Efter 101 dagar

Efter 101 dagar av en ny amerikansk administration styr jag nu kosan över Atlanten för några intensiva dagar av samtal och överläggningar i den amerikanska huvudstaden.

För min del blir det således Valborg i Washington.

Efter 101 dagar börjar den nya administrationen mera på allvar ta form – och det även om det återstår en del när det gäller kongressens godkännande av viktiga utnämningar.

Och vi har ju fått en mycket bra start på det transatlantiska samtalen – nu handlar det om att intensifiera det ytterligare.

Mitt mer officiella möte med utrikesminister Hillary Clinton – följt av en serie möten med den övriga ledningen på det amerikanska utrikesdepartementet – är först på måndag.

Efter ankomst och inkvartering blir det i kväll middag på den tjeckiska ambassaden med en serie av utrikespolitiska tyckare och tänkare från bägge sidor av Atlanten.

Och sedan kommer jag att tillbringa större delen av fredagen med dem – dock bär det senare på fredag eftermiddag av för möte med försvarsminister Robert Gates och en del av  hans närmaste medarbetare.

Men till allt detta kommer det att finnas anledning att återkomma.

Omedelbart bär det via London iväg över Atlanten.

Under mellanlandningen där skall jag försöka etablera kontakt med den brittiske utrikesministern David Miliband för att höra hans intryck från Sri Lanka.

Vi hade en snabb kontakt innan han satte sig på planet tillbaka från Colombo i går kväll, och jag vet att han skall rapportera till underhuset under dagen.

Också i Washington vet jag att man har blickarna på situationen i Sri Lanka.

Sol vid ishavet

Det verkar som om solen nog kommer att tränga igenom molnen denna dag uppe vid ishavet.

Och i dag har vi det formella ministermötet med Arktiska Rådet.

Att de arktiska frågorna kommit mer i fokus under senare år är uppenbart. Klimatförändringen innebär såväl nya utmaningar som nya möjligheter.

Och i går presenterade USA:s f d vicepresident Al Gore här i Tromsö nya och mer oroande bredömningar för hur snabbt den arktiska ismassan kan komma att reduceras – med de effekter det också får på havsnivåer.

Det talas nu om möjligheten till ett långt större utnyttjande av nordostpassagen – norr om Sibirien – för transporter mellan den atlantiska världen och Ostasien. Men det innebär en rad nya utmaningar som måste hanteras innan detta kan realiseras.

Allt detta kommer vi att diskutera under dagen. Och sedan övergår ordförandeskapet i Arktiska Rådet från Norge till Danmark.

Innan jag i eftermiddag lämnar för att återvända till Stockholm hoppas jag få tid också till ett besök på stadens förnämliga museum.

Nästa?

Vid middagsbordet i Tromsö blev det en diskussion om vilka som härnäst kommer att knacka på den Europeiska Unionens dörr.

I dag har Albanien lämnat in sin formella ansökan om medlemskap. Jag skulle tro att det kommer att ankomma på vårt ordförandeskap att sända den vidare till kommissionen för grundlig utredning av förutsättningarna.

Det är så vi nu gjort med ansökan från Montenegro.

Men vår diskussion handlade om vad som kommer att hända i vår del av Europa.

Vid bordet satt en f d statsminister och ett nuvarande statsråd från Island, och de var bägge övertygade om att en isländsk ansökan om medlemsskap i EU inte ligger långt bort. Först måste dock en ny regering bildas.

Och när jag bläddrar i de norska tidningarna ser jag hur detta redan leder till en ny diskussion om Norges plats.

En tidning publiceras på ledarplats en lista över de europeiska länder som nu inte har några europeiska ambitioner – och den anses tala för sig själv. I en annan här uppe i norr läser jag om ett Norge som riskerar att fiskeripolitiskt fullständigt marginaliseras om också Island kommer med i EU. I den stora Oslo-tidningen är det en helsida med spekulationer.

Varje land skall självfallet välja sin egen väg.

Men att vi skulle välkomna fler nordiska länder som helt och fullt ville vara med i det europeiska samarbetet är ingen hemlighet – snarare är det en självklarhet.

Till Tromsö i stället

I stället för att resa till Colombo i Sri Lanka har jag nu hamnat i Tromsö i norra Norge. Jag hade viss respackning för tropiskt klimat, men nu får det duga i snö och de enstaka plusgrader som går att jaga upp här.

Men jag tillhör dem som alltid uppskattat ishavsskönheten här uppe i norra Norge.

Reaktionen på den srilankesiska regeringens vägran att acceptera mitt besök har varit tydlig också från EU:s sida, och den internationella uppmärksamheten har blivit betydande. Man undrar hur de egentligen tänkte…

Till detta kommer det säkert att finnas anledning att återkomma. Vi har nu anledning att avvakta Bernard Kouchners och David Milibands besök. Det blir snarast viktigare i ljuset av vad som nu hänt.

Dagen ägnade jag huvudsakligen åt mötet i Permanent Partnership Council mellan EU och Ryssland. Det blev en blandning av konstruktiv diskussion och delvis polemiskt formulerade åsiktsskillnader mellan oss på EU-sidan och utrikesminister Lavrov.

Men trots detta var det ett möte som i allt väsentligt skedde i god anda.

Sergey Lavrov och jag kommer att fortsätta med en mer bilateral överläggning här i Tromsö i morgon. Det finns en del att diskutera också inför det svenska EU-ordförandeskapet.

Men nu är det snart middag och innan dess måste jag hinna med ett möte med Canadas utrikesminister.

Oss arktiska ministrar emellan…

Blockerad resa till Sri Lanka

Att relationerna mellan omvärlden och styret i Sri Lanka inte är de bästa är ingen nyhet. FN:s humanitäre samordnade John Holmes avslutade i dagarna sitt besök med påtaglig besvikelse.

Nu har man från Colombo slutligen meddelat att man inte avser att ta emot mig på den gemensamma resa som David Miliband, Bernard Kouchner och jag planerat och utannonserat.

Beskedet har getts utan några som helst redovisade motiv. Och ingen förefaller att förstå vad som kan ligga bakom denna i sanning ytterligt märkliga manöver. Alla bara skakar på huvudet…

I det läge som uppkommit är det bästa trots allt att David och Bernard åker – medan jag återgår till min ursprungliga plan att delta i överläggningarna mellan EU och Ryssland här i Luxembourg för att sedan åka till Tromsö och Arktiska Rådet.

Att inställa hela resan hade inte varit ansvarsfullt i den allvarliga humanitära och politiska situation som råder i Sri Lanka. EU:s utrikesministrar gjorde ett mycket tydligt uttalande i frågan i går när vi bl a diskuterade den planerade resan.

Att det inträffade kommer att ha betydande återverkan bl a på den bilaterala relationen säger sig självt.

Vi kommer i dag att hemkalla vår Chargé d’ Affaires till Sri Lanka för konsultationer, vilket är en kraftig diplomatisk markering.

Inför morgondagen

Just avslutat mina olika middagsöverläggningar här i Luxemburg inför morgondagens digra serie av möten i olika frågor.

Förutom vad som står på dagordningen tränger sig också den omedelbara verkligheten på.

Vi har ett behov av att avrapportera om samarbetet när det gäller informationsutbytet om svininfluensan.

Här är det annars WHO i Genève som är navet i de internationella mekanismerna – liksom amerikanska CDC – men också EU spelar en viktig roll.

Det kan ju noteras att det europeiska smittskyddscentrat ECDC ligger i Stockholm.

Och alldeles säkert kommer vi också att diskutera den katastrofala situationen i Sri Lanka. Det blir en bra bas inför den kommande franska, brittiska och svenska resan till området.

Men måndagen börjar med associationsrådet med Egypten och dess med all säkerhet mycket intressanta diskussioner.

Till Sri Lanka

Utvecklingen i Sri Lanka har blivit allt mer alarmerande, och det är skälet till att den brittiske utrikesministern David Miliband, den franske Bernard Kouchner och jag efter diskussioner de senaste timmarna avser att lägga om våra olika program för att i stället åka till landet.

Vi lämnar Europa under tisdagen och planerar att vara i Sri Lanka under onsdagen.

Avsikten är att – som stöd till FN:s ansträngningar –  öka trycket för att få till stånd en omedelbar humanitär vapenvila för att möjliggöra för civila att oskadade komma ut ur konfiktområdet.

Den internationella humanitära rätten måste respekteras.

Situationen i Sri Lanka kommer vi dessutom att diskutera på EU:s utrikesministermöte här i Luxemburg under morgondagen.

Att detta innebär att jag tyvärr inte kommer att kunna vara på med Arktiska Rådets viktiga möte i Tromsö beklagar jag – det var ett möte jag hade sett fram emot.

Men den omedelbara humanitära situationen i Sri Lanka – och vikten av en stark europeisk röst i den frågan – måste ges prioritet.

Luxemburg och Tromsö

Snart bär det iväg i riktning Luxemburg för kvällens förberedande möten inför morgondagens möte med EU:s utrikesministrar.

Middag blir det med ett antal utrikesministerkollegor från olika EPP-partier. Med all sannolikhet kommer vi att diskutera en del frågor inför den kommande veckans stora och viktiga kongress med European People´s Party i Warzawa.

Den handlar om en mobilisering av krafterna inför valet till Europaparlamentet – men jag skulle tro att det också kommer att bli diskussioner i en del frågor där meningarna är delade.

Från tysk sida är det t ex uppenbart att man vill bromsa EU:s fortsatta utvidgning – en inställning som vi menar är såväl felaktig som farlig. Och det skall sägas att de franska synpunkterna ofta ligger i samma härad.

Min måndag kommer att börja med ett möte med associeringsrådet med Egypten. Det är det femte mötet, och i ordförandestolen denna gång sitter den egyptiske utrikesministern Ahmed Aboul-Gheit.

Att det blir en diskussion om fredsprocessen i Mellersta Östern är inte svårt att gissa.

På det formella mötet står en rad punkter på agendan. Den humanitära krisen i Sri Lanka, den politiska krisen i Moldavien och den ekonomiska krisen i Ukraina kommer samtliga att diskuteras under dagen.

På kvällen kommer det så att bli dags för ett s k SA-råd med Kroatien med utbyte av synpunkter på utvecklingen i västra Balkan i dess helhet.

Tisdagen fortsätter mötesserien i Luxemburg och för min del gör den det med ett möte med det s k Permanent Partnership Council med Ryssland och dess utrikesminister Sergey Lavrov.

De diskussionerna kommer att konsumera förmiddagen och sedan övergå i lunch, och mer eller mindre direkt därefter sätter jag mig på planet för att flyga upp till Tromsö i norra Norge för årets ministermöte med Arktiska Rådet.

Där stannar jag sedan under onsdagen. De arktiska frågorna har ju blivit allt viktigare.

Resten av veckan kommer jag så att tillbringa i Washington – men till den saken får vi återkomma lite senare.

Ge mig 5 minuter!

Nu startar mobiliseringen inför det viktiga valet till Europaparlamentet den 7 juni.

Och jag är enrollerad allra främst i den moderata nätkampanj som nu drar igång – och som jag hoppas kommer att visa såväl Europas som nätets möjligheter.

Till denna hör denna fråga om att ge mig 5 minuter av Din tid – det hela lanserades i samband med konferensen här i Örebro dessa dagar.

Vi har en hel del att vara stolta över i Europa-politiken.

Europa står i dag starkare i Sverige än någon gång sedan vi gick in i den Europeiska Unionen.

Opinionsundersökningarna är tydliga på den punkten. Att vi har en regering som säger ja till detta samarbete – inte nja, kanske eller jaså – har alldeles säkert betytt mycket för den utvecklingen.

Sverige står i dag starkare i Europa än någon gång sedan vi gick med i den Europeiska Unionen.

Vi är närvarande i samarbetet, påverkar och argumenterar på ett sätt som inte var fallet förut. Och det ger också resultat.

Och allt detta skall vi föra in i diskussionen inför valet till Europaparlamentet.

Katastrof – men ordningen återställd

I torsdags eftermiddag inträffade den lilla katastrofen att jag glömde min dator kvar på UD när jag tvingades att rusa till planet för att via Istanbul och Athen ta mig till Nicosia  på kvällen.

Och konsekvensen av denna katastrof blev att jag inte hade några möjligheter till rapporter på bloggen från mitt utomordentligt intressanta besök på Cypern.

Mitt i natten anlände jag dock till Örebro, den moderata kommunala rikskonferensen här och mitt återseende med min dator och alla dess möjligheter. Att det blev ett kärt återseende behöver inte påpekas speciellt.

Så nu är ordningen – i alla fall i detta avseende – återställd. Och jag skall inte glömma datorn fler gånger…

Iväg mot Cypern

Efter först regeringssammanträde och därefter möte med EU:s Mellersta Östern-sändebud Marc Otte bär det i dag på eftermiddagen iväg mot sydöstra Europa igen.

Med Marc Otte kommer diskussionerna dels att handla om den aktuella situationen – inte minst värdering av den nya israeliska regeringens olika signaler – och dels om hur vi skall lägga upp arbetet under det svenska ordförandeskapet.

Att dessa frågor kommer att bli stora vet vi alla. Sannolikheten för att freden och friden kommer att ha infunnit sig i regionen innan den 1 juli måste nog bedömas som mycket begränsad.

Men sedan flyger jag tillsammans med den turkiske Europaministern Egemen Bagis iväg i riktning sydöstra Europa.

Han kom till Stockholm från Paris redan i går kväll och träffar här såväl Fredrik Reinfeldt – som f ö också har Danmarks nye statsminister Lars Løkke Rasmussen på besök – som Cecilia Malmström, men av tidsskäl blir våra överläggningar på regeringsplanet på vägen från Bromma till Istanbul.

Och därefter fortsätter jag sedan – inte utan problem – till Nicosia på Cypern för ett viktigt besök där under morgondagen.

Om betydelsen av fredsförhandlingarna där har jag skrivit åtskilliga gånger på denna plats. Nu kommer jag under ett intensivt dygn att på ort och ställe bekanta mig lite närmare med de olika utmaningarna i frågan.

Exakt hur besöket kommer att gestalta sig och vilka jag kommer att träffa förefaller att vara lite skrivet i stjärnorna.

Det bedrivs ett egenartat spel där bestämt formulerade s k önskemål förenas med olika antydningar om att jag i annat fall inte får träffa den ene eller den andre.

Men jag är där för att se och lyssna, och de som vill tala med mig kommer jag alldeles självklart att lyssna uppmärksamt på.

Sent i morgon kväll är jag då tillbaka på fosterjorden igen.

Arbetsdag kring Gustav Adolfs torg

Så blev det det möjligt med en arbetsdag i Stockholm mitt i det snabba europeiska resandet.

Och jag hann med att diskutera aktuella utmaningar såväl med kretsen av säkerhetspolitiska rapportörer från viktiga ambassader som är hemma i Stockholm några dagar som med ambassadörerna här i Stockholm från de olika EU-länderna.

Men utmaningarna tränger sig hela tiden på.

På Sri Lanka ser den humanitära situationen mycket allvarlig ut i samband med vad som förefaller att vara slutstriderna mellan den tamilska LTTE-gerillan och regeringstrupper på ett litet område uppe i nordost.

Vi har all anledning att kräva att alla respekterar grundläggande humanitära regler – och det säger sig självt att det vilar ett speciellt ansvar på regeringssidan.

Till dagens ärenden hörde också diskussioner inför EU:s utrikesministermöte i Luxemburg på måndag – och de olika trojkamöten och liknande som äger rum under senare under måndagen och tisdagen.

Det kommer att bli en späckad agenda under dygnen i Luxemburg.

Turkisk dag i Prag

Vi hada bra överläggningar mellan Turkiet och Europeiska Unionen i Prag i går samtidigt som ju Fredrik Reinfeldt var nere i Ankara.

Självfallet berörde vi även läget i medlemsskapsförhandlingarna, men mycket av vår tid upptogs av gemensamma utrikespolitiska utmaningar.

Inte minst situationen i södra Kaukasus – där den turkiska diplomatiska aktiviteten just nu är betydande – diskuterades rätt ingående. Men vi diskuterade också situationerna i Irak, Iran, Afghanistan och Pakistan.

Presskonferensen efteråt i det ståtliga Cerny-platset innehöll åtskilliga frågor om ett turkiskt medlemskap i EU.

Det var väl lite efterdyningar till president Obamas tydliga uttalanden i saken bl a i Prag under sin europeiska resa och några av de kommentarer det ledde till.

Jag framhöll att en europeisk union som också innefattade Turkiet skulle vara starkare, mer dynamisk och mer relevant i den övriga världens ögon. Den skulle verkligen visa att vår uppgift är att överbrygga gamla gränser och hinder.

Men allt detta ligger i framtiden. När det slutliga ställningstagandet kommer så är det ett annat Turkiet i ett annat Europa i en annan värld. Och då kanske det motstånd som i dag förvisso finns i vissa länder kommer att ha ersatts av en djupare strategisk insikt om frågans betydelse för den samlade europeiska framtiden.

Den historiskt intresserade erinrar sig säkert att det fanns en tid då det sades bestämt nej också till Storbritanniens strävan att komma med i det europeiska samarbetet.

Men efter detta hanns det med en promenad från Cerny-palatser ner till Mala Strana och Karlsbron för en öl vid Moldau innan det sent omsider blev dags att återvända till Stockholm.

Snabb framgång

Det är en betydande framgång att vi nu på seneftermiddagen fått konferensen i Genève att godkänna det slutdokument som är ett resultat inte minst av EU:s mycket bestämda förhandling.

Vi har framgångsrikt drivit frågor om bl a yttrandefrihetens betydelse som grund för demokrati och i kampen mot rasism, vikten av att värna de människor som utsätts för flera former av diskriminering, det civila samhällets, inkl MR-försvarares roll och romernas situation.

Slutdokumentet innehåller dessutom en för oss central påminnelse om vikten av att aldrig glömma Förintelsen.

Europeiska Unionen har spelat en pådrivande och konstruktiv roll för att få till stånd ett dokument som fokuserar på genomförandet av de åtaganden stater gjort när det gäller kampen mot rasism, och förhindra ett resultat som skulle undergräva de mänskliga rättigheterna.

Det är mycket viktigt att slutdokumentet inte heller innehåller några referenser till smädelse av religioner, som EU inte anser hör hemma i ett dokument om skydd för de mänskliga rättigheterna.

Samma sak gäller referenser till situationen i Mellanöstern, inklusive Israel, eftersom sådana hänvisningar hade varit ensidiga i ett dokument av global räckvidd. Också här har vi genom EU haft en bestämd linje.

Sedan Tjeckien valt att lämna konferensen talar Sverige, som inkommande ordförande, för unionen i konferensens debatter och företräder också EU i återstående förhandlingar.

Stöd och tydlig linje i Genève

Också i efterdyningarna efter den iranske presidentens oacceptabla uttalanden på FN-konferensen i Genève i går noterar jag ett starkt stöd för den linje av aktivt engagemang som den överväldigande majoriteten av EU-länder valt.

Att de två mest välrenommerade internationella frivilligorganisationerna när det gäller fri- och rättigheter – Amnesty International och Human Rights Watch – aktivt uppmanar oss att fortsätta att i Genève slå vakt om de framsteg vi gjort i förberedelserna är viktigt.

Att Tjeckien i går valde att helt hoppa av konferensen är mycket märkligt. Som ordförandeland i EU har man ett ansvar som går utöver den egna inrikespolitiken.

Nu kommer det med all sannolikhet att ankomma på Sverige att från talarstolen i Genève föra den Europeiska Unionens talan i dessa viktiga frågor.

Och det utgår jag från att vi i så fall kommer att kunna göra med samma tydlighet i budskapet som Norges utrikesminister Jonas Gahr Störe hade i sitt anförande i går.

Dag med Turkiet

I dag är dagen då Fredrik Reinfeldt är på viktigt officiellt besök i Ankara i Turkiet medan jag är i Prag på trojka-möte mellan Europeiska Unionen och Turkiet.

Vi kommer att ha en mycket fullmatad agenda under diskussionerna i Prag.

På en rad viktiga områden – från Palestina till Punjab – är Turkiet i dag en mycket viktig strategisk partner för den Europeiska Unionen.

Så det är värt en hiskeligt tidig avfärd från Arlanda och en påtagligt sen hemkomst. Med tanke på allt som händer tar jag med mig ett extra batteri till mobiltelefonen.

Fortsättning i Genève

Föga förvånande ägnade sig Irans president Ahmadinejad i sitt anförande inför FN-konferensen i Genève i dag åt oacceptabla förlöpningar mot Israel som stat.

Tillsammans med andra EU-länder reagerade vi tydligt mot detta genom att våra ambassadörer lämnade salen.

Omedelbart därefter återinträdde ambassadörerna eftersom nästa talare var Norges utrikesminister Jonas Gahr Störe som tydligt och klart markerade mot det iranska anförandet.

Och jag tycker att det är tydligt att hans anförande var – i dessa viktiga delar – betydligt mer representativt för konferensens diskussioner och stämningar.

Tillsammans med övriga EU-stater förblir vi engagerade för att försöka att värna de betydande framsteg vi gjort under de förhandlingar som förberett mötets slutkommuniké. Formera för hur detta bäst kan ske prövar vi löpande inte minst i nära samråd med andra EU-länder.

Georgisk lunch

I dag blir det arbetslunch med Georgiens utrikesminister Gregory Vashadze. Han är här på ett officiellt besök som också inkluderar besök i riksdagen och ett anförande inför Utrikespolitiska Institutet i eftermiddag.

Våra diskussioner kommer mest att handla om vad som förestår under det svenska ordförandeskapet.

Säkert kommer vi också att beröra den inrikespolitiska situationen i Georgien. Demonstrationer mot regeringen har under den senaste tiden skett och hanterats med föredömlig demokratisk tolerans och moderation, och det är självklart viktigt att så förblir fallet.

Risker i Genève

När den s k översynskonferensen efter Durban-konferensen 2001 öppnar i dag på förmiddagen i Genève sitter Sveriges ambassadör på plats.

Men hur fortsättningen blir återstår att se.

Vi har all anledning att försöka att värna de tydliga och viktiga framsteg Europeiska Unionen har gjort när det gäller förhandlingarna om utkastet till slutdokument från mötet. Det handlar delvis om vår trovärdighet som förhandlingspartner.

Men vi kommer inte att vara med om mötet urartar till ett nytt jippo i den riktning som blev fallet 2001.

Och vi håller mycket nära kontakt med andra europeiska länder – inte minst våra nordiska grannländer som varit mycket engagerade i processen.

En vecka i sydöst

Så gäller det att samla ihop papper och politik inför den kommande veckans olika utmaningar.

Det kommer att vara nödvändigt att noga följa vad som händer på uppföljningskonferensen om Durban nere i Genève – och att hålla nära kontakt med andra EU-länder vad gäller vårt agerande.

Det kommer att bli nog då knepigt att kalibrera deltagandet.

I morgon får jag besök av Georgiens utrikesminister Vashadze för att först och främst diskutera olika frågor inför det svenska ordförandeskapet.

Men därefter blir det en vecka som kommer att domineras av utvecklingen i sydöstra Europa.

Fredrik Reinfeldt lämnar i morgon kväll för sitt officiella besök i Turkiet och överläggningar med främst premiärminister Erdogan men också president Gul. Det är uppenbart att man fäster betydande vikt vid hans besök.

Fredrik kommer dessvärre dock inte att kunna träffa utrikesminister Babacan och Europaministern Bagis eftersom dessa samtidigt sitter i ett trojka-möte med EU – inkluderande mig – i Prag under tisdagen.

Europaministern kommer senare till Stockholm under onsdagskväll för olika samtal, och flyger sedan med bl a mig tillbaka i riktning Turkiet under torsdagen.

Men medan han stannar där fortsätter jag till Nicosia för ett officiellt besök i Cypern under torsdagskvällen och fredagen. Frågan om en återföring av den delade ön tillhör – som bekant – de allra viktigaste av frågor i Europa under detta år.

Och direkt från Cypern åker jag sedan – ett växlande liv! – till den moderata kommunala rikskonferensen i Örebro på lördag. Där skall jag – föga överraskande – tala om det europeiska samarbetets betydelse med perspektiv inför det viktiga valet till Europaparlamentet den 7 juni.

På söndagen – om en vecka – bär det så av till mötet med EU:s övriga utrikesministrar. Denna gång är det i Luxembourg som vi möts.

Och veckan kommer också att ägnas förberedelserna för de olika frågor som kommer att diskuteras där.