Hemma igen

31 mars 2007

Hemma i Stockholm igen på lördagkvällen.

Planet från Bremen tog svängen via Helsingfors för att släppa av Finlands utrikesminister Erkki Tuomioja.

Det var ett mycket bra möte vi hade nere i Bremen. Och ännu bättre blev det nästan i dag vid lunchtid då bl a Turkiet anslöt för diskussionen om utvecklingen i Iran. Det var tydligt hur mycket EU skulle vinna ytterligare i strategisk vikt om Turkiet fanns med permanent.

Utvecklingen i Mellersta Östern upptog en stor del av våra diskussioner i dag.

Vår svenska linje som den formulerats och praktiserats under de senaste veckorna ligger i framkant av mittfältet inom unionen – men den grundläggande enigheten om inställningen till främst den palestinska samlingsregeringen är mycket stor.

Grundtonen i diskussionen var optimistisk. Med den arabiska fredsplanen och den palestinska samlingsregeringen finns en ny situation. Nu gäller det att med idéer och initiativ försöka att driva utvecklingen i rätt riktning.

Jag tog upp den alarmerande utvecklingen i Somalia. Gårdagens strider i Mogadishu bedöms vara de värsta på 15 år, och av allt att döma har det fortsatt under dagen. Den särskilda kontaktgruppen om Somali sammanträder i Kairo på tisdag.

Även Sudan berördes, men alla var ense om att det viktiga nu är att vänta intill dess att vi kan höra Jan Eliassons bedömning om några veckor. Just nu är det största hindret för en förnyad fredsprocess i Sudan sannolikt rebellrörelsernas splittring och strider.

Kväll i Stockholm. I morgon bär det av till Lissabon.


Vid Weser

31 mars 2007

Jag tror att det råder konsensus bland EU:s utrikesministrar att vi uträttar mer på dessa informella möten än vad som ofta blir fallet på de mer formella motsvarigheterna i det stora huset i Bryssel.

Park Hotel i utkanten av Bremen passar alldeles utmärkt. Och vi sitter 27 kring ett runt bord som medger någonting som kommer det informella samtalet mycket nära. Lägg därtill en trevlig och avspänd middag med rika möjligheter till olika samtal och det blir påtagligt bra.

Gårdagens två dominerande ämnen var dels situationen på Balkan och dels den iranska kidnappningen av 15 britter.

När förhandlingarna om en resolution om Kosovo nu inleds i FN:s säkerhetsråd är det naturligt att det sker ett nära samråd mellan de EU-länder som sitter där – Storbritannien, Frankrike, Italien, Belgien och Slovakien.

Gårdagens diskussion handlade mycket om detta. Jag hade också en del synpunkter på de utmaningar som ligger framför oss efter det nödvändiga beslutet i FN:s säkerhetsråd och i den vidare regionen. Oh de frågorna kommer vi att arbeta vidare med.

Naturligt var att vi uttalade starkt stöd för de brittiska ansträngningarna att få Iran att släppa de 15 brittiska flottsoldater som man av ett eller annat skäl plötsligt kidnappat. Så får det inte gå till – och vi är beredda till ytterligare åtgärder om inte personerna återfår sin frihet.

Sedan blev det middag på anrika rådhuset i Bremen. Vi hamnade på ett bord med mina italienska, ungerska, polska, irländska och litauiska kollegor och hade synnerligen trevligt.

Men jag skall undanhålla informationen om vilka det sedan var som fortsatte med försök att sjunga irländska sånger i baren alldeles för sent på kvällen.

Nu återsamlas vi på morgonen. Nu är det möjligheterna till en fredsprocess i Mellersta Östern som står på dagordningen.

Jag kommer att ha en hel del att säga också om detta.


Till Bremen

30 mars 2007

Så bär det då alldeles strax av i riktning mot Bremen och det informella EU-utrikesministermötet.

Mycket trevligt är att fruar och partners bjudits med. De har sitt separata program, men det blir i alla fall en gemensam middag i kväll. Och efter det senaste resandet var det ju ett tag sedan jag träffade Anna Maria.

Men mest blir det självfallet de informella överläggningarna, även om det är mitt intryck att man under senare år strävat efter att formalisera dem lite för mycket.

Jag var med på en del av dessa möten för lite mer än ett decennium sedan. Då var de mer informella, men kretsen var ju också betydligt mindre. Och EU ty följande en mindre central utrikespolitisk aktör.

På sin websida har tyska ordförandeskapet talat en del om de frågor som man planerar att ta upp. Men i marginalen kan det säkert komma att bli mycket annat.

Jag vet att det förväntas att jag skall säga någonting om den europeiska grannskapspolitiken. Och alldeles säkert också om situationen på västra Balkan.

Och därtill kommer situationen i Mellersta Östern. Jag kan rapportera från Ramallah och Jerusalem, och Javier Solana kommer mer eller mindre direkt från arabtoppmötet i Riyadh.


Framme och hemma

29 mars 2007

Framme i Europa och hemma i Stockholm efter många timmar över snötäckta Sibirien.

Stora pappershögar väntar inför morgondagen och Bremen.


Mot Europa

28 mars 2007

Om några timmar lyfter jag från Japan. Och är efter åtskilligt flygande tillbaka i Europa sent torsdag kväll lokal tid.

I morgon fredag är det Bremen i norra Tyskland som gäller. Det är det informella men viktiga mötet mellan EU:s utrikesministrar.

Mellersta Östern, Balkan, grannskapspolitiken och Iran tillhör det som står på agendan.


Statsbesök mot slut

28 mars 2007

Efter midnatt i det ännu pulserande Tokyo.

Kungaparet har tillsammans med kejsarparet tillbringat dagen på utflykt en bit från Tokyo. Rapporterna talar om ett entusiastiskt mottagande och betydande genomslag i japanska media.

Själv har jag varit kvar i de nyutslagna körsbärsblommornas stad för olika utrikes- och säkerhetspolitiska samtal.

Med premiärministern säkerhetsrådgivare Yuriko Koike – som överlämnade bilder på trevliga middagar vi tidigare haft tillsammans. Med mer traditionelle försvarsministern Fumio Kyuma – men med djup i analysen.

Och inte minst med utrikesminister Taro Aso.

De samtalen ägde rum i utrikesministeriets gästhus Iikura House med tillhörande vackra japanska trädgård. Jag minns huset från tidigare besök för samtal i olika balkanska angelägenheter.

Men med Taro Aso blev det ett lika spännande som öppet samtal som gled över i en utsökt japansk tiorätters måltid.

Diskussionen gjorde att alla tidsramar spräcktes, och jag tvingades konstatera att när utrikesminister Aso kommer till Stockholm är jag inte alldeles säker på att jag skulle kunna leverera en måltid av samma klass.

Samtalsämnen saknades förvisso inte. Miljö- och klimatfrågor inte minst. Vi var eniga om att fördjupa den politiska dialogen mellan våra bägge länder.

Och så avslutades kvällen på Rappongi City Club högt uppe över den moderna multimiljonstadens liv och ljus.

I morgon förmiddag tar det officiella statsbesöket slut. Kejsarparet kommer hit till hotellet och säger adjö till kungaparet. Och jag styr omedelbart därefter kosan tillbaka till Europa.

Med alla rimliga mått mätt har det varit ett mycket lyckat besök. Näringslivsdelegationen är entusiastisk. De politiska samtalen har varit mycket givande och bra. Mediagenomslaget här i Japan har varit betydande.

Och kungaparet har gjort en fantastisk insats för Sverige och för våra förbindelser med detta så viktiga och spännande land. Liksom alla de inom inte minst UD som arbetat länge med alla dess detaljer.

Jag vet att dessa statsbesök hemma knappt uppmärksammas alls eller mest ses som en möjlighet till lite skvallerreportage. Det är synd. Ett väl genomfört statsbesök – som detta – har stor betydelse.

Vi är ett litet land i en stor värld.


Glädjande gränsavtal

28 mars 2007

Även från Tokyos horisont finns det anledning för mig att notera att gränsavtalet mellan Lettland och Ryssland nu undertecknats.

Det är glädjande att de hinder, som under lång tid har stått i vägen för ett slutligt godkännande av det lettisk-ryska gränsavtalet, nu har kunnat undanröjas och att ett undertecknande har ägt rum.

Det är av betydelse inte bara för de båda berörda staterna utan också för den politiska utvecklingen i Europa som helhet.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 429 andra följare