Gott Slut!

VID RÖDA HAVET: Solen lyser klart och varm från himlen i denna del av världen medans årets sista dag lider mot sina sista timmar.

Från hemmahorisonten blandas goda och dåliga bulletiner.

I går nybildades i Moldavien den Europa-orienterade liberala regering under premiärminister Filat som ju vann valet i slutet på november, men som ju varit utsatt för olika försök till splittring i syfte att vrida in landet på en annan politisk kurs.

Och jag har självfallet varit i kontakt med mina kollega Iurie Leanca för att framföra mina gratulationer.

Vid midnatt lämnar Estland sin nationella valuta och övergår – efter två decenniers framgångsrik skötsel av sin fastvalutapolitik – till att i likhet med sitt norra grannland Finland använda Euron.

Och med detta steg kan man säga att den ekonomiska skillnaden mellan olika delar av Europa illustreras ytterligare.

Konkurrenskraftiga ekonomier i norra Europa får stabilitet av den gemensamma valutan, medan mindre konkurrenskraftiga i sydligare nejder får sina svagheter brutalt exponerade av samma valuta.

I dag har Ericsson omkring en fjärdedel av sin totala produktion i det som nu blir Eurolandet Estland – mer än dubbelt så mycket som man har i Sverige.

Men de sämre bulletinerna är också påtagliga.

I Vitryssland fortsätter det hårda förtrycket. I Ukraina finns allt tydligare tecken på ett politiskt utnyttjande av domstolar. Och i Moskva innebär domen mot Mikhail Kordokovsky ett tydligt bakslag för alla som trott att Ryssland var på väg att bygga en fungerande rättsstat.

På DN Debatt skriver jag i dag en del om de utrikespolitiska utmaningarna inför det kommande året – länk finns i Twitter-kolumnen till höger.

I grunden handlar det om att göra vårt Europa starkare och bättre för att kunna ge ett tydligare bidrag till att möta olika också globala utmaningar.

Och sådana saknas förvisso inte i det europeiska närområdet.

Här i Mellersta Östern finns ingen fredsprocess, faktisk vare sig fred eller process.

Så kan det inte fortsätta. Ingen vill krig och konflikt, men frånvaron av en fredsprocess innebär att olika spänningar byggs upp, och risken ökar hela tiden för att man snubblar in i en ny och förödande konflikt.

Den närmaste tiden är det utvecklingen i och kring Libanon som inger mest oro – men i morgon kan det vara någon annan del av denna volatila men viktiga region.

Så det kommer – som jag skriver om i dag – finnas åtskilligt att ägna sig åt under det kommande året.

Men just nu är det viktigaste att önska alla läsare av denna blogg – och de är påtagligt många – ett gott slut på året 2010!

 

På telefon om det mesta

VID RÖDA HAVET: Sedvanlig telefonkonferens mellan Stockholm och Bryssel denna morgon – och det oavsett var respektive personer råkar befinna sig för ögonblicket. Det är viktigt att alltid stämma av vårt utrikespolitiska agerande.

Men osedvanligt mycket på dagordningen.

I Minsk ställs nu oppositionens presidentkandidater inför rätta för brott som kan komma att ge dem långvariga fängelsestraff.

Och samtidigt bortsätter repressionen mot olika oberoende organisationer och media. Journalister, advokater och t o m utländska diplomater varnas för alltför självständigt agerande.

Tillsammans med främst Polen arbetar vi i Bryssel för en tydlig linje från EU. Också Tyskland och Tjeckiska Republiken är med oss.

Och det gläder mig att jag ser att Europaparlamentet kallat till ett speciellt möte den 12 januari för att diskutera situationen och den europeiska reaktionen.

Samtidigt fortsätter diskussionen om den alarmerande situationen i Elfenbenskusten.

De västafrikanska medlingsansträngnigarna kommer att fortsätta nästa vecka samtidigt som FN-trupperna i främst Abidjan befinner sig i ett läge som kan bli alltmer utsatt. Just nu förefaller det främst att vara en politiskt och ekonomisk uthållighets- och utmattningskamp som pågår.

EU stöder alldeles självklart de västafrikanska ansträngningarna liksom FN. I dag fattas beslut om reserestriktioner för ytterligare personer i detta syfte.

Samtidigt fortsätter terrorism i dess olika uppenbarelser att plåga oss.

Tillslaget mot den grupp som planerade ett större attentat i Danmark visar åter betydelsen av en fungerande samverkan mellan effektiva nationella säkerhets- och underrättelsetjänster.

Vårt beroende av en sådan kommer att öka ytterligare under kommande år.

Men det är inte bara hos oss dessa frågor är i centrum.

Jag noterar med oro att de indiska myndigheterna höjt beredskapen inför helgen inför befarade attentat.

Minnet av massakern i Mumbai är i allra högsta grad levande hos oss alla. Nya attentat här kunde få förödande konsekvenser i regionen i dess helhet.

Legal nihilism

VID RÖDA HAVET: Så har jag för en tid utlokaliserat till lite sydligare nejder där solen lyser lite intensivare än vad den just nu gör på våra breddgrader.

Gårdagens dom i Moskva mot Mikael Khordokovsky ger tydliga tecken på att president Medvedevs uttalande om den s k legala nihilism som utmärker delar av det ryska rättssystemet har en stark förankring i verkligheten.

Det är svårt att frigöra sig från misstankarna om att domen styrts mer av politiska diktat än av juridiska avvägningar.

Och därmed kommer den dessvärre att kasta en skugga över arbetet med att bygga den fungerande rättsstat som är en förutsättning för att Ryssland fullt ut skall kunna ta tillvara på alla sina rika möjligheter.

Kylan i Europa

STOCKHOLM: Mellandag i ett Stockholm som inte sett en ihållande kyla som denna sedan det berömda året 1789.

Den franska revolutionens dramatiska år, året när George Washington tillträdde som USA:s första president och Gustaf III här hemma ägnade sig åt ett fåfängt fölrsök till krig med Ryssland.

Kallt var det tydligen då också.

Borta i Minsk fortsätter den extrema politiska kylan, och till detta läggs nu ocksån olika försök till påtryckningar på de få västliga diplomater som finns på plats med möjlighet att fritt rapportera om den hårda repressionsvågen i landet.

Fortfarande har ingen – anhöriga eller advokater – fått tillträde till eller kontakt med de oppositionskandidater som är fängslade och antas finnas i ett KGB-fängelse i Minsk.

Man får gå tillbaka till långt mörkare skeden i den europeiska historien för att finna motsvarigheter till detta.

I Moskva läses just nu den fällande förnyade domen mot Michael Khodorkovsky upp.

Premiärminister Putin har ju redan tidigare i TV förklarat att han är skyldig, men jag noterar att fristående Igor Jurgens säger att han finner domen ”orättvis”.

Och i Kiev finns det tydliga tecken på att man använder rättsapparaten för att kringskära den politiska oppositionens framtida möjligheter. Åtalet mot f d premiärminister Timoshenko är svårt att tolka på annat sätt, och leder till frågetecken kring utvecklingen i landet som jag hoppas kan rätas ut.

Det är nu två decennier sedan det sovjetiska imperiet föll sönder och samman.

Det var i november 1989 som muren föll i Berlin, men det kom att dröja två år tills dess att klockan klämtade för Sovjetunioen i dess helhet och också Ryssland kunde stiga fram som en självständig nation med tydliga demokratiska aspirationer.

Vägen dit var dramatisk. Vintern 1991 kunde mycket ha gått annorlunda, och vi kommer under de kommande veckorna att ha anledning att återkomma till de dramatiska skeendena då.

Men nu handlar det om nutiden och om framtiden.

Om våra ambitioner att trygga ett Europa som inte bara säkrar freden för Europas nationer utan också rätten och friheten för Europas medborgare.

Stundtals under gågna år lät det som om den uppgiften var mer eller mindre avslutad. Och på sina håll i dag låter det ibland som om den nog inte är så viktig.

Men den förblir av avgörande vikt för vår gemensamma framtid. Och nyhetsflödet dessa mellandagar visar åter att den vare sig är avslutad eller enkel.

Ibland tar historien sina plötsliga stora steg, men ibland framstår allt som en seg kamp med oviss utgång.

På UD råder i allt väsentligt lugn. Få är de som stiger in genom dörren till mitt magnifika rum. Och i morgon kommer inte ens jag att vara här.

Men arbetet fortsätter ändå.

God Jul!

STOCKHOLM: Det är med lite blandade känslor jag i dag önskar alla God Jul!

Inte långt öster om oss har demokratiska politiker som vi under året haft soim välkomna och intressanta gäster i Sverige kastats i fängelse och står – liksom hela deras land – inför en oviss framtid.

I en artikeln i dagens NYT/IHT tillsammans med mina kollegor från Polen, Tjeckiska Republiken och Tyskland säger jag att det som skett i Vitryssland får vad Milosevic försökte göra med det serbiska valet 2000 att blekna i jämförelse och för tankarna till införandet av krigsrätt i Polen 1981.

Länk till artikeln finns i Twitter-spalten till höger.

Och det är viktigt att Europa inte stänger bara därför att det är jul – därför viktigtr med denna artikel på själva julafton.

Men trots detta önskar jag självfallet alla en God Jul under de närmaste dagarna. Vit är den i alla fall…

Vitryssland och Elfenbenskusten

STOCKHOLM: Dagen före julafton blir det i alla fall lite tid till nödvändiga privata bestyr.

Men samtidigt fortsätter olika samtal i olika akuta frågor.

Läget i Vitryssland är alarmerande.

Jag har haft kontakter med mina kollegor i Warsawa, Prag och Berlin om olika former av reaktioner. Liksom med Catherine Ashton.

De ledande presidentkandidaterna förblir fängslade utan att vi eller deras anhöriga ens vet var eller i vilket tillstånd de är. Summariska rättegångar för tankarna till mörka perioder av Europas historia. Repressionen har gjorts till officiell statlig politik.

Alldeles självklart måste och kommer Europeiska Unionen att reagera.

Mer konkreta beslut kan komma först i januari. Med den politiska reaktionen och inriktningen nu är mycket viktig.

Också läget i Elfenbenskusten följer vi med stigande oro.

I går beslöt vi att rekommendera tjugotalet svenska medborgare att nu lämna landet. Samma rekommendation utfärdades av Frankrike som har ca 15 000 medborgare där.

Det går inte att bortse från risken för att ett brutalt inbördeskrig flammar upp igen. FN-trupperna i landet kan stå inför en mycket svår uppgift.

Vi får hjälp från Norges ambassad på platsen och är djupt tacksamma för detta.

Gårdagens serie av interpellationsdebatter handlade bl a om situationen i Västra Sahara, och jag lovade interpellantern Jens Holm att nämna den saken också här på min blogg.

Det finns all anledning att med oro följa utvecklingen även där. FN-processen, som vi ger vårt fulla stöd, rör sig mycket långsamt framåt, och det finns självfallet en risk att frustration leder till nya spänningar och nytt våld.

Men något alternativ till FN-processen finns inte.

Såväl Polisario som Marocko har lagt fram förslag som nu diskuteras. Västra Sahara har rätten till självbestämmande, även om detta inte nödvändigtvis måste innebära självständighet.

Välkommet ytterligare steg

STOCKHOLM: Jag välkomnar varmt att USA:s senat i kväll fattat beslut om att ratificera START-avtalet om ömsesidiga reduceringar av strategiska kärnvapen mellan USA ochg Ryssland.

Avtalet innebär ett steg på vägen mot visionen om en kärnvapenfri värld.

Jag hoppas att det inom en inte alltför snar framtid skall finnas möjlighet att gå vidare i ansträngningarna att reducera antalet kärnvapen i olika länders arsenaler. Det är också min förhoppning att USA nu kan gå vidare och ratificera avtalet om totalt stopp för kärnvapenprov CTBT.

I kommande förhandlingar mellan USA och Ryssland är det viktigt att också sub-strategiska eller s k taktiska kärnvapen inkluderas.

Lettland och Ryssland

STOCKHOLM: Mitt i det dystra österut finns det anledning att uppmärksamma en påtagligt positiv utveckling.

Lettlands president Valdis Zatlers avlade i går ett officiellt besök i Moskva på inbjudan av sin ryske kollega Dmitry Medvedev, och av allt att döma hade de bra och konstruktiva samtal om relationen mellan de bägge länderna.

Det är viktigt och bra.

Bägge länderna har ett påtagligt intresse av att ha goda relationer med varandra.

Och det ligger också i det vidare europeiska intresset.

Vitryssland, konsekvenser och nya ambassadörer

STOCKHOLM: Alldeles säkert kommer tisdagen att innebära fortsatta samtal om situationen i Vitryssland efter våldet, arresteringarna och den uppenbara manipulationen av valresultatet.

Vi vet i skrivande stund fortfarande inte vad som hänt med de oppositionskandidater som arresterats.

Uttalanden från inte minst den vitryske inrikesministern har en ominös innebörd som påminner om än mörkare perioder.

Och inte minst i Bryssel finns det anledning att diskutera konsekvenserna för vår politik. Det är svårt att dra någon annan slutsats av det inträffade än att de styrande i Minsk nu dramatiskt prioriterat ner den betydelse de ger relationen till Europeiska Unionen.

Sedan kan man spekulera i vad det är som lett till denna åtminstone synbara förändring. Men fakta förblir fakta.

Min dag kommer dock att börja med möte med riksdagens utrikesutskott för att diskutera de allvarliga konsekvenserna av det riksdagsbeslut som nu innebär att vi måste skära ner UD:s verksamhet med ca 135 miljoner kr.

Jag kommer att redovisa vår syn – också om de ambassader som dessvärre behöver läggas ned – men också höra hur de som bär det politiska ansvaret för detta beslut anser att saken bör hanteras.

Min starka misstanke är att de kommer att prata runt och försöka att fly bort från det politiska ansvaret för sina egna dumheter. Vi har ju just nu en politisk opposition vars möjliga enda förmåga verkar vara att opponera mot sig själv.

Innan det senare under dagen är dags för lite ledighet från tjänstebestyren har jag glädjen att ta emot nya ambassadörer från Polen, Moldavien, Indien och Japan för samtal om våra olika bilaterala relationer.

Sedan blir det skolavslutning – och några timmar julbestyr.

Val utan legitimitet

STOCKHOLM: Under dagen har dessvärre bilden av vad som inträffade under gårdagkvällen och natten i Vitryssland blivit allt tydligare.

Till gårdagkvällens övervåld måste också räknas det faktum att sju av oppositionskandidaterna i presidentvalet arresterats tillsammans med ett okänt antal andra personer.

Från EU:s sida kräver vi att de omedelbart släpps fria, och vid en pressträff på eftermiddagen har jag gett starkt eftertryck till det kravet.

Rapporten från ODHIR:s valobservatörer i dag på eftermiddagen är dessvärre mycket tydlig.

Medan det tidigare fanns vissa positiva tecken – och till dessa hörde att ODHIR bjöds in och tilläts verka fritt – förbyttes dessa snarast i sin motsats efter det att vallokalerna stängts och den avgörande röstsammanräkningen inletts.

Observatörerna gör den officiella bedömningen att ”röstsammanräkningen var dålig eller mycket dålig i nästan hälften av alla de vallokaler som man observerade”.

Därmed är det uppenbart att det valresultat som redovisades saknar demokratisk legitimitet.

Jag har under dagen haft kontakter med vissa av mina kollegor liksom med Bryssel och Washington för att stämma av våra respekrtive bilden av situationen.

Jag talade också med riksdagsmannen Kent Härstedt som lett till den svenska riksdagens delegation vid valen när han mellanlandade i Wien på vägen hem.

Självfallet kommer vi att följa upp situationen under de kommande dygnen och värdera de olika handlingsalternativen.

Måndag med Minsk

STOCKHOLM: Måndag med mer på agendan än vad det borde vara veckan när julen ju faktiskt är i antågande.

Spänningen på den koreanska halvön är påtaglig.

Risken för snabb upptrappning finns. Vikten av diplomatiska insatserna för att minska spänningen är mycket påtaglig.

Men trots detta är det utvecklingen i Vitryssland som kommer att prägla min dag.

Jag väntar på rapporterna från de olika internationella observatörerna om hur valet verkligen gått till – en presskonferens är planerad till i eftermiddag – och samtidigt finns det anledning att samla in intrycket från den dramatiska kvällen och natten i Minsk.

Rapporter nu på morgonen talar om att de ledande oppositionskandidaterna arresterats.

I Bryssel har vi anledning att diskutera den europeiska reaktionen.

Dramatiskt i Minsk

STOCKHOLM: Innan det funnits någon möjlighet att mer i detalj värdera presidentvalet i Vitryssland har utvecklingen i Minsk i kväll tagit en dramatiskt negativ vändning.

Redan innan de stora demonstrationerna blev presidentkandidaten Niklajev – som jag träffade här i Stockholm för bara någon vecka sedan – slagen medvetslös av kravallpolis och fick föras till sjukhus.

När demonstrationerna sedan blev en bra bit större än vad de flesta nog hade väntat förefaller det som om olika typer av special- och kravallpolis har slagit till med betydande brutalitet.

Svenska riksdagsledamöter tillhör dem som direkt blev vittnen till det som nu sker.

Osäkert i Vitryssland

STOCKHOLM: Utanför fönstret fortsätter snöflingor i till synes aldrig sinande mängd sin väg ner mot marken.

I likaledes vita Vitryssland är det i dag presidentval, och internationella observatörer finns på plats för att i mån av möjlighet kunna stävja det valfusk som ju tidigare har varit så omfattande.

Antalet förtidsröster – det är där möjligheterna att manipulera är som störst – förefaller att ha gått ned något sedan förra valet, men fortfarande råder oklarhet om exakt hur rösträkningen kommer att gå till och om hur dess mer detaljerade resaultat kommer att redovisas.

Det finns all anledning att följa detta mycket noga.

Med hemkomsten från Bydgoszcz i går avslutades den förhoppningsvis sista tjänsteresan utomlands under detta år. Och enligt de planer som nu föreligger – men som ju snabbt kan kastas över ända av oförutsedda händelser – är inte nästa förrän fram mot mitten av januari.

Men än har julhelgen inte infunnit sig.

I kväll är jag i SVT:s Agenda för att tillsammans med bl a Maria Wetterstrand tala om kommande utmaningar.

Och även om veckan som kommer är i Stockholm är det åtskilligt som måste klaras av.

På tisdag måste jag uppsöka riksdagens utrikesutskott för att med dem diskutera de konkreta konsekvenserna i form av bl a nedlagda ambassader som riksdagsbeslutet härförleden dessvärre kommer att få.

Och under veckan skall jag också ta emot ett antal nya ambassadörer till Stockholm och kort gå igenom våra relationer med respektive länder med dem.

Men just nu är det presidentvalet i Vitryssland som är i fokus.

 

 

Vit morgon

BYDGOSZCZ: Vit morgon i vintern på den flacka polska landsbygden.

Vi pulsar fram genom snön och resonerar om den europeiska framtiden och dess förutsättningar. Rådjuren i fjärran flyr undan.

Centraleuropa är landet mellan Tyskland och Ryssland, men dess framtid påverkas i hög utsträckning av utvecklingen i Bryssel och vart Washington kommer att styra hän.

Men detta är också en del av den Östersjövärld som blir allt starkare och allt viktigare.

Under året har vi flera viktiga svenska besök till Polen.

Det skall inte bara bli symbolik, utan också ges sakligt viktigt innehåll.

Dra ner 135 miljoner kr

STOCKHOLM: Det olycksaliga riksdagsbeslutets konsekvenser är att UD nu måste skära ner med 135 miljoner kr under de närmaste åren.

Det motsvarar vår andel av det samlade anslaget för regeringskansliet.

Att detta också kommer att medföra nedläggningar av myndigheter utomlands är dessvärre nödvändigt.

Vilka dessa blir måste vi fatta beslut om relativt snart.

Rimligt är att vi också konsulterar riksdagen. Jag skall lyssna på riksdagens utrikesutskott på tisdag i ärendet.

Nedläggningarna är deras – och då får de också ta ansvaret för dem.

Så småningom till Bydgoszcz

STOCKHOLM: Denna dag börjar med intervju med David Frost på Al Jazeera om terrorförsöket i Stockholm och vår integrationspolitik.

Jag skulle tro att det också kommer att handla om gårdagens rapport från säkerhetspolisen. Att motarbeta den radikalism som ytterst i vissa fall kan leda till terrorism är en utomordentligt viktig uppgift.

Det internationella intresset för försöket i Stockholm förblir stort.

Men sedan misstänker jag dessvärre att jag kommer att få fortsätta att ägna betydande tid åt riksdagsoppositionens dumma beslut att skära ner våra anslag och tvinga oss att stänga ambassader.

På eftermiddagen flyger jag så tillsammans med Anna Maria till Bygdoszcz i norra Polen för en julmiddag som utrikesminister Radek Sikorski och hans hustru Anne Applebaum ordnar i det hus de har någonstans i trakten.

Det har blivit lite av traditon med lite mer informella julmiddagar av detta slag mellan oss utrikesministrar i norra Europa.

Samtalsämnen kommer inte att saknas. Summera upp det som gått och se lite på utmaningar under det nya år som snart randas.

Det blir ju ett centraleuropeiskt år med först Ungern och därefter Polen i ordförandestolen i den Europeiska Unionen.

Säkert kommer vi att diskutera det fortsatta arbetet med det Östliga Partnerskapet, och alldeles säkert morgondagens presidentval i Vitryssland.

Toppmötet i Bryssel har som väntat enat sig om den fördragsjustering som gör det möjligt att sätta upp en s k permanent krislösningsmekanism. Utmärkt.

Men den avgörande uppgiften förblir att reformera de ekonomier som förlorat i konkurrenskraft.

Sverige och Polen tillhör bägge tydligt tillväxtzonen i den europeiska ekonomin.

Dumt besluts konsekvenser

STOCKHOLM: Det fortsätter att snöa och att snöa och att snöa. Brist på vinter är det i alla fall inte detta år.

I regeringen brottas vi nu med hur den nedskärning av regeringskansliets anslag som socialdemokrater och andra drev igenom i riksdagen i ett utbrott av den ledarlösa populism som verkar råda där för ögonblicket.

Att detta drabbar UD hårt har jag redan skrivit om.

I morgon hoppas jag att man inom regeringskansliet i dess helhet kan vara klara med vissa av de övergripande frågeställningarna och sedan måste vi och andra lite handgripligt ta itu med vad som måste göras.

Ett antal utlandsmyndigheter måste läggas ner redan 2011 och ytterligare några med största sannolikhet 2012.

Detta utöver de personalneddragningar etc som måste ske i Stockholm.

Även om det inte är någonting vi önskar – långt därifrån! – är det bäst att vi försöker att få fram beslut i dessa frågor så snabbt som möjligt.

Enkelt blir det dock inte. Och dumt är det dessutom.

Terror, torsdag och Europa

STOCKHOLM: Terrorism är temat i mycket dessa dagar.

Jag tror att vi alla upprördes av det terrorattentat som i den iranska staden Chabahar i går skördade ett 40-tal dödsoffer mitt i firandet av Ashura-högtiden.

Vårt fördömande av denna terror är lika entydigt som vårt fördömande av varje annan terror i varje annat land. Liksom vårt deltagande med anhöriga till dem som omkommit.

Denna torsdag börjar i sedvanlig ordning med regeringssammanträde, och för min del fortsätter den under eftermiddagen bl a med deltagande i den allmänna frågestunden i riksdagen och möte med olika riksdagskollegor.

Men då har Fredrik Reinfeldt redan gett sig iväg till Bryssel för deltagande i morgondagens toppmöte med EU:s stats- och regeringschefer och den middag med EPP-ledare som kommer dessförinnan i kväll.

Till det middagsmötet kommer som gäst för att informera om läget i Mellersta Östern också Jordaniens kung Abdullah.

Med utvidgningspolitiken avklarad på tisdagens möte kommer toppmötet att fokuseras på de ekonomiska utmaningarna, även om Catherine Ashton kort kommer att rapportera om våra diskussioner om relationerna med olika s k strategiska partners.

Medan euro-områdets kärna ju utvecklas mycket väl – den tyska ekonomin går mycket bra, och samma sak måste sägas om vårt grannland Finland – fortsätter en del av bekymren framför allt i sydligare länder.

Det handlar omedelbart om skulder och underskott, men det grundläggande problemet handlar om uteblivna reformer och långsiktigt försvagad konkurrenskraft.

Men medan EU kortsiktigt kan hjälpa till att hantera kriser relaterade till det förra måste länderna själva tydligt ta itu med de senare utmaningarna.

Twitter och datt

STOCKHOLM: Som måhända noterats finns jag sedan en tid tillbaka också på Twitter med korta noteringar och snabba länkar till olika saker.

Och det jag skriver där dyker upp till omedelbart till höger här – dock utan de länkar som stundtals kan finnas.

Twitter är dock på engelska och når därmed geografiskt ut potentiellt bredare. Och alldeles självklart kommer denna blogg att fortsätta som vanligt.

Lite problem har det varit.

Då och då har det tydligt dykt upp olika mer eller mindre suspekta annonser på denna sida. Jag har inte sett det, men olika media har visat mig utdrag som visar det. Uppenbart har de satts dit på ett eller annat sätt mot min vilja.

Och på Twitter fanns det en tendens att sätta upp konton som skulle försöka framstå som mitt – utan att på något sätt vara det.

Så en viss vaksamhet anbefallas.

290 mot 20 i riksdagen

STOCKHOLM: Det blev en mycket tydlig majoritet för Afghanistan-deltagandet vid dagens omröstning efter debatten i riksdagen.

290 ledamöter röstade för, och 20 ledamöter röstade mot.

Och då skall man notera att de 20 som röstade mot röstade för nästan tusen dagar till av svensk medverkan i ISAF i Afghanistan. Deras retorik lät annorlunda, men i realiteten röstade de för nästan tusen dagar till.

Stundtals undrade jag vilken min roll var i en riksdagsdiskussion som till betydande del blev en bitvis bitter uppgörelse mellan vänsterpartiet och miljöpartiet.

Av forna samarbetstoner dem emellan fanns ingenting kvar. Ingenting alls.

Under 2011 kommer vårt svenska ISAF-deltagande att fortsätta att vara kring 500 personer, men samtidigt kommer vi mer på allvar att börja att förbereda den övergång från stridande till stödjande som är huvudinriktningen för de kommande åren.

Om ett år kommer vi i riksdagen att kunna ta beslut om att övergå till en civil ledning för våra insatser i norra Afghanistan, och det säger sig självt att det kommer att kräva en hel del förberedelser.

Och jag gjorde klart i riksdagen i dag att regeringen självfallet ser det som också sin skyldighet att vårda den långsiktiga sexpartsuppgörelse vi nu har om vårt deltagande i de internationella säkerhetsinsatserna i Afghanistan.

Så det var en i dessa viktiga avseenden mycket bra dag.