Att Lösa Konflikter

Konfliktlösning verkar bli veckans tema framför andra.

Diskussioner med kommissionen i Bryssel om Sudan och Somalia. Diton om konflikter och förtroendeskapande åtgärder i Kaukasus.

Och i dag är det Cypern som står i centrum för olika diskussioner.

Vad kan göras för att ge ansträngningarna att ena denna soliga ö ny kraft och nytt stöd? Vi vill inte ha delade och splittrade länder i vårt Europa.

I april 2004 underkändes ju den s k Annan-plan som den FN-ledde fredsprocessen hade lett fram till i en folkomröstning i den grykcypriotiska delen av ön. Förhoppningen hade varit att ett återförenat Cypern hade stigit in som medlem i den Europeiska Unionen. Så blev det inte.

Åren sedan des har inte inneburit några framsteg, men nu finns det en allmän känsla av att det finns starka skäl att börja att sätta frågan på agendan igen.

Sveriges roll i detta skall inte överdrivas, men kanske har vi en möjlighet att stimulera lite mer av tänkande inte minst hos de EU-länder som ser det som viktigt med nytt momentum i frågan.

Så kring en diskussion om detta samlas vi under en stor del av dagen.

Och i morgon träffar jag Iraks utrikesminister Hoshari Zebari.

13 Responses to Att Lösa Konflikter

  1. Naim Murseli skriver:

    På tal om att lösa konflikter.

    Vad kommer hända med Kosova, blir det villkorlig självständighet eller atonomi för landet? Ställer frågan till våran utrikesminister. Skriv gärna ett inlägg om Kosova också.

  2. Kachina skriver:

    På tal om konflikter, Carl

    Vi norrlänningar har det senaste decenniet hört allt aggressivare tongångar kring temat ”lata och bidragsberoende norrlänningar”. Vi har ingen som helst önskan att upplevas som en belastning för södra Sverige och vi blir alltfler, för var dag, som förespråkar ett ”Dayton-avtal” som skiljer trätobröderna genom en gräns längsefter Dalälven.

    Vad sägs, är du villig att delta i en sådan förhandling?

  3. robb skriver:

    Kachina, om skånelänning kräver jag att de forna danska landskapen Skåne, Halland Blekinge, Gotland, Bohuslän, Jämtland och Härjedalen förblir en enhet.

  4. Wilhelm Brunius skriver:

    Cypern är en svår nöt att knäcka, helt klart. Vad jag helst av allt skulle vilja se är ett enat land, men med tanke på grekcyprioternas nej (som du nämnde) kan man inte bortse från folkets egna vilja.

    Vad som däremot skulle vara möjligt är att verka för att fler kommunikationsmedier nord- och sydcyprioter emellan finns. Som jag skrev i en tidigare kommentar är kommunikation viktigt för ökad förståelse och respekt mellan folkgrupper.

    Vad tror du att det finns för möjligheter inom arbetet för enighet bland cyprioter?

    Mvh Wilhelm Brunius

  5. Kachina skriver:

    När i h-e har danskar varit i Jämtland/Härjedalen. Oavsett när, så var samer och kvaener före er.

  6. z skriver:

    Carl, jag förstår varför det TAR EMOT och låång tid för dig att fundera på om du ska bli katolik:

    Efter konversionen känns det ännu mer fel att jamsa med vapentillverkare och det blir mången sköna miljoner att säga nej till, för samvetets skull. Förstår att det bär emot, men försök att få tummarna loss.

  7. Rutger Palmstierna skriver:

    Carl,

    Ett skäl tilla tt grekcyprioterna förkastade Annanplanen har jag, i samtal med personer som företrätt den cypriotiska centralbanken i sammanhang där jag funnits med i mit moldaviska uppdrag, förstått handla om de stora skillnader i rättskultur och system för äganderätt som gäller mellan den turkisk-influerade och den grek-cypriotiska delen. Den förra verka influerad av den ottomanska äganderätten, medan grek-cyprioterna hade den agnlosaxiska. Innebörden var att min sagesman inom Annan-planen inte tillförsäkrades att återfå en fastighet i den norra delen som han ägde genom arv men nu nyttjades av en turkisk familj invandrad från Anatolien. Jag hade frågat varför de hade röstat mot planen. Detta var skälet till att han röstade emot, och hans kolleger nickade instämmande. Alltså inget udda exempel, och kanske ett frö till en lösning kan ligga här.

    För övrigt – håll ut!
    HjH!

    Rutger Palmstierna

  8. Monique skriver:

    A och O är människan – som reagerar i stort sett likadant över hela världen. Vad gäller instinkt osv.

    Därför fungerar konfliktlösning om man beaktar den kända s k konflikttrappan.
    Den ser i stort ut så här.
    Trappsteg 1 = konflikt om en sak
    Trappsteg 2 = konflikt om en sak som övergår till att personerna retar sig på varandra
    (fortfarande finns möjlighet till ”vinna-vinna-deal”)
    Trappsteg 3 = konflikten lämnar förankring i sakfrågorna och övergår till personkonflikt
    Trappsteg 4 = personkonflikten trappas upp, fokus smalnar hos båda så att annat än hatet mot den andre blir allt mer oväsentligt
    Trappsteg 5 = omdömet slirar nu ordentligt, man börjar tänka i termer av att ”om han bara stryker med så struntar jag i att jag själv stryker med samtidigt” (= kan bli en dödsfälla för båda två)

    Gör så här.
    1)Analysera var på trappstegen parterna befinner sig.
    2)Försök att få dem att gå ner på trappstegen genom att släppa den personliga ”mot-polen” som har blivit en fixering. T ex genom att prata med dem om andra sidor av livet som de kan ha en samsyn kring, vardagliga ting osv. fråga vilka av dem som har en anhörig eller vän som har blivit lildande på konflikten. Brukar skapa en känsla av gemenskaå – ofta har båda här liknande erfarenheter. Är de många, be dem en och en gå över golvet till motsatt hörn eller dylikt och ställa sig där om de har en sådan erfarenhet. Oftast hamnar då allihopa i en gemensam grupp. Det brukar ge intryck.
    3) Undvik att direkt ta upp s k red buttons, dvs områden som triggar igång personkonflikten igen.
    4) S a s växla ner parterna och lyft bort ”motsats-fixeringen” genom att förmå dem till att bara tala om sakfrågor och hur de själva är bekymrade, inte att de därför är arga på motparten osv.
    5) Vända perspektiven för parterna även så att det vänds från negativ personfixering till i vart fall mer neutral. Bryt därför ”the evil circle”, t ex genom att förmå parterna att tala om gemensamma intressen i stället för det som skiljer dem åt. Försök även få dem att ange något bra om den andres person (det är alltid något någon är duktig på, om det så bara är att vara punklig eller någon annan vardaglig sak, men att tala om för den andre att man uppskattar det kan vara början till att bryta upp den negativa personfixeringen.
    6) Sätt upp måldokument och genomförandeplaner. Var noga med att konkretisera detta och att förankring sker på s k gräsrotsnivå. Beakta kulturella skillnader, ta hänsyn.
    Lycka till! /M

  9. Sven-Olof Ekström skriver:

    Efter att helt nyligen fått klart för mig att du, Carl, var för anfallskriget mot Irak har jag helt tappat förtroendet för dig. Och inte blev det bättre av att du anser att läget i Irak är bättre nu än vad det varit om Saddam Hussein funnits kvar.
    Under alla förhållanden var det faktiskt inte svårt att förstå att risken för att ett anfall av en ”kristen” stormakt på ett arabiskt muslimskt land skulle väcka minst sagt kluvna känslor i den muslimska världen.
    För de flesta vanliga människor i Irak, och särskilt för kvinnor (Iraks kvinnor var tidigare de kanske mest emanciperade i hela den muslimska världen), är situationen nu oändligt mycket värre än under Saddam vilket bl. a annat märks på antalet Irakier som vill ha asyl i Sverige.

  10. robb skriver:

    Kachina, när Norge var danskt. Vid freden i Brömsebro 1645 blev J-H svenskt. Sen kan vi gå i Moniques trappa så har vi en omskakande konflikt här också.

  11. Kachina skriver:

    Konflikt? Vi vill bara slippa den arrogante och oförskämde storsvensken. Vi förstår danska lika lite som du förstår skelleftebondska. Låt oss bara vara ifred. Vi har ju våra naturtillgångar, lingon, blåbär, hjortron,…….och lite annat som vi inte behöver redovisa. Vi klarar oss på det. Vi behöver inte bidrag och vi skall inte behöva lyssna när dumheten ekar i gnällbältet söder om Dalälven.

  12. Sten Högstedt skriver:

    Hej Carl!
    Tycker att Ditt grepp med att informera om bakgrunden till vår utrikespolitik och de övervägande som styr den är ett spännande nytänkande.
    Men en liten poäng tar nog Dina kritiker när de pekar på att Du i viss mån vänder den tredje statsmakten ryggen.
    Och detta var ju precis vad G P också gjorde! Så för Guds skull svälj förtreten och normalisera Ditt förhållande till denna yrkeskår.
    Det skulle smärta mig mycket om Du avser placera Dig själv på ett elfenbenstorn.
    Det parlamentariska läget, med en icke socialistisk regering i högkonjunktur, är unikt men kan snart förändras. Största möjliga varsamhet krävs nog av alla statsråd för att bevara enigheten och möjliggjöra ett fullt lopp.
    Tycker nog att Du syns och hör lite för mycket i förhållande till Statsministern!
    Vänliga hlsningar
    Sten Högstedt

  13. Monika skriver:

    Cypern – den bortglömda ön
    Om jag inte har helt fel så är den turkcypriotiska delen ockuperad av Turkiet med stöd av USA som har sina baser där… Ett enat Cypern är att denna ockupation upphör! Jag läste för inte så länge sen om att USA gav turkcyprioterna ekonoiskt stöd.
    Det är märkligt att EU bortser från denna ockupation och på så sätt kör över grekcyprioterna som har all rätt att säga Nej. Det är märkligt att ingen talar för att Turkiet avlägsnar sig.
    Med reservation från att frågan kan vara mer komplicerad än vad jag utifrån mitt medborgerliga perspektiv kan se.

    Monika Ringborg

%d bloggare gillar detta: