Arméns roll är över

31 juli 2007

Vid midnatt skrivs lite av europeisk samtidshistoria när den brittiska arméns roll när det gäller ordningen i Nordirland upphör.

Det var 38 år sedan Harold Wilsons regering fann det nödvändigt att sända arméförband till Londonderry på Nordirland – Derry för republikanerna – för att skydda katolikerna där när gamla motsättningar på nytt bröt fram.

Det var en brutal och oförsonlig konflikt.

Jag har genom åren varit med om åtskilligt – men nog inget så skrämmande som den tystnad i natten på Belfastförorternas gator i början på 70-talet som bara väntade på prickskyttens första skott. Alla vi i mörkret och tystnaden visste att det första skottet alltid träffade.

Sedan dess har denna konflikt gått genom många faser. De ultranationalistiska terroristerna i de olika varierande inkarnationerna av IRA har med sina våldsdåd försökt att diktera framtiden. Och de kom att framkalla ett lika bestialiskt motvåld från protestantiska extremister. Men till slut blev det ändå den politiska processen som – efter åtskilliga bakslag – tog överhanden.

Alla torde också vara ense om att det faktum att Irland och Storbritannien integrerats i den Europeiska Unionen varit av betydelse. Gränsers betydelse har suddats ut i hela Europa – också på den gröna ön.

Och medan de sex nordliga grevskapen – det Ulster som lyder under London – tidigare vara rika och välmående i förhållande till det fattigare övriga Irland, har inte minst det senaste decenniet inneburit en radikal förändring. I dag är Republiken Irland rikare och välmående än Nordirland – framgångsrik skatte- och utbildningspolitik i förening med medlemskapet i EU har betytt oerhört mycket.

Därmed inte sagt att allt är frid och fröjd. Londonderry/Derry är i dag en mer separerad stad än den var då. Men freden är i alla fall återställd. Och demokratin och den europeiska integrationen ses som fredsinstrumenten framför andra.

Den brittiska arméns roll är över vid midnatt.

Och det finns många lärdomar att dra av dessa 38 mycket långa år.

Att uthållighet är avgörande. Att våldet aldrig får accepteras. Att till slut alla måste vara med i en fred som skall vara varaktig. Att rättsstatens fördelar långsiktigt betyder långt mer än dess kortsiktiga komplikationer. Att fred ytterst byggs i enskilda människors övertygelse.


Zimbabwes tragedi

31 juli 2007

Så har en ny sommarvecka redan hunnit att ta sin början. Och man märker att det är nu som det övriga Europa börjar att riktigt på allvar gå på semester.

Läser med stigande förfäran om utvecklingen i Zimbabwe. Mugabe-regimens politik driver där fram en humanitär tragedi av mycket stor dimension när man systematiskt förstör landets ekonomi.

Med närmast stalinistisk glöd har man infört total kontroll av alla priser i ett försök att stoppa den hyperinflation man själv skapat. Säkerhetstjänst och milis har redan arresterar tusentalet affärsidkare. Och resultatet har självfallet blivit att varuproduktionen avstannat, liksom importen av livsmedel och annat. Hyllorna i butikerna gapar tomma.

Ekonomin – och därmed samhället – närmar sig raskt ett sammanbrott.

Allt eftersom repressionen ökar och ekonomin mer eller mindre kollapsar – allt följden av politiska beslut! – ser människor ingen annan möjlighet än att fly. Det talas om att kanske 5 000 människor om dagen nu flyr landet. Och som vanligt i situationer som dessa är det de som redan har det svårt som drabbas allra hårdast.

Åter kan vi bara hoppas att de afrikanska staterna själva – och då inte minst Sydafrika – ser sitt ansvar att påverka utvecklingen. Ett totalt sammanbrott i Zimbabwe är ett totalt sammanbrott som drabbar många.


Ingmar Bergman

30 juli 2007

Från Fårö sveper nu budet om Ingmar Bergmans bortgång över världen.

Ärat hans namn flög över världen. Han var utan tvekan en av vår tids över världen mest kända och aktade svenskar. Hans kulturella skapande var i genuin mening banbrytande. Hans namn kommer alltid att vara bland de allra främsta när filmkonstens historia skrevs.

Det var ett sant priviligium att under några decennier ha möjligheten att gå till Dramaten vid Nybroplan och kunna se en av de uppsättningar som han regisserat. Även de äldsta av dramer kunde han göra till någonting nytt, spännande och stimulerande.


Den f d säkerhetspolitikens f d dolda livlina

29 juli 2007

Lite av antydan till säkerhetspolitisk diskussion har det faktiskt blivit mitt i den allmänna sommarstiltjen, även om den kanske mer fokuserats på budgeten för försvaret än på inriktningen av säkerhetspolitiken.

Till inriktningen av säkerhetspolitiken kommer det att finnas anledning att återkomma under hösten. Försvarsberedningen väntas komma med sin värdering av läget – inklusive utvecklingen i Ryssland – i november.

Men även om det viktigaste är att blicka framåt finns det anledning att också blicka bakåt på den politik som var. Och om den har ju debattens vågar stundtals gått rätt höga.

I dagens SvD har Mikael Holmström en rescension av Robert Dalsjös doktorsavhandling av Sveriges dolda säkerhetspolitiska livlina till Nato under det kalla krigets kallaste decennier. I och med den får vi ju nu veta betydligt mer än vad mer officiösa framställningar tidigare har velat att kännas vid.

Men sanningen är trots allt sanningen – och det även om den inte skulle passa i tidigare omhuldade teser.


En växande värld

29 juli 2007

Det finns all anledning att också då och då notera det som går bra i vår värld – annars består en utrikesministers dag mest av kriser och utmaningar.

Och till avdelningen av sådant som går bra hör just nu utan tvekan den globala ekonomin.

I veckan visade IMF:s senaste uppdatering att världsekonomin väntas fortsätta att växa i en årstakt på över 5 % både 2007 och 2008 och världshandeln under samma år förväntas öka med över 7 % om året.

Alls icke illa.

Värt att notera vad gäller prognosen är att EU under dessa år förväntas växa starkare än USA. Under ett antal år har det ju varit tvärt om.

Norra Europa växer tydligt, och till detta norra Europa får nu läggas ett Tyskland där inte minst företagens omstruktureringar skapat en klart bättre konkurrenskraft. Och de nya medlemsstaterna fortsätter att växa starkt.

Värt att notera är också att den starkaste tillväxten ligger i länder som Indien, Kina och Ryssland. Här har IMF justerat upp sina prognoser ordentligt. Turkiet skulle kunna läggas till den listan.

Globaliseringen fortsätter således i snabb takt. Allt fler människor lyfts ur fattigdom. Allt fler nationer får bättre möjligheter.


Förtryck i Belarus

28 juli 2007

Mitt i sommaren fortsätter förtrycket av de som vågar tycka annorlunda i Belarus.

27 juli ses av den demokratiska oppositionen som självständighetens dag, eftersom det var denna dag 1990 som Belarus förklarade sig självständigt från Ryssland. Men för dagens auktoritära regim betyder denna dag intet.

Vi har starka skäl att fördöma den serie av arresteringar som skett i främst Minsk under den senaste veckan. Ledarna för ungdomsoppositionsgrupper Pavel Severinets och Alexei Shein har dömts till 15 dagars fängelse, men åtskilliga andra har också varit föremål för regimens förtryck i uppenbart syfte att förhindra manifestation på och kring 27 juli.

På nytt påminns vi om denna repressiva och auktoritära regim i vårt eget närområde. Skall den hysa något hopp om öppning till det övriga Europa måste den omedelbart upphöra med övergrepp mot de medborgerliga fri- och rättigheterna av den art vi åter sett under den senaste veckan.


Sommar och läsa

27 juli 2007

Sommarstiltjen håller tack och lov i sig. Men några samtal med utrikesministerkollegor i olika ärenden blev det i alla fall under dagen.

Annars innebär ju sommaren lite av en möjlighet att klara av böcker som samlats på hög.

I går var jag färdig med Edward Luce’s ”In Spite of the Gods – the Strange Rise of Modern India”. Med sitt breda perspektiv på Indiens utveckling utan tvekan mycket läsvärd.

Utan att förstå också den mångfasetterade miljardnationen Indien kan vi inte förstå den nya värld som håller på att träda fram.

Men nu är jag i färd med att avsluta Lars Ericsson Wolkes biografi över Johan III. En välskriven och intressant skildring av en av våra mindre kända kungar – inte minst av de vidlyftiga ambitioner i Östersjöområdet som sedan kom att föra direkt in i den svenska stormaktstiden.

Nästa på listan blir Walter Isacssons biografi över Benjamin Franklin. Den plockade jag upp i USA förra sommaren men den har blivit stående i sommarbokhyllan sedan dess. En fascinerande person i en fascinerande tid.

Och så hoppas jag att jag hinner läsa om Robert Graves bok om Belisarius – den berömde romerske generalen under kejsaren Justinianus borta vid Bosporen under det olycksbringande femte århundradet. Det var åtskilliga år sedan jag läste den första gången, men den tillhör utan tvekan klassikerna i sin skildring av denna tid.

Annars blir det nog mest papper från UD.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 400 andra följare