Stort steg på Keflavik

KEFLAVIK-ARLANDA: Det var på ett nordiskt utrikesministermöte i Luxembourg – i anslutning till ett EU-möte – sommaren 2008 som vi kom överens om att be förra norske utrikes- och försvarsminister Thorvald Stoltenberg att göra en rapport om framtida nordiskt också säkerhetspolitiskt samarbete.

Och jag kommer ihåg att vi bad honom att i sina förslag gå 25% längre än vad han trodde skulle vara politiskt acceptabelt just då.

När han i februari året därpå presenterade sin rapport, och vi diskuterade den för första gången på ett utrikesministermöte just i Reykjavik, var det nog en och annan som tyckte att han också gjort just det.

Men sedan dess har vi arbetat gemensamt för att steg för steg, och med brett politiskt stöd i våra olika länder, förverkliga de olika förslagen. I flera avseenden har vi också hunnit med att gå ännu längre.

Redan då var det förslaget om att de nordiska länderna skulle hjälpa till med luftövervakning över Island som tilldrog sig mest uppmärksamhet.

Keflavik utanför Reykjavik var ju länge en mycket stor amerikansk bas, som dessutom hade ett ansvar för luftövervakning över och i området runt Island.

Men världen förändrades, och 2006 drog USA bort den allra sista delen av sin närvaro från Keflavik.

Och det var efter detta som Islands blickar riktades också mot de nordiska länderna.

Det som nu växt fram är inte identiskt med det som diskuterades 2009, men på sitt sätt ännu viktigare.

Norge svarar som Nato-nation för den formella luftövervakningen, men Norges, Finlands och Sveriges flygvapen bedriver samtidigt en samordnad och intensiv utbildningsverksamhet på Keflavik.

Och det är i mångt och mycket en fortsättning på den verksamhet som ju bedrivs gemensamt över de nordliga delarna av Norden, men nu med alla planen på samma bas.

Med bl a sju Gripen från F21 i Luleå förutom F16-flygplan från Norge och F18-flygplan från Finland är det i dag fler stridsflygplan på Keflavik än på utomordentligt länge.

Och aktiviteten är hög.

När Karin Enström och jag träffade piloter och andra från de tre länderna var de utomordentligt nöjda både med förhållandena på Keflavik-basen och med den verksamhet de gemensamt bedriver.

Inte minst svarar Island för ett förstklassigt värdskap.

I den gamla amerikanska officersmässen hade vi så ett konstruktivt och framåtsyftande möte mellan de nordiska utrikes- och försvarsministrarna.

Förra året träffades vi i detta format i Bodö i Norge, och nu kom vi överens om att ha möten som detta varje år.

Självklart diskuterade vi det nordiska försvarspolitiska samarbetet, men också FN-frågor och vårt deltagande i olika internationella freds- och krisinsatser stod på dagordningen.

Mitt i detta fick jag ägna viss tid åt att främst via Twitter kommentera Ekots försök att göra ”affär” kring fullt naturlig och bra verksamhet som bedrivs av vår ambassad i Bern också i anslutning till den schweiziska regeringens beslut att köpa svenska Gripen-flygplan.

Var och en som tar del av den lista med aktiviteter som Ekot hävdar att man avslöjat kan nog konstatera att det inte är några konstigheter med detta.

Konstigt hade däremot varit om man inte gjort detta.

Allt detta hindrade självfallet inte olika företrädare för vänster- och miljöpartiet att paradera i media och åter meddela hur mycket de är mot Gripen och att också andra länder vill köpa systemet.

Den enda nyheten i detta var väl att det fanns redaktioner som betraktade det som en nyhet.

I morgon blir det så arbetsdag i Stockholm, med bl a sedvanligt regeringssammanträde, innan jag på fredag beger mig av till Mali för att studera FN:s och EU:s fredsinsatser där.

En kommentar till Stort steg på Keflavik

  1. Hur orkar Carl Bildt att flyga och fara på detta sätt ?
    Alla andra människor behöver sova och vila.

%d bloggare gillar detta: