Bryssel, Reykjavik och Bamako

STOCKHOLM: När detta skrivs vet jag ännu inte resultatet av folkomröstningen i Schweiz i dag om huruvida man skall förbli ett land öppet för andra européer eller ej.

Men dess utgång är av stor betydelse för landets plats i Europa.

Relationen till EU är inte okomplicerad efter det att man i en folkomröstning 1992 sade nej till den status som i dag bl a Norge har, men ett nej till den fria rörligheten i Europa skulle självfallet komplicera saken ytterligare.

Tidigt i morgon bitti ger jag mig iväg till Bryssel för möte under dagen med EU:s utrikesministrar och sedan middag på kvällen med utrikesministrarna från de olika kandidatländerna.

Med all sannolikhet kommer – som jag tidigare skrivit – Ukraina och Egypten att bli de dominerande frågorna under måndagens möte.

Och på kvällen kommer utvecklingen på Balkan liksom relationerna till Turkiet att vara frågorna i centrum för samtalen.

På tisdagen fortsätter jag i Bryssel bl a med en diskussion mer European Council on Foreign Relations om hur vi skall se på det Östliga Partnerskapet i det lite längre perspektivet. Nästa toppmöte kommer ju att äga rum i Riga i maj 2015, och tills dess är det faktiskt inte särskilt lång tid.

Detta år riskerar ju EU att vara tämligen upptaget av valet till Europaparlamentet och tillsättandet därefter av bl a en ny kommission. Den processen riskerar dessutom att bli tämligen så komplicerad.

Längre österut kommer vi detta år att se hur den s k Euroasiatiska Union som man vill bygga på den nuvarande tullunionen, och i vilken man alldeles uppenbart vill ha med också Ukraina, kommer att börja ta form. Tanken är ju att den skall träda i kraft vid årsskiftet.

På tisdag eftermiddag flyger jag så till Island för det möte med de nordiska utrikes- och försvarsministrarna som kommer att äga rum där.

På kvällen har vi möte och middag i Reykjavik, men på onsdagen är vi ute på den stora flygbasen vid Keflavik där nu flygplan från Sveriges, Finlands och Norges flygvapen övar gemensamt.

Detta är ju en övning som sprungit fram ur de senaste årens diskussioner om ett förstärkt säkerhetspolitiskt samarbete i Norden, och som jag hoppas att det skall bli möjligt att fortsätta under kommande år.

Det är sju Gripen-flygplan från F21 i Luleå som är det svenska bidraget till den omfattande övningen i luftrummet över och kring Island.

På onsdag kväll hoppas jag dock vara tillbaks här i Stockholm för bl a regeringssammanträde och annat under torsdagen.

På fredag ger jag mig dock av i en lite annan riktning, nämligen till Bamako i Mali i Västafrika för ett besök där under helgen först och främst för att se på de fredsoperationer som ju såväl FN som EU har i landet och som ju också vi lämnar bidrag till.

Det sker just nu en diskussion med FN om möjlighet till vissa utökade bidrag från Sverige, och för mig är det viktigt att bilda mig en uppfattning om operationen på ort och ställe innan vi möjligen går vidare i den processen.

4 kommentarer till Bryssel, Reykjavik och Bamako

  1. ture sjolander skriver:

    80.000 manniskor kom in till Schweiz senaster aret!

    Om man tittar globalt borjar allt likna ett aldrig avslutat standigt pagaende varldskrig utan direkta fronter.

    Det blir mindre synligt for alla nar dod och forodelse det fordelas geografiskt.
    Trots detta utspridda krigande ser man samma individuella internationella players involverade i alla dessa kaotiska foreteelser i rum och tid.
    Manga av dem vill garna ”halla grytan kokande” med ideologier som sager: ”battre flera krig har och dar an ett mega monumentalt krig som forintar oss alla”.
    M.a.o. verkar det vara den ‘nya business modellen’ detta arhundrade.
    Internationellt Clan krig. ”Sa har har det alltid varit” korrumperar man folk till att tycka.

    Det ar naturligt att folk slar ihjal varandra????? Ar det, det?
    Den enes dod den andres brod……
    Det har alltid latit vidrigt i mina oron!

    Bollandet med termer som jonglorer; EU, FN, US, F21. you name it.
    Om du vill salja lite prylar hjalp oss att avratta nagra miljoner biological beings eller platta till deras hyddor.
    Computer Games borjar nu se ofarliga ut om tittar pa vad som pagar runt varlden, samtidigt!

    Det behovs en helt ny generation av ”spelare” for att minska detta flackvisa dodande runt globen.

    Hur stor ar invandringen till Japan, Kina, Peru, for att namna nagra fa monokulturella nationer????
    Nagon vet??? Norge……va

  2. ture sjolander skriver:

    Kasta in handduken Carl!

  3. ture sjolander skriver:

    Min langre article text forsvann i den tekniska uppladdningen!!!

  4. Carina Rydberg skriver:

    Publicera inte men Reykjavik är ju ett högintressant ställe för alla hackare.

    Min vistelse i New York lider mot sitt slut och jag är nu uppe i ungefär 10 avaktiverade nyckelkort.

    – Men miss Rydberg, säger man. Fast det hela inte direkt kan vara mitt fel.

    Igår stod en tekniker på knä mitt på blanka lördagseftermiddagen och mixtrade med den kabeln som sitter i den dator från vilken man sköter bordsbokningarna nere i lobbyn.

    Men hotell Algonquin förstår fortfarande inte att något är fel.

    Om det är något vår vän i London har bevisat, så är det att sådant här kan man syssla med helt ostört, i år efter år – till och med i USA.

    Ja. Det var ett gott försök. Men det gick inget vidare.

    Så jag säger än en gång: If you can’t beat them – join them.

%d bloggare gillar detta: