Från Shanghai till Shandong-provinsen

QUFU: Efter dygnen i Shanghai har jag nu efter en resa på ca tre timmar med det moderna, snabba och bekväma tåget anlänt till staden Qufu.

Med ca 650.000 invånare är det den tredje största staden i den Shandong-provins som ju har ca 95 miljoner invånare och därmed större än alla europeiska länder med undantag av Ryssland.

Mest känd är dock staden Qufu för att vara filosofen Konfucius födelsestad, och staden och bygden har därför spelat en betydelsefull roll i den kinesiska historien sedan lång tid tillbaka.

I kväll träffar jag så ledningarna för såväl staden Qufu som närbelägna Jining, och större delen av dagen i morgon kommer att tillbringas här i provinsen med besök på bl a SKF:s nyinvigda produktionsanläggning.

Jag har därmed en möjlighet att få en lite bredare bild av utvecklingen i Kina innan jag i morgon kväll fortsätter till Beijing och på tisdag morgon har överläggningar där med utrikesminister Wang Yi.

Diskussionerna under gårdagen med Stockholm China Forum, med Shanghais institutet för internationella studier som god värd, var i sedvanlig ordning spännande.

Det var vårvintern 2007 som vi i Sigtuna inledde denna serie av informella möten som sedan dess ägt rum två gånger om året och alltid samlat en intressant krets av olika bedömare.

När vi började var tanken att försöka överbrygga skillnader i synsätt vad gällde utvecklingen i Kina mellan USA och Europa, och diskussionerna då i Sigtuna visade sannerligen att sådana skillnader fanns.

Men det var då det. Nu har de olika synsättet kommit mycket närmare varandra, utvecklingen i Kina har gått vidare och det sedan ett antal år tillbaka varit självklart att ha ett allt större antal kinesiska deltagare i våra diskussioner.

Och erfarenheterna av detta vårt andra möte i Kina var så positiva att det väl nu är sannolikt att mötena i framtiden kommer att åtminstone en gång om året äga rum här.

Bredden och kvaliteten på det kinesiska deltagandet i våra diskussioner har också utvecklats på ett högst påtagligt sätt. Att det växer fram en bred flora av tankesmedjor och motsvarande institutioner, ofta nära knyta till olika delar av den kinesiska statsapparaten, har varit av stor betydelse.

För några år sedan var det oftast en steril partilinje som mer eller mindre mekaniskt presenterades.

Ett och annat sådant återfall kan förvisso fortfarande förekomma, men nu handlar det till dominerande del av öppna diskussioner där olika perspektiv kan brytas mot varandra. Det är en väsentlig förändring som skett i detta avseende.

Sedan partikongressen hösten 2011 är det Xi Jinping som tagit över den yttersta makten i Kina, och det anses att han gjort det mer bestämt och tydligt än vad de flesta bedömare trott.

Och på det s k tredje plenarsammanträdet förra hösten drogs det ju upp riktlinjer för inte obetydliga ekonomiska reformer. Politiskt har det dock inte blivit några reformer, och det är snarare så att utrymmet för avvikande åsikter i centrala frågor och för det civila samhället har blivit allt snävare.

En del vill förklara detta med att den nya ledningen vill skaffa sig manöverutrymme för de ekonomiska reformer som skall komma, men om så är fallet vet vi inte i dag. Av det som skisserades i höstas har det ännu så länge inte blivit så mycket som omsatts i verkligheten.

Den tidigare hisnande snabba tillväxten av den kinesiska ekonomin – kring 10% kontinuerligt under tre decennier – mattas nu påtagligt av, och det är inte svårt att hitta kinesiska bedömare som ser med betydande bekymmer på utvecklingen framöver.

När jag träffade företrädare för svenska företag i Shanghai tidigare i dag var tongångarna mindre pessimistiska, men man strök under att detta nu är en tuffare, mer krävande och dyrare marknad än för ett antal år sedan.

Med den tyngd Kina har i den globala ekonomin är det dock en marknad som man helt enkelt måste vara på.

Och möjligheterna är betydande. Inte minst tror jag att Sverige kan visa på ett miljömedvetande och miljöteknologier i bred bemärkelse som kommer att bli allt viktigare i detta land där miljöutmaningarna raskt håller på att bli bland landets allra svåraste.

Åtskilligt av våra diskussioner i går ägnades dock åt olika internationella frågeställningar. Även om det kinesiska perspektivet kanske framför allt är regionalt växer ju landets globala roll i takt med att dess ekonomiska tyngd märks alltmer.

Lika påfallande som oroande är de växande spänningar man nu ser mellan Kina och Japan.

Att inte minst premiärminister Abe i Japan gjort misstag i umgänget med landets historia är dessvärre ovedersägligt, men samtidigt är det svårt att undvika intrycket av att Kina medvetet överexploaterar detta för syften som kanske är mer inhemska.

Det finns dock tydliga möjliga konflikter vad gäller främst öar i Östkinesiska Havet, och i ett läge där misstron är hög skall inte risken för missbedömningar i kritiska lägen underskattas. Amerikanska företrädare i våra diskussioner uttryckte sig med stor oro.

Från europeiskt och amerikanskt håll pekade vi på de risker som finns på den koreanska halvön.

Regimen i Pyongyang må utåt ge intryck av betongliknande stabilitet, men vad som finns bakom denna yta vet egentligen ingen, och den historiska erfarenheten är ju att regimer som dessa ibland är ytterst sköra.

En snabb regimkollaps på den koreanska halvön, och hur en sådan skulle hanteras, tillhör de frågor som det inte är utan svårigheter som man får kinesiska företrädare att börja diskutera.

Men sammanfattningsvis var det ett mycket bra och givande möte. Om i alla fall det var alla de olika företrädarna från Kina, USA och olika EU-institutioner och länder överens om när vi skiljdes åt i går.

Men nu är det Shandong-provinsen som gäller – även om samtalen hemåt om olika aspekter på utvecklingen i Ukraina fortsätter att vara i fokus.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: