Solig lördag

30 april 2011

WASHINGTON: För min del har det blivit en lite mer avspänd lördag efter de två senaste dygnens alla samtal och överläggningar.

Försommarsolen skiner över den amerikanska huvudstaden, och åtskilliga förbereder sig för det årliga arrangemanget White House Correspondents Dinner på Washington Hilton i kväll.

Där kommer 2500 personer att bl a lyssna på president Obama när han skämtar mig sig själv – det tillhör det amerikanska politiska livets obligatoriska inslag. Och förra året lär han ha varit bättre än de inhyrda komikerna på att få huvudstadens mer eller mindre självutnämnda elit att skratta.

I det lite vidare perspektiver är jag inte lika säker på att det finns så mycket att skratta åt just nu.

De allt mer ihållande budgetunderskotten har nu fått det amerikanska politiska livet att inse att dettas inte kan fortsätta, och olika mer eller mindre smärtsamma förslag för hur man kan börja få budgeten i balans och förhindra skulderna att växa sig farligt stora dominerar nu den politiska debatten.

Lätt kommer det inte att bli – och förslag som införande av moms eller bensinskatter på vad vi skulle uppfatta som rimlig nivå finns det knappast utrymme för.

Olika sociala program kommer inte att gå oberörda genom detta, men samma sak kommer att gälla den omfattande försvarsbudgeten. I går kväll träffade jag en gammal god vän som fått i uppdrag att börja att skissera mycket omfattande ingrepp just i den senare. Förr eller senare kan det bli ofrånkomligt.

Underskotts- och spardiskussionen sätter också sin prägel på delar av den som allt intensiva utrikespolitiska debatten. Kommer USA att ha kraften att bära så stora internationella bördor som man gjort under de senaste decennierna?

Att det finns en trötthet efter de enorma satsningarna i Irak och Afghanistan har ju lett till en viss försiktighet när det gäller Libyen. Interventionister finns förvisso fortfarande i den politiska debatten, men man har en känsla av att deras politiska resonansbotten i dag är svagare. USA tvingas att se också på sina egna problem.

Men även om dessa trender finns förblir USA den särklassigt starkaste globala makten, och de formella och informella diskussionerna här handlare nu om hur vi gemensamt skall kunna regera på den arabiska vårens alla och snabbt skiftande utmaningar.

I stort sett samtliga mina samtal här har ty följande dominerats just av detta.

Libyen-insatsen med trycket på Khaddafi måste självfallet fortsätta intill dess att han kommer bort, men frågan om vad som kommer därefter blir ofta hängande i luften. Vi måste göra mer för att förbereda bättre.

Och det brutala våldet i Syrien kräver ett svar. Nu diskuterar vi sanktioner och olika insatser och fördömanden i FN, men frågan förblir vilken effekt dessa åtgärder egentligen har. Och även här handlar åtskilliga av diskussionerna om vad som kommer i ett senare skede.

Än är vi bara i början av den arabiska våren. Ingen vet var vi kommer att vara om ytterligare fyra eller åtta eller tolv månader. Men vi måste hjälpa till efter all den förmåga som vi har.

Om det råder inga delade meningar.


Bortsett från gåsen…

29 april 2011

WASHINGTON: Det blev – som vanligt – ett öppet och konstruktivt möte uppe på sjunde våningen på State Departement med Hillary Clinton.

Enda problemet var väl hennes minnesbild av hur hennes dotter hade blivit biten av en gås vid ett besök på Skansen i slutet av 1980-talet.

Vi var dock eniga om att lägga det molnet i våra relationer bakom oss.

Fokus låg på hur vi konkret kan hjälpa den demokratiska omvandlingen i olika delar av arabvärlden. Inte bara just nu, utan också i det längre perspektivet. Vi är bara i början av utvecklingen.

Vi måste upprätthålla det militära, politiska och ekonomiska trycket på vad som är kvar av Khaddafi-regimen. Det kan ta sin tid, men att just nu sända signaler om att vi skall stoppa eller minska är att sända rosor till Khaddafi.

I Syrien måste det ske en tidig och tydlig övergång till ett demokratiskt styre, och vi måste vara beredda att vidta åtgärder mot de som är ansvariga för de övergrepp som vi nu ser.

Att vi spenderade åtskillig tid på möjligheterna till en fredsprocess mellan Israel och arabvärlden är självklart. Inte minst om hur vi skall fortsätta att stödja processen av statsbyggnad och demokratisk utveckling i Palestina.

Den diskussionen måste fortsätta.

Men vi diskuterade också våra gemensamma insatser gör friheten på nätet.

Det finns tendenser till överdriven reglering som det finns all anledning att var skeptisk till. Vi måste bygga en frihetskoalition av länder i dessa allt viktigare frågor.

Vi hann också med en del av vårt arbete inom Arktiska Rådet. Viktigt för oss bägge.

Och nästa gång vi träffas är om några veckor i den grönländska huvudstaden Nuuk.


Vacker morgon

29 april 2011

WASHINGTON: En solig och vacker morgon i staden vid Potomac-floden.

På TV är det just nu mest bröllop i London, men i media i övrigt den dödliga tornado som svept fram över Alabama nere i syd. Det talas om närmare 300 döda och därtill en mycket omfattande materiell förstörelse.

Men här i staden handlar diskussionerna självfallet om reaktioner på det som händer i Mellersta Östern.

Vi följer så nära det går vad som händer i Syrien. Och i Bryssel diskuterar vi i dag mer konkreta reaktioner på det som sker.

Strax vandrar jag iväg till Brookings. Och strax därefter till State Departement för möte med utrikesminister Clinton.


Meningarna bryts om vägen framåt

29 april 2011

WASHINGTON: Det blev en milt utryckt livlig och vital diskussion under kvällen om de olika utmaningar vi står inför söder om Medelhavet.

Jag tror att det – med all respekt för vikten av framgång i Libyen – rådde enighet om att de avgörande strategiska utmaningarna just nu ligger i Egypten, i Syrien och i den utveckling med epicentrum i Bahrain som kan påverka hela den delen av regionen.

Och så handlar det självfallet om möjligheten till en verklig fred mellan Israel och den samlade arabiska världen.

Mitt intryck är att meningarna nu bryts här i Washington om hur man skall agera.

Jag – och andra européer – argumenterar att det skulle vara förödande om vi i denna period av omvandling och demokratisering av den arabiska världen skulle framstå som indifferenta till den viktiga frågan.

Det är nu som vi klart och tydligt måste deklarera var vi står och hur utgångspunkterna och ramarna för en sådan fred måste se ut.

Jag menar att det är vår moraliska skyldighet – och dessutom entydigt i vårt strategiska intresse.

Och om bl a detta kommer jag att fortsätta att tala i morgon med utrikesminister Hillary Clinton men också med andra aktörer i den mångfasetterade process som producerar politik här i den amerikanska huvudstaden.


Oseriöst och felaktigt 2

29 april 2011

WASHINGTON: Jo, efter mer än tolv timmar efter det att jag dementerat lyckades SR:s Eko-redaktion motvilligt notera detta på sin hemsida.

Men det samtidigt kan man nu läsa, att Ekots reporter Herman Melzer i en kommentar till min kategoriska dementi säger att ”utrikesministern vill heller inte gå med på att frågan skulle ha diskuterats med statsminister Fredrik Reinfeldt.”

I detta ligger ett tämligen explicit påstående om att jag ljuger när jag säger att frågan inte diskuterats.

Om Melzer tror att han med denna formulering räddar sitt anseende efter att ha låtit sig rejält luras av de som velat få honom att kolportera denna historia misstar han sig.

Dålig journalistik som följs av dålig journalistik blir inte bättre.

Den blir faktiskt ännu sämre.


Försiktigt välkomnande

28 april 2011

WASHINGTON: Det finns alltid en intensitet i de utrikespolitiska diskussionerna här i Washington som jag tror man har svårt att finna någon annanstans i världen i dag.

Just i dag har president Obama meddelat att försvarsminister Gates kommer att efterträdas av nuvarande CIA-chefen Panetta och att denne i sin tur kommer att ersättas av general Petreus från Kabul.

Och det var naturligt att en del av sammanträdesaktiviteten i den amerikanska huvudstaden i dag påverkadew av detta.

Mina möten har cirklat kring Nordafrika och Mellersta Östern, Balkan i dess olika delar, utvecklingen i Afghanistan, Ryssland och Ukraina, den allt värre situationen i Vitryssland, vårt kommande ordförandeskap i Arktiska Rådet och åtskilligt annat.

Från Kairo kom nyheten om en överenskommelse mellamn Fatah och Hamas om en teknokratisk övergångsregering för att bereda vägen för palestinska val inom det kommande året.

En formell överenskommelse kommer att undertecknas i början av den kommande veckan.

Från europeisk sida har vi uppmuntrat de palestinska försoningssamtalen, och det är naturligt att vi välkomnar nyheten från Kairo även om den detaljerade bedömningen måste avvakta intill dess att vi kan se detaljerna.

Att reaktionen från Israel är negativ var tyvärr förutsägbart. Jag hoppas att en fördjupad analys skall leda till ett mer nyanserat ställningstagande.

I en tid av demokratisk pånyttfödelse i den arabiska världen går det inte att förneka palestinierna – som hade demokratiska val såväl 2005 som 2006 – rätten till sina val, och genomförandet av dem på Västbanken och Gaza kräver de facto en överenskommelse av detta slag.

Jag utgår också från att det i överenskommelsen kommer att finnas tydliga avståndstagande från varje form av våldsanvändning mot Israel eller andra.

Nu är det snart dags för bred middag här med diskussion om det arabiska demokratiska uppvaknandet och hur vi skall kunna hjälpa till och möta regionens olika utmaningar.

Och i morgon fredag stundar möte med bl a utrikesminister Clinton.


Oseriöst och felaktigt

28 april 2011

WASHINGTON: Tidigt denna morgon väcktes jag av signaler från Stockholm om att Ekot körde någon märklig historia om att Frank Belfrage skulle avgå som kabinettsseketerare och att det pågick diskussioner om vem som skulle ersätta honom.

Jag tog omedelbart kontakt med Ekots Herman Melzer och sade honom att han gått på en rejäl mina.

Det finns inga planer på skifte på kabinettsekreterareposten och har ty följande inte bytts ett enda ord om någon efterträdarfråga mellan mig och några av de personer han nämner.

Och jag fann det rätt märkligt att han inte ens sökt mig för att fråga om saken.

Döm om min förvåning när jag nu i kväll här i Washington kopplar upp mig på nätet och på Ekots hemsida ser att den ursprungliga storyn efter mer än 12 timmar fortfarande ligger kvar utan ens en antydan om att jag med största möjliga tydlighet sagt att den är felaktig.

Så skall inte seriös journalistik skötas.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 459 andra följare