Så blev det då Valborg

Nu stänger jag strax min butik på UD och anser att helgerna har tagit sin början.

Åtskilligt blev gjort under dagen – inte minst blev det tid att med Fredrik Reinfeldt i lugn och ro gå igenom ett antal viktiga frågor som ligger framför oss. Vi har ju bägge rest en del under de senaste veckorna.

Och så telefonsamtal åt olika håll.

Med Arabförbundets generalsekreterare Amr Moussa inför bl a Irak-konferensen i Stockholm om en månad. Han kommer självfallet, och det ger möjlighet till mer djuplodande samtal också i andra frågor.

Med bl a utrikesministerkollegor i några länder om hur krisen kring Georgien skall hanteras. I Bryssel argumenterar vi för att EU:s nya mekanism för att hantera olika incidenter – tillkommit på svenskt initiativ efter missilkrisen i Georgien i slutet av sommaren förra året – skall användas.

Men nu får det nog anses färdigt för dagen – det är ju trots allt valborgsmässaafton.

Jag skrev för några dagar sedan att det nog vara en sed med hedniska rötter. Men bilden verkar vara lite mer komplicerad.

Den person vi firar är tydligen den Valborg som enligt legenden var en engelsk prinsessa som kallades att hjälpa till med att kristna tyskarna i mitten och slutet av 700-talet. Hennes insatser i detta arbete – säkert ett tufft jobb! – ledde till att hon så småningom  – 893 för den som är intresserad av detaljer  – kanoniserades och blev Heliga Valborg.

Nu fanns tydligen redan tidigare traditionen med eldar för att hälsa våren på olika sätt, och det kan väl inte uteslutas att på våra nordliga breddgrader en eller annan asagud förväntades att se med välbehag på dessa eldar.

På medeltiden började man ett mer omfattande firande av Heliga Valborg i tron att hon kunde hjälpa till att hålla häxor på avstånd och motsvera alllmän ondska och trolldom. Och så har de olika traditionerna gradvis flutit samman i någonting som nu mest är ett allmänt och mycket trevligt firande av vårens ankomst.

Om det hela fortfarande håller häxor och dylikt på avstånd har jag svårt att bedöma, eftersom jag knappast har haft några påtagliga besvär med sådana i tillvaron i övrigt heller.

Men skadar gör det säkert inte.

Post-Luxembourg

Sent omsider tillbaka i Stockholm efter dagens rätt mångfasetterade överläggningar nere i Luxembourg.

Förhoppningsvis leder SAA-avtalet – med beslutets begränsningar – att Serbien står stabilerare på den europeiska kursen, även om jag misstänker en del rätt hysteriska reaktioner från den mer nationalistiska sidan i den pågående valrörelsen.

Vinna de radikala nationalisterna kommer detta avtal knappast att ratificeras ens av Serbien självt. Vinner reformpartierna återstår de avgörande stegen vad gäller samarbetet med ICTY.

Relationerna med Ryssland kom direkt och indirekt att bli en viktig fråga genom dagens diskussioner.

Diskussionerna om mandatet för förhandlingarna med Ryssland om ett nytt s k PCA-avtal kommer att fortsätta. Jag är rätt övertygad om att vi får ett beslut i maj som leder till en förhandlingsstart i juni.

Helt OK för min del. I själva verket tycker jag att det är en fördel att försöka en ny start med president Medvedev snarare än med president Putins under dennes allra sista dagar. Atmosfären i övrigt är ju dessutom inte den bästa just nu.

Hur situationen och kring Georgien kommer att utvecklas återstår att se. Jag är genuint oroad för vart det kan komma att bära iväg. Här behövs verkligen konfliktförebyggande diplomati.

Att alla fullt ut förstått allvaret är jag dock inte övertygad om.  Det fanns ett yrvaket drag i vissa länders reaktion.  Och ibland också tendensen att tro att saker och ting riskerar att bli värre om man talar om dem. Märkligt.

Diskussionerna kommer att fortsätta i Bryssel under de närmaste dagarna.

Då vet vi dessutom hur kvällens diskussioner i Luxembourg med den ryske utrikesministern Lavrov gått.

Oroande ryska steg i Georgien

Fortfarande kvar på utrikesministermötet i Luxembourg, men snart borde det bli möjligt att vända hemåt.

Efter det att vi undertecknat SAA-avtalet med Serbien – om än med betydande förbehåll vad gäller implementeringen – har vi nu återupptagit diskussionen om den snabbt förvärrade situationen kring Abchazien.

Ryssland har ju i dag förkunnat att de sänder ytterligare ca 1 300 soldater till detta georgiska område – formellt under förevändning att de skall vara del av en fredsbevarande styrka.

Men efter deras administrativa åtgärder den 16 april och operationen med MiG-29 den 20 april är det ju alldeles uppenbart att detta är en del av en snabb och oroande eskalering av ryska åtgärder för att kontrollera detta område.

Vi är nu i en påtagligt farlig situation med det ena nya steget efter det andra. Och då är det viktigt också med en europeisk reaktion.

Tidsbrist denna tisdag

Lite blåare på himlen denna tisdagsmorgon i Luxembourg.

Nu bär det i sedvanlig ordning av till s k nordisk-baltisk frukost. Det tillhör traditionen att vi sex utrikesministrar från Litauen, Lettland, Estland, Finland, Danmark och Sverige äter frukost för att koordinera innan det stora ministerrådet börjar.

Balkan, Georgien och de kommande förhandlingarna med Ryssland står på vår agenda.

Men sedan börjar det stora mötet – med ett tidsschema som gör att förseningar är alldeles ofrånkomliga. Frågorna är helt enkelt större än den avsatta tiden för att diskutera dem.

Grått och osäkert i Luxembourg

Sen kväll i ett gråregnigt och lite trist Luxembourg efter en serie av olika diskussioner för att förbereda morgondagens EU-utrikesministermöte.

Åtskilligt om vad som kommer att hända i morgon är fortfarande höljt i ett visst dunkel.

Det gäller t ex fråga om det formella beslutet om förhandlingsmandatet för de s k PCA-förhandlingarna med Ryssland.

Något beslut i morgon är knappast nödvändigt – tanken är att förhandlingarna skall inledas i samband med toppmötet med Ryssland i slutet av juni.

Fortfarande har främst Litauen utestående önskemål. En del av dem är inte alls orimliga, men i grunden tror jag att det handlar om att förhindra att ett beslut kommer alltför tidigt.

Mycket av osäkerheten gäller frågan om Serbien och möjligheten av ett undertecknande av det s k SAA-avtalet.

Utrikesminister Vuk Jeremic är i staden för att se om det finns några förutsättningar. För de Europa- och reformorienterade krafternas möjligheter i det serbiska valet den 11 maJ är det ingen tvekan om att det skulle vara av mycket stor betydelse.

Jag misstänker att det kommer att bli en mycket lång lunch i morgon. Det är då saken skall diskuteras och avgöras.

Själv hade jag hoppats att vi i morgon skulle ha kunnat underteckna Bosniens SAA-avtal. Det hade varit en viktig signal.

Men det gick inte. Vi hade varit fullt beredda att underteckna ett avtal på engelska, men andra insisterade på att det skulle finnas på alla officiella språk. Och då tar det lite längre tid att få allt på plats.

Lite irriterande – men tillhör det man får leva med.

119 dollar

Nu på morgonen noteras oljepriset till en bit över 119 dollar per fat.

Hade någon nämnt en sådan siffra för några år sedan hade vederbörande knappast setts som riktigt seriös. Att tala om möjligheten av 100 dollar per fat var att antyda rena skräckscenarior.

Att dollarn i dessa dagar inte är vad dollarn var påverkar något, men faktiskt inte så mycket.

Många framtidsprognoser – också de som gäller klimatförändringar – utgår från en ständigt stigande produktion av inte minst olja.

Jag tror att det börjar bli dags att titta på de prognoserna med lite mer kritiska ögon.

Det är kanske så att vi nått den situation där det inte längre kommer att vara möjligt att påtagligt höja produktionen. Större delen av de oljeproducerande länderna har ju redan i dag fallande produktion.

Om så är fallet är det många kalkyler som måste förändras.

Men siffran 119 dollar per fat kan inte undgå att leda till reflektioner.

Luxembourg, Valborg och Turkiet

Den första riktiga vårhelgen går mot sitt slut. Det blev t o m tid för en rejäl cykelutflykt med familjen.

I morgon blir arbetsdag i Stockholm. En hel del frågor att gå igenom både på UD och i regeringen i dess helhet.

En del uppmärksamhet kommer säkert att genereras av att Sten Tolgfors är i Oslo i samband med offerten på Gripen till det norska flygvapnet lämnas över.

Att det är en viktig fråga med många dimensioner behöver nog inte påpekas särskilt.

På seneftermiddagen bär det så iväg i riktning Luxembourg för middag och förberedelser för tisdagens GAERC-möte där. Och hem hoppas jag kunna komma i någorlunda rimlig tid på tisdagskvällen.

Onsdag utbryter så Valborg med allt vad därtill hörer i form av mer eller mindre hedniskt inspirerade riter. Dock är det i alla fall halv arbetsdag, och den kommer att utnyttjas till fullo.

Torsdagen är det så 1 maj med möjlighet till lite vila och avkoppling. Jag styr kosan till Istanbul, och därifrån på fredagen vidare till Ankara.

Det formella skälet är att ta emot det årliga s k Bosporen-priset – som kommer att delas ut av premiärminister Erdogan på fredagkvällen, men utöver det kommer det att bli tid också för mer informell middag med utrikesminister Erdogan.

Att relationerna mellan våra vägge länder är goda är väl känt. En delegation från riksdagen kommer f ö att befinna sig i Turkiet under veckan.

Slutet av veckan kommer också att domineras av Mellersta Östern.

Den s k kvartetten träffas på ministernivå i London på torsdagaskvällen, och på fredag träffas s k AHLC för främst givarsamordning till den palestinska sidan. Sverige är med för första gången, och det är Gunilla Carlsson som åker dit.

Men också i Turkiet kommer dessa saker att diskuteras.

Premiärminister Erdogan har just varit i Damascus i Syrien i samband med också indirekta kontakter mellan Israel och Syrien.

Men nu är det söndagskväll och vila.

Gratulera Kiev

I en situation där alltför många regeringar i panik beslutar om åtgärder som kommer att göra matpriskrisen än värre finns det särskild anledning att uppmärksamma de som faktiskt gör rätt.

Ukrainas regering har nu meddelat att man avskaffar sitt exportförbud för brödsäd.

Exportförbud tillhör ju de panikåtgärder som regeringar ofta tar till. Men nu har Ukraina insett att detta leder fel och gått den motsatta vägen.

Det är öppnare internationella marknader vi behöver för att klara krisen – absolut inte motsatsen.

Så Kiev är att gratulera till en internationellt framsynt politik.

MiG-29 den 20 april

När det nu blivit möjligt att mer i detalj studera informationen om vad som hände i Georgien den 20 april råder det ingen tvekan om fakta.

Det var en rysk MiG-29 som med en jaktrobot sköt ner en georgisk obemannad litet spaningsrobot utanför den allra sydligaste delen av Abchazien i Georgien.

Till yttermera visso tyder åtskillig information på att stridsflygplanet startade sitt uppdrag från en flygbas i Abchazien.

Det är andra gången på rätt kort tid som vi kan konstatera hur ryskt stridsflyg gör väpnade insatser inne på georgiskt territorium.

Att detta är fundamentalt oförenligt med internationell rätt säger sig självt. Liksom det är om Ryssland plötsligt har stridsflygplan opererande från territorium som är georgiskt.

Jag utgår från att vi kommer att ta upp saken till diskussion på EU-utrikesministermötet i Luxembourg på måndag.

Och när Rysslands utrikesminister Lavrov kommer dit för ett s k trojka-möte på tisdag är det viktigt att EU:s position är klar.

Än värre i Zimbabwe

Situationen i Zimbabwe riskerar att urarta. Jag känner stor oro för den kris som pågår. Dagens polisattacker mot oppositionens högkvarter och mot den ansedda oberoende organisationen ZESN (Zimbabwe Election Support Network) som bevakat valet, är ännu ett bakslag för demokratin i Zimbabwe.

Det är oacceptabelt att resultatet i presidentvalet efter snart fyra veckor ännu inte har offentliggjorts. Den omfattande förseningen och den icketransparenta hanteringen av rösträkningen väcker frågor om valprocessens trovärdighet.

Vi ifrågasätter den zimbabwiska regeringens vilja att respektera folkets röst. Målet måste vara en demokratiskt förankrad och reformsinnad regering.

Det politiskt motiverade våldet och trakasserierna som nu riktas mot civila oppositionella i Zimbabwe måste upphöra. Den allvarliga utvecklingen kan, som FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon påpekat, påverka demokratins trovärdighet i hela Afrika.

Zimbabwes grannländer i den regionala samarbetsorganisationen SADC har ett ansvar att öka sina ansträngningar för att en lösning kommer till stånd. Det är också nödvändigt att den Afrikanska unionen nu intar en central roll för att ge det zimbabwiska folket och demokratin upprättelse.

Efter samtal mellan de nordiska utrikesministrarna i Stockholm förra veckan framförde Norges statsminister Jens Stoltenberg på sin Afrikaresa ett budskap å de nordiska regeringarnas vägnar till ledarna i södra Afrika om krisen i Zimbabwe.

De nordiska länderna har en stark och förtroendefull relation med länderna i regionen. Den är viktig i vår fortsatta dialog.

På samma sätt kommer jag på tisdag vid EU:s utrikesministermöte att tala för ett fortsatt starkt internationellt engagemang.

Positivt steg

Det har nu mer officiellt meddelats att företrädare för den kinesiska regeringen kommer att träffa och inleda en dialog med företrädare för Dalai Lama om situationen i Tibet.

Det är ett steg som det finns all anledning att välkomna. Nu är det viktigt att dialogen från bägge sidor drivs i en öppen och konstruktiv anda.

EU-nämnden

Hemma och går igenom lite av de pappershögar som byggts under resedagarna.

Rapporter från de olika ambasssaderna, men minst lika viktigt information från andra håll. Tankesmedjor, kvalificerade media och ibland t o m bloggare har ibland åtskilligt av intresse att säga.

Fredagen börjar med EU-nämnden och diskussion om de olika frågor som kommer upp på utrikesministermötet på tisdag.

I allmänhet har vi bra och konstruktiva diskussioner i nämnden, även om det inte är onaturligt att oppositionen då och då vill markera på någon punkt.

Och jag har dessutom som princip att vara frikostig med information om de olika frågorna och hur diskussionen går. Det leder dock till att det är större delar av protokollen som är sekretessbelagda än vad som gällde förr då informationen tydligen var mer knapphändig.

I dag antar jag att det blir fortsatt intresse kring de olika Balkan-frågorna, en viss diskussion om fredsprocessen i Mellersta Östern inför de olika internationella möten som kommer och alldeles säkert en diskussion om Burma och om Zimbabwe.

Vad gäller Burma har jag ju en del att berätta från mina diskussioner i Indonesien tidigare i veckan.

Inför ordförandeskap och GAERC

Torsdag och bestyr med att regera landet. Malin Kärre utsågs till ny svensk ambassadör i Kairo. I dag sitter hon är Vilnius och har gjort ett gott jobb där.

På beredningen hade vi en diskussion om förberedelserna för EU-ordförandeskapet. Cecilia Malmström berättade om arbetet – vi ligger mycket väl framme. Mårten Grunditz – i dag ambassadör i Athen – utsågs att leda det viktiga sekretariatet.

Åtskilligt är oklart när det gäller hur implementeringen av Lissabon-fördraget kommer att påverka hur ordförandeskapet läggs upp.

En vald ordförande för Europeiska Rådet utses med all sannolikhet i december i år, och åtskilligt måste formas i en dialog med honom eller henne.

Några frågor är det dock viktigt att vi prioriterar och försöker att uppnå.

En klimatöverenskommelse i Köpenhamn i december 2009 vore självfallet utomordentligt viktigt. Här lägger ju Fredrik Reinfeldts olika resor en grund för den dialog som kommer att accelerera i rasande takt när en ny amerikansk administration börjar att komma på plats.

Östersjön är en annan viktig fråga för oss. Vi har goda förutsättningar att kunna få EU att anta en Östersjöstrategi grundat på det förslag som kommissionen kommer att lägga senvåren nästa år.

På utvidgningsfronten hoppas vi kunna avsluta anslutningsförhandlingarna med Kroatien. Om det kommer att gå eller inte avgörs i hög grad av åtgärder i Zagreb under de allra närmaste månaderna.

I dag ser jag dock inget skäl till att det inte skulle gå.

Frågan om de turkiska förhandlingarna kan dock bli komplicerad om vi inte kommit längre med det s k Ankara-protokollet. Avgörande blir framsteg i de förhandlingar att övervinna öns delning som ju nu inletts.

Och så uppföljningen av det s k Haag-programmet när det gäller rätts- och polissamarbete. Brottsbekämpning över gränserna blir allt viktigare. Här blir det Beatrice Ask som får bära ett viktigt lass.

På eftermiddagen blev det så genomgångar av olika ärenden inför mötet i Luxembourg på tisdag – jag misstänker att det åter kommer att vara Balkan som är i fokus – och en mer detaljerad sådan av det ryska jaktplan som gick in i georgiskt luftrum och sköt ner en obemannad spaningsrobot.

Också den frågan kommer upp på tisdag.

Men sedan tog jag mig faktiskt hem för att försöka att reparera en envis förkylning.

Framtidssteg för Gripen

Det är åtskilligt man missar när man är utrikesminister.

I dag missade jag t ex när man i Linköping rullade ut den s k demonstratorprototypen för en ny generation av Gripen-flygplanet.

I olika egenskaper har jag följt detta projekt under de senaste ca 30 åren – från dessa allra mest spirande begynnelse.

Jag var faktiskt där när det första prototypen gjorde sin allra första flygning. Och jag var där ett antal år senare när det första serieflygplanet överlämnades till det svenska försvaret.

Det finns beslut när det gäller försvaret under dessa år som varit mindre kloka. Men Gripen-satsningen måste nog ses som en av de stora svenska industriella succéeerna under senare decennier.

Ett ytterligt kapabelt flygsystem har producerats till kostnader betydligt under vad andra haft i motsvarande fall.

För mig är det logiskt att detta är det system vi skall ha under åtskilliga decennier framöver.

Att köpa något annat, eller att lägga ner luftförsvaret, är knappast seriösa alternativ. Och då är det logiskt att man på detta sätt ser på möjligheten att med utveckling framtidssäkra projektet.

Möjligheterna till mycket avsevärda prestandahöjningar på avgörande områden skall nu demonstreras.

Intresset kommer med all säkerhet att vara mycket stort. Om detta kommer vi att få höra mer.

Dusch och möten

Äntligen landat i Stockholm efter en nätt liten resa på sammantaget ca 21 timmar hem från Jakarta.

Och jag noterar att av de senaste fem nätterna har jag tillbringat tre med att försöka att sova på olika flygplan.

Omedelbart efter ankomst – en dusch hanns nödtorfigt med – blir det nu möte med OECD:s nye generalsekreterare Angel Gurría innan han lämnar Stockholm efter att ha varit här sedan i måndags.

OECD i dag är något av en globaliseringens tankesmedja. Jag tillhör dem som ivrigt läser åtskilliga av deras produkter.

Men sedan finns det åtskilligt på de inre linjerna att ta itu med. Möten längre fram som kräver förberedelser. Regeringssammanträde i morgon med olika ärenden.

Och agendan inför nästa veckas möte med EU:s utrikesministrar i Luxembourg innehåller också en del som kräver förberedelser och kontakter.

Hemåt igen

Efter ytterligare en fullmatad dag i Jakarta bär det nu hemåt via serie av olika flygplatser i Asien och Europa. Inte direkt nästgårds…

Dagens diskussioner har till stor del handlar om situationen i Burma och om hur samarbetet inom ASEAN kan komma att utvecklas.

Men i morgon eftermiddag bör jag dock vara på plats bakom skrivbordet igen.

Asien dundrar på

Lite varstans talas det nu om att den internationella ekonomin håller på att bromsas. Kreditkrisen slår allt tydligare också i den s k reala ekonomin.

Men här borta förefaller det som om i alla fall Asien dundrar på relativt obekymrad av detta.

IMF:s senaste tillväxtsprognos talar om att USA kommer att bromsa från ca 2,2 % förra året till rätt obetydliga ca 0,5 % detta år.

Men samma prognos tror att Kina, Indien och de 21 andra asiatiska ekonomierna kommer att fortsätta med en tillväxt på 8,2 % i år – obetydligt lägre än fjolårets 9,7 %.

Världsekonomin tiltar. Den asiatiska tillväxten blir allt mer betydelsefull.

Jakarta Post

Vill inte undanhålla min debattartikel om Indonesiens betydelse i gårdagens Jakarta Post.

Natt över Java

Jakarta ligger fem timmar före Stockholm i dygnsrytmen.

Det är åtskilliga timmar sedan mörkret sänkte sig ner över Java och den pulserande mångmiljonmetropolen, och hög tid att avsluta denna dags diskussioner.

Det har hunnit att bli rätt många timmar av diskussioner med utrikesminister Wirajuda.

Inför pressen lade vi bägge speciell vikt vid att vi i dag officiellt gav startskottet för en omfattande dialog om mänskliga rättigheter mellan våra bägge länder. På onsdag träffas brett sammansatta grupper från Indonesien och Sverige.

Att Indonesien genomgått en remarkabel utveckling från militär diktatur till öppen demokrati är ovedersägligt, liksom att regeringen menar allvar med sin vilka att respekrera de medborgerliga fri- och rättigheterna. Men det hindrar inte att det finns åtskilligt att göra när det gäller att fullt ut faktiskt förverkliga intentionerna.

Och det är där vi försöker att hjälpa till.

I våra diskussioner var det ofrånkomligt att matpriskrisen kom upp. Priset på t ex palmolja har under de allra senaste åren stigit med ca 500 %.

Indonesien har väckt tanken om ett av FN anordnat högnivåmöte i frågan redan före FN:s generalförsamling i september, och jag hade alls inga svårigheter att ge mitt stöd till den tanken. Jag resonerade ju i liknande termer i mitt anförande i New Delhi i går.

Det behövs en internationell ram för diskussionen också för att kortsiktigt förhindra åtgärder som gör ont värre.

I morgon fortsätter besöket. Förhoppningsvis hinner jag då se i alla fall lite mer av staden.

I dag var småregnigt, och morgondagen lär bjuda på detsamma.

Framme i Indonesien

Framme i tiomiljonersstaden Jakarta i detta världens fjärde största land – och dessutom landet med världens största muslimska befolkning.

Det första bilaterala besöket någonsin av en svensk utrikesminister i detta land.

Huvudpunkten i besöket blir självfallet samtalen både mer officiellt i dag på eftermiddagen med utrikesminister Wirajuda och sedan mer informellt över en middag i kväll.

Förutom sin ekonomiska potential – som är betydande – är detta ett land som spelar en intressant politisk roll.

Inom ASEAN-samarbetet har Indonesien sannolikt särskilda möjligheter till visst agerande när det gäller Burma. Och man har också möjligheter till dialog i Mellersta Östern som är intressanta.

Men jag hoppas också få möjlighet att träffa svenska företagare som är verksamma här och lyssna på deras olika erfarenheter.

Först av allt blir det dock en dusch efter nattens olika flygningar. Och en rakning om bara hotellet kan få upp mitt bagage till rummet…