Snurren i luften

Jag ser i någon av morgontidningarna en syrlig kommentar om hur EU:s stats- och regeringschefer i december skall flyga fram och tillbaka mellan olika huvudstäder, Lissabon och Bryssel i samband med undertecknandet av det nya fördraget.

Självfallet är det snurren.

På ministermötet i Bryssel i går togs också frågan upp.

Jag tror att det var Per Stig Möller från Danmark som var först med att peka på det tveksamma i det hela.

Men han fick snabbt medhåll av Cecilia Malmström för vår del.

Till vilken nytta detta nu kommer att vara.

Hektisk dag i Bryssel

Som väntat blev det en hektisk dag av diskussioner, möten och ett och annat beslut på ministerrådet i Bryssel i dag.

En del klarade Cecilia Malmström av. Annat låg på Sten Tolgfors bord. Och somt hade jag att försöka sköta.

I sak viktigast var alldeles säkert inriktningen inför mötet i Annapolis och en fredsprocess mellan Israel och palestinierna och mötet i Paris därefter fokuserat på fredsprocessens ekonomiska förutsättningar.

Enigheten i dessa frågor i kretsen var – föga förvånande – mycket stor. Det kan skilja sig lite i bedömningarna av utsikter till framgång, men det påverkar inte beslutsamheten att nu göra ett verkligt ”skarpt” försök att få till stånd först en fredsprocess under 2007 och därefter en fred någon gång under 2008.

Viktig i sak kommer självfallet hanteringen av Kosovo att bli, men än är vi inte riktigt där. Indikationer på en hårdnande rysk position bådar knappast gott inför de ca tre veckor som återstår av den s k trojka-processen, och den 10 december avrapporteras denna till FN:s generalsekreterare.

Olika media bad mig i sedvanlig ordning om kommentarer också till möjligheten av ett ensidigt utropande av självständighet från Kosovos sida.

Jag manade till visst statsmannaskap från den nya Pristina-ledningens sida och konstaterade att samtidigt som man ju redan de facto är självständiga från Serbien vill man knappast vara självständiga från bl a EU och Nato.

Till dessa frågor kommer vi att ha anledning att återkomma åtskilliga gånger under de kommande månaderna.

Vikten av att EU så långt möjligt uppträder enat kan inte nog understrykas. Att många spekulerar i – kanske t o m önskar – oenighet och splittring gör den saken än viktigare.

Till den bekymmersamma bilden på Balkan hör också utvecklingen i Bosnien. Jag hade anledning att påminna om att Balkan fortfarande är en region där allting påverkar allting annat.

Men vi hann också med att diskutera den senaste utvecklingen i Georgien liksom de tilltagande svårigheterna att genomföra sedvanlig internationell granskning av valprocessen och valen i Ryssland.

Medan Tbilisi inbjuder observarör från bl a ODHIR till sina val har ju Moskva skapat sådana svårigheter att ODHIR inte anser sig ha några möjligheter att genomföra sitt uppdrag.

Framåt sjutiden skiljdes vi åt i Justus Lipsus i Bryssel. Åtskilliga av oss kommer att träffas i Singapore under den kommande veckan.

Men mer om detta senare. God natt!

Fortsätta i alla fall

Rätt sen kväll efter sedvanliga genomgångar i Bryssel inför morgondagens stora ministermöte.

Ett är säkert: det kommer att bli mycket svårt att på ett vettigt sätt hinna med allt det som står på vår agenda.

Till råga på eländet har jag dessutom blivit förkyld. Men världen måste väl fortsätta i alla fall.

Valresultat från Kosovo

Valet i Kosovo verkar ha inneburit en rejäl förskjutning till fördel för Hashim Thaci:s PDK i förhållande till mer traditionella LDK.

Det finns all anledning att gratulera. Han kan med detta mandat nu inleda sonderingar om den koalitionsregering som kommer att vara nödvändig.

Självfallet talar han om att snabbt utropa självständighet.

Men avgörande är inte hans eller Kosovo-parlamentets uttalanden – om jag inte missminner mig utropades självständighet redan någon gång i början av 1990-talet – utan hur det internationella samfundet ser på Kosovos framtida status.

Att valdeltagandet fortsatta att sjunka är måhända ett tecken på att väljarna är mer upptagna av de vardagliga sociala och ekonomiska frågorna än av de olika politiska frågeställningarna.

Bekymmersamt förblir att år av internationella ansträngningar inte förmått att överbrygga de starka spänningarna mellan främst albaner och serber i Kosovo.

Ytterligt få serber deltog i valet. I områden där de är i majoritet eller har en betydande andel av befolkningen kommer ett genomförande av valresultatet i de lokala församlingarna därmed knappast att vara möjligt.

Till Bryssel för GAERC

Snart är det dags att bege sig till Bromma och regeringsflygplanet som skall föra oss alla ner till Bryssel och morgondagens möten där.

Men vi börjar i sedvanlig ordning med genomgångar i kväll på den tillfälliga svenska representationen vid Schumann-platsen. Den ordinarie lite längre bort från institutionerna håller just på att renoveras.

Hur morgondagen kommer att gestalta sig återstår att se – egentligen är det alldeles för mycket som står på dagordningen. Det kan bli svårt att hinna med substansdiskussion där sådan faktiskt behövs när det är så mycket som behöver klubbas igenom.

Viktigast är vad vi européer kan göra för en fredsprocess i Mellersta Östern. På bordet ligger ett papper med en inriktning som jag hoppas vi kan godkänna, och som det sedan gäller att med viss kraft fylla med ett konkret innehåll.

Vi måste vara förberedda för de kommande mötena i Annapolis och Paris.

Men sedan blir det också en diskussion om Kosovo. Jag tror dock knappast att vi kommer att kunna komma närmare några konklusioner där. Trojka-samtalen kommer inte att slutredovisas förrän 10 december.

Naturligt tror jag det är att nu börja att förbereda den europeiska plan i frågan som det kan bli aktuellt att sätta i sjön därefter. Med tanke på helger och annat blir det väl i så fall beslut någon gång i mitten av januari och successivt genomförande allt eftersom förutsättningar uppfylls därefter.

Det handlar om att med både försiktighet och bestämdhet hantera en mycket komplex materia där felsteg lätt kan få farliga konsekvenser.

Sedan bär det hem till Stockholm måndag kväll.

Gratulerar

Egentligen skulle jag redan i går mer formellt ha gratulerat Radislaw Sikorski till utnämningen till utrikesminister i den nya polska regeringen.

Vi åt ju middag tillsammans för mindre än en vecka sedan, men då var ännu inte allting alldeles klart. Och även polsk politik kan ha sina mindre beräknade element.

Men nu har han tillträtt, och Polen fått en utrikesminister som konstruktivt och klart kommer att höras i den europeiska och transatlantiska debatten.

Och han och jag ses igen redan på måndag när EU:s utrikesministrar samlas i Bryssel för att hantera en rätt diger dagsordning.

Val i Kosovo

Så gott som varje helg är det val någonstans i Europa. I dag är det i Kosovo man går till valurnorna för att välja 100 av de 120 ledamöterna i parlamentet.

Resterande 20 är reserverade för olika minoriteter – som dock i allt väsentligt förefaller att bojkotta valen.

Det kommer sannolikt att bli en jämn kamp mellan de numera rätt klassiska partierna LDK och PDK – men med reservation för de överraskningar som val alltid innebär.

Partierna har mycket olika rötter, men alldeles lätt att numera hitta någon avgörande politisk skillnad mellan dem är det inte.

Bägge talar självfallet om självständighet, men inget av dem har någon riktigt seriös ekonomisk politik. Det finns en tro att självständighet kommer att lösa allt för alla.

Viktigt är att det efter valet sker en relativt snar regeringsbildning inte minst mot bakgrund av att frågan om Kosovos status nu står högt upp på den internationella dagordningen.

PDK-ledaren Hashim Thaci hoppas äntligen kunna nå sitt mål att bli Kosovos premiärminister – vi får se hur det går.

Han hoppas kunna nå målet i form av någon form av självständighet.

Men det är sedan det svåra arbetet med de ekonomiska och sociala utmaningarna börjar.

Diskodiplomati

En gång i mitt politiska förflutna råkade jag stiga in i en skivstudio och glatt sjunga med i den populära låten…

Och det TV-klippet har sedan dess hängt med ganska så länge. Fyra bugg och en Coca-Cola var det, vill jag minnas.

Men nu är jag distanserad med besked.

Mina kolleger Frank-Walter Steinmeier från Tyskland och Bernard Kouchner från Frankrike har i dagarna sjungit in en gemensam skiva.

Att se herrarna vara en doa-doa kör hojtande ”Deutschland” ger begreppet diplomati en helt ny och oanad dimension.

Diskodiplomati i Europas kärna.

Ryska Duma-valen

I dag har det organ inom den europeiska säkerhets- och samarbetsorganisationen OSCE som svarar för bl a valövervakning ODHIR förklarat att de inte komma att kunna observera de ryska dumavalen i december p g a de olika restriktioner som ryska myndigheter lagt på deras verksamhet.

Beslutet speglar en bekymmersam realitet i ett Ryssland där utrymmet för oberoende politik håller på att bli allt snävare.

De olika restriktionerna på valprocessen speglar en grundläggande osäkerhet i dagens regerande strukturer i Ryssland.

En regim som trodde på sina egna opinionsundersökningar skulle knappast behöva dessa restriktioner.

Historiskt framsteg om dödsstraffet

Till dagens distinkta glädjeämnen hörde att man det FN – det s k tredje utskottet – antogs en historisk resolution mot dödsstraffet.

Med röstsiffrorna 99 för, 52 mot och 33 som lade ner antogs en resolution som uppmanar alla länder som fortfarande har kvar dödsstraffet att införa ett moratorium för avrättningar med sikte på att helt avskaffa dödsstraffet.

Beslutet är ett stort framsteg inte minst för den Europeiska Unionen, eftersom det är vi som lagt fram förslaget och med betydande kraft drivit frågan. Inom EU har Sverige självklart tillhört de pådrivande.

Resolutioner som dessa innebär dessvärre inte att dödsstraffet omedelbart avskaffas i hela världen.

Men det är ingen tvekan om att den innebär ett historiskt framsteg i arbetet med att försöka få till stånd ett globalt avskaffande av dödsstraffet.

Utomordentligt glädjande!

EU-nämnd och planering

EU-nämndens sammanträde i riksdagen kom att ta större delen av förmiddagen i anspråk, med med tanke på att såväl Cecilia Malmström, Gunilla Carlsson, Sten Tolgfors och jag skall bege oss till Bryssel söndag kväll för måndagens sammanträde fanns det ju en del att redogöra för och diskutera.

Och i allt väsentligt skedde det i bred enighet. Någon liten markering här och där av miljöpartiet eller vänsterpartiet, men även det med relativt lätt hand.

Enigheten är kanske inget självändamål, men det säger sig självt att den är ett värde. En tydlig inhemsk förankring ger politik större yttre styrka.

Eftermiddagen på UD ägnades bl a åt en första blick på planeringen för resor under vintern och våren. UD:s olika enheter har gjort sina egna planeringar, och det hade resulterat i 33 olika resor som de bedömde som högt prioriterade.

Så kommer det inte att bli. Det finns gränser även för mig. Men det har sjävfallet sitt värde att visa flagg i olika huvudstäder och internationella sammanhang.

Att sitta hemma och tycka om världen är en sak – att vara där och företräda våra intressen och värderingar självklart en bra bit bättre.

Hemma igen

Hemma i Stockholm igen efter dagar i Warszawa och Washington.

Från Arlanda bar det så gott som direkt till riksdagens kammare för att besvara frågor i frågestunden där.

Dock hann jag med att komma förbi UD för att raka mig. Dusch hade hunnits med på flygplatsen i Frankfurt.

Nu var inte frågeintresset för utrikespolitik i riksdagen alltför överväldigande. Men det är viktigt att möjligheten finns. Och jag lärde mig en del om aktuell jordbrukspolitik.

Sedan blev det omedelbart föredragnigar och förberedelser inför måndagens möte med EU:s utrikesministrar i Bryssel.

Rätt mycket står på dagordningen, och det är dessutom ett gemensamt möte med också försvars- och biståndsministrarna.

Georgiens utrikesminister ringde för att bekräfta att undantagstillståndet kommer att hävas i morgon kväll. Det är uppenbart att signalerna från EU har gått fram – att ha kvar det över måndagens möte hade lett till mycket bastanta uttalanden.

Men nu bär det hem – riktigt hem!

Kriget efter kriget

Tyvärr blev det inte möjligt med mina olika plan från Washington att vara med på öppningen av utställningen om ”kriget efter kriget”.

Den handlar om det väpnade motståndet mot den sovjetiska ockupationen av Litauen efter 1945. En länge mycket okänd del av den moderna historien i vår egen del av Europa. Ett krig efter kriget som pågick in i 1950-talet.

Det är Litauens president Valdas Adamkus som tillsammans med Jan Björklund inviger utställningen på armémuseum i Stockholm.

Men eftersom den håller på till framåt jul hoppas jag kunna få tid att gå förbi och se utställningen. Kanske redan till helgen.

Rice fick Pippi

Det blev ett både trevligt och matnyttigt möte med utrikesminister Condoleezza Rice i Washington i går.

Mycket kom självfallet att handla om möjligheterna till en fredsprocess i Mellersta Östern, men vi hann med åtskilligt annat också. Icke minst Balkan.

Det var Condoleezza Rice:s födelsedag – så jag passade på att uppvakta med Pippi Långstrump, eftersom det ju också var Astrid Lindgrens födelsedag med stor satsning inte minst på House of Sweden i Washington.

Mycket uppskattat.

Washington dag 2

Det blev förvisso en spännande diskussion med fokus på Balkan på det brittiska residenset i Washington i kväll.

Perspektiven är lite olika på de olika sidorna av Atlanten.

Någon sade, att en eldsvåda kan se vacker ut på avstånd, men blir successivt allt mindre tilltalande ju närmare den man kommer.

Och det är med detta i åtanke som vi skall forma en politik för att hantera inte bara Kosovo utan Balkan i dess helhet.

I morgon fortsätter mina samtal här i Washington bl a på en konferens organiserad av Brookings och Centre for European Reform.

Agendan är bred. Mellanöstern inför det kommande mötet i Annapolis. Dialog i olika frågor med Ryssland. Utvecklingen i Afghanistan och Pakistan.

På den mer eleganta sjunde våningen på State Departement blir det också överläggningar med utrikesminister Condoleezza Rice. Och det mitt i en för henne mycket laddad dag med bl a långa förhör i kongressen om bl a utvecklingen i Irak.

Framåt kvällen blir det så åter Lufthansa för att försöka att komma hem till fäderneslandet igen.

Borgerlig stabilitet i Danmark

Som väntat – men man vet dock aldrig! – fick regeringen Fogh Rasmussen förnyat mandat i det danska folketingsvalet.

Prestationen är imponerande.

Det är nu det tredje val denna regeringskonstellation vinner. Efter sex år vid rodret i Köpenhamn ansåg väljarna att den förtjänade en tredje valperiod.

Borgerlig stabilitet i Danmark.

Höstsamtal

Snart börjar dagen i Washington med olika politiska samtal. Höstvädret visar sig dessutom från sin mer gynnsamma sida.

Frukost uppe i kongressen med senator Richard Lugar från Indiana. Nu vice ordförande i senatens utrikesutskott och klassiskt ett av de tyngsta namnen i utrikesfrågor på ”the Hill”.

Hans utskottsordförande senator Biden är ute och lanserar sig själv som presidentkandidat.

Senare på dagen fortsätter det i senaten med senator Chuck Hagel från Nebraska.  Också han ett profilerat namn i den amerikanska utrikesdebatten.

Bland dagens andra möte finns också presidentens säkerhetsrådgivare Stephen Hadley som i sedvanlig ordning tar emot i sitt hörnrum i West Wing av Vita Huset.

Men det blir också kontakter med biträdande utrikesministern för Mellersta Östern David Welch. Med den biträdande utrikesministern för Europa är det täta kontakter just nu.

När det så blir kväll blir det middag tillsammans med andra både européer och amerikaner hos den brittiske ambassadören Nigel Scheinwald. Han var tidigare Tony Blairs rådgivare på 10 Downing Street men har nu hamnat här.

Till den middagen kommer också Kosovo-förhandlaren Wolfgang Ischinger för en informell diskussion om vägar framåt i den besvärliga frågan.

Från Natolin över Atlanten

Framme i den amerikanska huvudstaden efter flygningar från Warzawa och Frankfurt.

Men det hanns med en hel del innan jag lämnade den polska huvudstaden.

Invigningsceremien av det akademiska året på College of Europe:s campus vid Natolin var en imponerande ceremoni där mitt tal bara var en av delarna – om än måhända det som annonserades som huvudinslaget.

Men det är svårt att inte imponeras över den satsning som Polen gjort för högre utbildning om europeiska frågor. Inflytande baseras på kunskap.

Bland studenterna fanns många europeiska nationaliteter representerade, men det var slående att det inte fanns en enda svensk student. Märkligt och lite oroande.

Kanske finns det någon på den campus som finns i Brugge. I så fall får den eller de på torsdag höra när den brittiska utrikesministern David Milliband håller motsvarigheten där till det anförande jag höll i Warzawa i dag.

Planet till Frankfurt gav nya möjligheter till kontakter. En f d polsk statsminister och en f d polsk utrikesminister. Bägge på väg till Europaparlamentets session i Strasbourg. Och bägge uppfyllda av betydelsen av det nu pågående regeringsskiftet.

Men nu är det USA som gäller och samtalen här.

Först en kvällsöl med några vänner. Sedan väntar sängen och bortom den en ny dag.

Liten ljusning i Pakistan

Det finns självfallet anledning att välkomna president Musharrafs besked i dag om att allmänna val kommer att hållas i Pakistan den 9 januari.

Nu återstår beskedet att undantagstillståndet i landet upphävs så snabbt som möjligt.

Det är inte möjligt att tänka sig en valrörelse med de inskränkningar i demokratiska fri- och rättigheter vi ser i Pakistan i dag. Och ett val den 9 januari kräver en valrörelse som inleds mycket snart.

Fyra decennier som förändrade världen

Så heter den underlagsrapport till globaliseringskommissionen som Johan Norberg skrivit och som just publicerats.

Läsvärd är den förvisso, och för den som är utrustad med hygglig printer går den också att ladda ner för läsning.

Den politiska debatten koncentreras oftast kring vad som måste göras för att komma åt olika former av brister, och med ett globalt perspektiv finns det förvisso åtskilliga sådana.

Men ofta glömmer vi det positiva som sker.

En tredjedel av världens befolkning lever i länder och regioner med en tillväxt kring 10 %. Aldrig förr i mänsklighetens historia har fattigdom trängts tillbaka så snabbt som nu.

Kinas ekonomi fördubblas vart sjunde år, och på sikt kan Indien komma att ha en än mer imponerande utveckling.

Om detta och annat skriver Johan Norberg. Och förtjänar att läsas.