Hemma igen

28 februari 2010

STOCKHOLM: Så har jag åter snö under skosulorna efter dagarna i några av Mellersta Österns intressantaste länder.

Diskussionerna i Damaskus i dag handlade bl a det associeringsavtal mellan Syrien och EU som slutförhandlades under det svenska ordförandeskapet.

Avtalet ligger entydigt i bägges intresse. Inte minst handlar det om att ge ett bidrag till reformeringen och moderniseringen av Syrien.

Men med president Assad fortsatte självfallet också diskussionerna om olika regionala politiska frågeställningar.

Inte minst framtiden för Irak ses som en avgörande fråga. Och frågan om Irans politik blir allt viktigare.

Nu väntar dagar i Stockholm.

Men på onsdag kväll och torsdag är det Helsingfors som gäller för diskussion om bl a Nato:s framtid.

Och på fredag är det dags för informellt möte med EU:s utrikesministrar i Cordoba i södra Spanien.

Men just nu känns det skönt att vara hemma igen.


Dagar i Damaskus

27 februari 2010

DAMASKUS: Jo, vi hann faktiskt med ett besök i Baalbek i norra Beeka-dalen på färden mellan Beirut och Damaskus tidigare i dag.

Och platsen är sannerligen värd ett besök.

Ruinerna efter Jupiter-templet där är ett av de massivaste och mest imponerande romerska konstruktioner som det över huvud taget finns att besöka.  Utan att någonsin helt avslutas var detta det största tempel av sitt slag som det romerska imperiet över huvud taget byggde.

Framme i Damaskus tillbringade jag – efter lunch med bl a några av ambassadörerna här – några timmar ute i stadsdelen Saiyda Zaynab.

Min värd där var FN:s flyktingorganisation UNHCR. Stadsdelen har förvandlats till ett mindre Irak efter de senaste årens flyktingvåg. Man registrerar nu ca 160.000 flyktingar, men det reella antalet som kommit till Syrien är betydligt mycket större.

För en del av dem är återvändande nu en möjlighet, men andra var än så länge betydeligt mer skeptiska. Det blev livliga diskussioner i det trånga rummer hos UNHCR.

Ett var dock alla överens om  – de skulle rösta i valet 7 mars. Valaffischer för olika kandidater var det inte ont om i detta flykting-Irak.

Och jag passade också på att besöka en familj som flytt från Nasaria i Irak så sent som för två år sedan och sitta ner med dem i dess lilla rum. Deras situation var svår i alla avseenden.

Eftersom jag ändå var i stadsdelen passade jag på att besöka dess berömda moské.

Moskén tillhör de verkligt heliga platserna för shiamuslimer, och dess prakt var lika imponerande som hängivenheten hos de pilgrimmer som ständigt strövade in.

Men därefter var det dags för överläggningar med utrikesminister Muallem först på utrikesministeriet och sedan med fortsättning på restaurangen Naranj i Damaskus fascinerande gamla stad.

Alldeles ensamma var vi inte där. Först snubblade jag över Estlands utrikesminister Urmas Paet och därefter Storbritanniens f d försvarsminister Michael Portillo. En massiv turkisk regeringsdelegation strömmade ocksså in.

Men det blev öppna och i grunden konstruktiva samtal – med naturligt fokus på de spänningar vi ser i olika delar av regionen.

Situationen i Irak var ett naturligt samtalsämne, behovet av en av fredsprocess med Israel ett annat och de olika aspekterna av relationerna med och utvecklingen i Iran ett lika naturligt tredje.

Och vi talade självfallet också om betydelsen av att underteckna associationsavtalet mellan Syrien och EU med dess olika bestämmelser.

I morgon börjar så min dag med möte med president Assad på förmiddagen. Han tar emot i sitt modernistiska palats högt över staden.

Jag skulle tro att agendan för det samtalet kommer att vara snarlik dagens.

Men mitt i allt annat under dagen hoppas jag också kunna spränga in ett besök i den imponerande Umayaad-moskén. Det var länge sedan jag var där senast – här finns bl a vad som anses vara Johannes Döparens grav.

Och mot slutet av eftermiddagen är det så dags att avsluta denna resa i den ”bördiga halvmånens” länder och återvända hemåt.

I morgon kväll någon gång ser jag åter vintern och snön.


Jordbävningen i Chile

27 februari 2010

DAMASKUS: Härifrån har jag under dagen haft löpande kontakt med UD i Stockholm med anledning av den mycket kraftiga jordbävningen i Chile och dess effekter i det vidare området.

Vi följer självfallet utvecklingen och rapporteringen från Chile  trots svårigheter genom att el och telefoner har påverkats i landet.

Vår ambassad i Santiago arbetar efter den krisplan som finns, men rapporteringen om skadeläget är fortfarande osäker och det finns inga uppgifter om läget för svenskar i landet. I Stockholm har vår konsulära enhet förstärkt sin personalstyrka.

Självfallet har vi varit i kontakt med olika relevanta internationella organisationer för diskussioner om de hjälpinsatser som kan komma att krävas.


Kanske också Baalbek

27 februari 2010

BEIRUT: Vädret verkar att öppna sig lite denna morgon, och strax sätter vi oss i bilarna för att på mer traditionellt sätt ta oss från metropolen vid Medelhavet till den urgamla staden Damaskus på andra sidan bergen och dalarna.

Och visar det sig vara möjligt – man vet aldrig vad som händer på vägen till Damaskus, och det finns en risk för att snö i Libanon-bergen gör att vi tvingas ta andra vägar – hoppas jag vi hinner stanna en stund vid ruinerna av gamla Heliopolis i nuvarande Baalbek.

Mitt i mängden av politiska samtal är det alltid viktigt med den historiska och kulturella dimensionen.


Framgångsrik återhämtning

26 februari 2010

BEIRUT: Regn har blandats med solstrålar under denna min dag längs den libanesiska kusten- från här i Beirut ner till UNIFIL:s högkvarter vid Naqoura alldeles invid gränsen till Israel.

Den libanesiska återhämtningen efter såväl kriget 2006 som de förödande inbördeskrigen tidigare är på många sätt remarkabel.

Centrala Beirut har återuppstått som en modern och attraktiv metropol, och siffrorna visar på en kraftigt ökande turism. Mitt hotell är fullbelagt – i februari.

Men problemen finns självfallet.

Hundratusentals statslösa palestinska flyktingar i en rad flyktingläger som är svåra att fullt ut kontrollera är en uppenbar osäkerhetsfaktor. Olösta frågor med Israel längs den s k blå linjen i söder bidrar till en viss spänning.

Och till detta kommer en långsamt stigande spänning i regionen – någonting som just Libanon har en lätt förståelig känslighet för.

Men mina samtal i dag har inte bara handlat om detta utan också om landets utveckling. Det finns ett behov av både politiska och ekonomiska reformer.

Landet har en betydande styrka genom ca 14 miljoner libaneser som är verksamma i olika länder runt om i världen – kanske hälften av dem bara i Brasilien. I Sverige lär siffran vara ca 20 000 personer.

I morgon går min färd vidare över Libanon-bergen och Beekaa-dalen i riktning Syrien och dess huvudstad Damaskus.

På kvällen blir det middag med den syriske utrikesministern Muallem på någon restaurang i den fascinerande stadens äldre delar.


Allt nervösare region

26 februari 2010

BEIRUT: Morgon vid Medelhavet. Mulet och lite småregnigt.

I den libanesiska metropolen känns regionens olika spekulationer – och lite av en tilltagande nervositet om vart utvecklingen egentligen är på väg.

I går var Irans president Ahmadinejad på besök i Damaskus, och samtidigt som vi landade på Beiruts flygplats trängde israeliska flygplan in i olika delar av Libanon. Jag ser att USA:s biträdande utrikesminister Jim Steinberg just anlänt till Jerusalem för konsultationer.

Ett allt mer spänt läge mellan Iran och omvärlden påverkar utan tvekan situationen. Det manövreras inför vad som komma kan.

Jag börjar min dag här med samtal med premiärminister Saad Hariri och parlamentets talman Nahib Berri men flyger sedan med FN:s helikopter ner mot den israeliska gränsen i söder för att besöka den fredsbevarande operationen UNIFIL där.

Det är Hezbollah-land – här har Iran sin starkaste allierad utanför sina egna gränser.

Och återvänder sedan på kvällen till Beirut för fortsatta mer informella samtal här.

Världen i övrigt tränger sig på. Jag får SMS-uppdateringar om läget i Kabul. Alla svenskar förefaller att vara utom fara.


Reflektioner efter Irak

25 februari 2010

BEIRUT: Landat i småregnigt Beirut, men doften av Medelhavet känns i alla fall tydligt.

Dagarna i Irak var dagar mitt uppe i den intensiva valrörelsen.

Och att landet nu 2010 går mot sitt andra parlamentsval – och det som alla stora grupperingar fullt ut kommer att delta i – är på många sätt remarkabelt.

2006 och 2007 stod landet och balanserade på det sekteristiska inbördeskrigets rand. Pessimismen dominerade på många håll.

Men så kom stabiliseringen av läget och den successiva förbättring som skett sedan dess.

Fortfarande finns det anledning att frukta terrordåd som syftar till att förhindra eller förstöra valet, men jag träffade ingen politiker som trodde att det skulle lyckas.

Än viktigare än själva valet blir regeringsbildningen därefter. Åtskilliga svåra frågor står på dagordningen och måste lösas. Regeringsbildningen kan ta månader – kanske ett halvår.

Det kan lätt bli en farlig period med växande spänningar.

Och samtidigt accelerar tillbakadragandet av de amerikanska trupperna. Redan nu är deras deltagande i stridsoperationer mycket begränsat.

Men även om bakslag inte kan uteslutas tror jag att man kommer att lyckas med en regeringsbildning.

Nu har oljekontrakt öppnat nya perspektiv för ekonomin. Lite överdrivet talar man om att nå en produktionsnivå över Saudiarabiens.

Men helt klart är att landets ekonomi kommer att se helt annorlunda ut om fem och om tio år. Och det gemensamma intresset i denna utveckling kommer nog att hålla samman landet.

Det är intensiva valrörelsedagar i Irak.

Och det är slående att notera den intensitet som man följer denna valrörelse med i regionen i övrigt.

Mellersta Östern håller på att förändras.


Öppnat i Kurdistan

25 februari 2010

ERBIL: Strax blir det middag med kurdiska vänner här i Erbil innan det i natten blir dags att bege sig vidare till Beirut i Libanon.

Det blev en stor dag för förbindelserna mellan Sverige och den kurdiska delen av Irak.

Efter frukost med premiärminister Barham Saleh och bl a de tre av hans ministrar som faktiskt är svenska medborgare blev det avfärd upp i bergen till president Massoud Barzanis föga anspråkslösa palats.

Utsikten – såväl ner mot slätten med Erbil som upp mot de höga snöklädda bergen  var förförande.

Och det blev ett timslångt samtal som spände ända från Iraks framväxt efter det osmanska rikets undergång till de vikigs relationerna med grannländernsa Turkiet Och Iran.

Den förbättring som skett av relationerna med Turkiet är rent remarkabel, och vi diskuterade betydelsen av det ds k demokratiska initiativet för att ytterligare stärka reformprocessen i landet.

Efter lunch med olika frivilligorganisationer och snabbt besök på Ericssons kontor här var det dags för dagens höjdpunkt – invigningen av konsulatet här.

Och nu blev mediauppmärksamheten och den officiella uppställning om möjligt ännu större än vad den var i Bagdad i går. Det var folkligt, festligt och fullsatt – och med en genuin glädje över det steg vi nu tagit.

I TV-nyheterna här levererade mina aktiviteter såväl det första som det andra nyhetsinslaget – även i går var det påtagligt stort.

Tack och lov blev det tid för en tur också till Erbils citadell – synnerligen väl värt ett besök – medan en rundvandring i basaren överlastades med säkerhetsfolk i närmast kompanistyrka. Nog märktes det att jag var där.

Nu väntar middag med bl a f d premiärminister Nechirvan Barzani innan det är Libanon som gäller för nattens vila.


Och nu till Erbil

24 februari 2010

BAGDAD: Efter en hektisk och bra dag här i Bagdad – med invigningen av vår ambassad som höjdpunkten – bär det alldeles strax av till Erbil i den kurdiska regionen i norra Irak.

I morgon invigs Sveriges konsulat där – också ett betydelsefullt steg i våra relationer.

Och jag kommer att tillbringa hela dagen där med serier av politiska samtal.

Jag hoppas innerligt att det kommer att finnas tid att i alla fall kort besöka det gamla citadellet i Erbil.

Staden gör anspråk på att vara en av de allra äldsta kontinuerligt bosatta städerna i världen – det talas om rötter som går ca sju årtusenden tillbaka i tiden.

Vi glömmer alltför lätt att det som är dagens Irak en gång beskrevs som den mänskliga civilisationens vagga. Det var i det gamla tvåflodslandet som den sumeriska civilisationen växte fram som den allra första i en mycket lång serie som sträcker sig fram till dagens situation.

Men om detta talas förstås föga i den pågående valrörelsen här.


Nystart vid Tigris

23 februari 2010

BAGDAD: Nu gryr en ny dag vid Tigris strand. Sedan jag var här senast för två år sedan har situationen i staden förbättrats på ett närmast remarkabelt sätt.

Då var all belägrat, skyddat, farligt. Pansarfordon. Snabba helikopterfärden. Vakande blickar och osäkrade vapen.

I dag finns det förvisso fortfarande starka skäl till stark vaksamhet. Förfärande terrorattacker förekommer förvisso fortfarande. Den s k gröna zonen är fortfarande en zon i betong.

Men det mest känns detta till trots mycket annorlunda.

Livet har återvänt, och en form av lugn trots allt infunnit sig.

Förra gången bodde jag i en betongomgjuten container någonstans inne i den inre skyddszonen. Nu har jag övernattat civiliserat och normalt på den nya svenska ambassaden som ligger utanför den skyddade s k gröna zonen i staden.

Och under dagen – om tiden nu tillåter det – kommer jag att ha möjlighet att röra mig runt lite i staden.

Irak är ett viktigt land och dess framtid mycket viktig för hela denna region.

I vårt land finns ca 100 000 människor som på ett eller annat sätt har sin bakgrund i detta land. Vi såg deras engagemang i samband med den stora internationella Irak-konferens vi hade i Stockholm våren 2008.

I dag kommer jag mer officiellt att inviga Sveriges nya ambassad här i Bagdad. Och i morgon kommer jag uppe i Erbil i den kurdiska regionen att också inviga Sveriges konsulat.

Tillsammans visar de tyngden och betydelsen av våra relationer med detta land.

Att inviga nya ambassader i viktiga länder känns trevligt – senast tror jag faktiskt att det var när jag invigde nya House of Sweden i Washington hösten 2006.

Ambassaden här har förvisso inte varit lika dyr men är dock en betydande framtidsinvestering. Men efterfrågan på platser i våra byggnader har visat sig vara betydligt större än vad vi ursprungligen trott, så nu genereras det också betydande inkomster härifrån.

Men nu inleds en intensiv dag här vid Tigris.

Jag börjar med frukost med USA:s ambassadör Chris Hill – vi är gamla vänner sedan balkanska dagar för ett 15-tal år sedan eller så.

Och fortsätter sedan – förutom de mer officiella överläggningarna med utrikesminister Zebari – med såväl FN som med företrädare för de större valalliansen som nu intensivt kämpar om väljarnas gunst inför valet den 7 mars.


Tillbaka i Bagdad

23 februari 2010

Efter en lång flygning från Bryssel landade jag en bit in på kvällen i mörkret på Bagdads internationella flygplats.

Sedan tog det en liten tid innan utrikesminister Zebari kunde landa eftersom flygplatsen i Erbil stängts ner under delar av dagen på grund av  sandstorm.

Det var i september 2007 som jag var här senast, och mycket var annorlunda då.

Nu befinner sig landet mitt uppe i kampanjen inför det viktiga parlamentsvalet den 7 mars, och valkampanjen var anledningen till att premiärminister Nouri al-Maliki ville träffa mig omedelbart efter min ankomst.

Så det blev bilkolonn direkt till hans kontor och residens i Bagdads ”lilla Venedig” inne i ett av Saddams gamla palatsområden.

Och ett långt samtal om Iraks och regionens situation just nu.

Jag hade förvisso anledning att gratulera honom till de framsteg som landet ju gjort under tiden sedan den stora Irak-konferensen i Stockholm våren 2008.

Att man nu håller sitt andra parlamentsval är viktigt, och kommer alldeles säkert att ha återverkningar långt utanför landets gränser.

Valet följs med mycket stort intresse i hela regionen.

Och jag kommer att ha goda möjligheter att följa valrörelsen och träffa olika ledande personligheter under mina dagar här i landet.


Vänskaplig tävlan…

23 februari 2010

Mina inhopp i idrottsliga angelägenheter brukar vara tämligen så sparsamma, men när jag anlände till utrikesministermötet i Bryssel i går och min finländske kollega och vän Alexander Stubb uttalade sig om världens vedermödor för den samlade journalistkåren kunde jag inte låta bli...


Nya tider i Danmark

23 februari 2010

Från Köpenhamn kommer bulletiner om regeringsombildning som innebär att Per Stig Möller byter från utrikes- till kulturministeriet och Lene Espersen blir ny utrikesminister i Danmark.

Per Stig har intill i dag varit nestorn bland EU:s utrikesministrar, och också i den egenskapen talat med tyngd och erfarenhet i våra olika diskussioner – senast i går när vi diskuterade Iran.

Men Per Stig är en mångsidig man, och när han nu blir kulturminister övergår han till uppgifter som ligger honom minst lika nära som utrikespolitiken.

Med Lene Espersen får Danmarks utrikespolitik ett nytt ansikte.

Medan Per Stig var f d partiledare för Konservative Folkeparti  är det nu Lene som är dagens innehavare av denna betydelsefulla post, och därmed en person med betydande tyngd i den samlade danska politiken.  Hon kommer också att fortsätta att vara vice statsminister i den danska regeringen.

Jag skall försöka få tag på Lene per telefon för att gratulera innan mitt plan lyfter från Bryssel om en timma eller så, men lyckas inte det kommer det att lyckas lite senare.


Det tydligare Europa?

23 februari 2010

BRYSSEL: Denna dag börjar med en frukostdiskussion på European Policy Center om hur det egentligen går med den gemensamma europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken.

Och frågan hänger förvisso i luften dessa dagar – och återspeglas i tilltagande grad också i olika mer eller mindre betydande media.

Jag kommer att mana till visst tålamod – det var givet från början att det skulle ta en viss tid innan de olika nya institiutionerna började att fullt ut fungera på det sätt vi tänkt oss. Och trots allt skriver vi fortfarande inte mer än slutet av februari.

Men jag kommer också att ge det tydliga budskapet att Bryssel måste blicka mer mot världen än mot sig själv. Byråkratiska bataljer i Bryssel må i viss begränsad utsträckning vara ofrånkomliga – men världen i övrigt är nog i grunden är inte särskilt intresserad.

Så vi måste få tillbaka politiken på den brysselianska dagsordningen – och det måste ske relativt snart.

Två saker tror jag är avgörande för vår långsiktiga trovärdighet i världen i övrigt.

Dels att vi har en europeisk ekonomi som uppfattas som dynamisk, tillväxtstark och framtidskapabel.

Dels att vi verkligen kan ta ansvar för fred och framsteg i vårv egen del av världen och dess närmaste närområde.

På den första punkten återstår mycket att göra för att se till att vi i framtiden av världen i övrigt inte ses främst som ett intressant museum utan som en attraktiv modell.

Det s k EU2020-program som skall formuleras under våren måste vara tydligt mer potent än det s k Lissabon-program som det kommer att ersätta.

Och på den andra punkten är det nog allmänt bekant vad jag tycker – och det kommer jag att upprepa med ny kraft.

Men sedan måste vi också mycket påtagligt öka bandbredden i våra olika strategiska dialoger med de olika allt viktigare aktörerna runt om i världen. Misslyckandet vid COP15 – inte primärt vårt – visade mycket tydligt behoven i dessa delar.

Att vi nedgraderar vår representation i USA från den högre politiska nivå den tidigare hade tycker jag i detta sammanhang knappast är rätt signal – men det var ett beslut kommissionen tog utan antydan till konsultation med medlemsstaterna. Och den hade säkert sina egna motiv till detta.

Mycket handlar dock om att öka bandbredden på alla de övriga relationerna. Kina är det som kanske diskuteras mest – men den nya multipolära världen innebär mycket mer än så.

Så det blir säkert en spännande diskussion om detta i dag på förmiddagen.

Och sedan bär det vidare – men mer om detta då.


Ukraina, nätfrihet och Afghanistan

22 februari 2010

BRYSSEL: Om regnet i Bryssel är att föredra framför snön i Stockholm är enligt min mening högst diskutabelt.

Vinter bör vara vinter – inte någon slags förlängd höst. Att det sedan är en fördel om även tåg och tunnelbanor kan utrustas för att klara en rejäl vinter behöver knappast påpekas speciellt.

Dagens utrikesministermöte här gick i stora drag som planerat.

Den bästa och mest substantiella diskussionen hade vi över lunchen om utvecklingen i Ukraina och våra relationer med detta viktiga land.

Jag tillhör de som underströk vikten av att vi nu accelererar vårt engagemang i Ukraina och erbjuder ett genuint partnerskap för reformer som kan hjälpa till att föra landet framåt. Utmaningarna och problemen är många – och det är därför som vårt aktiva engagemang behövs.

Men utöver detta diskuterades också utvecklingen i Iran, mordet i Dubai, problemen med Libyen, vår hjälp till Haiti och en del av de interna frågor som har att göra med inkörningsperioden för de nya institutionerna.

Efter mötet hade jag ett telefonsamtal med USA:s utrikesminister Hillary Clinton, som för en gång skulle faktiskt befann sig i Washington – hon tillhör också det resande släktet.

Vi diskuterade de allt viktigare frågorna om nätets frihet och cybersäkerhet och olika sätt att föra dem framåt tillsammans. Vi har ju bägge talat en del av dessa frågor under den senaste tiden.

Men vi diskuterade också Afghanistan.

Det finns inga frågor om att sända fler soldater dit, men däremot diskuterade vi vad som kan göras för att förstärka de olika utbildningsinsatserna för de afghanska säkerhetsstyrkorna.

Det är ju denna väg vi vill gå i Afghanistan under de komande åren, och förvisso skall vi se om det är mer vi kan göra inom ramen för de beslut vi fattat för att bli ännu bättre på detta.

På EU:s utrikesministermöte hann vi inte med mycket av diskussion i denna fråga i dag – det kommer med all säkerhet att bli mer när vi samlas härnäst,


Populismens faror

22 februari 2010

BRYSSEL: Så har jag då anlänt till denna europeiska metropol för dessa dygns olika diskussioner och överläggningar.

Till dem som inte kommer att vars här i dag hör min holländske kollega Maxime Verhagen.

Vi hade ett långt samtal i går kväll om den politiska situationen efter den nederländska regeringens sammanbrott.

Som det ser ut just nu finns det en risk att samtliga stora och potentiellt regeringsbärande partier kommer att förlora i ett kommande val och de populistiska yttterkanterna att vinna.

Så blir det när ett eller annat av de stora partierna – i detta fall socialdemokraterna PDA – börjar leka med populism.

Ansvarstagande även i motvind tror jag i grunden och ytterst är det som väljare respekterar mest.


Kallare och kallare

21 februari 2010

STOCKHOLM: Söndag eftermiddag med försök att skapa lite ordning i förberedelserna för den kommande veckan. Jag kommer inte att komma tillbaka till Stockholm förrän söndag kommande helg.

Flingorna fortsätter att falla utanför fönstret, och jag kan inte låta bli att kasta en blick på isläget i Östersjön.

De svenska, finska och ryska isbrytarflottorna förefaller att ha fullt upp med att försöka hålla trafiken öppen norr om Ålands Hav och in i Finska Viken.

Till Tallinn verkar det vara bra, men ju längre in man skall desto mer besvärligt blir det. Och Riga-bukten verkar ligga kompakt.

Inte unikt – men det sägs att detta är ungefär en månad tidigare än normalt. Besvärligaste ismånad brukar nog mars vara. Vi får se hur läget för sjöfarten i Östersjö-området ser ut då.

Tidigt i morgon bitti bär det så av till Bryssel och utrikesministermötet där under dagen.

Det kommer att präglas också av diskussioner om olika händelser – mer så än av de olika långsiktiga strategier vi har.

Förenade Arabemiratens utrikesminister Sheikh Abdullah Bin Zayed Al Nahyan ringde mig t ex med anledning av mordet i Dubai på en framträdande representant för Hamas. Detta hade utförts av personer som använt förfalskade pass från EU-länder, och nu hänger det ty följande ett mörkt moln över den viseringsfrihet som EU-medborgare har till hans land.

Vi var eniga om vikten av att alla fullt ut samarbetar med emiratens myndigheter för att kartlägga vad som hänt. Att det är oacceptabelt att på detta sätt förfalska och missbruka EU-pass kommer säkert att understrykas ytterligare i diskussionerna i morgon.

Men jag hoppas att vi också kommer att kunna utbyta åsikter om kontakterna med Iran och situationen i Afghanistan.

Det är viktigt att vi har en tydlig europeisk linje i dessa frågor.

Och alldeles självklart kommer vi att diskutera våra relationer till Ukraina efter det presidentskifte som officiellt kommer att äga rum på torsdag i nästa vecka. Ett relativt snabbt besök av president Yanukovych till Bryssel planeras, och det är viktigt att det besöket också får ett konkret innehåll.

Min avfärd till Bryssel måndag morgon sker rasande tidigt, men trots detta kommer jag att missa den gemensamma nordisk-baltiska frukost vi brukar ha innan det formella mötet startar. Birgitta Ohlsson klarar säkert att föra de svenska färgerna där.

Utrikesministermötet kommer vi att klara av under måndagen, men jag stannar kvar över kvällen bl a för att jag har ett frukostmöte på tisdagen på European Policy Center där jag skall tala om framtiden för den gemensamma europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken.

Ett ämne så gott som något i dessa dagar.


Sköna söndag

21 februari 2010

STOCKHOLM: Ännu en av de sköna söndagar då man faktiskt har möjlighet att vara hemma, sortera upp begreppen och göra ingenting särskilt.

Och det kan behövas inför den kommande veckan och den kommande helgen – nu stundar åter dygn på avstånd från fäderneslandet och dess vintriga fröjder.

Några timmars lugn och ro nere på UD blir det i alla fall i dag – ofta rätt effektivt när huset i övrigt ligger så gott som totalt öde.


Beklagligt sammanbrott i Haag

20 februari 2010

STOCKHOLM: Lördag hemma i den allt längre fimbulvinter som detta år dragit in över vår del av världen. Utanför fönstret fortsätter flingorna att falla ned.

I går kväll upplöstes regeringssamarbetet i Nederländerna efter koalitionspartiet socialdemokraterna insisterade på att man helt och hållet skulle lämna varje militär insats i Afghanistan.

Det finns många anledningar att beklaga den linjen.

En är att den holländska insatsen i provinsen Uruzgan i de sydligare delarna av landet varit något av ett mönster vad gällde samordningen av politiska, ekonomiska och militära insatser. I motsats till många andra delar av landet går det bl a därför att tala om en successiv förbättring av situationen i provinsen.

Det dominerande kristdemokratiska partiet vill fortsätta de civila satsningarna och gradvis förskjuta de militära i riktning mot att utbilda och hjälpa de afghanska säkerhetsstyrkorna.

Och det är ju en sådan inriktning som vi ser framför oss i landet i dess helhet – också i de nordliga områden där  bl a de svenska, finska och norska insatserna finns.

Säkert finns det också andra anledningar till regeringssammanbrottet i Haag, även om det var motsättningen om Afghanistan som i natt fällde regeringen.

Men det är självfallet beklagligt om det som i många avseenden varit en mönsterbildande insats i Afghanistan nu kommer att äventyras.

Närmast blir det lokala val i Nederländerna i början av mars, men ett parlamentsval därefter förefaller oundvikligt.

Vad det kommer att innebära går det väl i dag näppeligen att ha några alldeles bestämda uppfattningar om.

Men att det finns betydande farhågor för att diverse grumlig populism kommer att breda ut sig än mer är knappast en hemlighet.

Illa i alla delar.


Samråd inför måndagen

19 februari 2010

STOCKHOLM: I dag börjar dagen med EU-nämnd i riksdagen för att informera och samråde inför måndagens såväl allmänna rådsmöte som utrikesministermöte i Bryssel.

Så det blir Birgitta Ohlsson och jag som framträder och informerar.

Än har de nya institutionerna och mötesformerna i Bryssel inte funnit sin form, och den rätta tunna agendan inför måndagens olika möten är ett rätt tydligt uttryck för detta.

Men med all sannolikhet kommer vi att gå igenom det senaste i den iranska situationen. Informella diskussioner pågår ju i säkerhetsrådet i New York om möjliga nya sanktioner mot landet med anledning av den nukleära frågan.

Den frågan kommer jag f ö att diskutera vidare senare under dagen.

Jag hoppas att vi på måndag dessutom får möjlighet att beröra våra relationer till Ukraina efter presidentvalet.

Och jag tycker dessutom att vi har anledning att beröra EU:s insatser i Afghanistan – det är dags att bli tydligare med att förverkliga den handlingsplan som vi ju fattade beslut om under hösten, och som nu framstår som än riktigare och än viktigare.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 365 andra följare