Hemma igen efter en rätt lång färd från Annapolis borta i Amerika.
Men att det var ett viktigt möte – över förväntningar – råder det väl i dag knappast någon tvekan om.
Reella fredsförhandlingar inleds nu. Det internationella stödet är massivt. Den amerikanska rollen är aktiv.
Och i Annapolis höll såväl president Abbas som premiärminister Olmert anföranden som – till stor del riktade till respektive hemmapublik – visade att det finns hopp om att samtalen också kommer att föras i mål.
Processen kommer att kantas av nya möten.
Först i Paris den 17 december fokuserat på palestinskt statsbyggande. Sedan i Moskva någon gång när våren börjar komma. Och vid ett visst tillfälle skulle jag tro att vi alla kommer att styra kosan tillbaka till Annapolis.
Men mycket kommer att hända på vägen.
Och vi skall löpande pröva alla de möjligheter vi har att på olika sätt hjälpa till. Vi har utmärkta kontakter med alla konfliktens parter – liksom med USA.
Alla Dessa Dagar 
Som vanligt går det inte att både krysta och hålla emot, samtidigt. Skall det bli fred den här gången måste Abbas polis/militär få sådana resurser att de själva kan hålla Hamas under mattan.
Kachina :
Tror du att det går ?
Lite naivt hoppas jag att de även ska få med Hamas i detta, annars blir det nog svårt.
Blir processen framgångsrik kommer de ha en folkomröstning om utfallet.
Om Hamas vänder avtalet ryggen kommer folket att vända Hamas ryggen.
Finns många om i detta, men man kan inte annat än hoppas.
Det beror på den som målar bilden. Om den tydligt visar en framsida, ett framgångsrikt Västbanken under Abbas skapas arbeten genom att bygga infrastruktur, finansierad genom en typ av ”Marshall-hjälp”. Baksidan är bilden av ett Gaza i misär.
Det tar inte lång tid att sätta igång vägbyggen, brobyggen, skolbyggen,…..får bara folk ett jobb och en lön varje vecka, glömmer de bort att kriga.
Marshall-hjälpen stängde ut kommunismen från västeuropa. Folk hade inte tid att delta i politiska möten. De jobbade för att köpa nya möbler, nya kläder, ….vem hade tid att lyssna på Stalin?
En synlig ekonomisk och social framgång på Västbanken, knäcker Hamas. Men, då får inte Abbas och hans stab vara lika korrumperad som Arafat och hans följe.
Carl,
Annapolis var helt klart lyckat och over alla forvantningar. Bara gastlistan var imponerande och att alla parter visat att de har det gemensamma malet, fred. Att Olmert och Abbas kommit overens om att de ska traffas regelbundet under de kommande 13 manaderna ar positivt. Ocksa att de lyckades bestamma en tidsperiod, da de hoppas kunna ha natt ett fredsavtal vid slutet av nasta ar. Att USA och Europa oppet stoder detta ar mycket bra. Alla lander som nu visat sitt stod har investerat mer i situationen och kommer att vilja se att de mal som satts ocksa nas.
Mvh,
kachina
jag tror inte palestinierna vill ha fred
de är fast i syndtyckande och oförätter och har inte visat prov på kreativitet
hillary
Visst, kriget är en industri, deras enda jobb. Blir det fred, har de inget att göra. Jag är fortfarande pessimist, men är nu alla gör en sista ansträngning kan jag i varje fall bidra med de få ljuspunkter som finns.
Jag minns ett svenskt TV-reportage från Israel om en palestinier, ca 17 år, som ägnade tiden åt politiska möten, var en hängiven självmordsbombare med nyckeln till himmelriket där han skulle få hur många brudar som helst. Han var beredd att lyda ordern direkt den kom.
Året efter åkte TV-teamet ner och sökte upp samma kille. Då hade han jobb på en israelisk bilverkstad, tjänade pengar och hade ingen som helst tanke på färd till himmelriket medelst bomb. Han såg fram emot nästa lönekuvert och ville ha fred.
En eventuell fred i området går genom jobben. Alla andra fredskontrakt är dömda att misslyckas. Byggandet av infrasruktur genererar jobb som sprider sig likt ringar på vattnet. Det har både Hitler, Roosevelt och Marshall-planen bevisat.
Kachina:
Väl talat!
Det enda jag är orolig för, och det som skiljer detta från det du talar om, är att de projekt du talar om utfördes av befolkningen självt, som därigenom fick jobb och självförtroende, och att det i detta fallet riskerar bli som det brukar nuförtiden, att det byggs vägar osv med utländska kontraktörer, p.g.a. politisk kohandel.
Så blir det bara tomma vägar, och inga ringar. Jämför Irak.
testaren
så skedde redan under kolonialismen i Afrika så utländska kontraktörer är inget nytt men det är en lika förödande politik nu som då att inte förstå att ett varje utländskt projekts viktigaste angelägenhet måste vara kunskapsöverföring
men det ser dystert ut för palestinier
de verkar inte ha viljan att gräva brunnar och odla upp lössjorden de förfogar över
och till vad har alla bidragspengar gått?
Jag reagerade också på Carl Bildts uttalande om att Sverige var största bidragsgivare.
Ger vi verkligen bidrag till krigförande regimer ?
Vi kan inte sälja vapen till dem (vilket ger oss en intäkt), men vi ger dem pengar att köpa vapen för av andra nationer.
Hmmm, någon mer än jag som inte fattar logiken ?
Carl,
Vad säger du om Olmerts skrämmande citat i dagens SVD, sid 28
”Om dagen kommer när tvåstatslösningen kollapsar, och vi ställs inför
en Sydafrikaliknande kamp för lika rösträtt, i det ögonblicket är det
ute med staten Israel”
Kommer det uttalandet att bli historiskt?
Skrämmande inlägg av Kachina om att Abbas polis och militär skulle slå ner Hamas och att Palestinierna sedan kommer att glömma allt om frihet och demokrati om de sätts i jobb i Israeliskt finanserade byggprojekt och syateljéer. Insändaren tycks ha samma osunda åsikter som en obskyr kåsör J. Jakubowski i Judisk Krönika som under sin studietid i Krakow önskade att USA ville invadera Polen.. Alla ni som talar om demokrati tycks ha glömt att Hamas var fullt och legitimt vald i ett demokratiskt val. Abbas och hans PLO hird har enbart lyckat klänga sig kvar vid en ihålig maktpostion enbart efter manipulationer av Israel och USA.
Men vad gjorde du i Annapolis?
ragnar34:
Ja, det du beskriver är ju det problem vi talade om i gårdagens forum, att hela världen ska pådyvlas västeuropas syn på demokrati.
Jag tycker vår syn på demokrati är sund, men, vi har ju inte det utbredda hatet i våra länders befolkningar.
Jag tycker mig också kunna se att även vi vill begränsa vissa medborgares mänskliga rättigheter i takt med att medborgarnas bakgrunder blir mer varierade.
ÄR det så att vissa folkgrupper inte är mogna för demokrati ?
Då menar jag ”vanligt folk”.
Är det så att hatet är så stort at man inte kan acceptera grannens mänskliga rättigheter p.g.a hat och ”gammalt groll” ?
Kanske vi måste tänka om och predika vårt demokratiska budskap på en mer ”naiv” nivå ?
Man kan kanske inte göra som i Ryssland, börja på toppen och succesivt dra ner på demokratin ?
Hur ska man i ett slag få Kina, Burma och angränsande läner att anamma ”vår” filosofi ?
Är det ens önskvärt ?
Jag tror att demokrati måste kunna se olika ut i olika delar av världen, men, med ungefär samma värdegrund.
så…detta var helgens filosofiska bidrag. hoppas att det kan leda till någon tanke eler ”mothugg”
Det baserar sig på de senaste dagarnas inlägg här på bloggen.
ragnar34
Både Hitler och Stalin var demokratiskt valda. Man känner igen dem på deras gärningar och yttrade avsikter, därför skall de krossas under klacken innan de vuxit sig för stora.
Jag stöder Palestiniernas sak, men de som talar om att utplåna Israel, har jag inget förbarmande med, även om de är valda av mer än 50% av folket. Saken är som den är där nere. Israeler och Palestinier har samma anfader, Abraham, men olika mödra. De är halvbröder och får banne mig se till att samsas i ”huset”.