En hel del

Då och då har det sitt intresse att titta på statistiken över denna blogg.

Den har haft – som framgår här på sidan – ca 3,3 miljoner besök sedan den drogs igång.

Inte så illa.

Och det som besökts är 1 830 blogginlägg som jag författat.

I den statistiken ingår dock också den tidigare engelskspråkiga versionen.

Dessa 1 830 inlägg från min sida har sedan föranlett ca 51 000 mer eller mindre väl avvägda kommentarer från olika besökare.

Onekligen en hel del.

Lugnare dag – men bekymmer i Israel

En lite lugnare dag i dag efter den mera hektiska i går – med svallvågor efter olika utvecklingar på Balkan och med beskedet från konstitutionsdomstolen i Turkiet.

Jag hade ett bra samtal med Turkiets utrikesminister Ali Babacan i går kväll efter beslutet. Han hade just stigit av planet från Teheran efter viktiga och besvärliga samtal där. Den iranska frågan står högt på den internationella dagordningen.

Och vi kommer att ses relativt snart igen för fortsatta diskussioner.

I dag framträder så Radovan Karadzic inför FN-tribunalen i Haag. Det är ett kort och formellt offentligt möte.

När den viktiga rättegången startar är skrivet i stjärnorna. Just nu går man igenom de olika åtalspunkterna för att se i vilket utsträckning de behöver revideras. Andra rättegångar kan ha gett nya fakta – och en ny chefsåklagare kan göra en annan bedömning.

Beskedet från Jerusalem att premiärminister Olmert lämnar sin position kom inte alldeles oväntat. Han hade med all sannolikt inte klarat det interna valet i Kadima-partiet i september.

Men för fredsprocessen är detta utan tvekan en allvarlig tempoförlust.

I Paris för två veckor sedan sade såväl premiärminister Olmert som president Abbas till mig att det fanns hyggliga möjligheter till någon typ av principöverenskommelse före det att FN:s generalförsamling möts i september.

Nu måste det nog dessvärre framstå som mer tveksamt.

Mer hårdföra röster i Israel kräver de facto ett stopp på förhandlingarna innan det finns en ny regering på plats – och de hoppas självfallet på en mer hårdför sådan.

Och till skiftet i Israel kommer självfallet valet och administrationsskiftet i USA. Bekymmersamt.

Stor tillfredsställelse

Det är med stor tillfredsställelse jag noterar att försöken att göra vad som var en till juridik förklädd kupp mot den valda regeringen i Turkiet tillbakavisats i dag.

Därmed finns åter förutsättningarna för en tydlig reformprocess i Turkiet.

Det är min förhoppning att regeringen Erdogan nu skall accelerera den nödvändiga demokratiska reformprocessen i landet.

Liten tuva stjälper stort lass

Alldeles självklart är besvikelsen stor efter gårdagens misslyckande för de globala handelsförhandlingarna i Genève.

En tröst i eländet är att EU företrädde en rimligt tydlig kurs – det finns dock de inom unionen som är mindre tydliga när det gäller betydelsen av en fri handel – och på alla sätt försökte medverka till en uppgörelse.

Sammanbrottet kom mellan USA, Kina och Indien – och vi har att se fram mot en bitter ordväxling när de försöker fördela skulden för sammanbrottet.

Det stödpaket för det egna jordbruket som den amerikanska kongressen – mot president Bushs vilja – antog tidigare i år bär utan tvekan en betydande del av ansvaret.

Men också vilja från Indien och Kina att bibehålla begränsningar som kanske inte var rimliga.

I slutändan var det en liten tuva som tilläts att stjälpa ett stort lass.

Men denna tuva fruktar jag att vi kommer att se komma tillbaka när vi på allvar tar oss an de globala klimatförhandlingarna.

Den amerikanska kongressen kommer att villkora allt med att Indien och Kina gör betydande medgivanden i olika avseenden – och dessa kommer att svara att bördan av anpassning och förändring skall ligga främst på de mer utvecklade ekonomierna.

Det var den tuvan som fällde lasset nu – och det är den tuvan som riskerar att bli än större i klimatsamtalen.

Annars sägs det mig att 95 % av alla frågor hade lösts – inklusive extremt besvärliga ”långkörare” som handeln med bananer.

Då var det extra tragiskt att denna motsättning tilläts att stjälpa hela paketet.

WTO-chefen Pascal Lamy säger att han inte har gett upp helt och hållet.

Vi ger honom allt stöd i möjliga fortsatt ansträngningar…

Semester?

Semester är ett ganska relativt begrepp i dessa dagar – men det ligger ju lite i ämbetets natur.

Dagen har börjat med en intervju med BBC World Service med anledning av att Radovan Karadzic anlänt till FN-fängelset i Schveningen utanför Haag i Holland.

Som vanligt underströk jag betydelsen av att den kommande rättegången sköts på ett professionellt sätt, och av att också frågan om Radko Mladic på ett eller annat sätt bringas till avslut.

Sedan har jag fortsatt med samtal föranledda av utvecklingen i och kring Turkiet.

Snart kommer den Höge Representanten i Bosnien Miroslav Lajcak på besök för att över lunch diskutera hur vi skall se på Bosniens framtid – och inte minst den kommande internationella rollen.

Hur eftermiddagen efter det kommer att gestalta sig återstår att se.

Jag skall tala med Ewa Björling om konsekvenserna av misslyckandet i Genève i går – finns det någon möjlighet att trots allt rädda ett avtal?

Och dessutom har jag lovat att delta i en radiodiskussion om utvecklingen i Georgien.

Jag träffade ju i förra veckan bl a Matt Bryza från Washington innan han reste till Tbilisi och Sukhumi för att försöka att förbereda någon form av ”proximity talks” under den närmaste tiden. I Berlin driver man på – om än kanske inte alltid med alldeles realistiska och balanserade utgångsåunkter.

Men alla försök att förhindra krig och att värna Georgien måste välkomnas.

Och sedan händer det alldeles säkert någonting annat också…

Havererat?

Nyhetsbyråer hävdar just nu att världshandelssamtalen i Genève – efter sju år av intensiva förhandlingar – skulle ha havererat.

Det är i så fall utomordentligt dåliga nyheter.

I ett känsligt läge behöver den internationella ekonomin ökad tillförsikt för framtiden – ett misslyckande i Genève riskerar i stället att föra oss in i en ond cirkel av ökande problem och utmaningar.

Värna Turkiets demokrati

Samtidigt som Turkiet aktiverar en spännande och konstruktiv utrikespolitik i en rad olika frågor – samtalen mellan Syrien och Israel är bara ett exempel – går landet in i en djupgående inrikespolitisk kris.

Och den har många delar. Hur det bestialiska terrordådet i Istanbul i söndags – med nu 17 döda – passar in i bilden återstår att se.

Men främst handlar det om ett äldre auktoritärt etablissements försök att vräka åt sidan den öppna modernisering och demokratisering som AK-partiet och dess ledaren Recep Tayyip Erdogan står för.

Just nu utreds i Turkiet den s k Ergenekon-affären. Det handlar om ett anmärkningsvärt försök av en grupp som t o m inkluderar tidigare högt uppsatta generaler att åstadkomma kaos och kupp i landet för att bli av med AK-partiet. Det förefaller som om inte ens politiska mord har varit dessa mörkrets krafter främmande.

Samtidigt pågår det mer öppna försöket till juridisk kupp genom ett förfarande mot AK-partiet och många av dess ledande företrädare i konstitutionsdomstolen. Inom de närmaste veckorna kommer ett beslut – och det kan mycket väl leda till att partiet förbjuds och Erdogan avsätts som premiärminister.

Grunderna för detta är intill ytterligt lösa. Ingen tycks ta den juridiska delen av detta på allvar – det handlar om ett till juridik förklätt försök till politisk kupp.

Självfallet kommer detta att få konsekvenser. Som ordförande i ministerkommittén i Europarådet kommer jag att ha en skyldighet att reagera. Samma sak gäller självfallet den Europeiska Unionen.

Men vårt agerande kommer att styras av vår önskan att hjälpa Turkiet och dess demokrater tillbaka till en tydlig europeisk reformväg. Att 47 % av väljarna i fjolårets val röstade på AKP kan inte negligeras – och allt tyder på att partiet skulle stå starkt i ett eventuellt nyval i år.

Kring dessa frågor utväxlas åtskilliga tankar mellan europeiska huvudstäder dessa veckor. Vi kommer inte att stå handfallna inför utvecklingen.

Och vi kommer att agera med kraft för att försöka värna Turkiets demokrati mot olika kuppmakare – och det alldeles oavsett vilken dräkt de råkar vara klädda i eller vilken väg de väljer.