Från tårarnas dal

31 januari 2009

Så lämnar jag nu denna tårarnas dal i Davos efter två intensiva dygn av samtal och sammanträden. Dagens destination är Riyadh i Saudiarabien.

Att den finansiella och ekonomiska krisen dominerat över allt annat dessa dagar torde knappast förvåna någon.

Det var tretton månader sedan avmattningen och problemen inleddes i USA. För ett år sedan talades om en mer eller mindre normal avmattning i den strålande globala kionjunkturen.

Men sedan har det gått utför med besked. Och de senaste tre-fyra månaderna har sett en kollaps av sällan skådad omfattning. Alla kurvor störtdök plötsligt – och det finns förfärande få tecken på att den störtdykningen håller på att plana ut.

Det talas nu om sammanlagda förluster i kreditsystemen kring 2 200 miljarder dollar. Och alla möjliga och omöjliga tankar om hur detta gigantiska svarta hål skall fyllas igen cirkulerar.

Men kanske ändå värre än detta gigantiska svarta hål är det massiva bortfall av efterfrågan i den globala ekonomin som förtroendekrisen under de senaste månaderna lett till. Det är det bortfallet som nu lett till den dramatiska störtdykningen.

Att påstå att dessa dagar i Davos visat en klar väg framåt vore en mycket betydande överdrift.

Osäkerheten har varit det dominerande draget i diskussionerna. Plattityder som i grunden demonstrerar okunskap har varit alltför närvarande många av diskussionerna. Åtskilliga av  samtalen har varit påfallande famlande.

Ändå vet alla att varje kris har sin vändning och sitt slut. Världens eller den globala ekonomins undergång är med största sannolikhet inte omedelbart förestående.

Men hur skall detta ske? Och när? Vad kommer vi att gå igenom innan dess? Och hur kommer världen efter krisen egentligen att se ut?

Inte minst den senare frågan har självfallet sitt intresse. Premärminister Putin försökte hävda att allt var USA:s fel och att Ryssland skulle klara sig galant.

Men jag tillhör inte dem som tror att dåligt skötta eller mindre globaliserade ekonomier kommer att vara dem som i slutändan kommer att klara sig minst dåligt. Skulle jag sätta pengar på något skulle jag snarare sätt dem på motsatsen.

Det som omedelbart oroar är krisens inverkan på svaga ekonomier och sköra samhällen. Kommer vi att få se serier av sociala och politiska sammanbrott? Eller kommer en vändning innan vi har nått dithän att detta blir närmast oundvikligt? Hur ser den internationella arsenalen ut för att hantera utmaningar som dessa?

Att dessa frågor blir stora under våren vet alla. Första dagarna i april samlas G20-ländernas ledare i London. Deras möte i Washington gav dessvärre inte mycket avtryck – det som lovades där om handelsförhandlingarna höll inte länge.

Men efter snön i Davos väntar mig nu sanden i Saudiarabien. Jag lämnar vinterkläderna i Europa.

Nu är det den fortsatta diplomatin kring de allvarliga konflikterna i Mellersta Östern som tar över.

Också Gaza har bidragit till att detta år göra Davos till tårarnas val.


Fortsatta diskussioner i Davos

30 januari 2009

Andra dagen här i Davos med mängden med möten – planerade såväl som oplanerade.

Hade frukost med den irakiske utrikesministern Zebari med nyttig uppdatering om läget i landet – just nu viktiga lokalval – liksom dikussioner om läget i den vidare regionen efter Gaza-kriget och inför olika iranska utmaningar.

Och hastade därefter vidare till några ryska vänner för att höra deras syn på utvecklingen i sitt land och därefter till Oxfam för diskussioner om mängden av humaniära utmaningar vi står inför och de förväntningar som finns på den Europeiska Unionen under det svenska ordförandeskapet.

Hitintills har jag knappt haft tid att ägna mig åt de ekonomiska frågeställningar som ju annars – på synnerligen goda grunder – dominerar detta möte, men jag skulle tro att de helt och hållet kommer att dominera eftermiddagens mer slutna diskussioner här.

Då kommer också förbundskansler Angela Merkel förbi.


Att ge mat och framtid

29 januari 2009

Var femte sekund dör ett barn någonstans i världen av hunger.

Kvällen här i Davos tillbringade jag tillsammans med bl a Kofi Annan och president Obamas representant på mötet på middagen hos World Food Program där vi diskuterade de akuta humanitära utmaningar som världen står inför.

Matkrisen framstår inte som lika akut som för ett år sedan. Men fortfarande går en miljard människor till sömns hungriga vare kväll. Och ca 100 miljoner människor får sin mat genom de insatser som WFP gör.

I kväll diskuterade vi speciellt betydelsen av att ge barn den mat som gör att de orkar gå till skolan och orkar lära sig. Inte minst gäller det unga flickor i många länder.

För dem innebär en kopp välling om dagen en revolution som ger dem hopp om en möjlighet till en framtid.

Men självfallet diskuterade vi också den akuta utmaningen just nu i Gaza. FN:s humanitära chef John Holmes – som just var där – kunde berätta.

Det är inte de humanitära utmaningarna som får de största rubrikerna från Davos. Uppmärksamheten ligger mer på att rädda banker än på att rädda barn.

Att ett stabilt finansiellt system är viktigt är ovedersägligt – men det gäller i minst lika hög grad behovet av effektiva instrument för att hjälpa individer i nöd och fattigdom runt om i världen.

Vi borde inte behöva leva i en värld där det dör ett barn var femte sekund av brist på en kopp välling.


Början i Davos

29 januari 2009

Sitter mitt i diskussionerna i det stora kongresscentrat i Davos.

Ett myller av tyckare, tänkare och andra som gör sitt bästa för att ha kloka tankar om en allt mer osäker värld.

Min tid är en blandning av bilaterala möten – man hinner med rätt mycket – och att försök att lyssna på diskussionerna i övrigt.

Under den senaste timmen har det varit mycket Afghanistan och Pakistan i bägge dessa delar.

Innan dess några riktigt intressanta och konstruktiva samtal om Mellersta Östern under det nyss inledda året.

Och så kommer det att fortsätta under dagen.


I diskussionernas Davos

28 januari 2009

Det gick att ta sig fram till Davos även detta år. Mörkt. Snöigt. Men förefaller fullt med folk.

I morgon drar det så igång för min del.

Diskussioner med olika internationella humanitära organisationer, som jag berättat tidigare. Detta är ett utmärkt tillfälle att träffa åtskilliga av dem vid samma tillfälle.

Världen lider inte bara av finanskris. Det finns dessvärre åtskilliga humanitära kriser också.

Och följa diskussioner främst om Afghanistan/Pakistan och Mellersta Östern. Jag har en hel del kollegor här så det blir överläggninar med dem också.

För ett år sedan här ägnade jag mig åtskilligt åt den då snabbt växande matkrisen. Om jag inte missminner mig sade jag att den annalkande matkrisen var ett större problem än den annalkande finanskrisen.

Sett i perspekivet av enbart 2009 var väl det knappast en riktig prognos – men inte därför att matkrisen inte är allvarlig. Jag tänker nu följa upp diskussionen och se hur prognoserna framöver ser ut.

Men annars blir det finanskrisen som kommer att dominera helt och hållet.

IMF har just publicerat den kraftigaste nedrevideringen av ekonomiska prognoser i organisationens historia. I t ex fallet Korea rör det sig om en nedjustering av tillväxtprognosen med ca 7 procentenheter i förhållande till vad det var för bara tre eller fyra månader sedan.

Det finns all anledning att spänna fast säkerhetsbältena.

I morgon börjar de verkliga diskussionerna.


I grunden enighet

28 januari 2009

Trots allt blev det en rätt konstruktiv diskussion i riksdagen i dag om kriget om Gaza och situationen i Mellersta Östern.

När det gäller huvudinriktningen av svensk politik råder en bred enighet.

Det gäller såväl kravet på att öppna Gaza som stödet för strävandena efter palestinsk försoning.

Att vänsterpartiet mest talar om att fördöma Israel än starkare och andra om att fördöma främst Hamas tillhör den allmänna bilden – liksom att socialdemokraterna nog huggit lite i sten med tankar om att säga upp handelsavtal med Israel.

Tillbaka på UD hann jag med ett telefonsamtal med den palestinske premiärminister Salam Fayyad om lite olika saker. Han rapporterade att övergångarns till Gaza nu åter öppnats efter gårdagens och nattens attentat och attacker.

Och nu styr jag kursen mot Arlanda, Zurich och Davos.


Riksdagen om Gaza och Davos om världen

28 januari 2009

Min dag i dag börjar med extrainsatt snabbdebatt i riksdagen med anledning av kriget om Gaza.

Situationen har förändrats i förhållande när debatten begärdes, men det gör den inte mindre viktig. Nu handlar det om att säkra vapenvilan, öppna upp Gaza och försöka bereda marken för en vidare fredsprocess.

Om den politiken vet jag – också efter fredagens sammanträde i utrikesnämnden – att det råder bred enighet om i riksdagen.

Däremot brukar det bli livlig debatt om hur skuldbördan för konfliktens olika delar skall fördelas. Så blir det säkert också i dag – även om jag vill fokusera mer på vad vi kan och måste göra för försoning och fred.

På seneftermiddagen bär det så för min del iväg till årets World Economic Forum i Davos i Schweiz. Det blir flyg till Zurich och därifrån brukar det ta en två-tre timmar med bil genom vackra dalar innan man klättrat upp till den lilla orten.

I år kommer också såväl Fredrik Reinfeldt som Anders Borg- dock först i morgon. Fredrik främst för att diskutera klimatfrågan och Anders för att diskutera rätt uppenbara frågor.

Temat i år har optimistiskt satts till ”världen efter krisen”, men jag fruktar att det snarare blir ”världen på väg in i krisen” som kommer att dominera diskussionerna. Vi kommer med all sannolikhet att få se betydande nedrevideringar av de globala ekonomiska prognoserna framöver – bilden är mörkare än för bara någon månad sedan.

Mitt fokus kommer att ligga dels på bilaterala politiska samtal i olika frågor och dels på möten med inte minst de internationella humanitära organisationerna – Oxfam, World Food Program, ICRC och andra är inbokade.

Det dominerar min torsdag.

Men därtill deltar jag – som vanligt; det är långt ifrån mitt första möte – i diskussionerna i mindre kretsar om inte minst den ekonomiska situationen och dess politiska konsekvenser.

Ty att det blir sådana är uppenbart.

Island går nu tydligt mot ett besvärligt nyval under våren. I Lettland är det politiska läget just nu mycket labilt. Också Pakistans svåra situation kommer jag att vara med och diskutera i Davos.

Tidigt lördag morgon lämnar jag så Davos mot nya destinationer.

Närmast är det då Riyadh i Saudiarabien som står på programmet. Samtalen där kommer självfallet att handla om förutsättningar för en fredsprocess i Mellersta Östern.

Men tills dess är det lång tid – och många möten och samtal.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 458 andra följare