Bra och balanserad försvarsrapport

31 maj 2013

SINGAPORE: Att den parlamentariska försvarsberedningen enat sig kring den rapport de tidigare i dag överlämnade till försvarsminister Karin Enström har jag all anledning att välkomna.

Och det är en balanserad och bra bild av den säkerhetspolitiska utvecklingen och vår politiska linje som beredningen nu etablerat en bred politisk konsensus kring.

Det är självfallet en styrka i flera olika avseenden. Och det välkomnar jag.

Viktigt är att säkerhetspolitiken inte ger ett nervöst intryck. Det skall inte vara möjligt för den ena eller den andra att med enstaka händelser rubba vår linje.

Skulle ett sådant intryck skapas skulle det självfallet kunna bli destabiliserande.

Nu tecknas bilden av en utveckling som innehåller ökade osäkerheter, men där det är svårt att inom överskådlig framtid se några direkta och isolerade hot mot just oss.

Riskerna skall dock inte underskattas, och det är viktigt att vi till fullo bygger ut samarbetet såväl inom EU som med Nato för att på bäst sätt och i samverkan kunna hantera olika situationer som kan uppkomma.

Och försvarsberedningens rapport anger tydligt den inriktningen.

Här finns det fortfarande mycket att göra.

Till de mera konkreta konsekvenserna finns det anledning att återkomma.

I en tid av osäkerhet är det naturligt att beredningen också understryker behovet av en allsidig och bra underrättelsetjänst.

Vår säkerhet är inte minst en fråga om kunskap om det som händer – och kan hända – i vår omvärld.

Här har nu det stora Shangri-La mötet inletts med ett intressant middagsanförande av Vietnams premiärminister Nguyen Tan Dung.

Och det var ingen som kunde ta miste på vad han verkligen talade om i de noggrant formulerade fraserna.

Det handlade om motsättningen med Kina i de olika havsområdena i Södra och Östra Kinesiska Havet.

I morgon inleder vi så med att lyssna på USA:s försvarsminister Chuck Hagel, som anslöt redan till kvällens middag i spetsen för en talrik delegation.

Och för min del blir det också en serie av bilaterala möten, inklusive med just honom.

Men viktig är också vår relation med Singapore.

Min kontaktperson här är ansvarig för landets ubåtsvapen efter att ha tillbringat inte mindre än fyra år i Karlskrona.

Singapore:s ubåtsvapen består ju i dag av sex svenskbyggda och moderniserade ubåtar. Och han kunde knappast prisa samarbetet i starkare ordalag än vad han gjorde.

Men det var många andra möten under denna kväll.

Såväl Canadas som Australiens nuvarande försvarsministrar är ju gamla utrikesministrar, och jag känner dem väl också i dessa deras tidigare egenskaper.

Och mer blir det alldeles säkert i morgon.


Viktig insats i Mali

30 maj 2013

ARLANDA: Efter en fullmatad dag sitter jag nu här och väntar på att planet skall gå först till Helsingfors och därefter till Singapore vid ekvatorn långt borta i sydöstra Asien.

En vacker försommardag i Stockholm – där borta fruktar jag att det är tryckande fuktig värme och åskregn som väntar.

Jag är där för att delta i årets upplaga av den dialog om säkerhetsfrågor i Asien som International Institute for Strategic Studies tagit initiativ till och anordnar, och som har blivit forat framför andra i dessa frågor.

Till årets upplaga kommer – om jag bortser från regionen självt – bl a EU:s Catherine Ashton och USA:s försvarsminister Chuck Hagel.

Och det hela börjar med mottagning och middag i morgon. Då har jag – om allt fungerar – just kommit fram.

Viktigast i dag har utan tvekan varit regeringens beslut om att föreslå riksdagen att Sverige deltar också i FN:s fredsoperation i Mali.

Det var ju i april som FN:s säkerhetsråd beslutade att inleda denna operation, och den tar ju då över den afrikanska operation Afisma som ju finns där nu.

I allt väsentligt blir denna FN-operation afrikansk, men vi och en del andra länder har tillfrågats om möjligheten att bidra med vissa kompletterande kapaciteter, och det är det som vi i samarbete med bl a Danmark och Norge nu kommer att göra.

Redan tidigare är vi ju engagerade i EU:s utbildningsmission för Mali:s säkerhetsstyrkor, och vi har ju dessutom ett bistånd till landet som i år kommer att uppgå till 250 miljoner kr.

De internationella insatserna i Mali skall ses i ljuset av de samlade ansträngningarna att hjälpa de olika länder i Sahel-området som ofta hamnat i en allt mer trängd situation.

Och vi skall inte sticka under stol med att detta ju också är en fråga av betydelse för också Europas och vår säkerhet.

Skulle dessa stater söndras, och smuggling och terrorism breda ut sig allt mer, skulle det i förlängningen självklart komma att drabba oss också.

Jag hoppas nu att riksdagen kan ta ställning till förslaget innan man skiljs åt för sommaren, och att vårt styrkebidrag därmed kan börja att komma på plats så fort som möjligt.

I första hand handlar det om ett transportflygplan av typ Hercules och olika stabsofficerare. Vi räknar med att det nu kommer att handla om ca 70 personer.

Den samlade styrkan beräknas uppgå till över 11.000 soldater, och kommer att stå under afrikansk FN-ledning.

På sitt sätt handlar också detta om säkerhetspolitik, och jag hoppas att försvarsberedningen när den i morgon presenterar sina olika bedömningar också kommer att notera den betydelse som svenska insatser som denna har.


Ukrainas viktiga väg

29 maj 2013

STOCKHOLM: Viktigast i min dag i dag var utan tvekan kvällens olika diskussioner med Ukrainas utrikesminister Leonid Kozhara.

Vi diskuterade i detalj var Ukraina i dag befinner sig i förhållande till de tre olika krav som EU ställt upp för att i samband med toppmötet i det Östliga Partnerskapet i Vilnius i höst kunna gå vidare och underteckna det viktiga associeringsavtalet.

En del steg har förvisso tagits, och det är viktigt, men det är samtidigt tydligt att man ännu inte är där och att icke oväsentligt mer måste göras.

Vi tillhör förvisso dem som hoppas att detta skall vara möjligt.

Vinsterna för Ukraina är alldeles uppenbara – om det var vi alldeles överens – och fördelarna för Europa i övrigt allt icke obetydliga. Ukraina är ett viktigt land för Europas framtid.

I morgon stundar en mer hektisk dag.

Först regeringssammanträde med också på mitt område viktiga beslut. Pressträff ovanpå det.

Sedan möte med riksdagens utrikesutskott i olika frågor. Alltid viktigt och alltid stimulerande.

Och fram mot kvällen sedan avfärd genom natten i riktning Singapore och de närmaste dygnens något annorlunda diskussioner där.


Efter lång dag och natt

28 maj 2013

BRYSSEL: Gårdagens möte med EU:s utrikesministrar här kom dessvärre att helt domineras av en diskussion om vapenembargot mot Syrien som till slut kom att sträcka sig över inte mindre än tio timmar.

Och det var beklagligt, därför att det inte blev mycket tid att diskutera den vidare situationen i Syrien och regionen och vad EU kan och måste göra för att stödja olika politiska processer för konfliktlösning.

Förhoppningsvis går vi nu mot vad som kallas en Geneve2-konferens med försök till en politisk process för Syrien.

Gårdagens samtal i Paris mellan USA:s och Rysslands utrikesministrar förde förhoppningsvis den frågan framåt.

Och då handlar det om vad EU kan ta till den konferensen i olika avseenden.

Löst tal om att ett par medlemsstater kanske skall leverera vapen till vissa i oppositionen räcker ju inte långt som konstruktiv fredspolitik.

Jag hoppas att vi så snart som möjligt har möjlighet att ta upp den diskussionen.

Det alldeles överväldigande antalet EU-utrikesministrar var djupt skeptiska till visheten av att nu omedelbart häva vårt vapenembargo.

Det fanns en känsla av att detta var fel steg vid fel tidpunkt – all kraft borde ligga på den politiska processen.

Men detta hjälpte föga när ett par medlemsstater helt enkelt inte var beredda att gå med på en förlängning, och eftersom det beslutet krävde enhällighet föll embargot.

Någon aptit på att nu leverera vapen fanns dock knappast ens hos dessa stater, och till slut gjordes ju ett uttalande som såväl uttryckte detta som indikerade de restriktioner som eventuella leveranser kommer att vara omgärdade av.

Hur detta nu kommer att påverka den politiska processen återstår att se. Att denna är den viktiga var vi dock alla alldeles överens om.

Det blev således en lång dag, och tyvärr hade vi inte heller den tid vi borde ha haft för diskussionen över middag med utrikesministrar från de olika kandidatländerna.

Men ni är det en ny dag, och den har för min del inletts med en stor konferens i Europaparlamentet i samarbete med det irländska ordförandeskapet om hur vi skall stärka vår gemensamma kapacitet för medlings- och försoningsarbete.

Och här spelar självfallet vårt förslag om ett European Institute of Peace en betydelsefull roll.

Strax lämnar jag dock Bryssel för att fara hem och ansluta till det viktiga besök vi har i Stockholm i dag av Indonesiens president.


Bryssel först – och sedan annat

26 maj 2013

BRYSSEL: Så inleds då den nya veckan med möte med EU:s utrikesministrar här i morgon och alla de olika möten som brukar ske i anslutning till detta.

Syrien blir den viktigaste frågan – och det har redan varit åtskilliga kontakter inför de diskussionerna – men jag kommer också att berätta om vårt ministermöte i Kiruna med Arktiska Rådet och en del av de diskussioner som fördes där.

I morgon kväll har vi så middag med utrikesministrarna från de olika kandidatländerna, och speciellt viktig inte minst i dessa dagar är alldeles självklart dialogen med Turkiet.

Med utrikesminister Davutoglu kommer vi alldeles säkert att fortsätta dialogen om Syrien.

En liten besvikelse är det att Islands nya utrikesminister tydligen inte har möjlighet att komma. Det hade annars varit en bra möjlighet att direkt informera om den nya regeringens politik inte minst i EU-frågan.

Efter morgondagens alla möten är jag kvar här under delar av tisdagen för att medverka i en konferens om olika sätt att stärka EU:s förmåga till medling, och där kommer självfallet vårt förslag om att inrätta ett European Institute of Peace att vara ett viktigt inslag.

Därifrån hastar jag hem till Stockholm för att i alla fall hinna vara med på kvällens stora middag – med Fredrik Reinfeldt som värd – för Indonesiens gästande president Susilo Bambang Yudhoyono.

Med sina närmare en kvarts miljard invånare och en snabbt växande ekonomi är Indonesien ett land som vi utvecklar allt närmare relationer till. Statsministern var ju för inte så länge sedan där på ett besök, och våra ekonomiska relationer utvecklas starkt.

Med honom finns också utrikesminister Marty Natalegawa och vi brukar alltid ha mycket att tala om. Senast sågs vi i Ulan Bator.

På onsdag har jag så Ukrainas utrikesminister Leonid Kozhara på besök, och det blir viktiga diskussioner.

Associationsavtalet mellan Ukraina och EU är ju färdigförhandlat sedan ett bra tag tillbaka, men den politiska utvecklingen i landet har ju lett till att vi stannat upp.

Och EU ställer tydliga krav för att det skall vara möjligt att gå vidare med ett undertecknande och genomförande av avtalet.

Det säger sig självt att vi mycket gärna skulle se att det skulle vara möjligt.

Avtalet ligger mycket tydligt i Ukrainas såväl omedelbara som långsiktiga intresse, och vi tillhör ju de som engagerat oss allra tydligast för att utveckla relationerna med Ukraina.

Så jag ser fram mot de besked som Ukraina kommer att ha möjlighet att lämna i samband med överläggningarna på onsdagen.

Efter olika andra möten på torsdag lämnar jag så framåt kvällen för att fara till Singapore för att vara med om den av IISS anordnade stora konferensen om säkerhets- och samarbetsfrågor i Asien.

Dit kommer också bl a EU:s Catherine Ashton och USA:s nya försvarsminister Chuck Hagel, och jag ser fram mot att återknyta kontakten med den senare.

Och upphållet i Singapore ger också möjlighet till andra kontakter, inte minst med företrädare för vårt näringsliv där.

På måndag morgon kommande vecka är jag tillbaka, och inleder då en vecka med fokus på samarbete i det mer omedelbara närområdet.


Också Balkan i Tallinn

26 maj 2013

TALLINN: Nu på söndagsmorgonen gr diskussionerna här på Lennart Meri-konferensen mot sitt slut, och om några timmar kommer jag att börja bege mig i riktning Bryssel och de olika mötena där.

I går satt Serbiens f d president Boris Tadic och jag på podiet och försökte föra också sydöstra Europas olika utmaningar in i diskussionerna där.

Och i var eniga om att de förödande krigen på Balkan – ett decennium av krig mellan 1991 och 2001 – inte hade skett om regionen dessförinnan hade varit en del av en fungerande Europeisk Union.

Men nu fanns ingen stark sammanhållande struktur, och de olika delarna av gamla Jugoslavien föll ner i motsättningar som ledde till decenniet av krig.

Med en stark europeisk ram hade den nödvändiga omvandlingen av regionen med största sannolikhet kunnat ske utan den massiva blodspillan och den förödelse Europa nu kom att drabbas av.

Mot denna bakgrund är det självfallet av största betydelse att regionens europeiska integration fortsätter framåt.

Avgörande är att vi får ett snart beslut om start för EU-förhandlingar för Serbien.

Det var ju alldeles mot slutet av det svenska EU-ordförandeskapet 2009 som president Tadic kom till Stockholm och lämnade in sitt lands ansökan om medlemskap.

Och nu har inte minst överenskommelsen mellan Belgrad och Pristina gjort det än mer naturligt att gå över till konkreta förhandlingar.

Såväl Serbien som Kosovo behöver nya och konkreta steg på den europeiska vägen. Det har betydelse för regionens säkerhet och Europas stabilitet.

I en annan panel diskuterade vi de europeiska utmaningarna mer generellt, och jag tror att vi car eniga om att även om de akuta hoten med all sannolikhet att mindre i dag är riskerna desto mer påtagliga.

Och att dessa bara kan hanteras om vi arbetar än närmare tillsammans. Uppbyggandes av den gemensamma europeiska utrikes- och säkerhetspolitiken är av fundamental betydelse för våra möjligheter att klara de risker som nu förefaller att bli allt för.

Samarbetet med USA är av största betydelse, men samverkan inom Europa är grundläggande.

Innan jag lämnar här skall jag också träffa Mart Laar – vi var ju kollegor som statsministrar under tämligen avgörande år i början av 1990-talet – för att diskutera olika saker.

Men sedan bär det av till Bryssel där för middag med Nato:s olika frågeställningar i fokus och i morgon är det så dags för mötet med EU:s utrikesministrar.


Gränsavtal i allas intresse

24 maj 2013

TALLINN: Efter diskussioner i Stockholm och med kollegor i regionen inför EU:s utrikesministermöte på måndag befinner jag mig nu i de olika diskussionerna på den sedvanliga Lennart Meri-konferensen här.

Efter EU-nämnden i dag handlade frågor från media mest om EU:s vapenembargo mot Syrien, och jag sade att jag är mycket mer för vapenvila än för vapenleveranser.

Och att vi nu måste koncentrera oss på att försöka stärka en politisk process – osäker som denna med nödvändighet kommer att vara.

Men sedan tog jag skuttet över Östersjön till diskussionerna här.

Och började med att sitta ner med mina estniska och lettiska kollegor om de olika viktiga samarbetsfrågor vi har mellan våra länder.

Viktigt är att Estland och Ryssland nu äntligen är på väg mot ett formellt avtal om sin gräns.

Den nuvarande gränsen är ju den som vi erkänt hela tiden, men det är självfallet bra att detta nu kodifieras mellan staterna själva.

Det ligger i allas – i hela Europas – intresse.

Tallinn är charmigt som vanligt, och president Ilves bjöd på middag med också den fantastiske kompositören Arvo Pärt bland gästerna.

Han anses vara den mest spelade av nu levande kompositörer. Och det på mycket goda grunder.

Diskussionerna efter middagen spänner över vida fält, och jag hamnade i en engagerad sådan om utvecklingen i Centralasien.

Att lyssna på Ahmed Rashid är alltid stimulerande, och i morgon står utvecklingen i Afghanistan också på dagordningen.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 396 andra följare