Finns det lärdomar från Balkan?

STOCKHOLM: Dessa dagar är det inte så få som frågar mig om det finns några lärdomar från konflikterna på Balkan som är av betydelse när olika optioner nu övervägs vad gäller Syrien.

Men de bägge situationerna där var mycket olika – och situationen nu vad gäller Syrien i sin tur mycket olik.

Men inte desto mindre kan det finnas skäl att göra några reflektioner.

Mindre för att peka på några tydliga lärdomar än för att förhindra att det i hastigheten talas om felaktiga lärdomar.

Bosnien först.

Jag var i hög grad med i varje del av detta.

Där kom flygattacker att genomföras under sammanlagt 17 dagar med början den 30 augusti 1995, och missförstånden om dem är legio i debatten.

Viktigt att komma ihåg är att de genomfördes inom ramen för ett klart mandat från FN:s säkerhetsråd. Det avgörande beslutet fattades av FN-styrkans befälhavare i Bosnien.

Det militära värdet av dem var dock tämligen begränsat.

I en efteranalys i CIA:s stora publikation Balkan Battleground konstateras brutalt, att ”militarily speaking, the practical effect of the Nato airstrikes was approximately zero.”.

Och samma analys anser inte heller att flygoperationerna hade någon betydelse när det gällde att få bosnienserberna till förhandlingsbordet.

Utvecklingen på marken var då långt mer betydelsefull i det avseendet.

Dessa insatser kom under ett skede med begynnande intensiva fredsförhandlingar, och för dem kom de att få betydelse, om än på ett helt annat sätt än vad den konventionella visheten tror.

Det blev möjligt för USA:s Richard Holbrooke att säga till Alija Izetbegovic att eftersom USA nu gjort det som han länge bett om, och att det nu inte skulle bli mera, måste denne nu vara beredd till vissa eftergifter han tidigare hade avvisat.

Och när han i detta läge var det blev det politiska genombrottet möjligt.

Till saken hör ju att det efter fredsöverenskommelsen fördes in en mycket stor Nato-styrka på ca 60.000 man för att säkra i alla fall det militära genomförandet av denna.

Kosovo var mycket annorlunda.

Här hotade USA med flyginsatser för att få Milosevic att acceptera det förslag till fredsavtal som fanns på bordet vid överläggningarna i Rambouillet.

Och när man, utan alltför noggranna överväganden, hade börjat använda detta hot ansåg man att trovärdigheten krävde att man fullföljde.

Lite gick detta, enligt min mening, tillbaka på att man hade fallit offer för en egen mer publik version av vad som hade skett i Bosnien.

Och det var när Milosevic inte skrev under, och strider fortsatte i Kosovo, som Nato då fattade beslut om flyginsatser.

Ursprungligen trodde det militära Nato-kommandot att det skulle räcka med tämligen begränsade insatser under något dygn, men när dessa inte ledde till någonting annat än dramatiskt upptrappade strider, främst från den serbiska armén, med en väldig flyktingvåg som resultat, hade man inget annat val än att fortsätta.

Flygattackerna kom att pågå i 78 dygn.

Motvilligt hade man då t o m börjat att överväga om inte en landinvasion skulle bli nödvändig – och det hade tagit en betydande tid – men det som löste det hela var en politisk överenskommelse med Milosevic som förhandlades fram med avgörande rysk medverkan.

I Kosovo fanns inget stöd för flygoperationen i någon resolution från FN:s säkerhetsråd, men den överenskommelse som sedan slöts vid förhandlingar i Belgrad kodifierades i den resolution 1244 som förhandlades fram mellan USA och Ryssland.

Också i Kosovo ryckte därefter en Nato-styrka in för att bland annat ge den stabilitet som gjorde det möjligt för flyktingarna att återvända.

Den finns som bekant kvar, om än betydligt mindre, 14 år senare.

Även här kom efteranalysen av flyginsatserna att bli påfallande kritisk. Den serbiska armén lämnade Kosovo i tämligen god ordning och med mer utrustning än vad man hade haft klart för sig att de hade haft när flygoperationerna inleddes.

Även här var det således de politiska förhandlingarna, med bred internationell bas, som kom att bli mycket betydelsefulla.

Viktigt i bägge fallen – mycket viktigt! – var att man såg till att all internationell personal drogs bort från de bosnienserbiska områdena respektive från Kosovo innan flygoperationer inleddes.

Och det gick tillbaka på erfarenheten från när man första gången hade gjort en flyginsats i Bosnien och detta omedelbart ledde till att FN-personal togs till gisslan.

Det går således knappast att sägas att det finns några lärdomar från dessa två situationer som automatiskt kan appliceras på situationen i Syrien.

Snarare visar de på den såväl militära som politiska komplexiteten i insatser som dessa, och på nödvändigheten att noga tänka igenom kanske allra främst den politiska fortsättningen efter det att någon form av operation inletts.

Den första bomben är alltid enkel. Sedan börjar det oväntade, det komplicerade och det utdragna.

Men när detta är sagt skall samtidigt sägas att man ju i situationer som denna är i ett läge när en stark internationell reaktion, och ett tydligt agerande, är en nödvändighet.

Men det bör ha klar folkrättslig grund, vara proportionellt, få brett stöd eller acceptens och ha rimliga utsikter att också uppnå de politiska mål som sätts upp.

20 kommentarer till Finns det lärdomar från Balkan?

  1. nolies skriver:

    ”Den första bomben är alltid enkel.”

    -Inte om man har ett samvete och dessutom tycker om fred.

  2. bildterberg skriver:

    Krig är ett bra sätt att radera sanning.
    Fast det är förstås bara en illusion.
    Sanningen dör aldrig.
    Den bara begravs under ett berg av lögner.

  3. bildterberg skriver:

    Snart blir det rena julafton för alla krigshetsare:

    http://rt.com/usa/us-syria-strike-chemical-060/

    Efter kriget startat är det OK att erkänna att allt var en lögn
    för då är det ju ändå för sent att göra något åt det.
    Det viktiga är att hinna före sanningen.
    Det har historien visat.

  4. Ralph Haglund skriver:

    Ja, tänk Syrien som Balkan. Gå till http://tinyurl.com/m286b3k och titta på kartan. Syrien består av väldigt tydliga regioner, Alawiter längs kusten, kurder uppe till höger, sunnis i centrum, druser i söder. Se till att dela upp Syrien i dessa regioner! Leverera Assad till hans bo i Alawitområdet så kan han ha sitt konungarike där. Hans totalt brutala bror http://tinyurl.com/kh9lkxh misstänks för att vara den som satte igång idiotin med gasen. Sykes-Picotsönderdelningen av Mellanöstern för 100 år sen var nåt av det vansinnigaste de kunde göra, eliminera det. Det funkar inte heller i Irak eller Libanon.

    Ryskt skepp har lämnat hamn där och det sägs att det var fullt av släktingar till högljuren.

  5. gruelse skriver:

    Den lärdom man framför allt bör ha dragit är att det finns cyniska, globalt verkande beslutsfattare icke sällan med yrkesarméer under sig, som för att nå sina mål, inte tycks bry sig ett vitten om civila dödsoffer och mänskligt lidande.

    Den blinda urskillningslösa krigshets som en del individer, regeringsföreträdare et consortes gör sig skyldiga till i det syriska inbördeskriget till stöd för de al-Qaidainfiltrerade rebellerna och mot president Bashar al-Assad, är så otroligt osmaklig. Det kan bara vara sjuka hjärnor som manar till omfattande krigisk operation mot de syriska regeringsstyrkorna utan att några som helst bevis har lagts fram som stöder uppfattningen att det är Bashar al-Assad som har stått bakom den förmenta gasattacken utanför Damaskus.

    Krigshetsen, uppenbarligen orkestrerad av cyniska beslutsfattare via Natos psyopsförband, har mycket mänskligt lidande och många civila dödsoffer på sitt samvete. Detta på grund av att de, med benäget bistånd från Arabförbundet, har underblåst demonstrationer mot höga livsmedelspriser i början av 2011 på vissa platser i Syrien, till ett regelrätt inbördeskrig.

    Hade man verkligen respekterat människors liv och hembygd samt minimerat antalet dödsoffer i Syrien, hade psyopsförbanden undvikit inblandning i 2011 års demonstrationer.

    Jag hoppas att vad vi nu ser, åtminstone är ett uppvaknande för vissa som fortfarande är i villfarelsen att EU är ett fredsprojekt.

    EU-landet UK, tillsammans med USA, Australien och den kommande EU-medlemmen Polen, invaderade Irak 2003 med ett förfalskat casus belli och utan FN:s Säkerhetsråds godkännande. Numera är det allt annat än fred i Irak tack vare invasionen. Istället pågår det etniska utrensningar främst av kristna, flyktingströmmar och sekteristiskt våld med många civila dödsoffer.

    EU-länderna Frankrike och UK var de länder som var de mest krigshetsande i inledningsskedet till Operation Unified Protector (OUP) 2011 i Libyen. OUP motiverades med att skydda civilbefolkningen i Libyen. Tack vare deras (främst Frankrikes) inledande krigshets utvecklades en demonstration i Benghazi så småningom till ett fullödigt inbördeskrig. OUP har bl.a. resulterat i svårlöst klandominerat våld med många civila dödsoffer i dagens Libyen, summariska avrättningar på rasistiska grunder samt utsmuggling av vapen från libyska vapendepåer till al-Qaida-förband i Mahgreb (AQIM), varvid dessa har kunnat orsaka förödelse i Mali.

    Nu är samma EU-länder, Frankrike och UK, tillsammans med USA, en av de mest krigshetsande, fradgatuggande länderna i sitt stöd till diverse jihadister och al-Qaida-förband så att Bashar al-Assad kan gå samma öde till mötes som Muammar Khaddafi gjorde i det libyska inbördeskriget.

  6. ”betydelsen att fa ‘folk’ till forhandlingsbordet”
    Vad ar ditt personliga problem egentligen med att fa 2 personer till forhandlingsbordet i detta lage?
    Putin och Obama till samma bord NU!
    Dessa 2 nyckelpersoner har skyldigheten for omvarlden att traffas i denna extremt akuta situation.

    Det verkligt ”hemska” ar alltsa inte i Syrien.

    Det finns ingen annan utvag, for dig eller for dem utan att helvetet bryter ut.
    Du maste agera snabbare an ljuset!

    Jag vore glad att snarast fa en inbjudan som bisittare under samtalen som det ar mitt forslag.
    Ge mig ett mandat och aran att tala med dem bada ASAP (24 timmar) om du inte har courage att presentera denna invitation till dem.

    Cordially
    Ture Sjolander
    Dual Citizen of Sweden/Australia

    http://www.sjolanders.homestead.com/

  7. […] Bildt själv har påpekat så går det inte att automatiskt jämföra Syrien med bombningarna på Balkan på 1990-talet. Men det är fullt förståeligt att William Hague ställer in sitt besök i […]

  8. bildterberg skriver:

    Att al-Arabiya-källan ovan och debkafile redovisar samma uppgifter
    är inte precis någon slump. Det saudi-israeliska samarbetet blir
    alltsomoftast exponerat, speciellt när det gäller Syrien.
    Motståndet mot att leverera bevis för påståendena pekar
    entydigt mot en false-flag-operation (dvs lögn).

    Metodiken liknar den som användes i Libyen och i viss mån även
    när det gäller Irak. Det som de flesta inte tycks inse är att
    konsekvenserna blir av en helt annan dignitet denna gång.

  9. tompasss skriver:

    Absolut finns det likheter, tex att båda NATO/USA krigen är olagliga!

  10. nubbe skriver:

    Nu börjar 3:e världskriget……suck…..vilka har drabbats som värst efter kriget…..Den kristna minoriteten som har bott där i flera tusen år….De hamnar alla i Södertälje……Stoppa detta innan det är försent…..Om Syrien delas upp så hoppas jag verkligen att den kristna minoriteten i Mellanöstern får sin beskärda del och slipper vara dem som hamnar i skottlinjen varje gång det startas krig i Mellanöstern som de inte varit inblandade i eller ens kan skydda sig ifrån på annat vis än att fly. Läste någonstans att kurderna i Irak nu förbereder en invasion av norra syrien vid ett krig för att utöka sitt territorium.

    Agera CB

  11. claudius49 skriver:

    Alldeles nyligen fick vi veta att Storebrors suveräna kapacitet för elektronisk avlyssning i detta fall har gett det resultatet, att man med säkerhet vet att de kemiska bomberna kom ur Assad-regimens förråd. Och att användningen av dessa förbjudna vapen skedde på initiativ från lägre nivå än högsta ort.

    Den stora frågan är: Vad kan vinnas med ett ”begränsat angrepp” på Syrien? Vad kan förstöras, som regimen inte kan reparera inom ganska begränsad tid därefter? Målet bör vara att avlägsna Bashar Al-Assad et consortes från makten, men vilka skulle sättas in i stället? Och ett sådant företag skulle kräva en fullskalig invasion, något som redan från början förklarats ”icke ligga på bordet”, och som skulle kunna få oöverskådliga konsekvenser.

    Därför vore en politisk lösning bättre. USA borde närma sig Iran för att kunna engagera en viktig maktfaktor i området. Genom det som tycks ligga i korten kommer man i stället att ytterligare svetsa samman Syrien, Iran m fl, i ett mot USA ännu mera fientligt läger. Kanske även försämra förhållandet till Saudi-Arabien.

    För övrigt, vilken roll spelar Israel i detta sammanhang? Eller skulle kunna spela?

  12. Carina Rydberg skriver:

    Jag känner mig rätt pessimistisk till utvecklingen i Syrien – men min syn på saken skiljer sig en smula från de flestas:
    http://www.boktipset.se/blogg/carinarydberg/2013/08/28/semestern-ar-over-och-kriget-star-for-dorren-har-ar-mina-funderingar-kring-konflikten-i-syrien/

    – det vill säga, det skulle ha skett för länge sedan. Nu kan det vara för sent.

    Men som sagt, det är bara min personliga uppfattning.

  13. Den ryske vice premiärministern Dmitrij Rogozin twittrade att Västvärlden hanterar den islamiska världen som en apa hanterar en granat.

    Vilket jag instämmer i.

    Rysslands intresse för Syrien är strategiskt eftersom de har sin Medelhavsflotta i Syriska hamnar. Dessutom är en stor del av den syriska befolkningen rysk ortodoxa. Man vill definitivt inte släppa loss islamisterna.

    USA har inte förstått hur viktigt det är för Syrien att kämpa emot islamisterna. Om USA lyckas hjälpa oppositionen i Syrien att utmanövrera makten kommer islamisterna att ta över. Det ger enorma konsekvenser för västvärlden.

    Jag tycker att Carl Bildt ska titta noga på videon som tillhör vardagsliv för islamiska gruppen.

    http://www.youtube.com/watch?v=zF35a5E0uss

  14. Anders Ljungberg skriver:

    Det går inte att förhandla med ASAD det är inte som att förhandla med en vanlig politiker . I början av krisen gav han löften till FN till Turkiet till arabiska förbundet .Han bröt alla löften han säger vi jag kan förhandla men inte med terrorister eller de som stöder dom .Som vi vet så kallar han alla motståndare för terrorister och han säger min politiska framtid får inte diskuteras och alla förhandlingar ska ske på hans villkor dvs vi kan prata men det ska bli som jag redan har bestämt och den enda opposition som han tolererar är den som sitter i parlamentet .men som många syrier anser inte är någon opposition

  15. tompasss skriver:

    Anders Ljungberg

    Hörs som du tror på allt du läser i expressen och aftonbladet. Suck.

  16. Tomas Jonsson skriver:

    Visst finns det likheter. Egentligen är det samma krig. Oliktänkande och oliktyckande människor, framför allt hur man ska leva sitt liv. Det är nog svårt att förstå för oss här i Sverige.

  17. […] här från höger. Dels en SvD krönika som jag tycker är bra. Dels ett av Carl Bildts vanliga blogginlägg där han låter mer som en utrikespolitisk komentator än som Sveriges utrikesminister (dessutom i […]

  18. Samljugandet i varlden gar nu som en giftgas i alla internationella news media och bevisfragan ar nu ett falskt minne blott for Obama, och darmed, aven for FN.
    News media fungerar nu som kryssningsmissiler.
    De som ljuger mest, ljuger bast.

    – En Svensk Tiger

%d bloggare gillar detta: