På väg till Bamako

PARIS: Nu mellanlandning här – dagens andra – på den rätt långa vägen från Stockholm till Mali:s huvudstad Bamako. Dit borde jag komma sent i kväll.

Och jag kommer att tillbringa dr närmaste två dygnen i Mali främst för att se på FN:s och EU:s olika men samverkande fredsinsatser här men självfallet också med de bilaterala förbindelserna i fokus.

Sverige har haft en biståndsrelation med Mali sedan i alla fall 2000, och 2010 uppgraderade vi vår närvaro här till en full ambassad.

Mali är ett av världens allra fattigaste länder – på FN:s Human Development Index hamnar man på plats 182 av 187 länder – men sågs då som något av ett mönster av demokrati i såväl Afrika som den muslimska världen.

Men i januari 2012 utbröt ett upprop i landets norra delar, och mot mitten av året hade kombinationen av grupperingar mer inriktade på områdets självbestämmande eller självständighet och mer jihadistiska grupperingar fått kontrollen över två tredjedelar av landets yta.

I grunden låg ett missnöje hos områdets befolkning, inte minst de tuareger som lever i stora delar av Sahara, och detta kom dels att förstärkas av torkan sedan 2011 och dels att utnyttjas av också al Qaeda-anslutna grupper som etablerat sig i landet.

Ett inflöde av personer från Libyen efter Khaddafi-regimens fall spelade säkert också sin roll.

När upproret i januari 2013 hotade huvudstaden Bamako i landets södra delar ingrep Frankrike militärt. Där hade då den tidigare konstitutionella regeringen avsatts i en militärkupp i mars 2012 som hade sin grund i missnöjet med oförmågan att möta utmaningen från norr.

Den snabba franska interventionen stabiliserade läget, men uppgiften att skapa fred är självfallet mer långsiktig.

Ett avtal mellan regeringen och olika upprorsgrupper ingicks i juni förra året, och enligt detta skulle mer formella fredsförhandlingar ha inletts senast i november.

Under 2013 har president- och parlamentsval hållits i ordnade former, vilket innebär att den konstitutionella ordningen återställts, samtidigt som FN:s fredsoperation MINUSMA börjat och EU:s militära utbildningsmission EUTM kommit på plats.

Vissa franska styrkor finns dessutom fortfarande kvar.

Så långt förefaller allt mer eller mindre gott och väl.

Och situationen i landets södra delar rapporterats som stabil och förbättrad.

Men mer ordnade fredssamtal i norr har ännu inte kommit igång, situationen i områdets olika delar är fortfarande mycket besvärlig, och sedan i höstas finns det tecken på ny om än sporadisk aktivitet av olika väpnade grupper i området.

Utmaningen i norra Mali är en del av den bredare regionala utmaningen i hela det enorma s k Sahel-området alldeles söder om Sahara i Mauretanien, Mali, Niger och Tchad, men med tydliga beröringar med södra delarna av Algeriet och Libyen liksom konfliktfyllda Darfur-området i Sudan.

I hela detta enorma området ser vi också hur ett ändrat klimat ökar trycket på redan mycket knappa resurser och leder till akuta problem med vad gäller möjligheterna att överleva.

I norra Mali sägs t ex 40% av befolkningen vara beroende av livsmedelshjälp, och såväl FN som EU har stora hjälpprogram med Sverige som en av de mest betydelsefulla finansiärerna.

I området opererar nu dessutom olika mer eller mindre terroristiska grupperingar, med AQIM som den som oftast nämns, men också med andra som på ett eller annat sätt knoppats av.

Och detta är grannskapet till det omedelbara grannskapet för vår Europeiska Union med allt vad detta innebär av utmaningar när det gäller humanitära insatser, flyktingströmmar eller rena säkerhetsproblem.

Det är därför som fredsinsatserna i Mali handlar om betydligt mer än bara Mali. De skall ses som en del av de samlade insatserna i ett område vars fred och stabilitet är av tilltagande betydelse också för oss.

Det är frågor kring allt detta som kommer att stå i centrum för mina två dagar i Mali. Jag ser fram mot intressanta samtal.

Mitt på dagen måndag är det tänkt att jag skall vara tillbaka i Stockholm igen.

2 kommentarer till På väg till Bamako

  1. carler skriver:

    Skyll inte på klimatet. Det har snarare blivit grönare. Se http://blogg.dn.se/framstegsbloggen/2014/02/14/om-oknarnas-forgroning/

  2. carler skriver:

    Läs gärna om ”Myten om ökenspridning” i DN

%d bloggare gillar detta: