Den grekiska krisen – och mer

WASHINGTON: Valborg hemma i fäderneslandet – och man får väl hitta på något sätt att fira det också i denna utpost.

Alla morgontidningar av betydelse här fortsätter att både belysa och diskutera den grekiska krisen och dess konsekvenser.

Och gårdagkvällens middag kom för min del att nästan helt överskuggas av intensiva diskussioner inte minst mellan olika européer om dess konsekvenser.

Konsekvenser finns det först och främst för Grekland, men också för andra sydeuropeiska länder och för den Europeiska Unionen.

Viktigt är att ett rejält räddningspaket nu snabbt kommer på plats. Det var ett politiskt misstag med uppenbara också ekonomiska konsekvenser att inte tidigt kalla in IMF i den grekiska krisen. Men nu måste det kombinerade IMF/Euro-paketet på plats mycket snabbt.

Efter detta kommer vi att få en ny diskussion om hur den ekonomiska styrelsen av Europa bäst bör gestaltas. Däremot ger jag inte mycket för de gamla eurokritiker som nu vädrar morgonluft – hade vi inte haft euron i Europa under de senaste årens ekonomiska kris hade vi med all sannolikhet haft ett närmast katastrofalt valutakaos med mycket allvarliga konsekvenser.

Men det hindrar inte att det finns mycket som måste diskuteras – i åtskilliga länder.

Här talas också om den underskotts- och skuldkris som den amerikanska ekonomin är på väg in i.

Och detta är del av en bredare bild.

Insatser mot den ekonomiska krisen har ju lett till budgetunderskott i de utvecklade ekonomierna på ca 9 % av BNP och en situation där statskulden om inte politik förändras kommer att  motsvara över 100 % av BNP 2014.

Att vi i Sverige har en så mycket bättre situation kan vi tacka vår egen vishet för.

Men det gäller också att se till att vi inte äventyrar den situationen.  Jag ser att de rödgröna hemma utlovar högre bidrag och nya utgifter – en blick utanför landets gränser borde visa att den vägen är farlig för framtiden.

I dag fortsätter så mina olika diskussioner här – i kväll blir det middag med bl a Zbigniew Brzezinski på det svenska residenset på Nebraska Avenue.

Mest Iran och Afghanistan

WASHINGTON: Oron ökar nu mycket påtagligt här i USA för miljöeffekterna av oljeolyckan i Mexikanska gulfen. President Obama drog samman alla inblandade i Vita Huset och var efteråt tydlig med att alla resurser som behövs kommer att sättas in.

Mina samtal här under dagen har – i sedvanlig ordning – spänt över vida fält.

Mest i fokus har varit dels den iranska utmaningen och dels situationen i Afghanistan och Pakistan.  Och jag skulle tro att jag under dagen har täckt in så gott som alla nyckelaktörer i de diskussioner som sker här i staden om den kommande poltiken på dessa bägge områden.

Men vi har också diskuterat europeiska säkerhetsfrågor, Balkan, ansträngningar för att förhindra kärnvapenspridning liksom ytterligare nedrustning på detta område.

Så det har varit fram och tillbaka mellan olika möten på State Departement, på Pentagon på andra sidan floden och hos Atlantic Council där jag också gjort en presentation av europeiska framtidsperspektiv just nu.

Och jag avslutade just på State Departement med en Richard Holbrooke som just stigit av planet från Tyskland och var på väg till möte i Vita Huset.

Nu stundar middag i det eleganta brittisks residenset med ett antal också europeiska tyckare och tänkare som dragits samman för diskussioner i olika ämnen vi skall fortsätta här i morgon.

Sol vid Potomac

WASHINGTON: Sol och vackert väder denna tidiga morgon vid Potomac-floden.

Ser jag snabbt på förstasidorna på Washington Post, New York Times och Wall Street Journal är det lätt att se den betydelse som den grekiska krisen och Europas hantering av den har också här.

Men mycket annat dominerar också i korridorerna här – att få igång de indirekta fredssamtalen i Mellersta Östern, att underlätta regeringsbildningen i Irak, att hantera den iranska kris vi kommer att få se mer av i New York i början av kommande vecka…

Nu bör det av för dagens samtal om detta och annat.

Bono och Mullen och andra…

WASHINGTON: Det blev en mycket lyckad kväll på Atlantic Councils stora middag här.

Med all respekt till president Clinton – som är en inspirerande talare – så levererades det mest inspirerande talet under kvällen av Bono.

Efter att ha introducerats av John McCain talade han om att hans Irland är en nation, men att Amerika dessutom är en idé som oavsett alla problem och tillkortakommanden inspirerar människor runt om i världen.

Och avslutade sitt tal med att läsa högt ur de kända fraserna om alla människors lika rättigheter ur den amerikanska självständighetsförklaringen.

Han är en person som förmår att inspirerade med mer än sin musik – och berättade för mig om hur han också känner sig som en engagerad europé.

Det var en kväll av de många mötena.

Det är inte ofta man hamnar i en intensiv diskussion om utvecklingsfrågor med Bono och USA:s överbefälhavare amiral Mullen samtidigt – och där vi alla tre hade i grunden samma åsikter.

Och där president Clinton och jag utbytte gamla minnen – och talade om situationen för Grekland mot bakgrund av erfarenheterna med andra mer eller mindre liknande situationer.

I morgon väntar serier av formella och informella samtal på olika håll i staden.

Jag träffar försvarsminister Gates i Pentagon, säkerhetsrådgivaren Jones i Vita Huset och biträdande utrikesministern Steinberg på State Departement – bland åtskilligt annat.

Och på kvällen bjuder den brittiske ambassadören några av oss som är här på middag.

Washington igen

WASHINGTON: Tillbaka i den amerikanska huvudstaden igen – det var ju inte så länge sedan jag var här på Nuclear Security Sumit.

Under tiden blir den grekiska krisen allt mer akut.

Det är viktigt att berörda länder i Europa – och först och främst den grekiska regeringen – tidigt och tydligt visar den politiska kraft som krävs för att inte krisen skall fördjupas ytterligare och spridas.

Sverige står dock starkt – vi har de starkaste offentliga finanserna i hela EU.

Här i Washington väntar nu två dagar av politiska samtal över ett brett spektrum av frågor – det saknas aldrig samtalsämnen när man är här.

Men närmast i kväll blir det Atlantic Councils stora middag med bl a president Clinton – ett bra tillfälle till mer informella samtal med åtskilliga av namnen i denna stad.

Och på middagen finns bl a också Europaparlamentets talman Busek som ju också tillhör stadens besökare just nu.

Över Atlanten

STOCKHOLM: Strax tar jag denna onsdag hoppet över Atlanten för först några dagar i Washington och därefter ytterligare några i New York.

Jag räknar inte med att vara tillbaka i Stockholm förrän efter en vecka.

I början av nästa vecka inleds i New York den viktiga uppföljningskonferensen av icke-spridningsfördraget NPT och jag kommer självfallet att vara där under konferensens inledande viktiga dagar.

Hur konferensen sedan kommer att gå är i betydande utsträckning skrivet i stjärnorna, men från svensk utgångspunkt komer vi självfallet att göra vårt yttersta för att konferensen inte skall misslyckas.

Tyvärr tror jag dock att motsättningar kring Iran och nukleära frågor i den vidare regionen kommer att kasta en ganska betydande skugga över konferensen.

Men de närmaste dagarna kommer jag att ägna åt mer allmänna samtal i olika ämnen och konstellationer i den amerikanska huvudstaden – där f ö också från EU:s sida bl a mina polska, bulgariska och slovakiska kollegor liksom Europaparlamentets talman kommer att befinna sig.

Viktigt avtal i norr

STOCKHOLM: Det finns all anledning att vart välkomna att Norge och Ryssland i går träffade en överenskommelse om gränslinjen mellan sina respektive ekonomiska zoner i de nordligaste delarna av Atlanten.

Förhandlingarna har pågått i fyra decennier, och stundtals har det verkat som situationen har varit helt låst. Men att man nu äntligen når en överenskommelse är värdefullt från åtskilliga utgångspunkter.

Att riskerna för friktioner i området minskas är en fördel i sig, men dessutom kan självfallet i framtiden nya möjligheter öppnas för att utnyttja de naturresurser som kan finnas i området.

Avtalet är bilateralt mellan Norge och Ryssland, men den stabilitet det bidrager till är till gagn för hela vår del av Europa.

En flexibel och modern utrikesförvaltning

STOCKHOLM: Hemkommen från Luxembourg var min första uppgift att ta emot det första delbetänkandet från Peter Egardts utredning om den framtida utrikesförvaltningen.

Under några år har vi sysslat åtskilligt med att få ordning på utrikesförvaltningens ekonomi och få allt i balans efter de stora underskotten.

Nu ligger den uppgiften bakom oss, och vi börjar nu titta framåt på allvar.

I Globaliseringsutredningen diskuterades delar av dessa frågor – och dess tankar ledde till åtskillig debatt – men det är med Peter Egardts utredning somn vi nu på allvar tar itu med moderniseringen.

Senast man såg över UD på detta sätt var tydligen i slutet av 1980-talet – och då levde vi i en annan värld.

Att jag tog emot detta delbetänkande när jag just återkommit från en avgörande diskussion om hur vi skall utforma den gemensamma europeiska utrikestjänsten är bara ett av tidens många tecken.

Peter Egardt fortsätter sitt arbete med sikte på ett delbetänkande under hösten, men jag är övertygad om att vi kommer att ta tag i åtskilliga av hans förslag redan nu.

En mer flexibel utrikesförvaltning är en nödvändighet i en allt mer föränderlig värld.

Och behovet av en modern och framtidsinriktad utrikesförvaltning har sannerligen inte minskat.

Sevärt och minnesvärt

LUXEMBOURG: Strax lyfter vi härifrån, men på morgonen hann vi i alla fall med ett kort besök på den mycket sevärda amerikanska krigskyrkogården här.

Här vilar ca 5 000 amerikanska soldater som stupade i striderna här i december 1944.

Och här vilar också den legendariske generalen från dessa strider George Patton.

Besök som dessa är nyttiga inte minst för att också vi svenskar behöver minnas en europeisk verklighet som inte ligger så långt bort.

Middag om Mellersta Östern

LUXEMBOURG: Efter den långa dagens diskussioner i EU-kretsen bar det omedelbart vidare till den långa kvällens diskussioner på ett slott i stadens utkanter i en krets med huvudsaklig förankring i Mellersta Östern.

Det har blivit en grupp med ett antal utrikesministrar från Europa och ett antal från Mellersta Östern, samt några andra personer, som samlas informellt cirka två gånger om året för att mycket öppet utbyta synpunkter på och informationer om läget i regionen.

För tio månader sedan vid motsvarande middag i Luxembourg fanns det ett element av optimism – men sedan dess har ingenting gått framåt.

Det har varit ett sorgligt och förlorat år för fredsansträngningarna.

Nu finns kanske förutsättningar att komma igång med indirekta fredssamtal mellan Israel och palestinierna.

Det gav vi vårt starka stöd vid kvällens middag, även om vi uttalade förhoppningen att de snart skulle övergå i direkta samtal.

Bedömningarna vart dessa skulle leda varierade som väntat, men alla var överens om att tiden är begränsad.

Och alla var överens om att slutmålet är en fredsuppgörelse enligt de riktlinjer som vi i EU skisserade i december förra året. Uppslutningen bakom de konklusionerna är numera massiv.

Men middagsdiskussionen kom också att handla om hanteringen av den iranska frågan och dess olika möjliga konsekvenser.

Den hänger som ett moln över mycket i regionen just nu.

Mitt i den var vi tvungna att bryta upp.

Jetmotorerna hade redan startat upp för vissa som måste iväg redan i kväll – men åtskilliga av oss kommer att träffas i New York om en vecka.

Alldeles säkert kommer det att finnas anledning att fortsätta delar av detta tankeutbyte.

Bra dag för Europa!

LUXEMBOURG: Efter en bra diskussion fick vi ett bra resultat om den europeiska utrikestjänsten här i dag.

På alla väsentliga punkter fick vi som vi ville – mycket på basen av det vi gjorde under svenska ordförandeskapet.

Nu går ärendet vidare till Europaparlamentet – hoppas att de inte släpar fötterna efter sig när de skall fatta sitt beslut!

I skuggan av Grekland

LUXEMBOURG: I skuggan av medias braskande rubriker om den grekiska krisen börjar vi strax våra diskussioner om bl a den europeiska utrikestjänsten.

Men jag hoppas att vi också får viss möjlighet att följa upp om Afghanistan.

Den aktionsplan för förstärkta civila insatser som vi beslutade om i höstas får inte tappa tempo. I viktiga avseenden är detta ett avgörande år i Afghanistan.

Och vi kommer också att diskutera vår fortsatta förstärkta strategiska dialog med olika gobala aktörer.

Denna vecka är det t ex toppmöte mellan EU och Japan i Tokyo.

Inte vår bästa stund

LUXEMBOURG: En ljum och vacker vårkväll här – promenerade hem efter middag med några kollegor på sedvanlig restaurang i de äldre delarna av staden.

Den europeiska situationen nu är inte alldeles bekväm.

Vi fick Lissabon-fördraget på plats under det svenska ordförandeskapet, och förde politiken framåt på en del andra viktiga områden också.

Men sedan dess har saker och ting blivit mer komplicerade.

Vi utrikesministrar kämpar med att så snabbt och så tydligt få de nya institutioner som skall ge oss en starkare röst i världen på plats. Men jag har en känsla av att striderna mellan byråkratierna i Bryssel nu bromsar våra ambitioner på ett sätt som kan få såväl inrikes- som utrikespolitiska konsekvenser.

På mötet här i morgon kommer jag att vara mycket tydlig på den punkten.

Samtidigt går den grekiska krisens drama från den ena akten till den andra.

På tysk TV har jag just sett ett debattprogram som centreras kring frågan om hur mycket Tysklands skattebetalare skall ställa upp för att lösa ut Greklands problem. En vän direkt från valrörelsen i Nordrhein Westfalen vittnar om att diskussionen ute på torgen inte är alldeles enkel.

Samtidigt finns det alldeles uppenbara risker om detta inte kan lösas.

Jag hoppas att det blir en snabb och kraftfull uppgörelse mellan Grekland och IMF – och att det sedan också kommer det europeiska stöd som utlovats. Och att Grekland sedan tydligt tar ansvar för att fullt ut genomföra denna uppgörelse.

Vi kan säga att det var så vi gjorde med Lettland.

Ett program grundat på en överenskommelse med IMF kompletterades med nordiska finansiella insatser – och Lettland är nu ur den värsta krisen och sakta men säkert på väg mot bättre dagar igen.

Jag hoppas att vi snart kan komma tillbaka till de mer långsiktiga utmaningar vi står inför.

Klimatfrågan måste tillbaka på dagordningen – tankepausen efter Köpenhamn kan inte bli hur lång som helst.

Den europeiska ekonomins långsiktiga konkurrenskraft måste tydligt och trovärdigt stärkas i ett s k 2020-program.

Och vi måste bättre ta oss an freds- och försoningsfrågorna i olika områden i närheten av vår Union.

Kanske finns det anledning att påminna även om detta på vårt möte i morgon.

Iväg för veckan

STOCKHOLM: Fin söndag här i Stockholm – det blir en cykeltur i den begynnande våren innan det senare på eftermiddagen bär iväg genom askfria skyar i riktning Luxembourg.

Där utbryter i morgon sedvanligt Foreign Affairs Council, även om vi denna gång har gemensam session också med försvarsministrarna, och därtill är det möte med General Affairs Council.

I centrum kommer alldeles säkert frågorna kring den nya europeiska utrikestjänsten att stå. Jag hoppas att vi skall komma fram till tillräckligt av en överenskommelse för att kunna föra frågorna vidare till parlamentet och sedan kunna sätta det hela i sjön någon gång under sommaren.

Det borde vara möjligt, men styrkan i de institutionella motsättningarna i Bryssel skall inte underskattas. Mellan oss utrikesministrar finns dock en betydande samsyn om vad vi vill uppnå – och om vikten av att vi visar världen att vi faktiskt också kan åstadkomma det.

Vid sidan av detta kommer vi självfallet att stämma av i en rad aktuella utrikesfrågor, och det har sin betydelse. Nato:s generalsekreterare Anders Fogh Rasmussen kommer också att delta för att uppdatera oss  bl a om diskussionerna om Afghanistan i Tallinn – de flesta av oss utrikesministrar var dock där.

Själv ser jag fram inte minst mot en mer informell middag i morgon kväll med en mindre krets utrikesministrar från Europa och från Mellersta Östern. Vi har träffats ett antal gånger – stundtals i New York, stundtals i Luxembourg – för diskussioner som alltid varit mycket givande.

Att atmosfären vid den middagen kommer att vara djupt bekymrad är nog ingen alltför vågad gissning.

Veckan i övrigt?

Jo, under tisdagen är jag så här i Stockholm och tar bl a emot de första förslagen från Peter Egardts utredning om den framtida utrikestjänsten.

Men sedan bär det på onsdag av till Washington som inledning på nästan en vecka i USA. Förutom samtal och diskussioner i Washington mot slutet av denna vecka blir det den viktiga inledningen på den s k översynskonferensen om fördraget om icke-spridning av kärnvapen i New York i början på den kommande veckan.

Så det gäller att njuta av dagens cykeltur i den svenska våren – sedan bär det iväg…

Estland till Euron

STOCKHOLM: Besöket i Tallinn gav självfallet möjlighet att titta lite närmare också på landets ekonomiska utveckling och dess framtidsutsikter i detta avseende.

Den globala krisen slog som bekant hårt inte minst mot de baltiska staterna efter deras mycket snabba tillväxt under det senaste årtiondet. Förra året minskade BNP i Estland med ca 14 % – en bit mindre än såväl Lettland som Litauen, men ändå betydande.

Men nu kommer tillväxten tillbaka i takt med att exporten återhämtar sig snabbt. I år räknar man med tillväxt på 1,5 % och nästa år sannolikt över 4 %.

Det som är mest imponerande är dock hur man skött sina offentliga affärer och därmed starkt bidragit till den allmänna trovärdigheten för landets ekonomiska utveckling.

Förra årets budgetunderskott anges nu av Eurostat till 1,7 % av BNP, vilket är tredje lägsta i EU efter Sverige och Luxembourg. Och den offentliga skuldsättningen är utomordentligt låga 7,2 % av BNP att jämföra med snittet i de 27 medlemsländerna på över 73 %.

Utvecklingen har inneburit att den estniska ekonomin har utvecklats från en situation där BNP per capita i mitten av 1990-talet var ca 35 % av snittet i dagens EU till att i dag ligga kring 67 % av detta snitt. I det dominerande Tallinn-området är siffrorna självfallet en bra bit högre.

Valutakursen har hållits stabil ända sedan början av 1990-talet, och det är mot bakgrund såväl av detta som av de siffror man nu visar upp som Estland har som ambition att införa Euron från och med nästa år.

Mer formell utvärdering kommer under den kommande månaden och mer formellt beslut kommer med all sannolikhjet att fattas av Europeiska Rådet i maj.

Det är bara att gratulera!

Avstämning Afghanistan

STOCKHOLM: Flyget fungerade denna dag väl mellan Tallinn och Stockholm – med vacker utsikt när vi passerade förbi de gamla estnisksvenska Rågöarna och Odensholm strax väster om den estniska huvudstaden.

Ministermötet i ISAF-kretsen blev en bra genomgång av läget i Afghanistan och de utmaningar som vi nu närmast står för.

Nu har vi blivit 47 nationer som på ett eller annat sätt bidrar till ISAF:s säkerhetsinsatser i landet.

Mycket av uppmärksamheten ligger nu på de internationella insatserna i de sydligare delarna av landet. Kampen om kontrollen över Kandahar kommer med all sannolikhet att dominera de närmaste månaderna, men det är en kamp som till större delen är politisk i detta ords vidaste bemärkelse.

Samtidigt vill president Karzai skaffa sig ett bredare mandat för de försoningssamtal som han senare hoppas kunna föra med olika upprorsgrupper. En s k fredsjirga i mitten av maj har just denna inriktning.

Själv talade jag – som vanligt – om betydelsen av förberedelserna för det parlamentsval som nu beräknas äga rum den 18 september.

Vi har inte råd med ett debacle av samma art som förra året, och FN:s Staffan de Mistura har gjort en mycket bra insats när det gällt att lösa upp en del av knutarna i detta avseende under senaste tiden.

De internationella styrkornas nya uppträdande är en viktig del av den nya ansatsen. ISAF-befälhaven McChrystal talade – på videolänk från Berlin – att man nu måste visa ”modig återhållsamhet” när det gällde stridsinsatser för att ytterligare minska riskerna för att oskyldiga civila dödas eller skadas.

Stor uppmärksamhet gavs också behovet av olika typer av utbildare och instruktörer för de afghanska säkerhetsstyrkorna. De bör ju så snart som möjligt kunna ta över mer av ansvaret.

Här hoppas jag att också Sverige skall kunna bidraga med fler personer inom den ram på ca 500 personer på plats i Afghanistan som vi ju har ett mandat från riksdagen för.

Medan man från amerikansk sida är otålig att kunna uppvisa resultat framhöll jag betydelsen av långsiktigheten i våra insatser för Afghanistan.

Stabilt statsbyggande är en fråga om år – kanske decennier – och även om formerna för våra insatser kommer att skifta är det viktigt att alla vet att vår hjälp kommer att finnas där hela vägen. Långsiktigheten ger den trovärdighet som ökar förutsättningarna för framgång.

Men till dessa frågor kommer jag med all säkerhet att ha anledning att återkomma under de närmaste månaderna.

Nu Afghanistan

TALLINN: Denna förmiddag har vi så det mer formella ministermötet i ISAF-kretsen här i den estniska huvudstaden.

Men innan det drar igång har jag frukost med UNAMA-chefen Staffan de Mistura för att få hans bild av utvecklingen  i Afghanistan.

Det är ju den bredare bild som finns i FN-missionen som är avgörande – samtidigt som de säkerhetsbyggande insatser som ISAF står för är en absolut förutsättning för allting annat.

Efter ISAF-mötet hoppas jag på eftermiddagen kunna flyga hem till Stockholm.

Och jag hoppas att det blir lite tid för mig att här skriva några rader också om Estlands utveckling – jag hade mycket bra möten med premiärminister Andrius Ansip om olika aspekter av den i går.

Men nu måste jag hasta iväg till mötet först med FN och sedan med ISAF- och Nato-kretsen om Afghanistan.

Fest med förankring

TALLINN: Sen kväll efter intensiv dag av diskussioner och överläggningar i de mest skiftande former.

Men efter konsert och mottagning med Nato-kretsens samlade utrikesministrar var det för min del tid för 50-årsfest med Mart Laar – två gånger premiärminister, redan reformlegend och synnerligen nära vän sedan de dramatiska och viktiga åren i början av 1990-talet.

Förutom sedvanlig fest firades kvällen med ett litet miniseminarium där Mart Laar, Boris Nemtsov från Ryssland och jag under ledning av Edward Lucas från The Economist ställdes inför frågan om det var någonting av det vi på olika sätt var engagerade i för två decennier sedan i den gigantiska europeiska omvandlingen som vi borde ha gjort bättre.

En s k god fråga.

Mart berättade om sin utbildning i 1980-talets begynnande sovjetiska sönderfall. Men de gamla kamrater han träffat tidigare på dagen var i alla fall eniga om att ingen av dem under sin sovjetiska universitetstid tillsammans med Mart i sina vildaste fantasier skulle ha kunnat föreställa sig att han skulle fira sim 50-årsdag parallellt med att Nato:s utrikesministrar möttes i Tallinn.

Det som hänt under dessa decennier ligger utanför gränsen för det som då ens var möjligt att fantasiera om – det glömmer vi alldeles för lätt.

Kunde vi gjort det bättre?

Knappast. Historiskt är imperiers sammanbrott så gott som alltid förknippade med våld, konflikter och krig.

Och så kunde det mycket lätt ha gått här också. I vissa avseenden var potentialen för våld och elände under dessa år större i Baltikum än t o m på Balkan.

Men det var en närmast mirakulös kombination av omständigheter som producerade ett närmast mirakulöst resultat – och Mart Laar skulle kunna beskrivas som en av dessa historiska omständigheter.

En annan var tveklöst Boris Yeltsin och de ryska demokrater han kom att samla omkring sig.

Boris Nemtsov stod vid den berömda stridsvagnen som vi alla satt bilderna av Yeltsin på under de för hela Europa så avgörande dagarna i Moskva i augusti 1991.

Så det blev en timme eller så av historiska återblickar innan festen blev som fester skall bli.

Men att det fanns anledning att festa rådde det sannerligen ingen tvekan om.

Nya världen med Skype

TALLINN: Att företagande förändrar världen kunde ingen tveka om när vi nyss besökte Skype i en av Tallinns förorter.

Det var 2003 det lilla företaget sattes upp – dag har man omkring 600 miljoner registrerade användare och ett värde på företaget som väl ligger på 20 – 30 miljarder kronor.

Inte illa – men visar den enorma potentialen i kombinationen av framsynt företagande och nya teknologier.

Och i dessa dagar har vi alla anledning att se mer på de möjligheter som Skype och andra erbjuder.

Globalt räknar man nu med att den installerade bandbredden kommer att fördubblas vartannat år.

Det handlar om en formlig explosion av olika former av digital kommunikation av olika slag. Skype är en viktig del av detta.

Att helt ersätta resor är vare sig möjligt eller önskvärt.

Men de senaste dagarna har ändå lärt oss att vi nu på ett helt annat sätt måste se på de möjligheter som den nya världen av digital kommunikation innebär.

Att det är vår del av världen som går före med de nya teknologierna skadar självfallet inte.

Snart ISAF och Nato

TALLINN: En lite gråmulen morgon här vid den Finska Vikens södra strand.

Innan de mer formella Nato- och ISAF-mötena inleds här under eftermiddagen – med fokus på Afghanistan – finns det åtskilligt som kommer att bli föremål för mer informella diskussioner.

Gårdagens överenskommelse i olika frågor mellan Ukraina och Ryssland kommer säkert att tillhöra det som kommenteras flitigt.

President Yanukovich är i mycket stort behov av den reduktion av gaspriset som nu utlovas för att kunna uppfylla sina åtaganden till IMF och därmed få tillgång till ytterligare hjälp därifrån. Kortsiktigt hjälper denna uppgörelse, även om den i ett mer strukturellt perspektiv självfallet är tveksam.

Alldeles säkert kommer den avsevärda förlängningen av den ryska Svarta Havs-flottans basering i Sevastopol att generera betydande inrikespolitisk turbulens i Ukraina.

Till de få som inte kommer hit hör den brittiske utrikesministern Miliband eftersom han alldeles säkert är engagerad i förberedelserna för den andra av de tre TV-debatterna mellan de tre partiledarna.

Den första vanns tydligen klart av den liberale partiledaren Clegg, och den brittiska valrörelsen fick därmed plötsligt en helt ny dynamik.

I kväll kommer det att handla om utrikes- och säkerhetspolitik, och i de frågorna finns det tydliga skiljelinjer mellan de tre partierna.

Inställningen till det europeiska samarbetet liksom till frågan om en ny generation brittiska kärnvapenubåtar kommer säkert att dominera debatten.

Själv hinner jag inte se den direkt i kväll – programmet här i Tallinn är kompakt – men hoppas kunna göra det lite senare.

I upptakten till viktiga möten i Washington under helgen noterar jag att IMF publicerat en mer positiv bedömning av den globala ekonomiska återhämtningen – och noterar i siffrorna åter att Sverige tillhör de länder som klarat hanteringen av krisen allra bäst.