Hemma igen

28 februari 2010

STOCKHOLM: Så har jag åter snö under skosulorna efter dagarna i några av Mellersta Österns intressantaste länder.

Diskussionerna i Damaskus i dag handlade bl a det associeringsavtal mellan Syrien och EU som slutförhandlades under det svenska ordförandeskapet.

Avtalet ligger entydigt i bägges intresse. Inte minst handlar det om att ge ett bidrag till reformeringen och moderniseringen av Syrien.

Men med president Assad fortsatte självfallet också diskussionerna om olika regionala politiska frågeställningar.

Inte minst framtiden för Irak ses som en avgörande fråga. Och frågan om Irans politik blir allt viktigare.

Nu väntar dagar i Stockholm.

Men på onsdag kväll och torsdag är det Helsingfors som gäller för diskussion om bl a Nato:s framtid.

Och på fredag är det dags för informellt möte med EU:s utrikesministrar i Cordoba i södra Spanien.

Men just nu känns det skönt att vara hemma igen.


Dagar i Damaskus

27 februari 2010

DAMASKUS: Jo, vi hann faktiskt med ett besök i Baalbek i norra Beeka-dalen på färden mellan Beirut och Damaskus tidigare i dag.

Och platsen är sannerligen värd ett besök.

Ruinerna efter Jupiter-templet där är ett av de massivaste och mest imponerande romerska konstruktioner som det över huvud taget finns att besöka.  Utan att någonsin helt avslutas var detta det största tempel av sitt slag som det romerska imperiet över huvud taget byggde.

Framme i Damaskus tillbringade jag – efter lunch med bl a några av ambassadörerna här – några timmar ute i stadsdelen Saiyda Zaynab.

Min värd där var FN:s flyktingorganisation UNHCR. Stadsdelen har förvandlats till ett mindre Irak efter de senaste årens flyktingvåg. Man registrerar nu ca 160.000 flyktingar, men det reella antalet som kommit till Syrien är betydligt mycket större.

För en del av dem är återvändande nu en möjlighet, men andra var än så länge betydeligt mer skeptiska. Det blev livliga diskussioner i det trånga rummer hos UNHCR.

Ett var dock alla överens om  – de skulle rösta i valet 7 mars. Valaffischer för olika kandidater var det inte ont om i detta flykting-Irak.

Och jag passade också på att besöka en familj som flytt från Nasaria i Irak så sent som för två år sedan och sitta ner med dem i dess lilla rum. Deras situation var svår i alla avseenden.

Eftersom jag ändå var i stadsdelen passade jag på att besöka dess berömda moské.

Moskén tillhör de verkligt heliga platserna för shiamuslimer, och dess prakt var lika imponerande som hängivenheten hos de pilgrimmer som ständigt strövade in.

Men därefter var det dags för överläggningar med utrikesminister Muallem först på utrikesministeriet och sedan med fortsättning på restaurangen Naranj i Damaskus fascinerande gamla stad.

Alldeles ensamma var vi inte där. Först snubblade jag över Estlands utrikesminister Urmas Paet och därefter Storbritanniens f d försvarsminister Michael Portillo. En massiv turkisk regeringsdelegation strömmade ocksså in.

Men det blev öppna och i grunden konstruktiva samtal – med naturligt fokus på de spänningar vi ser i olika delar av regionen.

Situationen i Irak var ett naturligt samtalsämne, behovet av en av fredsprocess med Israel ett annat och de olika aspekterna av relationerna med och utvecklingen i Iran ett lika naturligt tredje.

Och vi talade självfallet också om betydelsen av att underteckna associationsavtalet mellan Syrien och EU med dess olika bestämmelser.

I morgon börjar så min dag med möte med president Assad på förmiddagen. Han tar emot i sitt modernistiska palats högt över staden.

Jag skulle tro att agendan för det samtalet kommer att vara snarlik dagens.

Men mitt i allt annat under dagen hoppas jag också kunna spränga in ett besök i den imponerande Umayaad-moskén. Det var länge sedan jag var där senast – här finns bl a vad som anses vara Johannes Döparens grav.

Och mot slutet av eftermiddagen är det så dags att avsluta denna resa i den ”bördiga halvmånens” länder och återvända hemåt.

I morgon kväll någon gång ser jag åter vintern och snön.


Jordbävningen i Chile

27 februari 2010

DAMASKUS: Härifrån har jag under dagen haft löpande kontakt med UD i Stockholm med anledning av den mycket kraftiga jordbävningen i Chile och dess effekter i det vidare området.

Vi följer självfallet utvecklingen och rapporteringen från Chile  trots svårigheter genom att el och telefoner har påverkats i landet.

Vår ambassad i Santiago arbetar efter den krisplan som finns, men rapporteringen om skadeläget är fortfarande osäker och det finns inga uppgifter om läget för svenskar i landet. I Stockholm har vår konsulära enhet förstärkt sin personalstyrka.

Självfallet har vi varit i kontakt med olika relevanta internationella organisationer för diskussioner om de hjälpinsatser som kan komma att krävas.


Kanske också Baalbek

27 februari 2010

BEIRUT: Vädret verkar att öppna sig lite denna morgon, och strax sätter vi oss i bilarna för att på mer traditionellt sätt ta oss från metropolen vid Medelhavet till den urgamla staden Damaskus på andra sidan bergen och dalarna.

Och visar det sig vara möjligt – man vet aldrig vad som händer på vägen till Damaskus, och det finns en risk för att snö i Libanon-bergen gör att vi tvingas ta andra vägar – hoppas jag vi hinner stanna en stund vid ruinerna av gamla Heliopolis i nuvarande Baalbek.

Mitt i mängden av politiska samtal är det alltid viktigt med den historiska och kulturella dimensionen.


Framgångsrik återhämtning

26 februari 2010

BEIRUT: Regn har blandats med solstrålar under denna min dag längs den libanesiska kusten- från här i Beirut ner till UNIFIL:s högkvarter vid Naqoura alldeles invid gränsen till Israel.

Den libanesiska återhämtningen efter såväl kriget 2006 som de förödande inbördeskrigen tidigare är på många sätt remarkabel.

Centrala Beirut har återuppstått som en modern och attraktiv metropol, och siffrorna visar på en kraftigt ökande turism. Mitt hotell är fullbelagt – i februari.

Men problemen finns självfallet.

Hundratusentals statslösa palestinska flyktingar i en rad flyktingläger som är svåra att fullt ut kontrollera är en uppenbar osäkerhetsfaktor. Olösta frågor med Israel längs den s k blå linjen i söder bidrar till en viss spänning.

Och till detta kommer en långsamt stigande spänning i regionen – någonting som just Libanon har en lätt förståelig känslighet för.

Men mina samtal i dag har inte bara handlat om detta utan också om landets utveckling. Det finns ett behov av både politiska och ekonomiska reformer.

Landet har en betydande styrka genom ca 14 miljoner libaneser som är verksamma i olika länder runt om i världen – kanske hälften av dem bara i Brasilien. I Sverige lär siffran vara ca 20 000 personer.

I morgon går min färd vidare över Libanon-bergen och Beekaa-dalen i riktning Syrien och dess huvudstad Damaskus.

På kvällen blir det middag med den syriske utrikesministern Muallem på någon restaurang i den fascinerande stadens äldre delar.


Allt nervösare region

26 februari 2010

BEIRUT: Morgon vid Medelhavet. Mulet och lite småregnigt.

I den libanesiska metropolen känns regionens olika spekulationer – och lite av en tilltagande nervositet om vart utvecklingen egentligen är på väg.

I går var Irans president Ahmadinejad på besök i Damaskus, och samtidigt som vi landade på Beiruts flygplats trängde israeliska flygplan in i olika delar av Libanon. Jag ser att USA:s biträdande utrikesminister Jim Steinberg just anlänt till Jerusalem för konsultationer.

Ett allt mer spänt läge mellan Iran och omvärlden påverkar utan tvekan situationen. Det manövreras inför vad som komma kan.

Jag börjar min dag här med samtal med premiärminister Saad Hariri och parlamentets talman Nahib Berri men flyger sedan med FN:s helikopter ner mot den israeliska gränsen i söder för att besöka den fredsbevarande operationen UNIFIL där.

Det är Hezbollah-land – här har Iran sin starkaste allierad utanför sina egna gränser.

Och återvänder sedan på kvällen till Beirut för fortsatta mer informella samtal här.

Världen i övrigt tränger sig på. Jag får SMS-uppdateringar om läget i Kabul. Alla svenskar förefaller att vara utom fara.


Reflektioner efter Irak

25 februari 2010

BEIRUT: Landat i småregnigt Beirut, men doften av Medelhavet känns i alla fall tydligt.

Dagarna i Irak var dagar mitt uppe i den intensiva valrörelsen.

Och att landet nu 2010 går mot sitt andra parlamentsval – och det som alla stora grupperingar fullt ut kommer att delta i – är på många sätt remarkabelt.

2006 och 2007 stod landet och balanserade på det sekteristiska inbördeskrigets rand. Pessimismen dominerade på många håll.

Men så kom stabiliseringen av läget och den successiva förbättring som skett sedan dess.

Fortfarande finns det anledning att frukta terrordåd som syftar till att förhindra eller förstöra valet, men jag träffade ingen politiker som trodde att det skulle lyckas.

Än viktigare än själva valet blir regeringsbildningen därefter. Åtskilliga svåra frågor står på dagordningen och måste lösas. Regeringsbildningen kan ta månader – kanske ett halvår.

Det kan lätt bli en farlig period med växande spänningar.

Och samtidigt accelerar tillbakadragandet av de amerikanska trupperna. Redan nu är deras deltagande i stridsoperationer mycket begränsat.

Men även om bakslag inte kan uteslutas tror jag att man kommer att lyckas med en regeringsbildning.

Nu har oljekontrakt öppnat nya perspektiv för ekonomin. Lite överdrivet talar man om att nå en produktionsnivå över Saudiarabiens.

Men helt klart är att landets ekonomi kommer att se helt annorlunda ut om fem och om tio år. Och det gemensamma intresset i denna utveckling kommer nog att hålla samman landet.

Det är intensiva valrörelsedagar i Irak.

Och det är slående att notera den intensitet som man följer denna valrörelse med i regionen i övrigt.

Mellersta Östern håller på att förändras.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 468 andra följare