Gott Slut!

31 december 2010

VID RÖDA HAVET: Solen lyser klart och varm från himlen i denna del av världen medans årets sista dag lider mot sina sista timmar.

Från hemmahorisonten blandas goda och dåliga bulletiner.

I går nybildades i Moldavien den Europa-orienterade liberala regering under premiärminister Filat som ju vann valet i slutet på november, men som ju varit utsatt för olika försök till splittring i syfte att vrida in landet på en annan politisk kurs.

Och jag har självfallet varit i kontakt med mina kollega Iurie Leanca för att framföra mina gratulationer.

Vid midnatt lämnar Estland sin nationella valuta och övergår – efter två decenniers framgångsrik skötsel av sin fastvalutapolitik – till att i likhet med sitt norra grannland Finland använda Euron.

Och med detta steg kan man säga att den ekonomiska skillnaden mellan olika delar av Europa illustreras ytterligare.

Konkurrenskraftiga ekonomier i norra Europa får stabilitet av den gemensamma valutan, medan mindre konkurrenskraftiga i sydligare nejder får sina svagheter brutalt exponerade av samma valuta.

I dag har Ericsson omkring en fjärdedel av sin totala produktion i det som nu blir Eurolandet Estland – mer än dubbelt så mycket som man har i Sverige.

Men de sämre bulletinerna är också påtagliga.

I Vitryssland fortsätter det hårda förtrycket. I Ukraina finns allt tydligare tecken på ett politiskt utnyttjande av domstolar. Och i Moskva innebär domen mot Mikhail Kordokovsky ett tydligt bakslag för alla som trott att Ryssland var på väg att bygga en fungerande rättsstat.

På DN Debatt skriver jag i dag en del om de utrikespolitiska utmaningarna inför det kommande året – länk finns i Twitter-kolumnen till höger.

I grunden handlar det om att göra vårt Europa starkare och bättre för att kunna ge ett tydligare bidrag till att möta olika också globala utmaningar.

Och sådana saknas förvisso inte i det europeiska närområdet.

Här i Mellersta Östern finns ingen fredsprocess, faktisk vare sig fred eller process.

Så kan det inte fortsätta. Ingen vill krig och konflikt, men frånvaron av en fredsprocess innebär att olika spänningar byggs upp, och risken ökar hela tiden för att man snubblar in i en ny och förödande konflikt.

Den närmaste tiden är det utvecklingen i och kring Libanon som inger mest oro – men i morgon kan det vara någon annan del av denna volatila men viktiga region.

Så det kommer – som jag skriver om i dag – finnas åtskilligt att ägna sig åt under det kommande året.

Men just nu är det viktigaste att önska alla läsare av denna blogg – och de är påtagligt många – ett gott slut på året 2010!

 


På telefon om det mesta

30 december 2010

VID RÖDA HAVET: Sedvanlig telefonkonferens mellan Stockholm och Bryssel denna morgon – och det oavsett var respektive personer råkar befinna sig för ögonblicket. Det är viktigt att alltid stämma av vårt utrikespolitiska agerande.

Men osedvanligt mycket på dagordningen.

I Minsk ställs nu oppositionens presidentkandidater inför rätta för brott som kan komma att ge dem långvariga fängelsestraff.

Och samtidigt bortsätter repressionen mot olika oberoende organisationer och media. Journalister, advokater och t o m utländska diplomater varnas för alltför självständigt agerande.

Tillsammans med främst Polen arbetar vi i Bryssel för en tydlig linje från EU. Också Tyskland och Tjeckiska Republiken är med oss.

Och det gläder mig att jag ser att Europaparlamentet kallat till ett speciellt möte den 12 januari för att diskutera situationen och den europeiska reaktionen.

Samtidigt fortsätter diskussionen om den alarmerande situationen i Elfenbenskusten.

De västafrikanska medlingsansträngnigarna kommer att fortsätta nästa vecka samtidigt som FN-trupperna i främst Abidjan befinner sig i ett läge som kan bli alltmer utsatt. Just nu förefaller det främst att vara en politiskt och ekonomisk uthållighets- och utmattningskamp som pågår.

EU stöder alldeles självklart de västafrikanska ansträngningarna liksom FN. I dag fattas beslut om reserestriktioner för ytterligare personer i detta syfte.

Samtidigt fortsätter terrorism i dess olika uppenbarelser att plåga oss.

Tillslaget mot den grupp som planerade ett större attentat i Danmark visar åter betydelsen av en fungerande samverkan mellan effektiva nationella säkerhets- och underrättelsetjänster.

Vårt beroende av en sådan kommer att öka ytterligare under kommande år.

Men det är inte bara hos oss dessa frågor är i centrum.

Jag noterar med oro att de indiska myndigheterna höjt beredskapen inför helgen inför befarade attentat.

Minnet av massakern i Mumbai är i allra högsta grad levande hos oss alla. Nya attentat här kunde få förödande konsekvenser i regionen i dess helhet.


Legal nihilism

28 december 2010

VID RÖDA HAVET: Så har jag för en tid utlokaliserat till lite sydligare nejder där solen lyser lite intensivare än vad den just nu gör på våra breddgrader.

Gårdagens dom i Moskva mot Mikael Khordokovsky ger tydliga tecken på att president Medvedevs uttalande om den s k legala nihilism som utmärker delar av det ryska rättssystemet har en stark förankring i verkligheten.

Det är svårt att frigöra sig från misstankarna om att domen styrts mer av politiska diktat än av juridiska avvägningar.

Och därmed kommer den dessvärre att kasta en skugga över arbetet med att bygga den fungerande rättsstat som är en förutsättning för att Ryssland fullt ut skall kunna ta tillvara på alla sina rika möjligheter.


Kylan i Europa

27 december 2010

STOCKHOLM: Mellandag i ett Stockholm som inte sett en ihållande kyla som denna sedan det berömda året 1789.

Den franska revolutionens dramatiska år, året när George Washington tillträdde som USA:s första president och Gustaf III här hemma ägnade sig åt ett fåfängt fölrsök till krig med Ryssland.

Kallt var det tydligen då också.

Borta i Minsk fortsätter den extrema politiska kylan, och till detta läggs nu ocksån olika försök till påtryckningar på de få västliga diplomater som finns på plats med möjlighet att fritt rapportera om den hårda repressionsvågen i landet.

Fortfarande har ingen – anhöriga eller advokater – fått tillträde till eller kontakt med de oppositionskandidater som är fängslade och antas finnas i ett KGB-fängelse i Minsk.

Man får gå tillbaka till långt mörkare skeden i den europeiska historien för att finna motsvarigheter till detta.

I Moskva läses just nu den fällande förnyade domen mot Michael Khodorkovsky upp.

Premiärminister Putin har ju redan tidigare i TV förklarat att han är skyldig, men jag noterar att fristående Igor Jurgens säger att han finner domen ”orättvis”.

Och i Kiev finns det tydliga tecken på att man använder rättsapparaten för att kringskära den politiska oppositionens framtida möjligheter. Åtalet mot f d premiärminister Timoshenko är svårt att tolka på annat sätt, och leder till frågetecken kring utvecklingen i landet som jag hoppas kan rätas ut.

Det är nu två decennier sedan det sovjetiska imperiet föll sönder och samman.

Det var i november 1989 som muren föll i Berlin, men det kom att dröja två år tills dess att klockan klämtade för Sovjetunioen i dess helhet och också Ryssland kunde stiga fram som en självständig nation med tydliga demokratiska aspirationer.

Vägen dit var dramatisk. Vintern 1991 kunde mycket ha gått annorlunda, och vi kommer under de kommande veckorna att ha anledning att återkomma till de dramatiska skeendena då.

Men nu handlar det om nutiden och om framtiden.

Om våra ambitioner att trygga ett Europa som inte bara säkrar freden för Europas nationer utan också rätten och friheten för Europas medborgare.

Stundtals under gågna år lät det som om den uppgiften var mer eller mindre avslutad. Och på sina håll i dag låter det ibland som om den nog inte är så viktig.

Men den förblir av avgörande vikt för vår gemensamma framtid. Och nyhetsflödet dessa mellandagar visar åter att den vare sig är avslutad eller enkel.

Ibland tar historien sina plötsliga stora steg, men ibland framstår allt som en seg kamp med oviss utgång.

På UD råder i allt väsentligt lugn. Få är de som stiger in genom dörren till mitt magnifika rum. Och i morgon kommer inte ens jag att vara här.

Men arbetet fortsätter ändå.


God Jul!

24 december 2010

STOCKHOLM: Det är med lite blandade känslor jag i dag önskar alla God Jul!

Inte långt öster om oss har demokratiska politiker som vi under året haft soim välkomna och intressanta gäster i Sverige kastats i fängelse och står – liksom hela deras land – inför en oviss framtid.

I en artikeln i dagens NYT/IHT tillsammans med mina kollegor från Polen, Tjeckiska Republiken och Tyskland säger jag att det som skett i Vitryssland får vad Milosevic försökte göra med det serbiska valet 2000 att blekna i jämförelse och för tankarna till införandet av krigsrätt i Polen 1981.

Länk till artikeln finns i Twitter-spalten till höger.

Och det är viktigt att Europa inte stänger bara därför att det är jul – därför viktigtr med denna artikel på själva julafton.

Men trots detta önskar jag självfallet alla en God Jul under de närmaste dagarna. Vit är den i alla fall…


Vitryssland och Elfenbenskusten

23 december 2010

STOCKHOLM: Dagen före julafton blir det i alla fall lite tid till nödvändiga privata bestyr.

Men samtidigt fortsätter olika samtal i olika akuta frågor.

Läget i Vitryssland är alarmerande.

Jag har haft kontakter med mina kollegor i Warsawa, Prag och Berlin om olika former av reaktioner. Liksom med Catherine Ashton.

De ledande presidentkandidaterna förblir fängslade utan att vi eller deras anhöriga ens vet var eller i vilket tillstånd de är. Summariska rättegångar för tankarna till mörka perioder av Europas historia. Repressionen har gjorts till officiell statlig politik.

Alldeles självklart måste och kommer Europeiska Unionen att reagera.

Mer konkreta beslut kan komma först i januari. Med den politiska reaktionen och inriktningen nu är mycket viktig.

Också läget i Elfenbenskusten följer vi med stigande oro.

I går beslöt vi att rekommendera tjugotalet svenska medborgare att nu lämna landet. Samma rekommendation utfärdades av Frankrike som har ca 15 000 medborgare där.

Det går inte att bortse från risken för att ett brutalt inbördeskrig flammar upp igen. FN-trupperna i landet kan stå inför en mycket svår uppgift.

Vi får hjälp från Norges ambassad på platsen och är djupt tacksamma för detta.

Gårdagens serie av interpellationsdebatter handlade bl a om situationen i Västra Sahara, och jag lovade interpellantern Jens Holm att nämna den saken också här på min blogg.

Det finns all anledning att med oro följa utvecklingen även där. FN-processen, som vi ger vårt fulla stöd, rör sig mycket långsamt framåt, och det finns självfallet en risk att frustration leder till nya spänningar och nytt våld.

Men något alternativ till FN-processen finns inte.

Såväl Polisario som Marocko har lagt fram förslag som nu diskuteras. Västra Sahara har rätten till självbestämmande, även om detta inte nödvändigtvis måste innebära självständighet.


Välkommet ytterligare steg

22 december 2010

STOCKHOLM: Jag välkomnar varmt att USA:s senat i kväll fattat beslut om att ratificera START-avtalet om ömsesidiga reduceringar av strategiska kärnvapen mellan USA ochg Ryssland.

Avtalet innebär ett steg på vägen mot visionen om en kärnvapenfri värld.

Jag hoppas att det inom en inte alltför snar framtid skall finnas möjlighet att gå vidare i ansträngningarna att reducera antalet kärnvapen i olika länders arsenaler. Det är också min förhoppning att USA nu kan gå vidare och ratificera avtalet om totalt stopp för kärnvapenprov CTBT.

I kommande förhandlingar mellan USA och Ryssland är det viktigt att också sub-strategiska eller s k taktiska kärnvapen inkluderas.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 463 andra följare