Landat i Kiruna

KIRUNA: Så har jag just landat i dimma och snö här uppe.

Det började regna lite smått när jag tog emot John Kerry tidigt i dag på morgonen på Arlanda, men så blev det i gengäld desto soligare i de olika överläggningar som följde.

Vid tio-tiden tog jag mot honom för överläggningar på UD, och vi började med att titta på en del av de kartor över mer eller mindre aktuella områden som alltid finns på mitt rum.

Alldeles självklart ägnade vi en hel del tid åt situationen i Syrien och de förnyade ansträngningarna att få till stånd en politisk process och en politisk lösning.

Och vi hade inte svårt att finna varandra vare sig i att detta måste vara det viktigaste just eller i mer konkret olika steg i detta syfte som måste tas.

Ryssland är en viktig partner i detta, samtidigt som det måste sägas att vi är djupt bekymrade över den våg av repression mot det civila samhället och olika företrädare för en demokratisk opposition som vi i dag ser i landet.

Vi måste både fördjupa vårt engagemang med Ryssland i viktiga frågor och vara tydliga i vår allt djupare oro över dessa tendenser i landets utveckling.

Det är inte ett antingen-eller. Det måste vara ett både-och.

Senare i kväll kommer John Kerry att i Kiruna fortsätta överläggningarna med Rysslands Sergey Lavrov inte minst om Syrien.

De samtal han nyligen haft i Moskva också med president Putin hade varit konstruktiva, och det har vi all anledning att välkomna.

Men självfallet spände vårt samtal över en betydligt bredare agenda. Säkerhetsfrågor i Europa, EU:s Östliga Partnerskap, möjligheten av en fredsprocess i Mellersta Östern och utvecklingen i Afghanistan tillhörde samtalsämnena.

Och jag tog också upp våra tankar på reduktioner också av taktiska kärnvapen i Europa. Det är ett konkret steg som borde vara möjligt.

I duggregnet vandrade vi så över till Rosenbad där samtalen fortsatte med statsminister Fredrik Reinfeldt och med den politiska och ekonomiska situationen i Europa i fokus, men också de olika utmaningarna i Mellersta Östern.

När de var slut, och Fredrik Reinfeldt och John Kerry gick till sin presskonferens, hastade jag iväg till Bromma för att ta mig upp till Kiruna och de olika överläggningarna här.

Närmast på programmet här – jag har just landat – står att ta emot Rysslands Sergey Lavrov när hans plan från Moskva landar.

Därefter följer en serie andra bilaterala överläggningar innan vi sätter oss ner för middag och mer konkreta diskussioner senare i kväll.

Då finns också mina nordiska kollegor på plats. Undantaget är Island, där arbetet med att bilda en ny regering efter valet till Alltinget nyligen inte avslutats.

I kväll kommer vi att fokusera på hur vi skall föra arbetet med Arktiska Rådet vidare. Vi har tagit betydelsefulla steg under de gångna åren, men det finns mycket att göra, och vår avsikt är att i morgon kunna formulera lite av en vision om detta.

Där finns också frågan om nya observatörer. Ett betydande antal ansökningar ligger på bordet. Att nu bifalla dem alla är näppeligen möjligt, men vi får se vilka steg som är möjliga för att föra denna fråga framåt.

Annars blir det Canada som ordförande som får föra dessa frågor vidare.

I morgon har vi så den mer formella sessionen där Lena Ek och jag presenterar det vi gjort under dessa två år innan vi lämnar över till det nya kanadensiska ordförandeskapet och de presenterar sitt program för de kommande åren.

Och det tror jag kommer att fokusera en hel del inte minst på ursprungsbefolkningarnas och de nordliga regionernas möjligheter till ekonomisk utveckling.

I det kan förvisso ligga spänningar.

Jag vet att dessa ofta uppfattar att det finns intressen som mest vill se dem som någon typ av museum där ekonomisk aktivitet helst skall begränsas.

Samtidigt har ju vi tydligt satt olika miljöfrågor i centrum, inte minst genom Lena Eks insatser, och det arbetet är jag övertygad om att Canada kommer att försöka att fullfölja.

5 kommentarer till Landat i Kiruna

  1. Intresset eller hotet av Corona viruset bleknar nästan bort när ser dödssiffrorna från situationen i Syrien.
    Vad skönt att det Britiska Samväldet, d.v.s. Canada tar över den Arktiska frågan så man mer kan börja intressera sig för planetkulans kärna och innehåll som gömmer sig under våra fötter.
    Så länge arbetet med visionerna handlar om en födkrok för ett litet antal forskare inom ett inkrökt område kan allt vara i sin ordning.
    En ekonomisk istid kan ta tid för en bitter befolkning i dessa bittra klimat. Förhoppningen var väl att solen skulle lysa under dagarna för överläggningarna i Kiruna, denna utvalda tid på året som nu näppeligen, med både snö och regn förverkligas.
    Så vad är det nu som Kanada verkligen kan fullfölja, återstår att observara när den nästföljande nationen tar över, några jordvarv senare.

    All the best!
    Major Tom
    http://www.vimeo.com/45111052

  2. stig2entreprenoren skriver:

    USA och Ryssland möts i Kiruna och diskuterar storpolitik i Mellanöstern. Detta är en ny tid mina vänner!
    Hoppas den arktiska luften och de fria vidderna ger ny kraft och fantasi att hitta nya bra lösningar.
    Det vore ganska kul att läsa i historieböckerna om Kirunadoktrinen.

  3. Barbro Sjötun skriver:

    Välkommen till unika Kiruna. Se till att du och dina utländska kollegor håller er friska och utan att drabbas av olyckor, för med den till största delen nedmonterade sk sjukvården, så hjälper det inte mycket att ha en ambulanshelikopter om den inte kan landa eller lyfta. Så är det i Sveriges mest expansiva stad…

  4. Långtidsminnet.
    För 73 år sedan minns jag min mor som stod på en stol och drog ner rullgardinerna på kvällen för att mörklägga medan far var posterad i Kiruna och Malmberget med sin luftvärnskanon för att också skydda landet mot en eventuell tysk invasion allt medan JÄRNvägstransporten av vårt svarta svenska guld transporterades till Tyskland via Norge.
    1961 på min resa till Midnattssolens land via Kiruna till Narvik stannade tåget på stationen i Kiruna. Det lyxiga Kgl. tåget skulle städas i Kiruna men personalen vägrade, och skrek utanför vagnarna: Era djäkla pelikaner åk hem till USA igen.
    Sedan drog arbetarna iväg i sina ryska Skodabilar.

    Något år senare återvände min far med en svart tung liten klump i handen som han gav till mig. Det var Iron ore, en liten bit järnmalm jag fick i handen.
    Kriget tog slut, som alla krig brukar göra förr eller senare.
    De ekonomiska krigen tar dock aldrig slut, aldrig!
    Ordet Arctic är lika abstrakt som Afrika, eller kanske ännu mer gränslöst. Trots detta kan man faktiskt köra en Kinesisk Saab eller Volvo från den ena polen till den andra.
    Från Patagonien till Alaska. What a trip!!!
    http://www.cordially.homestead.com/Nobel_Prize.html
    Frågan är vad vi skall göra med denna oändlig tundra.
    Under Suez krisen 1956-57 fick jag lära mig hur det var att använda hudsalva på brödet i stället för smöret som inte ens gick att bita av i -38 graders kyla under sovande i tält för en vecka i Oviken fjällen under den Olympiska Femkamparen Willie Grut’s ledning av A4’s artillery trupper. Fy faen för Arctic. En av oss fick en for amputerad av kylan och det var inte krig… Fy faen för Suez.
    Tänk om hela Kiruna en vacker dag bara försvinner i ett mega sinkhole…
    Den som gräver efter mycket faller ofta själv däri…

%d bloggare gillar detta: