Så blev det då Valborg

30 april 2008

Nu stänger jag strax min butik på UD och anser att helgerna har tagit sin början.

Åtskilligt blev gjort under dagen – inte minst blev det tid att med Fredrik Reinfeldt i lugn och ro gå igenom ett antal viktiga frågor som ligger framför oss. Vi har ju bägge rest en del under de senaste veckorna.

Och så telefonsamtal åt olika håll.

Med Arabförbundets generalsekreterare Amr Moussa inför bl a Irak-konferensen i Stockholm om en månad. Han kommer självfallet, och det ger möjlighet till mer djuplodande samtal också i andra frågor.

Med bl a utrikesministerkollegor i några länder om hur krisen kring Georgien skall hanteras. I Bryssel argumenterar vi för att EU:s nya mekanism för att hantera olika incidenter – tillkommit på svenskt initiativ efter missilkrisen i Georgien i slutet av sommaren förra året – skall användas.

Men nu får det nog anses färdigt för dagen – det är ju trots allt valborgsmässaafton.

Jag skrev för några dagar sedan att det nog vara en sed med hedniska rötter. Men bilden verkar vara lite mer komplicerad.

Den person vi firar är tydligen den Valborg som enligt legenden var en engelsk prinsessa som kallades att hjälpa till med att kristna tyskarna i mitten och slutet av 700-talet. Hennes insatser i detta arbete – säkert ett tufft jobb! – ledde till att hon så småningom  – 893 för den som är intresserad av detaljer  – kanoniserades och blev Heliga Valborg.

Nu fanns tydligen redan tidigare traditionen med eldar för att hälsa våren på olika sätt, och det kan väl inte uteslutas att på våra nordliga breddgrader en eller annan asagud förväntades att se med välbehag på dessa eldar.

På medeltiden började man ett mer omfattande firande av Heliga Valborg i tron att hon kunde hjälpa till att hålla häxor på avstånd och motsvera alllmän ondska och trolldom. Och så har de olika traditionerna gradvis flutit samman i någonting som nu mest är ett allmänt och mycket trevligt firande av vårens ankomst.

Om det hela fortfarande håller häxor och dylikt på avstånd har jag svårt att bedöma, eftersom jag knappast har haft några påtagliga besvär med sådana i tillvaron i övrigt heller.

Men skadar gör det säkert inte.


Post-Luxembourg

29 april 2008

Sent omsider tillbaka i Stockholm efter dagens rätt mångfasetterade överläggningar nere i Luxembourg.

Förhoppningsvis leder SAA-avtalet – med beslutets begränsningar – att Serbien står stabilerare på den europeiska kursen, även om jag misstänker en del rätt hysteriska reaktioner från den mer nationalistiska sidan i den pågående valrörelsen.

Vinna de radikala nationalisterna kommer detta avtal knappast att ratificeras ens av Serbien självt. Vinner reformpartierna återstår de avgörande stegen vad gäller samarbetet med ICTY.

Relationerna med Ryssland kom direkt och indirekt att bli en viktig fråga genom dagens diskussioner.

Diskussionerna om mandatet för förhandlingarna med Ryssland om ett nytt s k PCA-avtal kommer att fortsätta. Jag är rätt övertygad om att vi får ett beslut i maj som leder till en förhandlingsstart i juni.

Helt OK för min del. I själva verket tycker jag att det är en fördel att försöka en ny start med president Medvedev snarare än med president Putins under dennes allra sista dagar. Atmosfären i övrigt är ju dessutom inte den bästa just nu.

Hur situationen och kring Georgien kommer att utvecklas återstår att se. Jag är genuint oroad för vart det kan komma att bära iväg. Här behövs verkligen konfliktförebyggande diplomati.

Att alla fullt ut förstått allvaret är jag dock inte övertygad om.  Det fanns ett yrvaket drag i vissa länders reaktion.  Och ibland också tendensen att tro att saker och ting riskerar att bli värre om man talar om dem. Märkligt.

Diskussionerna kommer att fortsätta i Bryssel under de närmaste dagarna.

Då vet vi dessutom hur kvällens diskussioner i Luxembourg med den ryske utrikesministern Lavrov gått.


Oroande ryska steg i Georgien

29 april 2008

Fortfarande kvar på utrikesministermötet i Luxembourg, men snart borde det bli möjligt att vända hemåt.

Efter det att vi undertecknat SAA-avtalet med Serbien – om än med betydande förbehåll vad gäller implementeringen – har vi nu återupptagit diskussionen om den snabbt förvärrade situationen kring Abchazien.

Ryssland har ju i dag förkunnat att de sänder ytterligare ca 1 300 soldater till detta georgiska område – formellt under förevändning att de skall vara del av en fredsbevarande styrka.

Men efter deras administrativa åtgärder den 16 april och operationen med MiG-29 den 20 april är det ju alldeles uppenbart att detta är en del av en snabb och oroande eskalering av ryska åtgärder för att kontrollera detta område.

Vi är nu i en påtagligt farlig situation med det ena nya steget efter det andra. Och då är det viktigt också med en europeisk reaktion.


Tidsbrist denna tisdag

29 april 2008

Lite blåare på himlen denna tisdagsmorgon i Luxembourg.

Nu bär det i sedvanlig ordning av till s k nordisk-baltisk frukost. Det tillhör traditionen att vi sex utrikesministrar från Litauen, Lettland, Estland, Finland, Danmark och Sverige äter frukost för att koordinera innan det stora ministerrådet börjar.

Balkan, Georgien och de kommande förhandlingarna med Ryssland står på vår agenda.

Men sedan börjar det stora mötet – med ett tidsschema som gör att förseningar är alldeles ofrånkomliga. Frågorna är helt enkelt större än den avsatta tiden för att diskutera dem.


Grått och osäkert i Luxembourg

28 april 2008

Sen kväll i ett gråregnigt och lite trist Luxembourg efter en serie av olika diskussioner för att förbereda morgondagens EU-utrikesministermöte.

Åtskilligt om vad som kommer att hända i morgon är fortfarande höljt i ett visst dunkel.

Det gäller t ex fråga om det formella beslutet om förhandlingsmandatet för de s k PCA-förhandlingarna med Ryssland.

Något beslut i morgon är knappast nödvändigt – tanken är att förhandlingarna skall inledas i samband med toppmötet med Ryssland i slutet av juni.

Fortfarande har främst Litauen utestående önskemål. En del av dem är inte alls orimliga, men i grunden tror jag att det handlar om att förhindra att ett beslut kommer alltför tidigt.

Mycket av osäkerheten gäller frågan om Serbien och möjligheten av ett undertecknande av det s k SAA-avtalet.

Utrikesminister Vuk Jeremic är i staden för att se om det finns några förutsättningar. För de Europa- och reformorienterade krafternas möjligheter i det serbiska valet den 11 maJ är det ingen tvekan om att det skulle vara av mycket stor betydelse.

Jag misstänker att det kommer att bli en mycket lång lunch i morgon. Det är då saken skall diskuteras och avgöras.

Själv hade jag hoppats att vi i morgon skulle ha kunnat underteckna Bosniens SAA-avtal. Det hade varit en viktig signal.

Men det gick inte. Vi hade varit fullt beredda att underteckna ett avtal på engelska, men andra insisterade på att det skulle finnas på alla officiella språk. Och då tar det lite längre tid att få allt på plats.

Lite irriterande – men tillhör det man får leva med.


119 dollar

28 april 2008

Nu på morgonen noteras oljepriset till en bit över 119 dollar per fat.

Hade någon nämnt en sådan siffra för några år sedan hade vederbörande knappast setts som riktigt seriös. Att tala om möjligheten av 100 dollar per fat var att antyda rena skräckscenarior.

Att dollarn i dessa dagar inte är vad dollarn var påverkar något, men faktiskt inte så mycket.

Många framtidsprognoser – också de som gäller klimatförändringar – utgår från en ständigt stigande produktion av inte minst olja.

Jag tror att det börjar bli dags att titta på de prognoserna med lite mer kritiska ögon.

Det är kanske så att vi nått den situation där det inte längre kommer att vara möjligt att påtagligt höja produktionen. Större delen av de oljeproducerande länderna har ju redan i dag fallande produktion.

Om så är fallet är det många kalkyler som måste förändras.

Men siffran 119 dollar per fat kan inte undgå att leda till reflektioner.


Luxembourg, Valborg och Turkiet

27 april 2008

Den första riktiga vårhelgen går mot sitt slut. Det blev t o m tid för en rejäl cykelutflykt med familjen.

I morgon blir arbetsdag i Stockholm. En hel del frågor att gå igenom både på UD och i regeringen i dess helhet.

En del uppmärksamhet kommer säkert att genereras av att Sten Tolgfors är i Oslo i samband med offerten på Gripen till det norska flygvapnet lämnas över.

Att det är en viktig fråga med många dimensioner behöver nog inte påpekas särskilt.

På seneftermiddagen bär det så iväg i riktning Luxembourg för middag och förberedelser för tisdagens GAERC-möte där. Och hem hoppas jag kunna komma i någorlunda rimlig tid på tisdagskvällen.

Onsdag utbryter så Valborg med allt vad därtill hörer i form av mer eller mindre hedniskt inspirerade riter. Dock är det i alla fall halv arbetsdag, och den kommer att utnyttjas till fullo.

Torsdagen är det så 1 maj med möjlighet till lite vila och avkoppling. Jag styr kosan till Istanbul, och därifrån på fredagen vidare till Ankara.

Det formella skälet är att ta emot det årliga s k Bosporen-priset – som kommer att delas ut av premiärminister Erdogan på fredagkvällen, men utöver det kommer det att bli tid också för mer informell middag med utrikesminister Erdogan.

Att relationerna mellan våra vägge länder är goda är väl känt. En delegation från riksdagen kommer f ö att befinna sig i Turkiet under veckan.

Slutet av veckan kommer också att domineras av Mellersta Östern.

Den s k kvartetten träffas på ministernivå i London på torsdagaskvällen, och på fredag träffas s k AHLC för främst givarsamordning till den palestinska sidan. Sverige är med för första gången, och det är Gunilla Carlsson som åker dit.

Men också i Turkiet kommer dessa saker att diskuteras.

Premiärminister Erdogan har just varit i Damascus i Syrien i samband med också indirekta kontakter mellan Israel och Syrien.

Men nu är det söndagskväll och vila.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 469 andra följare