En dag i Timbuktu

TIMBUKTU-BAMAKO: I det lilla FN-målade, ukrainskt-ägda och svensk-byggda Saab 340-flygplanet är jag nu på väg tillbaka över det ödsliga landskapet längs Niger-floden ner mot huvudstaden Bamako efter en fascinerande dag i den mytomspunna ökenstaden Timbuktu.

Och det var självfallet alldeles avgörande att komma också hit för att få en bild av situationen, konflikten och fredsoperationen i Mali.

Dagen var förvisso fortfarande ett besök i Mali, men på många sätt var det ändå ett besök i en helt annan värld.

Det var i början av april 2012 som rebellgrupper erövrade också denna mytomspunna karavan- och ökenstaden som en del av den offensiv som redan gett dem kontroll över orterna Kidal och Gao.

De tre regionerna här omfattar ca två tredjedelar av landets yta, men här finns bara en bit under 10% av dess befolkning, med de tre nämnda orterna som de enda som kommer längre än klungor av lerhus och enstaka utspridda brunnar i det enorma ökenlandskapet.

Timbuktu är en stad med rik och fascinerande historia.

Innan portugiserna upptäckte konsten att segla också runt Afrika var det under århundraden enbart genom karavanerna genom Sahara som det fanns kontakt mellan Europa och Afrika bortom Medelhavsområdet.

Här forslades guld från västra Afrikas rika förekomsten upp till Europa, och handeln var säkert utomordentligt lönsam för dem som klarade av de enorma påfrestningar som de stora karavanerna genom det väldiga Sahara innebar.

Timbuktu var en av de centrala platserna i denna handel. Då nådde armar av Niger-floden fram till staden, men nu ligger staden ca 15 km norr om flodbädden.

Timbuktus berömda moskéer i sand och lera byggdes på en tid som vi i Sverige förknippar med den Heliga Birgitta, och de renoveringar i dess mest berömda moské som de visade för mig var samtida med Gustav Vasa:s trontillträde.

Staden var under dessa århundraden ett centrum inte bara för handel – det var här kamelerna mötte kanoterna – utan också för islamsk undervisning och bildning.

Dess ovärderliga skatter av handskrivna manuskript tillhör det som jihadisterna försökte att förstöra, men till betydande del misslyckades med.

Månaderna under vad som ju kallas ockupation var månader som beskrivs i termer av skräck, förtryck och förstörelse.

Mer nationalistiska organisationen MNLA – som ju i april 2012 utropade hela området som den självständiga staten Azawad – trängdes snart undan av mer fundamentalistiska grupper.

Och denna stad av djup islamsk bildning och tradition drabbades av jihadistisk terror och förtryck. Vi såg en del av de gamla och viktiga gravar – staden beskrivs som staden av 322 helgon – som förstörts.

Det var de franska styrkorna i början av förra året som befriade staden igen.

Men vägen tillbaka till verklig fred är inte enkel.

Jag besökte Timbuktu i sällskap med också FN-operationen MINUSMA:s chef Albert Koenders, och gemensamt träffade vi inte bara stadens och regionens ledning, utan också olika företrädare för civilsamhället.

Inte minst var det imponerande att lyssna på dess mycket aktiva kvinnor.

Och alldeles självklart diskuterade vi i detalj FN-operationens olika utmaningar i området.

De skall sannerligen inte underskattas.

Betydande delar av stadens förr blandade befolkning har inte återvänt. De som flydde söderut i samband med jihadisternas intåg har gjort det till betande del.

Men de araber och tuareger som av fruktan för represalier flydde när de franska styrkorna kom har gjort det i betydligt mindre utsträckning.

I detta ligger betydande långsiktiga risker.

På andra sidan gränsen till Mauretanien finns ca 66.000 flyktingar från konflikten i olika läger, och det är inte svårt att se riskerna för en successiv radikalisering i delar av dessa.

Viktigt är också att stadens ekonomi börjar utvecklas igen.

Här var ett centrum för inte bara handel utan också hantverk av stor betydelse för hela denna del av Sahara. Turismen hade också successivt blivit en annan viktig inkomstkälla.

Men nu klagades bittert över en fattigdom som upplevdes som allt mer trängande. Och till detta skall läggas torkan som varit svår, skördar som fallit bort och boskap som därför inte klarar sig längre.

Vad som pågår i det väldiga området norr om Timbuktu är inte lätt att veta.

Traditionella stråk genom öknen kan säkert utnyttjas av grupper som rör sig fram och tillbaka t ex mellan lägren i Mauretanien och de områden i regionen Kidal längre österut där den maliska staten än så länge knappt finns alls och där säkerhetsläget i bästa fall kan beskrivas som skört.

Successivt etablerar sig nu MINUSMA i området.

En en bataljon från Burkina Fasso svarar för säkerheten på flygplatsen och i staden och vissa andra punkter i regionen.

Och den politiska och humanitära delen av FN-operationen byggs successivt ut. Vi diskuterade dess olika utmaningar också när det gäller mänskliga rättigheter och den humanitära situationen.

Men det kommer att ta tid för den maliska staten att fullt ut återvända till dessa områden, vinna allas förtroende och bygga en stabilitet som förhindrar nya utbrott av oroligheter här av den art som landet sett minst tre gånger sedan sin självständighet.

Denna resas syfte har ju för min del inte minst varit att få ett bättre underlag för att ta ställning till den förfrågan vi fått från FN om att utöka vår medverkan i MINUSMA.

Och besöket i Timbuktu gav onekligen nya dimensioner till de bedömingar som vi måste göra i den frågan.

Jag skall nu redovisa till regeringen, men också informera utrikesnämnden när den sammanträder på Slottet på tisdag morgon.

I Bamako går nu mitt program sakta mot sitt slut.

Men innan vi sätter oss på planen som successivt tar oss hem till Stockholm blir det mottagning på Sveriges Ambassad här med möjlighet att också träffa de olika svenskar som i olika funktioner och egenskaper verkar här i Mali och Bamako.

Och det kommer alldeles säkert att ge ytterligare värdefulla informationer och viktiga intryck.

4 kommentarer till En dag i Timbuktu

  1. ture sjolander skriver:

    Tack for en balanserad redogorelse!

    Hoppas folket som traffas pa slottet tidig morgon agnat natten till att varsamt studera den nyligt signerade konstitution inom MINUSMA.

    Att betrakta detta torra helvetes bakgrund av 332 helgon och en flodgren som overgav naringen for folket har pa sin hojd nu bara blivit ett slags museum eller sandslott for turism, om ens det.

    11.000 FN soldater kan med all sakerhet inte omstrukturera naturens grymma forutsattningar pa denna yta utan endast minimera valdriskerna som foreligger. Det ar alltsa ingen langsiktig losning pa foreliggande problem.

    Det ar minsann en svar uppgift att deltaga i, med som du papekar, har sa grava och manga dimensioner.
    En misar utan like pa en plats dar overlevnadsforutsattningarna barskrapats av naturens moder redan.

    En typisk plats pa jorden dar Lagen blir att Ta Lagen i Egna hander.
    Hur att stabilisera en sandstorm?
    66.000 sandkorn redan drivna mot Mauretanien..
    .
    Fysiskt vald kan aldrig fa tillatas att bli en naringsgren for ego maniacs.

    Catch 22!

  2. ture sjolander skriver:

    Nomadism har aldrig varit storre an i var ”egen” tid!
    Megaproportioner 21th Century.
    Nu kallar vi det ”Flyktingsstrommen”.
    Vald kan aldrig stabilisera detta naturens fenomen.
    ”Stay where you are, go home again”
    Hur stoppar ”vi” en mental Tsunami? (eller en ”NY” istid)
    Tid att syna:
    ”ECOWAS”

    Bruce Chatwin Songlines.

  3. carlw8 skriver:

    Reblogga detta på Carlw8's Blog.

  4. carlw8 skriver:

    Rehabilitering av Universitetet i Timbuktu

    Jag hoppas kunna engagera intresserade personer i återupprättandet av Universitetet i Timbuktu. Det grundades av en muslimsk kvinna på 1400-talet och kan vara utgångspunkt för att beskriva/ fånga komplexiteten och dynamiken i Västafrika där många stammar mer eller mindre samsas om naturresurserna. Om befintlig kompetens organiseras och struktureras i form av återupprättandet av universitetet – så kan solenergi, ökenforskning, etnobotanik användas på ett strategiskt sätt för att hjälpa folket i Mali ur fattigdom, förebygga periodvis undernäring och till viss del førebygga ytterligare konfliker om relevant folkligt deltagande och t ex ”participatory rural appraisal” inkluderar olika perpektiv, kunskap och kompetens. I Kina har man t ex haft ett Institut för ökenforskning med lokala stationer länge och delvis lyckats stoppa ökenutbredningen. Rapporter om undernäring i Tibet ses dock ibland i viss mediebevakning

    Förslag: Samarbete med Ångström Solar Centre i Uppsala och BHU (Banares Hindu University) i Indien angående solenergi som kan spjälka vatten till syre och väte. BHU har utvecklat prototyper av vätgasdrivna autorickshaws med effektivare verkningsgrad på bränsleceller med lantanum som absorberar den annars explosiva gasen på ett säkert sätt. Ett samarbete bör intressera svenska forskare företag för framtida industri av miljöfordon.

    Växter i öknen som tål extrem torka i Mali kan delvis rädda situationen under år av torka liksom en välorganiserad lagring, fördelning och logistik. Stor kompetens på området finns ofta lokalt och behöver många gånger former för mer gränsöverskridande och effektiv samverkan.

    Den s k ”Jesu törnekrona” är en av många ökenväxter med ätliga delar och även medicinsk användning. Mediciner ur ökenväxter har utvecklats traditionellt och i modern forskning i både Afrika, Amerika och Asien.

    1991 liftade jag ner genom Algeriet till Mali, samlade fröer från olika ökenväxter, planterade i samarbete med lokala skogsmyndigheterna några tusen träd och små buskar med lokal artsammansättning liknande den som kan ha funnits innan ökenutbredningen. En kinesisk sandstabiliseringsteknik som går ut på ett rutsystem av halm applicerades innan planteringen för att säkerställa etablering av plantorna vars rotmassa på sikt övertog den sandstabiliserande funktionen. Arrangemanget av planteringen vinkelrätt mot huvudvindriktningen i dubbla rader med alternerande höjd gjorde att näringsrikt damm (fosfor och kalium) ovanifrån avsatte sig och bildade en mikrofytisk skorpa av blågrönalger som binder näringsämnet kväve initiellet. Tillsammans med blad som genom åren föll från vegetationen har en matjordsbildning på 10 cm under en 30-årsperiod blivit verklighet. Mikroklimatet förbättras med ökad biomassa och djurlivet återvänder. En balanserad betning av husdjur som kameler och getter kan i lagom dos stimulera tillväxten (s k kompensatorisk tillväxt). Infrastruktur, bebyggelse och odlingar med ekonomiskt värde kan med fördel skyddas av dessa planteringar. Lokalt anpassad artsammansättning är också nyckeln till att dessa planteringar ska fungera utan underhåll på sikt, liksom ett välorganiserat, rättvist fördelad resursanvändning från lokal regering så att olika stammar känner sig nöjda

    För att förebygga att träd och buskar används till bränsle/ ved så finns många varianter på solspisar som är enkla och billiga att tillverka samt använda. Solar Cookers International i U S A är t ex en organisation som har tillhandahållit ritningar, kunskap inom området. Man kan söka vidare på Internet för mer konkret information. Sol-camping-kök i frilufts-sammanhang och till husbehov under sommaren även i Sverige kan vara radikalt effektivare resurshushållning. Utveckling av gammeldags koklådor under kväll/ natt är ytterligare energi-smartare.

    En av de viktigaste faktorerna till långsiktig fred och stabilitet är självförsörjning av mat hus och kläder, samt som min morfar föreslog kanske en helt egen valuta för dessa grundläggande förnödenheter skulle kunna behövas i kriser orsakade av spekulativa värden, korruption, exploatering och orättvis fördelning

    i världen som helhet liksom i Västafrika

%d bloggare gillar detta: