Summera OSCE

30 november 2007

I skrivande stund vet jag inte om allt som kunde göra det också gick i lås på OSCE-mötet i Madrid.

Just nu sitter jag inspärrad någon timma i en VIP-lounge någonstans i underjorden vid Barcelonas flygplats och väntar på ett försenat flygplan.

Inga tidningar. Inga fönster. Inga människor. Ingenting annat än överstora fåtöljer. Men antagligen fint…

Men även om mötet i Madrid på det sätt som varit fallet under senare år inte lyckades att prestera en slutkommuniké – motsättningarna med Ryssland hindrar det – var mötet av värde inte minst för den möjlighet till bilaterala dialoger som gavs.

Det nordisk/baltiska och centralasiatiska utrikesministermötet till frukost blev intressant och framåtsyftande.

Gemensamt identifierade vi en ganska bred agenda som vi på olika sätt tyckte att det kunde finnas skäl att diskutera vidare i denna krets.

Energi och miljö. Mänskliga rättigheter. Ekonomi, handel och investeringar. Narkotikasmuggling och Afghanistan. Strategiska perspektiv påutvecklingen i respektive regioner.

Annars blev det för min del en hel del fortsatta samtal fokuserade inte minst på situationen på Balkan.

Däremot frös mötet med min ukrainske kollega inne därför att han snabbt återkallades till Kiev för att väljas till talman. Förvisso fint, men…

Mitt anförande kom – som jag förutskickat – att fokuseras på vikten av fria och rättvisa val och OSCE:s viktiga roll i valövervakning. Jag passade på att ge en ros till Ukraina, och var tydligare än de flesta om vad vi tycker om den ryska situationen just nu.

I och med detta möte övergår ordförandeskapet i OSCE från Spanien till Finland

En något förkyld Ilkka Kanerva – nordisk åkomma i dessa tider – svingade klubban under förmiddagens diskussioner.

Det är en inte alldeles lätt materia de tar över – men jag är övertygad om att Helsingfors har rutinen och kompetensen att klara utmaningarna.


Centralasien i Madrid

30 november 2007

Dag två på ministermötet i Madrid. Sverige tillhör de allra första talarna i dagens långa rad.

Men innan dess har vi ett frukostmöte mellan utrikesministrarna från å den ena sidan de nordiska och baltiska länderna och å den andra från de centralasiatiska länderna.

Det är en del av världen av tilltagande betydelse, men där bl a Sverige inte har någon fast diplomatisk närvaro över huvud taget.

Även om vi har starka synpunkter när det gäller mänskliga rättigheter i t ex Uzbekistan är dialogen av värde. Detta är länder som ligger i en geostrategisk brytningszon, och deras vägval under kommande år är alls inte utan betydelse.

Med all sannolikhet kommer vi under dagen dessutom att få en uppgörelse som öppnar för Kazakstan att under ett kommande år vara ordförande i OSCE. Men det har bara varit möjligt efter det att de mycket tydligt fått försäkra att de kommer att fullt ut respektera existerande mekanismer för valövervakning m m.

Annars hade det knappast varit möjligt att under ett år ge dem ledningen.

Men efter frukost blir det återgång till talarlistan.

Mitt inlägg kommer att lägga stor vikt vid ODHIR:s arbete med valövervakning och starkt beklaga att de inte gavs möjlighet att observera det ryska valet. Valövervakningen är en kärnfunktion för OSCE som vi inte får överge eller tillåta att den devalveras.

Och jag skall också nämna betydelsen av att ODHIR nu ges möjlighet att övervaka de kommande såväl president- som parlamentsvalen i Georgien.


Kosovo i Madrid

29 november 2007

Anlände till Madrid och OSCE:s ministermöte precis i tid för det i dessa sammanhang så obligatoriska ”familjefotot.”

Rutinen kan vi alla.

Man letar upp lappen som säger var man skall stå, glammar professionellt med de närmaste ”familjemedlemmarna”, försöker identifiera en passande kamera att titta in i – varefter det hela plötsligt upplöses och alla återgår till att vara sig själva.

Jag måste medge att jag praktiskt taget aldrig sett några av dessa eviga ”familjefoton” publiceras. Ändå tillhör de numera de obligatoriska inslagen på varje internationellt möte med någon självaktning.

Därefter serverades lunch fyra trappor ner (!).

Den utvecklades omedelbart till en utdragen och föga konstruktiv dispyt om Kosovo – dess djupare historia, dystra nuläge och möjliga framtider.

Efter att ha funderat över saken avstod jag från att gå in i den debatten. Fler borde nog ha dragit samma slutsats.

Annars hade det varit frestande att börja att berätta om tillkomsten av fredsavtalet i Florens 1913 – ytterst är det nog där konfliktens rötter ligger, och ytterst är det nog en revision av det som vi nu diskuterar…

Men diskussionen visade både hur besvärlig och hur splittrande denna fråga är.

Och tron att det finns någon snabb och enkel lösning saknar nog dessvärre förankring i verkligheten. Inte minst de legala dispyterna om tolkningen av folkrätten kommer med stor sannolikhet att fortsätta – och möjligen föras över till andra områden.

Möten som dessa ger goda möjligheter till bilaterala möten i olika frågor, och under eftermiddagen har jag passat på att ha sådana med Rumäniens, Georgiens och Makedoniens utrikesministrar.

Och mer blir det efter kvällens mer officiella middag i vackra Palacio de Santa Cruz.

Såväl Albaniens som Serbiens utrikesministrar vill prata. Också USA:s härvarande representant knackar på dörren.

Man misstänker att det är Kosovo det handlar om…


Madrid och OSCE

28 november 2007

Tidigt i morgon bitti – alldeles för tidigt!- bär det av till Madrid och det årliga mötet med OSCE:s utrikesministrar.

Och det blir ett viktigt möte.

Där kommer motsättningarna mellan Ryssland och åtskilliga andra inte minst om valövervakning att vara mycket tydliga – så tydliga att det finns de som t o m undrar om organisationen kommer att överleva den konfrontation som nu avtecknar sig.

Vår inställning är klar – den funktion som OSCE-institutionen ODHIR har när det gäller att utvärdera och bedöma valrörelser och valprocesser är en kärnfunktion för OSCE.

Att ge upp den vore att ge upp våra delar av våra demokratiska ambitioner inte minst i Europas östra delar.

Och var och en som följt min verksamhet vet att just detta tillhör den svenska politikens tyngdpunktsområden under det senaste året.

Det dagens Ryssland och ett antal likasinnade vill är nu att tygla och begränsa denna verksamhet. Vi har ju redan sett hur man redan unilateralt genomfört denna politik genom de olika begränsningar som till slut gjorde det omöjligt för ODHIR att utvärdera det ryska valet kommande helg.

Så det blir alldeles säkert spända debatter i Madrid.


Lyckat möte i Annapolis

28 november 2007

Hemma igen efter en rätt lång färd från Annapolis borta i Amerika.

Men att det var ett viktigt möte – över förväntningar – råder det väl i dag knappast någon tvekan om.

Reella fredsförhandlingar inleds nu. Det internationella stödet är massivt. Den amerikanska rollen är aktiv.

Och i Annapolis höll såväl president Abbas som premiärminister Olmert anföranden som – till stor del riktade till respektive hemmapublik – visade att det finns hopp om att samtalen också kommer att föras i mål.

Processen kommer att kantas av nya möten.

Först i Paris den 17 december fokuserat på palestinskt statsbyggande. Sedan i Moskva någon gång när våren börjar komma. Och vid ett visst tillfälle skulle jag tro att vi alla kommer att styra kosan tillbaka till Annapolis.

Men mycket kommer att hända på vägen.

Och vi skall löpande pröva alla de möjligheter vi har att på olika sätt hjälpa till. Vi har utmärkta kontakter med alla konfliktens parter – liksom med USA.


Strax Annapolis

27 november 2007

Morgon i Washington. Solen borde snart börja höja sig över horisonten. Och vädret skall successivt öppna upp.

Och snart bär det iväg till State Departement – hoppas de har lite kaffe! – och därefter i samlad tropp till Annapolis för den mer formella delen av fredskonferensen om Mellanöstern.

Det är faktiskt första gången sedan 1991 – för 16 år sedan! – som det samlas en internationell konferens fokuserad på fred i Mellersta Östern.

Då var det i Madrid, och det som då sades ledde efter åtskilliga turer fram till genombrottet i Oslo-avtalet. Som i sin tur ledde till att Yassir Arafat och Shimon Peres delade Nobels fredspris – de kom till Stockholm för gemensam minnesvärd middag 1993.

Sedan dess har mycket hänt. Oslo-processen kom gradvis att underminera av olika krafter på bägge sidor. Och president Clintons ambitiösa försök i Camp David 2003 blev ett nytt misslyckande som ledde till ett ytterligare förvärrat läge.

Men nu är det äntligen dags för ett nytt och allvarligt försök.

Att det finns ett starkt och genuint amerikanskt engagemang tror jag är mycket viktigt. Liksom en tydlig europeisk pådrivande roll.

Ytterst är det dock i partnernas egna händer som den möjliga freden ligger.

Hur det kommer att gestalta sig under dagen återstår i sina detaljer att se. En del vill nog hålla mer formella tal.

Själv kommer jag sannolikt att fokusera på informella samtal för att mer informellt se vad som möjligen kan behöva göras för att föra den fortsatta processen framåt.

Om jag hinner återkomma till denna blogg innan jag lämnar för att flyga hem är väl tveksamt. Tempot blir hektiskt.

Enligt programmet skall vi vara klara i Annapolis vid sjutiden. Och någon timma därefter tänkte jag försöka få en blund på ett flygplan som under natten för mig över Atlanten och tillbaka till Europa.

Någon gång onsdag eftermiddag eller så bör jag väl vara tillbaka i Stockholm. Om allt går som planerat.


Efter middagen i DC

27 november 2007

Kväll i Washington efter inledningen av mötet om en möjlig fred i Mellersta Östern.

Alla – nåja, alla av mer eller mindre relevans i detta sammanhang – var där när Condoleezza Rice bjöd på först informell mottagning med informella diskussioner och sedan middag med president Bush.

Så mycket hade han inte att säga i kväll – hans egentliga anförande kommer när vi inledar i Annapolis i morgon förmiddag.

Att Saudiarabiens utrikesminister prins Feisal var på plats var extra betydelsefullt. Det bredare arabiska stödet för en fredsprocess är mycket viktigt.

Stämningen?

Ja, försiktigt optimistiskt är väl det jag skulle vilja sammanfatta den som. Stark medvetenhet om de problem som ligger framför processen. Men dock en bedömning att möjligheten till framgång finns.

I morgon bitti ger vi oss så iväg ut till US Naval Academy i Annapolis. Rykten gör gällande att dagens regn då skall ersättas av mer av sol.

I så fall är det förhoppningsvis symboliskt.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 431 andra följare