoga Hamas avgörande skada, och hävdar att allt gått bra än så länge.

Så lät det i början av Libanon-kriget också – men mycket snabbt hamnade man i en situation där ytterligare våldsanvändning snarast var kontraproduktiv. Och tvingades till slut de facto vända sig till FN för att få en utväg.

Jag utgår från att Israel under inledningsskedet av denna operation har attackerat alla de viktiga militära och politiska mål som man hade information om – allt annat vore dumt. Det gäller t ex all den infrastruktur som har med Hamas raketattacker att göra.

Men i detta konstaterande ligger också att utdragna fortsatta attacker ger allt mindre militär effekt samtidigt som antalet civila offer successivt ökar och det politiska priset blir allt högre i takt med att reaktionen i arabvärlden och det internationella samfundet i övrigt blir allt starkare.

Och därmed måste Israel relativt snabbt söka en väg ut ur denna konflikt.

Jag skulle tro att denna konflikt rätt snabbt passerar den punkt efter vilket det är mer sannolikt att Hamas kommer att dra nytta av den.

I morgon kväll träffas vi i kretsen av EU:s utrikesministrar i Paris för att diskutera nödvändigheten av att få ett snabbt slut på konflikten och en bättre lösning när det gäller Gazas enorma humanitära problem olika problem.

Då handlar det om att öka det politiska trycket för ett omedelbart stopp för stridigheterna – men det handlar också om vägar s0m gör detta möjligt.

Den vapenvila som Hamas så oansvarigt sade upp strax före jul var förvisso inte perfekt.

Spridda raketattacker hade fortsatt. Och Israel lättade inte på isoleringspolitiken på det sätt som det hade funnits förhoppningar om.

En ny vapenvila måste bli bättre i bägge dessa hänseenden.

Och den måste dessutom fogas in förstärkta och breddad fredsansträngningar för regionen i dess helhet.

Vad har man för sig i Sarajevo?

Jag har svårt att undgå att reagera mot beslutet i Sarajevo att jultomten – oftast Fader Frost i den lokala versionen – inte skall få förekomma i stadens förskolor längre.

Det hävdas att han inte ingår i den muslimska traditionen.

Nej, det må så vara, men han ingår faktiskt i traditionen för många i den multi-kulturella stad Sarajevo alltid varit och sagt sig ha ambitionen att förbli.

Försöket att förbjuda jultomten är dock inte alldeles nytt. Jag minns hur dåvarande presidenten Izetbegovic försökte någonting motsvarande omedelbart efter kriget.

Reaktionen blev stark – jag var en del av den – och han var klok nog att snabbt slå till reträtt.

Jultomten är inte särskilt muslimsk, men jag vet i ärlighetens namn inte om han är så värst kristen heller, även om ju julen förvisso är det.

Men han representerar en tradition av gåvor till främst barn som kan sprida glädje i alla kulturer och samhällen.

Att försöka förbjuda honom på förskolor och dagis är bara dumt. Mycket dumt.

Sarajevo borde värna sitt rykte bättre – säger jag som en som ju haft sitt hem i denna fascinerande stad under några inte alldeles enkla år.

Europeana startar upp

Det här med IT är inte alltid så lätt, och under de senaste veckorna har det varit lite startsvårigheter för det stora projektet att skapa ett gemensamt europeiskt digitalt bibliotek för mycket av litteratur, konst, video och motsvarande.

Men det går framåt, och även om Europeana inte skall vara fullt färdigt förrän 2010 innehåller det redan i dag mycket av intresse.

Och allt skall dessutom finnas tillgängligt på alla de relevanta europeiska språken – ambitiöst så det förslår.

Vi vädjar till förnuftet

I TV i kväll svarade jag på frågor om konflikten kriung Gaza efter det att vapenvilan brutits.

Och jag fortsätter i TV i morgon bitti.

Återgå till vapenvilan!

Jag välkomnar att FN:s säkerhetsråd nu krävt ett omedelbart stopp för alla militära aktiviteter mot och från Gaza.

Viktigt är också att säkerhetsrådet uppmärksammar den allvarliga ekonomiska och humanitära situationen för Gazas befolkning och kräver åtgärder för att se till att människorna kan få mat, bränsle och medicinsk hjälp.

Såväl Hamas som Israel bör mot denna bakgrund så snabbt som möjligt förklara att de är villiga att återgå till den tidigare vapenvilan och inställa alla stridshandlingar.

Då är det också viktigt att gränspassager kan öppnas så att såväl internationell hjälp som normal försörjning kan nå fram till Gazas hårt drabbade människor.

Allvarlig upptrappning kring Gaza

Dagens omfattande israeliska flyganfall mot ett stort antal olika mål i Gaza-området innebär en allvarlig fortsättning på den upptrappning av spänningen som inleddes när Hamas strax före jul inte ville förnya den vapenvila som rått under de senaste sex månaderna.

Även om denna vapenvila inte levde upp till förväntningarna – inte minst när det gällde att mildra den israeliska blockaden av Gaza – hade det varit bättre för alla om man fortsatt att respektera den.

Nu tas i stället det ena militära steget efter det andra.

Efter Hamas intensifierade raketangrepp innebär dagens israeliska flygangrepp en allvarlig upptrappning. Även om de riktats mot vad Israel anser vara Hamas infrastruktur är det ofrånkomligt att oskyldiga civila skadas och dödas.

Vi vädjar starkt till bägge partnerna om återhållsamhet och om att så snart som möjligt återgå till vapenvilan.

Viktigt är också att bryta den humanitärt allvarliga isoleringen av Gaza. Om Israel trott att denna politik skulle kunna bidraga till att bryta Hamas makt måste man nu konstatera att den varit kontraproduktiv också i detta avseende.

Ökade spännningar i Sydasien

För ett år sedan dog Benazir Bhutto i samband med ett terroristattentat mot henne i Rawalpindi i Pakistan.

Utvecklingen sedan dess har inneburit att – med demokratiska val – ett konstitiutionellt styre har återinförts i landet.

Det har vi all anledning att välkomna och stödja.

Men samtidigt har den utmaning som terrorismen innebär blivit allt allvarigare. Och nu byggs – som ett resultat av detta – också spänningarna upp mot Indien på ett sätt som är farligt för stabiliteten i den vidare regionen.

Omedelbart efter terroristattacken i Mumbai uttalade jag förhoppningen att denna skulle leda till ett nytt samarbete mellan Islamabad och New Delhi för att bekämpa det hot som riktas mot dem.

Så har det tyvärr inte blivit. De samtal jag fört också efter min återkomst från Islamabad visar dessvärre att murarna av misstro snarast byggts högre under de senaste veckorna.

I detta ligger betydande faror.

Det är viktigt att den Europeiska Unionen gör klart att vi förväntar oss en öppen och konstruktiv dialog mellan de bägge huvudstäderna liksom mer bestämda åtgärder i Pakistan mot bl a de nätverk som av allt att döma låg bakom attacken i Mumbai.

God Jul!

Med detta tillönskas alla läsare av denna blogg en riktigt God Jul!

Och julfriden kommer – om ingenting särskilt inträffar – att sänka sig också över denna blogg.

Men i mellandagarna finns det alldeles säkert anledning att återkomma.

Intill dess – God Jul!

Sakta kommer julfriden

Sakta men säkert sänker sig julfriden ner även över min vardag. Telefonsamtalen blir successivt allt färre.

Det var intressanta samtal i Vatikanen i dag – i allt väsentligt enligt de linjer jag skrivit om tidigare.

Våra kontakter med Vatikanen är viktiga i en rad olika avseenden. Och jag noterade att vår nya ambassadör Ulla Gudmundsson skaffat sig lite extrapoäng genom sina kunskaper i latin – om Vatikanen har ett officiellt språk så är det ju detta.

Annars bjuder nyhetsflödet mest deprimerande läsning.

I Zimbabwe blir situationen allt mer desperat ju längre Mugabe hänger sig kvar vid makten. Hans uppträdande de senaste månaderna gör att det knappast längre är möjligt att tänka sig någon form av lösning med maktdelning med honom kvar som president.

Dessvärre är risken för att lidandet kommer att bli än värre innan en ljusning kan skönjas mycket hög.

Och de ekonomiska nyheterna fortsätter att förvärras. Vi går mot ett 2009 som kommer att bli riktigt eländigt – mer eller mindre överallt.

Den ekonomiska nedgången i Europa nu är av en omfattning som jag inte trot att vi upplevt på ett halvt sekel. Siffrorna kommer att bli förfärliga.

Och de spänningar som detta kan komma att leda till i olika avseenden kan mycket väl komma att dominera vår ordförandeskapsperiod i Europeiska Unionen.

Dialoger och Vatikanen

En ny dag med nya uppgifter i det strålande soliga Rom.

På mitt program i dag står bl a ett besök i Vatikanen och samtal med dess ”utrikesminister” ärkebiskop Dominique Mamberti.

Vatikanen är ju inte bara – eller ens främst – en liten stat med allt vad därtill hör – schweizergarde och allt – utan dessutom kärnan i en global katolsk kyrka.

Och i denna egenskap har Vatikanen en ”utrikestjänst” som med sina egna kanaler alltid tillhör de mer välinformerade.

Vårt samtal kommer säkert – så har det varit förut – att handla om de olika konflikter som nu plågar Afrika. De flesta av dem berör också Vatikanen på ett mycket direkt sätt.

Men dessutom är jag intresserad av den Vatikanens dialog med den muslimska världen som börjat att få allt fastare former under detta år, och som vi ju på olika sätt har all anledning att uppmuntra.

Sverige är numera en aktiv del av den s k Alliansen mellan Civilisationer som tillkommit på initiativ av de turkiska och spanska regeringarna, och som nu fått sin förankring också inom FN-systemet.

Men dialogen direkt mellan samfund och religioner är på sitt sätt ändå viktigare, och här spelar den dialog som Vatikanen driver en mycket betydelsefull roll – liksom spännande initiativ som på senare tid tagits från saudiarabisk sida.

Om allt detta kommer vi att språka under dagen i Vatikanens vackra och traditionstunga officiner högt över Petersplatsen här i Rom.

Ryskt veto

I vad som måste anses vara ett klart brott mot överenskommelsen den 12 augusti har nu Ryssland lagt in sitt veto mot en fortsättning av OSCE:s mission i Georgien.

Denna måste nu snabbavvecklas.

Kärnan i denna mission var de åtta militära observatörer som fanns i Sydossetien.

Men trots upprepade löften från rysk sida tilläts dessa aldrig att återvända till Sydossetien efter kriget i augusti.

Och nu har Ryssland också lagt in sitt veto mot den tekniska förlängning av missionen som bl a EU och USA verkade för.

Formellt grundas det ryska vetot på att Sydossetien är de som bestämmer – men alla och envar vet att sydossetiskt självbestämmande är en potemkinkuliss av rang.

Makten ligger i Moskva.

Och vad den vill har nu demonstrerats.

Samsyn med Italien

Solen fortsätter att flöda över den italienska huvudstaden, och även om temperarturen är mindre imponerande värmer det ordentligt.

Själv har jag spenderat delar av förmiddagen i överläggningar med min italienske kollega.

Till det vi hade att samtala om hörde våra respektive ordförandeskap under det kommande året.

Italien övertar vid årsskiftet ordförandeskapet i G8-samarbetet från Japan, och ansvarar bl a för det viktiga toppmötet på Sardinien i början av juli.

Det blir president Obamas andra stora möte i Europa under det kommande året – de första mötena kommer redan i början av april.

Vid G8-mötet kommer Fredrik Reinfeldt att tillhöra dem som representerar den Europeiska Unionen, och under det andra halvåret kommer vi ju på olika sätt att representera EU i G8-samarebetet.

Det kommer med all sannolikhet också att innebära ett utrikesministermöte i marginalen till FN:s generalförsamling i New York i början av hösten. Då kommer bl a nedrustnings- och ickesprifningsfrågorna sannolikt att stå i centrum.

Så vi hade anledning att jämföra de politiska prioriteringarna inför våra respektive ordförandeskap. Och föga förvånande var samstämmigheten betydande.

Andra frågor där så också är fallet är utvidgningen av EU och den utvecklade grannskapspolitik vi har både med Unionen för Medelhavet och det kommande Östligs Partnerskapet.

Bägge är mycket viktiga för Europas framtid.

Såväl Sverige som Italien fäster stor vikt vid Turkiets framtida medlemskap. Den strategiska betydelsen av detta är svår att överskatta – men vi måste bli tydligare och bättre när det gäller att förklara den saken för alla dagens EU-medlemmar.

Också när det gäller utvecklingen på Balkan har vi samma syn. Och här står vi alldeles uppenbart inför behovet av att ta nya steg under det kommande året.

Franco Frattini och jag kommer att träffas åtskilligt under det kommande året – förutom i EU- och G8-sammanhang också i samband med det svenska statsbesket i Italien i slutet av mars.

I ett soligt Rom

Söndag i ett Rom där solen värmt från en kristallklar himmel och den eviga staden visat sig från sin allra bästa sida.

Det blev besök på den klassiska julmarknaden på Piazza Navona, lunch i solen på Campo de Fiori och självfallet besök i Hadrianus genom årtusendena alltid lika imponerande Pantheon.

Men nyhetsflödet vittnar om en värld där utmaningarna växer. Inte minst är det den ekonomiska krisens växande sociala och politiska konsekvenser som ger anledning till oro.

Och jag ser dessvärre inga tecken på att siffrorna i strömmen av ekonomiska prognoser har slutat att försämras.

Under den gågna veckan har krisens verkningar i så skilda länder som Pakistan och Lettland gripit direkt in i mitt arbete.

Snart skulle jag tro att det blir Ryssland och dess kris som kommer att konkurrera om rubrikerna.

Men av detta märks än så länge föga i den soliga julhandelns Rom.

Här förblir jag under de allra närmaste dagarna – om nu inte någonting alldeles oväntat skulle inträffa.

Men i morgon måndag har jag överläggningar med Italiens utrikesminister Franco Frattini på utrikesdepartementet Farnesina.

Och på tisdag fortsätter jag med överläggnigar på Vatikanen om deras syn på världen och dess utmaningar just nu. Det finns mycket att diskutera också med dess välinformerade diplomater.

Väderprognosen talar om fortsatt sol och angenämt väder…

Internationellt stöd till Lettland

Att Sverige spelat en ledande roll när det gällt att hjälpa Lettland i dess akut mycket besvärliga finansiella situation har nog framgått vid ett antal tillfällen också på denna blogg.

Såväl Fredrik Reinfeldt som – inte minst – Anders Borg och jag själv har lagt ner betydande möda på att mobilisera ett så brett internationellt finansiellt stöd för det lettiska saneringspaketet som möjligt.

Formellt beslut väntas i IMF:s styrelse i början av nästa vecka, men i går utannonserade Europeiska Unionen sin avgörande del i stödinsatsen. Till detta kommer så ett direkt stöd från bl a Sverige.

Här handlar det om nordisk och europeisk solidaritet i konkret och viktig handling.

För oss är Lettland ett viktigt grannland. Dess finansiella och politiska stabilitet är av betydelse också för oss. Vi har sedan början av 1990-talet investerat politiskt såväl som ekoomiskt i Lettlands självständighet och ekonomiska utveckling.

Och därför har det varit självklart för oss att nu spela en ledande roll i arbetet på att mobilisera internationellt stöd.

Men de avgörande besluten tas av Lettland självt. Under ledning av premiärminister Godmanis har regering och parlament fattat beslut som ett åtstramnings- och saneringspaket av drakonisk karaktär.

I det långa loppet kommer detta att ge ett stabilt och framgångsrikt Lettland.

Och det är det som vi vill bidra till.

Mot lite sydligare nejder

Det blev – som väntat – en både produktiv och trevlig nordisk middag i går kväll ute på det gamla fortet Tre Kronor i inloppet till Köpenhamns hamn.

Platsen i sig gav anledning till en del djupdykningar i nordisk historia allteftersom julmiddagen framskred från den ena rätten till den andra.

Ålborg i de två klassiska varianterna fanns det också – om nu någon hade tvivlat på den saken.

Men en del mer omedelbart nyttigt hann vi också med.

Vi uttalade oss gemensamt om situationen i Zimbabwe, där Mugabes välde nu ökar det mänskliga lidandet dag för dag.

Och  vi hade möjligheten att diskutera igenom en hel del av det samarbete som vi planerar under det kommande året. Den nordliga accenten kommer att vara tydlig – det blir två möten i Reykjavik och i kalendern ligger också möten i Tromsö och Murmansk.

Åter till Stockholm var det en serie genomgångar med inriktning på det kommande årets olika utmaningar – och de kommer att vara omfattande. Ewa Björling, Gunilla Carlsson och jag hade möjlighet att ägna någon timma åt mer konkreta utmaningar i själva utrikesförvaltningen.

Men sedan bar det iväg till Arlanda igen, och tillsammans med familjen är jag nu på väg mot cirka en vecka av julsemester på lite sydligare breddgrader i Europa.

Nåja, helt och hållet semester blir det inte.

Världen står knappast still. Och det kommer att bli en del överläggningar också under den kommande veckan.

Men till det kommer jag självfallet att återvända även här.

Julmiddag i Köpenhamn

I dag blir det då – torsdag som det är – regeringssammanträde och allmän beredning.

Efter dagens sammanträde skingras nog kretsen för ett tag. Nästa torsdag tänkte i alla fall jag vara ledig på lite sydligare europeiska breddgrader.

Efter diverse genomgångar och annat med mina medarbetare under dagen försvinner jag sedan i riktning Köpenhamn för nordisk julmiddag.

Det var förra året som Anna Maria och jag tog initiativ till att bjuda de nordiska utrikesministrarna med respektive partner på julmiddag.

Det blev både trevligt och nyttigt. Informaliteten och den personliga vänskapen ger ju det nordiska samarbetet en speciell styrka.

Nu är det Danmarks utrikesminister Per Stig Möller som fortsätter traditionen och bjuder på julmiddag och informell diskussion i Köpenhamn.

Det blir nog en Ålborg eller två.

Och en än bättre grund för det fortsatta nordiska utrikespolitiska samarbetet.