Tur och retur Luxembourg

STOCKHOLM: Hemma igen efter lång dag fram och tillbaka till Luxembourg och de olika mötena där.

Förmiddagens vängruppsmöten med först Ukraina och sedan Moldavien var bra avstämningar som visade på betydande framsteg i bägge fallen när det gäller förhandlingarna med EU.

Med Ukraina har det varit lite varierande hastighet, men nu är signalerna om rörelseriktning betydligt klarare, och de senaste förhandlingsomgångarna har visat på påtagliga framsteg.

Det finns nu en möjlighet att dessa förhandlingar kommer att kunna avslutas under året.

Men också den politiska utvecklingen i landet diskuterades.

Avgörande är att man kommer överens om lagar och regler för de kommande parlamentsvalen. Ytterst är det kvaliteten på Ukrainas demokratiska utveckling som kommer att avgöra dess europeiska möjligheter.

EU-utrikesministermötet kom att domineras av en lunch som började vid ett-tiden och avslutades strax före halv sex, och som inte gav mycket tid över för det mer formella mötet.

Utvecklingen i främst Libyen men också Syrien stod alldeles självklart i centrum, och vi kunde också rätt lätt ena oss om de slutsatser som formulerar vår politik.

När det gäller Libyen handlar det om att hålla det militära trycket uppe, att fortsätta och förstärka sanktionerna, att förbereda en politisk process och att intensifiera de humanitära insatserna. Och bakom vart och ett av dessa begrepp ryms självfallet åtskilligt.

De humanitära organ som nu är aktiva med att hjälpa i bl a Miserata – FN:s OCHA, världslivsmedelsprogrammetr WFP, internationella Röda Korset m fl – är angelägna om att hålla en brandvägg mot de mer militära insatserna.

Så brukar det vara.

Men skulle OCHA senare komma att ändra sig och begära hjälp med också militära resurser kommer vi självklart att vara beredda till det, och ett förberedelsearbete för den möjligheten pågår också.

Till kaffet lyssnade vi också på en företrädare för övergångsrådet i Benghazi som redogjorde både för tankar om Libyens framtid som för en del av de mer aktuella utmaningar man står inför.

Utvecklingen i Syrien oroar starkt, och vi skärpte också upp det uttalande som hade förberetts.

Det finns all anledning att inskärpa behovet av snabbare och djupare reformer. Komplexiteten i den syriska situationen – och de konsekvenser denna kan få i regionen – får inte underskattas.