Det bästa och det sämsta i Tuzla

BRYSSEL: Som väntat blev situationen med Ukraina och det Östliga Partnerskapet liksom värdering av utvecklingen i Egypten stora och viktiga frågor vid vårt utrikesministermöte här i dag.

Men därtill kom en diskussion om situationen i Bosnien som kom att fortsätta på den middag vi haft i kväll med utrikesministrar från de olika kandidatländerna. Där satt ju även Serbien, Montenegro, Makedonien och Turkiet runt bordet.

I diskussionen om Ukraina noterades att efter toppmötet mellan EU och Ryssland här i Bryssel den 28 januari har vissa av de ryska ekonomiska åtgärderna mot Ukraina skärpts.

Och det är också tydligt att propagandakampanjen mot EU och det Östliga Partnerskapet i ryska kontrollerade media trappats upp ytterligare under den senaste tiden.

Vart president Yanukovich politiskt är på väg är inte lätt att veta. Vi gjorde emellertid mycket klart att försök att med våld och repression möta oppositionen kommer att leda till tydliga åtgärder från EU:s sida.

Och det är ett budskap som berörda personer bör veta om.

För EU:s del gäller att vi kommer att fortsätta arbetet för en fredlig, demokratisk och europeisk lösning på krisen i Ukraina.

Men vi är realistiska nog att inse att krisens grund är den ryska ledningens försök att bromsa och kullvälta den mer europeiska kurs som den ukrainska ledningen i full enighet hade slagit in på.

Vad gäller Egypten enades vi om slutsatser som ju målar situationen i landet i de dystra färger som situationen tyvärr nödvändiggör. Utvecklingen i landet går inte åt rätt håll.

Tydligt säger vi att politiska partier och grupper som avvisar våld och accepterar demokratiska principer inte får hindras att arbeta eller delta i val.

Den formuleringen handlar inte enbart om det Muslimska Brödraskapet och det närstående politiska partiet, utan också andra grupper som nu är föremål för allt hårdare restriktioner på sin verksamhet.

Diskussionen om Bosnien kommer säkert att fortsätta, men för mig är det intressant att konstatera att det vi nu ser tog sin början i Tuzla i norra Bosnien, och det tog sitt tag innan det spred sig till Sarajevo och andra städer.

Tuzla är en stad och region med lite annorlunda historia och karaktär.

Här bevarades länge – om man spetsar till saken – lite av det bästa av gamla Jugoslavien, men här bevarades än längre – och det är roten till det vi nu ser – något av det sämsta.

Men det bästa menar jag att vi länge såg politiken i Tuzla som relativt fri från det nationalistiska gift som dominerade på så många andra ställen. Den politiska ledningen i Tuzla, med SPD-partiet alltid dominerande, lyftes under lång tid ofta fram som ett politiskt föredöme.

Men med det sämsta menar jag en grundläggande oförmåga att ta itu med uppenbara och allvarliga ekonomiska problem. Man satt helt enkelt fast i mentalitet och strukturer från en sedan länge passerad tid, och det i ett område dominerat av en tung gammal socialistisk industristruktur.

Till slut var det inte några nationalistiska känslan som bubblade över, utan frustration över en allt sämre ekonomisk och social utveckling, och över de ofta tillbakablickande politiska strukturernas impotens när det gällde att åstadkomma förändring och förbättring.

När detta är sagt skall självfallet tilläggas att Bosnien förvisso har andra problem också. Statskonstruktionen, och det i all synnerhet i den muslimsk-kroatiska s k federationen, är allt annat än idealisk.

Men det som började i Tuzla skall nog betraktas en hel del ur det Tuzla-perspektiv jag försökt att skissera här.

I morgon inleder jag här i Bryssel med mer informella diskussioner om det Östliga Partnerskapet, fortsätter med att träffa FN:s Nikolay Mladenov om utvecklingen i Irak, får lite tid med Catherine Ashton om bl a observationer från mitt besök i Iran och flyger sedan tillsammans med mina danska och finska kollegor Martin Lidegaard och Erkki Tuomioja till Reykjavik för att där möta alla Nordens utrikes- och försvarsministrar.

En middag med vänner i Reykjavik kan aldrig vara fel…