Nu börjar den stora debatten…

31 augusti 2013

STOCKHOLM: Så har då även denna dag bjudit på en oväntad utveckling i frågan om hur vi bäst skall reagera på vad som hänt i Syrien.

FN:s inspektörer kunde lämna Syrien utan problem, och de och deras omfattande prover har nu anlänt till kemvapenorganisationen OPCW i Haag.

Och FN har mer i detalj informerat om hur det arbetet nu kommer att fortsättas.

I Washington har president Obama i kväll vår tid dels sagt att han beslutat om någon form av militärt tillslag och dels att han vill att detta skall godkännas av kongressen.

Och det innebär med all sannolikhet att något tillslag i alla händelser knappast kommer att ske under den kommande veckan. Representanthuset återvänder inte till Washington förrän måndagen veckan därpå.

Men det innebär med all säkerhet att diskussionen om bäst svar på det hemska som hänt nu kommer att både breddas och fördjupas.

Och förhoppningsvis kommer detta att leda till att det också internationellt växer fram en samlad strategi som har tillräcklig både kraft och stöd i den besvärliga situation vi nu är i.

Frågan kommer därmed att än tydligare än vad som annars hade varit fallet att bli viktig på de olika internationella mötena under den kommande veckan.

De nordiska och baltiska utrikesministrarna i Visby på måndag och tisdag. President Obamas olika samtal, också med övriga nordiska ledare, i Stockholm under onsdagen. Det stora G20-mötet i St Petersburg torsdag och fredag. Och det informella mötet med EU:s alla utrikesministrar i Vilnius fredag och lördag.

Diskussionen i USA kommer med all säkerhet att bli både intressant och intensiv, och dess utgång kommer att ha betydelse långt över den nu omedelbart aktuella frågan.

För mig ter det sig svårt att se att det skulle vara möjligt att begränsa debatten till bara den på olika sätt nödvändiga reaktionen på vad som hände den 21 augusti.

Det perspektivet kommer nog att ses som för snävt.

Utan den kommer med stor sannolikhet att vidgas till en diskussion om politik och strategi i den syriska krisen i stort.

Och jag hoppas innerligt att våra möjligheter att agera klokt och effektivt kommer att gå stärkta ur den.


FN-inspektörerna viktiga

30 augusti 2013

STOCKHOLM: Efter att jag i går hade möjlighet att följa i alla fall delar av det brittiska underhusets diskussion om Syrien är det självklart att en del av dagens diskussioner handlar om konsekvenserna av det överraskande nederlaget för regeringen efter det.

I någon mening kan man kanske säga att det var en votering som Tony Blair förlorade.

Över hela debatten hängde skuggan från 2003 och Irak-kriget. Och det skall inte glömmas att den undersökningskommission som skall utreda hur man då gled in i det beslutet fortfarande inte redovisat resultatet av sitt arbete.

Men det var en sakkunnig, initierad och i många avseenden intressant debatt som fördes.

Relevanta frågor ställdes, men tydligen var det så att inte tillräckligt många ansåg att de fick tillräckligt tillfredsställande svar på dem.

Och det gör det självfallet än viktigare att vi försöker att formulera svar på de viktiga frågor som nu finns såväl om det som skedde som om de olika alternativ som kan finnas för att reagera på det hemska som hänt.

Den brittiska regeringen redovisade nu offentligt den bedömning som deras underrättelsetjänster gjort om vad som hände på morgonen den 21 augusti, och i kväll har ju USA:s utrikesminister John Kerry offentliggjort motsvarande amerikanska bedömning.

I sina huvuddrag är deras slutsatser de jag företrätt bl a här några dygn efter den hemska händelsen.

Dock innebär detta inte att FN:s inspektörers arbete inte är av stor betydelse.

Dels därför att jag utgår från att de kommer att kunna ge information om de dödliga kemiska substanser som använts. På den viktiga punkten är ingen av de bedömningar som hitintills gjorts alldeles säkra.

Och dels därför att resultat av FN-inspektioner nog har större global trovärdighet än information som kommer ur det ena eller andra nationella systemet.

Det är självfallet viktigt för arbetet med att bygga en så bred internationell koalition mot det som inträffat och för åtgärder för att få ett slut på inbördeskriget.

I morgon kommer av allt att döma FN-inspektörerna att lämna Syrien, men det kommer sedan att ta ett tag innan de noggranna analyser som måste göras av det material de samlat in kan vara klart och redovisas för FN:s säkerhetsråd.

Hur den fortsatta utvecklingen nu kommer att bli ser jag ingen anledning att spekulera kring här och nu.

Under dagen har jag haft kontakter med främst mina nordiska och baltiska kollegor, men också med EU:s Catherine Ashton och Turkiets utrikesminister Davutoglu kring de olika alternativ som kan finnas.

Våra diskussioner har inte minst handlat om möjligheten att nu få ett nytt starkt fokus på en politisk process för att få ett slut på kriget.

Att reagera på användningen av kemiska vapen är självfallet alldeles nödvändigt. Det handlar om ett allvarligt krigsbrott.

Men att om möjligt få ett slut på kriget är om möjligt än mer nödvändigt.


Bra med FN:s säkerhetsråd

28 augusti 2013

STOCKHOLM: Alldeles självklart har det varit situationen kring Syrien som fortsatt att dominera mina timmar också denna dag.

Men bra var att mitt i detta tillsammans med bl a Birgitta Ohlsson hinna med några timmars diskussion med den församlade skaran av våra svenska ambassadörer om utvecklingen inom EU just nu och inför de kommande åren.

EU-politik är ju numera knappast utrikespolitik utan i växande grad inrikespolitikens förlängning med den växande betydelse som samarbetet har på ekonomins och samhällslivets alla övriga områden.

Men vid sidan av det faktum att vi är aktivt pådrivande för en starkare och mer aktiv gemensam utrikes- och säkerhetspolitik inom EU spelar ju våra ambassader inom och utom EU en viktig roll när det gäller arbetet med alla andra frågor.

Så det blev en livaktig, trevlig och påtagligt framåtsyftande diskussion. Som det skall vara.

Men annars har det varit Syrien. Kontakt med kollegor. Värdering av det folkrättsliga läget. Stöd till FN för dess arbete just. Och inte minst en del media – intresset är, på goda grunder, stort.

Viktigt i dag var att den brittiska regeringen sade att de nu går till FN:s säkerhetsråd med frågan, och det var ett besked som jag välkomnade.

Vi har ett allvarligt övergrepp, och vi har en allvarlig regional och internationell situation. FN:s säkerhetsråd har ett tydligt ansvar.

Men, som jag kom att uttrycka saken i Aktuellt i kväll, FN:s säkerhetsråd är ingen doa-doa-kör, utan en institution där 15 stater seriöst har att överväga om seriösa utmaningar och gemensamt försöka komma fram till slutsatser.

Och det är långt ifrån säkert, för att uttrycka mig försiktigt, att det kan klaras av på bara någon minut. Än har rådet i dess helhet inte ens sammanträtt i frågan.

Viktigt är självfallet att FN:s inspektörer kan fortsätta sitt arbete. I dag har de åter varit ute i de berörda områdena.

Rimligt är väl att de, när de är klara med detta arbete i Damaskus, återvänder. De övriga platser de kom till Syrien för att undersöka kan nog i ett akut läge som detta vänta.

Och sedan är det självklart en förhoppning att de har möjlighet att redovisa sina slutsatser så fort det går.

Jag har inte haft anledning att rubba de bedömningar jag tidigare redovisat här om vad som faktiskt inträffade morgontimmarna den 21 augusti.

Men det finns aspekter av detta som kräver tydligare svar. Och dessutom är det viktigt att det kommer bedömningar med en sådan trovärdighet att de kan övertyga en så stor del av det internationella samfundet som möjligt.

Oavsett vilka slutsatser man kommer fram till vad gäller konsekvenser och åtgärder är det självfallet viktigt att dessa omfattas av en så stor del av det internationella samfundet som möjligt.

Det är först då det man kommer fram till, eller som görs, kommer att ha en kraft som sträcker sig bortom det omedelbara.

Just nu spekuleras mycket om ensidiga militära åtgärder av vissa stater.

Jag har svårt att se att sådana är möjliga innan säkerhetsrådet ens har haft möjlighet att diskutera frågan. En sådan inledande diskussion behöver inte invänta slutrapporten från inspektörerna.

Det ideala vore självfallet att det inträffade kan leda till ett gemensamt internationellt agerande som ökar möjligheten för den politiska lösning som är det enda sättet att börja få slut på dödandet och lidandet.

Jag säger detta, och avser arbeta i den riktningen, trots att jag är plågsamt medveten om riskerna för att vi får en utveckling som kommer att leda åt det motsatta hållet.

I morgon inleds min dag med att för regeringen mer i detalj redovisa situationen och de frågor som den kan komma att ställa också oss inför längre fram.

Och sedan kommer det med all sannolikhet att fortsätta med Syrien…


Finns det lärdomar från Balkan?

27 augusti 2013

STOCKHOLM: Dessa dagar är det inte så få som frågar mig om det finns några lärdomar från konflikterna på Balkan som är av betydelse när olika optioner nu övervägs vad gäller Syrien.

Men de bägge situationerna där var mycket olika – och situationen nu vad gäller Syrien i sin tur mycket olik.

Men inte desto mindre kan det finnas skäl att göra några reflektioner.

Mindre för att peka på några tydliga lärdomar än för att förhindra att det i hastigheten talas om felaktiga lärdomar.

Bosnien först.

Jag var i hög grad med i varje del av detta.

Där kom flygattacker att genomföras under sammanlagt 17 dagar med början den 30 augusti 1995, och missförstånden om dem är legio i debatten.

Viktigt att komma ihåg är att de genomfördes inom ramen för ett klart mandat från FN:s säkerhetsråd. Det avgörande beslutet fattades av FN-styrkans befälhavare i Bosnien.

Det militära värdet av dem var dock tämligen begränsat.

I en efteranalys i CIA:s stora publikation Balkan Battleground konstateras brutalt, att ”militarily speaking, the practical effect of the Nato airstrikes was approximately zero.”.

Och samma analys anser inte heller att flygoperationerna hade någon betydelse när det gällde att få bosnienserberna till förhandlingsbordet.

Utvecklingen på marken var då långt mer betydelsefull i det avseendet.

Dessa insatser kom under ett skede med begynnande intensiva fredsförhandlingar, och för dem kom de att få betydelse, om än på ett helt annat sätt än vad den konventionella visheten tror.

Det blev möjligt för USA:s Richard Holbrooke att säga till Alija Izetbegovic att eftersom USA nu gjort det som han länge bett om, och att det nu inte skulle bli mera, måste denne nu vara beredd till vissa eftergifter han tidigare hade avvisat.

Och när han i detta läge var det blev det politiska genombrottet möjligt.

Till saken hör ju att det efter fredsöverenskommelsen fördes in en mycket stor Nato-styrka på ca 60.000 man för att säkra i alla fall det militära genomförandet av denna.

Kosovo var mycket annorlunda.

Här hotade USA med flyginsatser för att få Milosevic att acceptera det förslag till fredsavtal som fanns på bordet vid överläggningarna i Rambouillet.

Och när man, utan alltför noggranna överväganden, hade börjat använda detta hot ansåg man att trovärdigheten krävde att man fullföljde.

Lite gick detta, enligt min mening, tillbaka på att man hade fallit offer för en egen mer publik version av vad som hade skett i Bosnien.

Och det var när Milosevic inte skrev under, och strider fortsatte i Kosovo, som Nato då fattade beslut om flyginsatser.

Ursprungligen trodde det militära Nato-kommandot att det skulle räcka med tämligen begränsade insatser under något dygn, men när dessa inte ledde till någonting annat än dramatiskt upptrappade strider, främst från den serbiska armén, med en väldig flyktingvåg som resultat, hade man inget annat val än att fortsätta.

Flygattackerna kom att pågå i 78 dygn.

Motvilligt hade man då t o m börjat att överväga om inte en landinvasion skulle bli nödvändig – och det hade tagit en betydande tid – men det som löste det hela var en politisk överenskommelse med Milosevic som förhandlades fram med avgörande rysk medverkan.

I Kosovo fanns inget stöd för flygoperationen i någon resolution från FN:s säkerhetsråd, men den överenskommelse som sedan slöts vid förhandlingar i Belgrad kodifierades i den resolution 1244 som förhandlades fram mellan USA och Ryssland.

Också i Kosovo ryckte därefter en Nato-styrka in för att bland annat ge den stabilitet som gjorde det möjligt för flyktingarna att återvända.

Den finns som bekant kvar, om än betydligt mindre, 14 år senare.

Även här kom efteranalysen av flyginsatserna att bli påfallande kritisk. Den serbiska armén lämnade Kosovo i tämligen god ordning och med mer utrustning än vad man hade haft klart för sig att de hade haft när flygoperationerna inleddes.

Även här var det således de politiska förhandlingarna, med bred internationell bas, som kom att bli mycket betydelsefulla.

Viktigt i bägge fallen – mycket viktigt! – var att man såg till att all internationell personal drogs bort från de bosnienserbiska områdena respektive från Kosovo innan flygoperationer inleddes.

Och det gick tillbaka på erfarenheten från när man första gången hade gjort en flyginsats i Bosnien och detta omedelbart ledde till att FN-personal togs till gisslan.

Det går således knappast att sägas att det finns några lärdomar från dessa två situationer som automatiskt kan appliceras på situationen i Syrien.

Snarare visar de på den såväl militära som politiska komplexiteten i insatser som dessa, och på nödvändigheten att noga tänka igenom kanske allra främst den politiska fortsättningen efter det att någon form av operation inletts.

Den första bomben är alltid enkel. Sedan börjar det oväntade, det komplicerade och det utdragna.

Men när detta är sagt skall samtidigt sägas att man ju i situationer som denna är i ett läge när en stark internationell reaktion, och ett tydligt agerande, är en nödvändighet.

Men det bör ha klar folkrättslig grund, vara proportionellt, få brett stöd eller acceptens och ha rimliga utsikter att också uppnå de politiska mål som sätts upp.


Bråda dagar stundar

27 augusti 2013

STOCKHOLM: Efter en spännande, trevlig och intressant dag i Linköping i går är vi nu tillbaks i huvudstaden.

Och i dag är det minnet av Raoul Wallenberg som kommer att stå i centrum. Vid en ceremoni i Rosenbad senare i dag kommer vi att tala om hans gärning och vad den betyder också i dag.

Samtidigt fortsätter den syriska situationen att kräva uppmärksamhet.

Den nu starka retoriken också från den amerikanska administrationen visar att man där nu är på väg mot någon typ av också militärt svar.

Oroande i den samlade bilden är dock att man skjutit upp det möte som var planerat i Haag mellan USA och Ryssland och som skulle diskutera förberedelserna för en fredskonferens.

Viktigt är nu att vi låter FN:s inspektörer slutföra sitt arbete och redovisa sina slutsatser.

Även om det inte ingår i deras mandat att avgöra ansvaret kan deras rapport innehålla information som kastar ytterligare och viktigt ljus över det som hänt.

Och viktigt är också att situationen förs upp i FN:s säkerhetsråd för diskussion och avgörande.

Om det är tydligt att kemiska vapen använts – och det är utomordentligt svårt att se att någon annan slutsats skulle vara möjlig – är det mycket svårt att tänka sig att någon av dess medlemmar bara skulle vilja blunda för detta.

Den slutsatsen borde rimligtvis också gälla för Ryssland.

Vid beslut om ett militärt svar är det alltid det första steget som är det relativt sett enkla, men avgörande är att det finns en uppfattning om vad som bör komma därefter.

Och det gäller inte främst i mer militär bemärkelse, utan framför allt i politiskt hänseende, i alla fall så länge vi förblir övertygade om att det bara är en politisk lösning som kan skapa i alla fall vissa förutsättningar för stabilitet och slut på dödandet i Syrien.

Alla dessa frågor ligger nu på bordet, och det är inte svårt att se att vi står inför bråda dagar i den politiska dialogen kring alla dessa frågor.


Och nu bär det för oss alla iväg till Linköping

25 augusti 2013

STOCKHOLM: Tidigt i morgon bitti lastas Sveriges samlade ambassadörer i världen in i bussar för att inleda årets s k chefsmöte med att besöka Östergötland och Linköping.

Det är en innovation, men jag tycker att det är viktigt att de på detta sätt får lite närmare kontakt med också andra delar av vårt samhälle än det man normalt möter här i Stockholm.

Och vi börjar faktiskt på Flygvapenmuseum där för att också få en bild av viktiga delar av vår säkerhetspolitiska historia.

Men regionen är ju dessutom center för viktig flyg- och rymdverksamhet som sysselsätter inte mindre än 18.000 personer och svarar för ca en fjärdedel av sysselsättningen i staden.

Den är global till sin inriktning, och har som sådan också stor både svensk och internationell betydelse.

Men sedan blir det diskussioner om olika aktuella utrikespolitiska utmaningar liksom möten med Linköpings och regionens olika företrädare, landshövdingar från runt om i Sverige liksom företagare och akademiker från regionen innan vi återvänder hem sent på kvällen.

Sedan pågår chefsmötet hela denna vecka och blir en del av två mycket intensiva veckor där vi förutom USA:s president faktiskt kommer att stå värd för inte mindre än tio besökande utrikesministrar från såväl något mindre Island som något större Brasilien.

Och mitt i allt detta skall jag till såväl Vilnius som Riga för bl a informellt möte med mina 27 övriga utrikesministerkollegor inom EU.

Så det blir en del att stå i dessa dagar.

Och något av en ”rivstart” för vår utrikespolitik efter sommaren.

Mycket kommer att stå på dagordningen under de olika diskussionerna under dessa två veckor, men omedelbart är det självfallet situationen i Syrien som dominerar.

Allt tydligare redovisar allt fler ungefär samma bedömning av vad som hände nordost om Damaskus mycket tidigt i onsdags som jag redovisat här tidigare.

Att FN:s inspektionsteam nu kommer att komma till platsen är viktigt inte minst för att det internationellt skall finnas klarhet om så mycket som möjligt vad gäller det som inträffade.

Och det är av stor betydelse för att det skall finnas så bred förståelse som möjligt för de åtgärder som möjligen kommer att vidtas som reaktion på det som skett.

Dessa måste ju ses i ett lite längre perspektiv, där det är än viktigare vad som blir möjligt och kan komma att inträffa därefter än bara den uppmärksamhet och den reaktion som en omedelbar åtgärd leder till.

Men någon alldeles omedelbar dramatik under det närmaste dygnet har jag svårt att se.

Det finns all anledning att ta hänsyn också till säkerheten för det FN-team som ju just nu finns på platsen och måste få möjlighet att slutföra sitt arbete.


Ekonomin och Syrien i fokus

24 augusti 2013

STOCKHOLM: Det senaste dygnet har regeringskretsen i sedvanlig ordning tillbringat ute på Harpsund för sedvanliga diskussioner inför hösten och det kommande året.

Som vanligt har det varit den ekonomiska utvecklingen och arbetet med statsbudgeten som stått i fokus, men självfallet kräver detta också lite av en utblick över den internationella utvecklingen.

Medan åtskilliga av de s k tillväxtekonomierna nu ser ut att gå in i en mer krävande fas, till betydande del p g a den ändrade monetära politiken inte minst i USA, ser det ju ljusare ut för den amerikanska och lite försiktigt faktiskt också för den europeiska ekonomien.

Och med stadig kurs i den ekonomiska politiken fortsätter Sveriges förutsättningar att vara relativt goda.

Men de slutsatser med i detalj som detta leder till kommer vi att återkomma till i samband med att riksdagen åter samlas inför sommaren och regeringens förslag till budget presenteras.

Vad jag skrev på denna plats i går om vad som hade inträffat i Syrien kom ju att få viss uppmärksamhet, och jag noterade att det fanns de som ifrågasatte vad jag hade för grund för den bedömning som redovisades.

Sedan dess har ju i stort sett samma bedömning redovisats från såväl London som Paris, medan man i Washington inte minst mot bakgrund av konsekvensen av tidigare uttalanden avvaktar dels större klarhet men dels samtidigt det egna ställningstagandet om vilka konsekvenser användning av kemiska vapen av den syriska regimens styrkor kommer att få.

Och jag skulle tro att man denna gång inte kommer att bara låta det passera. Det som skett kan inte få passera utan konsekvenser.

Men samtidigt kvarstår självfallet den slutsats jag också redovisade i går, nämligen att det bara är genom en politisk uppgörelse som det finns förutsättningar för att börja få ett slut på konflikten i Syrien.

Vid det här laget har den ju dock pågått så länge, och skapat så djupa sår i det syriska samhället, att inte ens en total politisk uppgörelse kommer att vara en snabb väg till stabilitet.

Sannolikheten för att Levanten blir en zon av instabilitet under betydande tid framöver, också i ett i övrigt mer positivt scenario, måste nog dessvärre bedömas vara hög.

Medan fokus under de senaste dygnen snabbt förskjutits till Syrien fortsätter regimens repression i Egypten i syfte att försvaga eller möjligen helt krossa det muslimska brödraskapet.

Ett förslag till snabbrevision av den egyptiska författningen har nu lagts fram för fortsatt diskussion, och innehåller en del förändringar av intresse.

Formuleringarna i det kan öppna för ett förbud för bl a det muslimska brödraskapet samtidigt som det, föga förvånande, öppnar upp för individer från Mubarak-erans politiska strukturer.

För min del blir det fortsatt helg här hemma i Stockholm med möjlighet att få en del arbete överstökat.

Och på måndag inleds så en ny intensiv vecka med bl a våra ambassadörer från världens alla hörn hemma i Sverige för förkovran och diskussioner.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 468 andra följare