Bryssel först – och sedan annat

BRYSSEL: Så inleds då den nya veckan med möte med EU:s utrikesministrar här i morgon och alla de olika möten som brukar ske i anslutning till detta.

Syrien blir den viktigaste frågan – och det har redan varit åtskilliga kontakter inför de diskussionerna – men jag kommer också att berätta om vårt ministermöte i Kiruna med Arktiska Rådet och en del av de diskussioner som fördes där.

I morgon kväll har vi så middag med utrikesministrarna från de olika kandidatländerna, och speciellt viktig inte minst i dessa dagar är alldeles självklart dialogen med Turkiet.

Med utrikesminister Davutoglu kommer vi alldeles säkert att fortsätta dialogen om Syrien.

En liten besvikelse är det att Islands nya utrikesminister tydligen inte har möjlighet att komma. Det hade annars varit en bra möjlighet att direkt informera om den nya regeringens politik inte minst i EU-frågan.

Efter morgondagens alla möten är jag kvar här under delar av tisdagen för att medverka i en konferens om olika sätt att stärka EU:s förmåga till medling, och där kommer självfallet vårt förslag om att inrätta ett European Institute of Peace att vara ett viktigt inslag.

Därifrån hastar jag hem till Stockholm för att i alla fall hinna vara med på kvällens stora middag – med Fredrik Reinfeldt som värd – för Indonesiens gästande president Susilo Bambang Yudhoyono.

Med sina närmare en kvarts miljard invånare och en snabbt växande ekonomi är Indonesien ett land som vi utvecklar allt närmare relationer till. Statsministern var ju för inte så länge sedan där på ett besök, och våra ekonomiska relationer utvecklas starkt.

Med honom finns också utrikesminister Marty Natalegawa och vi brukar alltid ha mycket att tala om. Senast sågs vi i Ulan Bator.

På onsdag har jag så Ukrainas utrikesminister Leonid Kozhara på besök, och det blir viktiga diskussioner.

Associationsavtalet mellan Ukraina och EU är ju färdigförhandlat sedan ett bra tag tillbaka, men den politiska utvecklingen i landet har ju lett till att vi stannat upp.

Och EU ställer tydliga krav för att det skall vara möjligt att gå vidare med ett undertecknande och genomförande av avtalet.

Det säger sig självt att vi mycket gärna skulle se att det skulle vara möjligt.

Avtalet ligger mycket tydligt i Ukrainas såväl omedelbara som långsiktiga intresse, och vi tillhör ju de som engagerat oss allra tydligast för att utveckla relationerna med Ukraina.

Så jag ser fram mot de besked som Ukraina kommer att ha möjlighet att lämna i samband med överläggningarna på onsdagen.

Efter olika andra möten på torsdag lämnar jag så framåt kvällen för att fara till Singapore för att vara med om den av IISS anordnade stora konferensen om säkerhets- och samarbetsfrågor i Asien.

Dit kommer också bl a EU:s Catherine Ashton och USA:s nya försvarsminister Chuck Hagel, och jag ser fram mot att återknyta kontakten med den senare.

Och upphållet i Singapore ger också möjlighet till andra kontakter, inte minst med företrädare för vårt näringsliv där.

På måndag morgon kommande vecka är jag tillbaka, och inleder då en vecka med fokus på samarbete i det mer omedelbara närområdet.

4 kommentarer till Bryssel först – och sedan annat

  1. Kachina skriver:

    Ursäkta lion0808, att jag måste svara i en annan tråd. Lördag var jag på avslutningceremoni vid Luleå Universitet som ”familjerepresentant” för en palestinier som efter tre års studier tog examen i ett mycket efterfrågat yrke och nu är erbjuden två jobb som tillsammans ger 120%, som han kommer att ta. Han vill gärna arbeta mer, men inser att även han har sina begränsningar.

    Han har gjort en enorm prestation, med tanke på att han tagit denna examen på ett, för honom helt nytt språk. Kanske har min familj en liten del i det eftersom vi talar flera språk, inkluderat arabiska. Telefonkonferanserna har varit många och långa.

    På Söndag var det ju Morsdag där vi hedrar, enligt vår tradition, hedrar våra mödrar, så jag har inte kunnat följa med i vad som skrivits.

    Jag nämner detta som en motvikt till den dominerande bilden i diskussioner på nätet, att invandrare är lata.

    Det handlar inte om otacksamhet, utan om hopplöshet. Så länge människor har hoppet om en bättre framtid kvar, finns viljan att konstruktivt ta ett steg i taget upp i samhällstrappan. När hoppet är ute och de blir segregerade ur samhället, samlas i läger eller slumområden, kommer upproret. Det är så historiskt befäst, sedan flera tusen år, att det kan betraktas som en naturlag. Om Sveriges alla utförsäkrade skulle samlas och segregeras inom ett litet område, kommer upproret där ursvenskar som jag skulle delta. (Jag personligen är nu för nära målsnöret i det här livets maraton, för att ens tänka tanken på att delta.)

    Ja, Thatcherdoktrinen är orsaken till det samhällets sociala och ekonomiska kollaps, som vi nu ser. Jag menar att nationen, som stat, skall leva i symbios med de individer som utgör nationen, inte att den skall segregera människor, framför allt inte socialt.

    Thatcherdoktrinen banade i inledningen för en Ikaroseffekt, där de som hade jobb och var friska steg med uppvinden, så högt att de inte längre såg vad som fanns under dem. Nu har vaxet från vingarna smält och det som finns under dem slår hårt i fallet.

    Jag skyller inte allt på Alliansen. Sossarna införde den ju 1986 och hela Riksdagen levde, fram till nu i en Ikaroshybris, så tät att de inte såg när en liten finansgrupp gjorde dem till statister och att dessa ”finansfamiljer”, likt Gudfäder,, nu i princip fattar alla politiska och ekonomiska beslut i alla denna världens stater.

  2. stig2entreprenoren skriver:

    Det vore intressant att höra hur Ukraina som har en jorbruksareal motsvarande 66 st Skåne skall fasas in i EUs jordbrukspolitik?
    Kanske en bra utmaning för att knäcka dödläget?

  3. gruelse skriver:

    Att Islands utrikesminister inte dyker upp på mötet, ska nog ses i ljuset av Islands avbrutna EU-förhandlingar, och är ett sundhetstecken från deras sida. För varför ska ett fiskeberoende land som Island underkasta sig EU:s fiskepolititk, som styrs av kortsiktiga vinstintressen och rovdrift?

  4. claudius49 skriver:

    Carl Bildt, Syrien … EU måste följa Storbritanniens och Frankrikes linje, dvs att göra åtminstone det allra minsta som kan göras: Att hjälpa Al-Assads motståndare i kampen mot tyrannen, se till att rebellerna får de vapen som erfordras! Utan dröjsmål!

%d bloggare gillar detta: