You Tube invigningen

Här finns på You Tube invigningen i går av Sweden House i Second Life.

För det intresse det kan ha.

Fredriks middag i Berlin

När jag kommit fram till Bosporens strand befinner sig Fredrik Reinfeldt enligt plan på inflygning mot Berlin.

Där skall han i kväll äta middag med förbundskansler Angela Merkel och Irlands statsminister Bertie Ahern för att diskutera arbetet med de europeiska fördragsfrågorna. Gemensamt skall de försöka att finna vägar framåt.

Sakta rör sig nu dessa frågor framåt. Och det finns ju ett mycket tydligt behov av att reformera institutionerna inte minst för att göra Europeiska Unionen till ett effektivare fredsinstrument. Gång på gång slås jag av det behov av ett starkare Europa i dessa avseenden som ju faktiskt finns.

Så jag kan bara hoppas att kvällens middag i Berlin visar vägar framåt. Men åtskilliga steg återstår på vägen till det riktlinjebeslut som nu eftersträvas vid EU-toppmötet i slutet av juni.

I allra bästa fall skulle det senare kunna leda till en överenskommelse om en reformering av institutionerna mot slutet av året.

Till Istanbul

Klart med dagens regeringssammanträde. Landet har åter styrts med klokhet och med alliansens fasta politisk kurs.

Ser att Bob Zoellick nu nominerats till ny chef för Världsbanken. Formellt förestår det väl nu en procedur i bankens styrelse, men enligt min mening är han ett utomordentligt namn från alla tänkbara utgångspunkter.

Snart bär det iväg i riktning Istanbul för olika samtal.

Turkiet befinner sig i början av en viktig valrörelse. Valet kommer mot slutet av juli. Och samtidigt håller diskussionen om Turkiets europeiska destination på att ta fart igen – inte minst efter presidentskiftet i Frankrike och den nya politik i frågan som dett indikerat.

Om detta kommer det att bli åtskilliga diskussioner. Jag kommer att träffa såväl utrikesministern Gul som ekonomi- och Europaminister Abacan för att fortsätta våra diskussion om dessa frågor.

Vad Sverige står i denna fråga råder det ingen tvekan om. Vi vill ha ett öppet Europa – öppet för nya idéer, intryck och impulser. Och i detta ligger att vi inte vill stänga dörren för de europeiska demokratier som kan och vill uppfylla de krav som medlemskapet ställer.

Turkiets europeiska reformering är av utomordentligt stor vikt. Och jag tillhör dem som är övertygade om att en Europeisk Union som också inkluderar Turkiet skulle vara en än starkare kraft för fred, frihet och försoning också globalt.

Att vägen dit är lång är en annan sak. Mycket återstår. Men om målet får vi inte tveka. Vi vill inte ha ett Europa som stänger dörrar och möjligheter.

I Istanbul är jag dessutom för att delta i en diskussion på årets Bilderberg-konferens om de transatlantiska förbindelserna. I snart sedvanlig ordning är det bl a Richard Holbrooke och jag som skall försöka kasta lite ljus över den frågan.

Det blir några dagar här i Istanbul, vilket aldrig är fel. För mig förblir detta en av Europas mest spännande och dynamiska städer. Mötet mellan kulturer är alltid både fascinerande och inspirerande.

Härifrån kommer det senare att bära vidare först till Belgrad – det finns åtskilligt att ta tempen på där – och sedan till Jerusalem, Ramallah och Kairo.

Dynamik i Norden

En bra dag går mot sitt slut. Öppningen av Sweden House i Second Life fick ett betydande genomslag – jag har nu gjort intervjuer i CNN, Aljazeera och BBC. Plus olika nordiska media. Något mindre – men icke betydelselöst! – svenska.

Några svenska media var mer intresserade av KU. Där handlade det i grunden mest om Dagens Ekos försök att återupprätta sin heder. Självfallet då på min bekostnad. Socialdemokraterna verkade mer eller mindre helt ha strukit flagg.

Om någon intresserar sig för detta vet jag inte. Ej heller om det har med saklig och objektiv nyhetsförmedling att göra.

Betydelsefullare var då alldeles säkert kvällens möte med Finlands och Norges utrikesministrar. Vi åkte båt och åt därefter middag på Stallmästaregården.

Det mötet pekade framåt i en rad viktiga avseenden vad gäller främst nordområdena, även om det visade sig att det fanns också andra områden som lämpade sig för en djupare dialog som denna.

Och mötet sammanföll med ett mycket bra möte i Sandhamn mellan de nordiska försvarsministrarna. Redan nästa vecka möts vi nordiska utrikesministrar dessutom i Helsingfors.

Det är dynamik i samarbetet.

Second Life ambassad öppnad

Så har då vår ambassad i Second Life öppnat, och saken tilldrog sig förvisso en betydande uppmärksamhet.

Jag intervjuades direkt i CNN:s sändning, och har just intervjuats också för Aljazeeras engelskspråkiga TV-sändningar.

En bloggare ger sin skildring av hur öppningen gick till.

Onsdag

Trevligt så det förslår var det med den moderata riksdagsgruppen på Söder i Stockholm i går kväll. Klokt nog tillhörde jag dock inte dem som gick hem senast.

I dag blir en tämligen jäktig dag i Stockholm.

Invigningen av Sweden House i Second Life blir alldeles säkert det som kommer att dra i alla fall delar av världens blickar mot Sverige. Det är viktigt att visa bilden av Sverige som en nation nyfiken på framtiden.

Och utrikesministermötet med Ilkka Kanerva och Jonas Störe blir viktigt för att börja rikta ett bredare nordiskt fokus på nordområdenas nya möjligheter.

Om några veckor reser vi med en stor svensk delegation med b l a Maud Olofsson, mig och en rad företagsledare upp till norra Norge för att fortsätta det arbetet.

Men därtill skall jag ta emot sex till Stockholm nyanlände ambassadörer. Det hinns kanske inte med alltför djuplodande samtal, men det tillhör dock utrikesministerns uppgift att hälsa dem välkomna.

Och innan allt detta har jag dessutom KU om Dagens Ekos olika uppgifter om mina gamla uppdrag. Sanning att säga känner jag en viss stolthet över listan på olika uppdrag som jag anförtrotts med under tidigare år.

Mycket annat skall också hinnas med. Samtal i Hamburg i går skall föras vidare. Koordinering med Fredrik om de olika samtalen om det europeiska fördragsarbetet – han skall ju ner till Berlin och äta middag med Angela Merkel i morgon.

Bäst att lägga på ett kol.

Bråttom

Hemma från Hamburg och på väg till riksdagsgruppens fest. Bråttom, bråttom.

Och i morgon blir det jäktigt värre.

Invigningen av Sweden House i Second Life tilldrar sig nu ett mycket betydande intresse.

Förutom alla andra media vill såväl CNN som Aljazeera ha direktintervjuer i sina globala sändningar.

Innan dess skall jag dock förbi KU och svara på frågor med anledning av det lätt missvisande inslaget i Dagens Eko för någon månad sedan. Jag har gång på gång erbjudit mig att komma och svara på de frågor – relevanta eller irrelevanta – som de må ha, och nu har de accepterat detta erbjudande.

Bra så. Tidigare utfrågningar har bidragit till att klarlägga viktiga fakta.

Men sedan har jag möte med utrikesminister Jonas Störe från Norge och Ilkka Kanerva från Finland för att diskutera ekonomisk och säkerhetspolitisk utveckling i de nordliga delarna av Nordeuropa. Det blir samtal, båtfärd och middag.

Hoppas bara att solen vill titta fram en liten stund – Stockholm ser bättre ut då.

Klimatdialog med Asien

Morgon i Hamburg, och större delen av min dag blir här på ASEM-mötet och dess diskussioner.

Efter en mer europeisk bilateral frukost träffar jag först Thailands utrikesminister. Det handlar inte minst om att understryka betydelsen av återställandet av en konstitutionell demokratisk ordning i landet.

Därefter är det fredsprocessen i Mellersta Östern som står först på dagordningen för diskussionerna i den vidare kretsen. Just nu ser läget i regionen ju relativt dystert ut.

Men därefter blir det diskussion om klimatfrågorna. Och vi vet ju att vi 2009 måste ha en överenskommelse för tiden efter 2012 som innefattar också Kina och Indien. Och Asien i övrigt.

Säkert kommer det inte att bli enkelt att nå dit, men möten som dessa är betydelsefullt för att bereda vägen för mer detaljerade förhandlingar längre fram.

Så detta blir min dag i Hamburg.

Sent på eftermiddagen bär det hemåt. Och i kväll har den moderata riksdagsgruppen fest. Får inte missas.

Lugnt lugnt i Hamburg

Via svenska media nås jag av information om stora demonstrationer i samband med det ASEM-möte i Hamburg som jag är en del av.

På ett eller annat sätt är det säkert sant. Men att några tusen vänsteraktivister demonstrerar i denna stora stad är knappast någonting som märks.

Här verkar allt lugnt. Mycket lugnt.

Visserligen anlände jag tyvärr lite försenad. Det ena av de två regeringsflygplanen hade fått ett reservdelsproblem, SAS-alternativ fanns av lätt insedda skäl inte just nu, och det blev vackert att invänta det regeringsflygplan som förde Fredrik Reinfeldt tillbaka från hans rätt viktiga dagsbesök i Polen.

Någon större katastrof var detta dock knappast. Ett möte fick skjutas till i morgon. Och möjligen var det detta som medförde att jag inte såg ens antydan till demonstrationer när jag rörde mig genom Hamburgs stadscentra.

Ändå kan man inte undgå att undra över att det är knappt ens märkbara demonstrationer som är det enda som media rapporterar när utrikesministrar från hela Europa och hela Asien träffas.

Vi hade spännande och intressanta diskussioner om främst Afghanistan och Iran under kvällens middag. Lite annorlunda perspektiv, men inte nödvändigtvis andra grundläggande slutsatser, från New Delhis eller Beijings perspektiv.

Och själv passade jag på tillfället till också lite andra diskussioner med Frankrikes nye utrikesminister Bernard Kouchner – gammal bekant från Balkan – och Javier Solana inför gemensamma utmaningar i Mellersta Östern.

Men nu blir det vila inför alla morgondagens bilaterala överläggningar och diskussioner.

ASEM i Hamburg

Måndag morgon. Veckan drar igång. Och det krävs omedelbart en hel del förberedelser också för de resor som är planerade veckan efter denna.

För dagen är det interpellationsdebatten med Birgitta Olsson om vad vi kan göra för att stödja dem som arbetar med demokrati på Kuba som är viktig.

Alla har säkert noterat att vi höjt den svenska profilen i denna viktiga fråga under de senaste månaderna. Och att vi fått varma erkännanden inte minst från de som på Kuba under svåra omständigheter arbetar för demokrati.

Men sedan bär det av till det stora ASEM-mötet i Hamburg med utrikesministrar från inte mindre än 43 länder. Tillsammans representerar vi länder som svarar för ca 60 % av världens befolkning och ca 60 % av världshandeln.

Det är viktigt att vi i den Europeiska Unionen stärker både de ekonomiska och de vidare politiska relationerna med Asien.

Själv har jag ju under året varit såväl i Japan som i Indien i avsikt att stärka Sveriges position, och att jag noterar med glädje att jag kommer att återse såväl utrikesminister Taro Aso som utrikesminister Pranab Mukherjee i festsalen på Hotel Kempinski i kväll.

Innan dess skall jag dock ha ett möte med Pakistans utrikesminister Kurshid Kasuri. Inte minst är det viktigt att höra hans syn på utvecklingen i Afghanistan.

Man har bett att jag skall inleda toppmötets diskussioner om just den frågan. Annars skulle jag tro att klimatfrågan kommer att tillhöra de viktiga på mötet, liksom frågorna kring Nordkoreas och Irans nukleära program. Det vore onaturligt om inte också de viktiga handelsfrågorna kom upp.

Till mötet kommer också Kinas nya utrikesminister Jiechi Yang, som jag ju kommer att hälsa välkommen till Sverige om bara ett par veckor.

För min del blir Hamburg en möjlighet till informella samtal också kring en del av de frågor som stod på min dagordning i Washington och Moskva förra veckan. På onsdag möts G8-ländernas utrikesministrar i Potsdam för viktiga diskussioner.

Och till detta kommer att Hamburg alltid är en trevlig och spännande stad att besöka.

Inte nog med att den fått ett nytt och starkt uppsving i det nya Europa, utan den har också utvecklats till en viktig punkt inte minst för Kinas ekonomiska förbindelser med Europa.

Slutsatser från Washington

Jag ser på nätet att Jim Hoagland i dagens Washington Post valt att avsluta sin söndagskolumn om Putins Ryssland med att återge ett resonemang av mig:

”Americans have had a tendency to rely too much on hard power, and Europeans too much on soft power,” Swedish Foreign Minister Carl Bildt said during a visit to Washington last week. ”It is time for each of us to borrow from the other and for both to become more effective, working together.”

Jo, så är det förvisso.

Nästan sommarsöndag

Så blev det också en söndag så gott som helt i den annalkande svenska sommarens tecken.

En liten båttur ut mot skärgården i det fantastiska vädret.

Förbi Vaxholm och Stegesundet, ut över Trälhavet, upp runt Ljusterö, ner längs Saxarfjärden, runt Grinda, tillbaka längs Lindalssundet och genom Oxdjupet innan det blev dags att styra tillbaka.

Och sedan barnkalas den resterande delen av eftermiddagen. Glädjen hos de kalasande gick det inte att ta fel på.

Men nu vidtar förberedelser för den kommande veckan.

Lättnad över överenskommelsen i Ukraina om de kommande valen och annat. Det såg bra ut vid mina samtal i Kiev för ca tio dagar sedan, men sedan dess har beskeden varit lite växkande.

Vi har försökt att bidrag med signaler om betydelsen av en snabb överenskommelse för Ukrainas långsiktiga europeiska trovärdighet.

I morgon blir det en serie interna möten, interpellationsdebatt i riksdagen om vad vi kan göra för demokratin i Kuba och sedan avfärd mot Hamburg för ASEM-mötet med 43 utrikesministrar från Asien och Europeiska Unionen.

Och mot senare delen av veckan blir det Istanbul och Belgrad i olika ärenden.

Men innan dess också invigningen av Sweden House och den svenska ambassaden i Second Life. Veckans största händelse? Tja, allt beror på perspektiven.

Mer om allt detta senare.

Världen får vänta…

Vacker sommarmorgon i Moskva följt av skärgårdsmässa på Djurgården i Stockholm i det vackra försommarvädret. Havtornsgelé från Åland kunde i sedvanlig ordning inhandlas. Och i kväll blir det middag hos landshövdingen i Tessinska Palatset.

Stockholm när staden är som allra bäst.

I Moskva märks osäkerheten inför det snart stundande presidentskiftet i stort sett i varje aspekt av den ryska politiken. Det mesta verkar kortsiktigt, reaktivt och nervöst.

Samtidigt finns det viktiga frågor vi måste tala om och försöka att finna lösningar på. Kosovofrågan får inte sluta med en krasch. Och oron över den iranska nukleära ambitionerna är sannerligen inte mindre i Moskva än i Washington.

Dialogen kommer att fortsätta. I mitten av juni kommer Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov först till Malmö i samband med Östersjörådets möte där och därefter till Stockholm på mer bilateralt besök till Sverige.

Men just nu är det försommarvädret som har prioritet före allt annat. Världen får vänta…

Mongoliet och Moskva

I dag börjar min dag med en interpellationsdebatt i riksdagen om svensk anslutning till ett förbud mot klustervapen. Det är Karla López från miljöpartiet som vill att vi skall genomföra ett moratorium mot klustervapen i väntan på ett internationellt avtal.

På samma sätt som Norge förklarat att man har ett sådant kan man ju säga att vi också har det. Vi använder inga klustervapen. Endast i det yttersta nödläget av ett direkt och allvarligt anfall mot Sverige skulle det kunna bli aktuellt att använda de mycket fåtaliga vapen av denna kategori som finns i de svenska förråden.

Och sannolikheten för att vi under överskådlig tid hamnar i den situationen är försvinnande liten. Moratoriet är ett faktum.

Interpellationsdebatten gör att jag dessvärre inte hinner vara med på öppnandet av UD:s folkrättsdag. Ursprungligen var det tänkt att jag skulle säga några ord där, men jag hoppas i alla fall kunna komma förbi och vara med om delar av den.

Försvaret av och utvecklandet av folkrätten är en viktig del av Sveriges utrikespolitik.

Men förmiddagen rymmer också ett möte med Mongoliets besökande utrikesminister Nyamaagiin Enkhbold. Han är i Europa i anslutning till det stora mötet i Hamburg på måndag, och passar på att besöka Sverige några dagar.

Inklämt mellan Ryssland och Kina har Mongoliet utvecklat en demokrati som är väl etablerad och med ett brett folkligt deltagande. Det förtjänar att uppmuntras.

På eftermiddagen bär det så av till Moskva för en middag i kväll med den nationelle säkerhetsrådgivaren Igor Ivanov. Det är mycket som står på dagordningen med Ryssland i dessa dagar.

Andnors klagan

På sina håll har man försökt att göra affär av olika ambassadörsutnämningar, och i dag var det ett förfärligt väsen på socialdemokraternas Berit Andnor i samband med att utnämningen av Jonas Hafström till ambassadör i Washington blev offentlig.

På socialdemokraternas tid var det alltför vanligt att statsråd som inte passade in av det ena eller det andra skälet dumpades på UD. I farans riktning om valet hade gett ett annat resultat låg väl att även Berit Andnor hade fått vandra den vägen.

Så är det inte längre. Jag skall inte säga att inte politiker kan vara kvalificerade, men som regel tänker vi rekrytera till de kvalificerade anbassadörstjänsterna ur kretsen av de mest kvalificerade inom UD.

Vid årsskiftet blev det plötsligt en lucka i Paris eftersom Frank Belfrage flyttade till Stockholm och blev kabinettssekreterare.

Rätt snabbt anmälde sig informellt ett antal kvalificerade ambassadörer till den posten. Till dem hörde Gunnar Lund i Washington. Vi utlyste inte tjänsten formellt – informellt skedde det ju i alla fall – men fastnade rätt snabbt för Gunnar.

Därmed uppstod frågan om efterträdare i Washington. Och det var långt innan vi ville att det skulle komma ut att Gunnar skulle flytta. Till en sådan tjänst finns det en 3-4 kvalificerade personer i UD som kan komma ifråga. Vi vägde under en tid de olika namnen fram och tillbaka innan vi stannade för Jonas Hafström.

Efter diskussion i partiledarkretsen informerade jag självfallet också Mona Sahlin. Och även socialdemokraternas Urban Ahlin var informerade på ett mycket tidigt stadium.

Allt detta var innan det var känt att Gunnar Lund skulle flytta från Washington. Men vi ville ha ett smidigt skifte utan alltför långa glapp eller perioder av osäkerhet. Och antalet kandidater som kunde komma ifråga var begränsat och i allt väsentligt känt.

Om detta för nu Berit Andnor ett förfärligt liv och talar om partipolitisering. Okunnigt.

Det var den regering som hon satt i som utnämnde Jonas Hafström till ambassadör först. Och när Gunnar Lund utan mer formella utnämningsförfaranden utnämnts till ambassadör i först Washington och sedan Paris har det inte hörts ett ljud från henne.

De är bägge väl kvalificerade och duktiga diplomater. Andnors okunniga klagan är just okunnig.

Blandad torsdag

Regeringssammanträde och allmän beredning som sedvanligt och brukligt är på torsdagsförmiddagar i Sverige.

Och sedan blir det en rik kollektion av olika ärenden att ta tag i under eftermiddagen.

Den fortsatta beredningen av den komplicerade frågan om möjligt deltagande i understödsstyrkan i Darfur kommer alldeles säkert att ta sin tid.

Vi kooordinerar den beredningen mycket nära med motsvarande process i Oslo – det kommer ju i så fall att handla om ett gemensamt norskt-svenskt förband.

Förberedelser för kommande arrangemang blir det också. I morgon har vi först UD:s folkrättsdag och därefter skall jag iväg till Moskva för att äta middag där.

I kväll blir det dock middag på UD med FN:s förra generalsekreterare Kofi Annan.

Det skall verkligen bli trevligt att ses igen – vi talades vid per telefon för någon månad sedan, men har inte setts sedan han lämnade sin position. Han är här för att på lördag ta emot ett pris av Olof Palmes minnesfond.

Hemma igen

Äntligen hemma efter en rätt steg flygning över Atlanten. Och halva sällskapet hann inte med anslutningen till Stockholm på Heathrow i London på grund av säkerhetskontrollerna där.

Sådan är världen numera.

Det blev i alla fall en mycket bra dag med samtal i Washington i går. Det ligger ett stort värde i att då och då direkt och omedelbart kunna gå igenom aktuella frågor på detta sätt.

Och det fanns förvisso frågor som förtjänar diskussion.

Mellersta Östern. Ryssland. Balkan och Kosovo. Sudan och Afrikas horn.

Hemma handlar det att gå igenom handlingar och få saker i ordning inte minst inför torsdagens regeringssammanträde. Vi får upp en del viktiga frågor för avgörande där.

Dag Två i Washington

Snart iväg för dagens serie av sammanträffande. Främst på State Departement med början med Condoleezza Rice and sedan fortsättning med ett antal av de andra nyckelpersonerna på departementet.

Och på eftermiddagen över till försvarsdepartementet Pentagon innan det börjar att bli dags att plocka ihop pinalerna och styra mot Stockholm igen. Det blir sista planet från Dulles-flygplatsen i riktning mot Europa.

Inrikespolitiken här just nu domineras av kompromissen förra veckan om immigrationspolitiken, men det finns en hel del som tyder på att den inte riktigt kommer att hålla.

Annars är det Irak som är i fokus. Samtal i Vita Huset i dag mellan kongressen och administrationen för att se vart man kan komma. Det leks mycket politik i frågan just nu.

Men solen lyser vackert över huvudstaden.

Dag Ett i Washington

Sent i säng efter en i sedvanlig ordning givande dag med samtal i Washington.

Efterdyningarna efter Fredriks besök här förra veckan är lika påtagliga som goda. Det noteras att vår regering har gett de transatlantiska relationerna en ny betydelse.

Och tvärs genom mina samtal här i dag går den förstärkta insikten om betydelsen av relationerna med Europa.

Tanken att USA kan göra allt själv är inte alls lika framträdande som för några år sedan. Och det finns starka förhoppningar på vad kombinationen av nya politiska ledningar i olika europeiska länder kan innebära.

Jag har farit fram och tillbaka mellan State Departement, finansdepartementet, senaten och Vita Huset – med sedvanlig lunch på Barnes & Nobles stora bokhandel i Georgetown – och avslutat med middag hos ambassadör Gunnar Lund i det fina svenska residenset uppe på Nebraska Avenue.

Där hade vi lyckats att samla en rätt betydande del av stadens intressantare tyckare och tänkare till en livlig middagsdiskussion om gemensamma strategiska utmaningar under de kommande fem åren.

Förvisso livlig. Ofta återvände diskussionen till Irak. Men nästan lika ofta till frågetecken om Rysslands framtid. Och ständigt till avvägningen mellan den s k mjuka och den s k hårda makten i både USA och Europa och behovet av bättre balans mellan dem bägge och över Atlanten.

I morgon väntar en heldag med tyngdpunkt i State Departement med mina diskussioner med utrikesminister Rice som inledning.

Tidigare gick det flera år mellan diskussioner mellan våra bägge länder på denna nivå.

Nu har det gått cirka ett halvår sedan senast.

Agenda i Washington

En strålande vacker morgon i Washington. Frukost blir det nog på ett lite enklare ställe över gatan. Mer atmosfär till en bråkdel av priset på hotellet.

Dagens viktigaste internationella möte här i Washington är sannolikt den strategiska ekonomiska dialogen med Kina som jag nämnt tidigare.

Presidenten har – efter att förra veckan ha tagit emot först Fredrik Reinfeldt och sedan Tony Blair – flytt staden och är nu nere på sin ranch i Crawford. Dit kommer i dag Nato:s generalsekreterare för diskussion om främst Afghanistan.

Själv börjar jag mina olika samtal i dag, men har de tyngsta med State Departement – främst Condoleezza Rice – först i morgon.

Hon var ju förra veckan i Moskva, och jag skulle tro att en del av våra diskussioner kommer att röra sig i den riktningen. Jag var ju samtidigt i Kiev, Odessa och Batumi.