Om PM 2,5 och gemensamma utmaningar

BEIJING: Nu går denna min sista dag i Kina denna gång mot sitt slut, och tidigt i morgon bitti bär det av ut till flygplatsen för att ta ett plan till Tokyo och de samtal jag kommer att ha där i morgon och på torsdag.

Och det är verkligen hög tid jag kommer dit. Mitt senaste besök där var så sent som 2007.

Min dag här inleddes med mer officiella överläggningar med utrikesminister Wang Yi och hans medarbetare på utrikesdepartementet här.

Och det blev ett bra samtal som spände över ett brett fält och där inga frågor av betydelse lämnades utanför.

De bilaterala relationerna mellan våra bägge länder är goda. Även om jag inte varit här sedan senhösten 2012 var det inte mindre än sex andra statsråd som var här under 2013.

Och det är viktigt. Kina är ett land vars såväl ekonomiska som politiska betydelse fortsätter att växa på ett mycket påtagligt sätt, och då är det naturligt att vi på olika sätt fördjupar både dialogen och samarbetet.

Det gäller i synnerhet när det finns frågor där våra perspektiv skiljer sig åt.

Synen på frihet i olika avseenden är ju en uppenbar sådan fråga. Kina är som bekant en enpartistat med betydande inskränkningar i dessa avseenden.

Men det finns åtskilliga andra frågor där det finns betydligt mer av samsyn.

Med såväl utrikesminister Wang Yi som med företrädare för andra delar av det officiella Kina har jag i dag diskuterat en rad av de frågor som står på den globala dagordningen.

Och det här gällt allt ifrån situationen i Afghanistan över de nukleära förhandlingarna med Iran till de utmaningar vi alldeles uppenbart står inför i den globala klimatpolitiken.

Situationen i relationerna till Japan, Nordkorea och olika intressen i såväl Syd- som Östkinesiska Havet har alldeles självklart kommit att uppta betydande tid.

Det har varit öppna, intressanta och konstruktiva samtal.

Och jag satte värde såväl på att träffa ordföranden i folkkongressens utrikes- och försvarsutskott Fu Ying, som jag känner väl sedan tidigare, som på diskussioner med företrädare för den centrala militärakademin.

Miljö- och klimatfrågor hade alldeles säkert funnits med i mina samtal under denna resa under alla omständigheter, men de har fått en mer central plats genom den alldeles uppenbara miljöutmaning som de akuta luftföroreningarna över norra Kina nu utgör.

Under resan har jag publicerat motsvarigheten till tweets på det kinesiska systemet Weibo, som har ca en halv miljard användare, och när jag i dag på morgonen kommenterade också luftsituationen i Beijing just nu tog det eld.

Det blev snabbt åtskilliga hundra tusen besökare, och mitt lilla inlägg och reaktionerna på det kom att tas upp såväl i den ledande tidningen Folkets Dagblad som av den officiella nyhetsbyrån Xinhua.

Det, om något, visar hur viktig denna fråga är.

Förekomsten av skadliga små partiklar i luften mäts med ett mått som kallas PM 2,5. Det torde i Sverige vara förbehållet en mycket liten krets att hålla reda på detta, men här i Kina i dessa dagar är det radikalt annorlunda.

Medan EU-länderna strävar efter att PM 2,5-värdet över en period inte skall överskrida 25, och man här har ett officiellt mål att det 2017 inte skall ligga över 60, har mätningarna här under dagen krupit upp en bra bit över 400.

Och då börjar det bli direkt farligt om man inandas det under en längre tidsperiod.

När den kinesiska folkkongressen i nästa vecka samlas till sitt årliga och säkert väl planerade möte kan man utgå från att detta kommer att bli en av de alldeles dominerande frågorna.

Jag har haft anledning att säga att det vi nu ser sannolikt kommer att fördjupa förbindelserna mellan Sverige och Kina. Utan att säga att vi är perfekta i allt har vi dock ett kunnande och teknologier i dessa avseenden som skulle kunna vara värdefulla för Kina när man nu på än större allvar försöker att ta sig an dessa utmaningar.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: