Val och vår

30 april 2012

STOCKHOLM: Trots allt lite av arbetsdag denna Valborgsmässoafton också.

Det är en vecka med spännande och politiskt viktiga avslut som vi nu gått in i.

Nästa helg ser ju viktiga val i Frankrike, Grekland, Serbien och Armenien, och på ett eller annat sätt kommer ju dessa att få konsekvenser.

Allra tydligast är detta kanske när det gäller presidentvalet i Frankrike.

Presidentmakten är stark i den franska republiken, och Frankrike är ett tungt och viktigt land i det europeiska samarbetet. Dess vägval påverkar också oss.

Och det skall inte döljas att åtskilliga tongångar från valrörelsen inger bekymmer. 

Inte minst gäller detta den viktiga ekonomiska reformpolitiken, som inte får stanna upp, men också tongångar riktade mot öppenheten i våra samhällen och i det europeiska samarbetet.

Att det finns en osäkerhet hos medborgare och väljare i dagens Europa är kanske inte så märkligt. Den ekonomiska osäkerheten leder lätt också till en politisk sådan.

Men farligt vore om denna utnyttjades för att vinna stöd för en politik som går på tvärs mot vad det råder tämligen bred enighet om faktiskt behövs. 

Det gäller förvisso på det ekonomiska området. 

Den som lovar runt kommer förr eller senare att drabbas av att bara kunna leverera tunt. Frankrike har sett det förr, men i dagens värld skulle det sannolikt komma både snabbare och brutalare än då.

Och samma sak gäller öppenheten i våra samhällen och vårt samarbete. 

Att det är denna som i vår ytterligt dynamiska tid och värld ger oss styrka har vi också i valrörelsers hetta och populistiska frestelser en viktig uppgift att förklara.

Men inte bara Frankrikes val av väg är viktigt.

Samma sak gäller alldeles självklart Serbien, där ju valet i grunden handlar om en europeisk reformpolitik eller ett mer eller mindre nationalistiskt återfall.

Att det valet också har regionala konsekvenser är alldeles uppenbart.

Vi ser nu nya spänningar med Kosovo i samband med serbiska medborgares röstning där. 

Det understryker bara hur viktigt det är att komma igång med en dialog som söker en lösning inte minst på situationen i norra Kosovo. Problem löses sällan genom att man inte vill se dem.

Burma har dessa dagar haft besök av först Catherine Ashton och nu i dag FN:s Ban Ki-moon. 

Men vägen framåt för landet är knappast enkel. Efter kanonaden av officiella besök under den senaste tiden kommer verkligheten att infinna sig, och då är det viktigt att vi också från europeisk sida kan markera att vårt engagemang är uthålligt.

Jag hade ju en hel del samtal om detta såväl i Bangkok som i Brunei under den gångna veckan.

Till frågorna på dagordningen just nu hör självfallet också den djupt oroande utvecklingen i Syrien. Det är av yttersta vikt att våldet stoppas och att de observatörer som ju FN:s säkerhetsråd beslutat om faktiskt kommer på plats.

Ute skiner solen, och senare i dag bär det av till Uppsala och mer traditionellt firande av vårens och ljusets återkomst till våra nordliga breddgrader.


Det var i fredags

29 april 2012

STOCKHOLM: Jag ser att man i olika media i kväll säger att vi i dag kallat upp Ukrainas ambassadör till UD med anledning av de olika uppgifterna om behandlingen av Julia Timoshenko.

Det var TV4som intervjuade mig, och då berättade jag att vi kallat upp ambassadören.

Men jag sade också att det skedde redan i fredags, och den saken har tydligen kommit bort och i olika media ersatts med uppgiften att det skett i dag.

Vi reagerade redan i torsdags på de uppgifter vi gick och detta ledde till att UD i fredags kallade upp Ukrainas ambassadör. 

Rätt skall vara rätt.


Det händer mycket…

28 april 2012

STOCKHOLM: Så har jag då till slut i alla fall kommit hem till Stockholm igen.

Lite mer än två timmars flygning från Brunei till Singapore. Tre timmars väntan där. Tolv timmars flygning till Helsingfors. En timmas väntan där, och sedan en timma till Arlanda och lite till för att komma hem.

Närmare 20 timmars resa. Men hem kom man i alla fall.

Närmare en vecka på resande fot. Luxembourg, Bangkok och Brunei.

Att vara med och forma den europeiska politiken. Att försöka fördjupa våra förbindelser med de snabbt växande asiatiska ekonomierna.

Just nu händer det mycket.

Veckan innan dessa hade vi Stockholm Internet Forum som ju gav eko över världen. Jag mötte mycket uppskattning för vår satsning på nätfrihet under samtalen i Asien.

Och samtidigt viktigt statsbesök från Finland.

När jag var borta svarade Gunilla Carlsson och Lena Eko för den stora Stockholm +40 konferensen.

Där framträdde inte minst Kinas premiärminister Wen Jiabao. Som också undertecknade stora affärskontrakt i miljardklassen under sitt besök.

Samtidigt var Ewa Björling i Bagdad och Erbil och knöt nya kontakter för svenskt näringsliv. 

Det handlar ju ytterst om våra framtida jobb, och är viktigare än vad jag tror många inser.

På någon av flygningarna hemåt läste jag dessutom igenom vad som skrivits på UD:s omvärldsbloggar under dessa veckor. 

Vardagsarbetet för Sveriges intressen och Europas värderingar runt om i världen. 

I Vatikanen liksom i Tbilisi. Viktigt i en värld där nätverk kommer att betyda allt mer.

Mycket lite av detta ser man i våra konventionella media. Så är det. 

Men s k sociala media av olika slag ger i alla fall medborgare en viss möjlighet att få information om vad som faktiskt sker.

Och bra är väl det.

Nu hoppas jag på en lite lugnare helg, även om utvecklingen i Syrien oroar starkt och det finns anledning till stigande bekymmer över det som sker i Ukraina.

I mitten och slutet av den kommande veckan står först Berlin och sedan Stavanger på programmet – men det är åtskilligt med tid tills dess.


Och nu långsamt hemåt

27 april 2012

BRUNEI: Så har vi då avslutat det 19:e utrikesministermötet mellan vad som beskrivs som världens två mest integrerade dynamiska regioner.

Själv har jag ”bara” varit med om fyra av dessa – vi har dem vartannat år – men de har alla tillhört de intressantaste av denna typ av möten som jag deltagit i.

Minde för det som sägs på det officiella mötet – mer för möjligheten till informella samtal.

Om ekonomisk utveckling, om utvecklingen i Kina, om spänningar i olika samhällen och om åtskilligt annat.

När det snart dags att bege sig till flygplatsen och slå följe med några av kollegorna på åtminstone den första av de olika flygningar som så småningom kommer att föra mig tillbaka till Stockholm.


Ökat intresse – och ökade spänningar

27 april 2012

BRUNEI: Efter mer informell början i går eftermiddag och kväll är det nu dags för det mer formella mötet mellan EU och ASEAN.

Och i kontrast till en del tidigare möten är närvaron från EU denna gång riktigt god. Förhoppningsvis visar detta på ökade insikt on regionens växande betydelse för oss alla.

En återspegling av detta är säkert den brittiske utrikesministerns tal i Singapore i går med besked om betydande förstärkningar av den brittiska diplomatisks närvaron i området.

Mer informellt mellan utrikesministrar och andra härvtalas åtskilligt om de ökade spänningarna  kring Sydkinesiska Havet.

De kinesiska anspråken är mycket omfattande, och kommer i direkt konflikt med en rad andra stater främst inom ASEAN. Just nu är det Filippinerna som står i fokus, men det kunde lika gärna ha varit Vietnam.

Självfallet måste alla sträva efter en fredlig lösning på den internationella rättens grund. 

Men det är lättare sagt än gjort. 

Kina ser det knappast som prioriterat att förhandla om ett område som de förklarar som sitt eget, med där ju de historiska kraven även från andra är påtagligt starka.

Och länderna här är intresserade också av EU:s syn på denna fråga. Med all säkerhet kommer den att bli allt viktigare under de kommande åren.

Dagens mer officiella diskussioner kommer dock knappast att handla om detta.

Åtskilligt kommer säkert att sägas om hur vi kan påverka utvecklingen i Burma i fortsatt positiv riktning.

Det är ju inte minst dessa staters konstruktiva engagemangspolitik som berett vägen för dagens öppning. I jämförelse har västliga sanktioner sannolikt betytt mindre.

Själv kommer jag att tala såväl om nätfrihetsfrågorna som om viktiga utmaningar när det gäller rustningskontroll, främst nu det totala provstoppsavtalet.

Mot slutet av dagen är det så dags för mig och mina medarbetare att inleda den färd som vart det lider kommer att föra oss tillbaka till Stockholm igen.


Anlänt till Brunei

26 april 2012

BRUNEI: Så har jag efter ca tre timmars flygning från Bangkok landat i detta lilla land på Borneos nordöstra kust med ansiktet vänt ut mot de omstridda vattnen i Sydkinesiska Havet.

Brunei är ett av de länder i världen där avsaknaden av politiskt liv i vår bemärkelse är som tydligast.

Val hade man senast 1962, innan landet blev självständigt, och det ledde till betydande inre stridigheter, så den saken har man inte upprepat.

Landet är en absolut monarki med i realiteten all makt hos sultanen. 

Han representerar den familj som styrt över detta område i sisådär 600 år, och politiska friheter i vår mening finns det knappast något utrymme för.

I geografisk storlek och befolkning ungefär som Halland innebär betydande tillgångar av såväl olja som gas att landets ca 400.000 invånare inte har mycket att klaga på när det gäller ekonomi och välfärd.

Inkomstskatter har man inte alls, men det mesta är gratis i alla fall. 

Och den ekonomiska statistiken visar en ekonomisk välfärdsnivå som ligger en bra bit över Sveriges. Detta  är ett av världens rikaste länder.

Dagens tidningar här ger ett påtagligt hövligt intryck med fina bilder av besökande delegationer. Det blir nog mer av det i morgon.

Mest intressant var nog en artikel om hoten mot de orangutanger som ju fortfarande finns i de regnskogar som hotas av olika former av utveckling.

Hit har dock de tio ASEAN-länderna förlagt årets gemensamma utrikesministermöte med EU, och deltagandet från europeisk sida är påtagligt bättre än förra gången vi var i regionen i Phnom Penh i Kambodja 2008.

Och det är bra. 

Relationerna med ASEAN-länderna är viktiga såväl politiskt som ekonomiskt.

Nio tiondelar av den kommande ekonomiska tillväxten kommer att ske utanför Europa, och man räknar mer att dessa länder med sina mer än 600 miljoner invånare kommer att växa mer mer än 5% om året framöver.

Det är självfallet viktigt för oss att vara starka på marknader som dessa.

Och politiskt tilltar regionens betydelse på ett påtagligt sätt, vilket delvis men inte enbart har med Kinas ökade betydelse och styrka att göra. 

I dessa dagar mullrar det ju åter i retoriken mellan Kina och dessa länder när det gäller konflikterna om suveräniteten över Sydkinesiska Havet. 

Och förvisso noteras också de ökade satsningar på den militära sektorn som sker i Kina just nu.

Dialogen med EU är i detta läge viktig för dessa länder, och våra samtal i kväll och i morgon kommer att spänna över vida fält.

Motsättningar finns förvisso också. 

Med bl a ett land som Vietnam i kretsen är det ju inte konstigt att vi har svårigheter att i det gemensamma uttalandet få igenom våra synpunkter när det gäller friheten på nätet.

Men kommer ju inte att hindra diskussionen i frågan.


Relationer med värme

25 april 2012

BANGKOK: Så var då mitt besök här i Thailand gått till ända, timmen är relativt sen och nu gäller några timmar av sömn innan planet går mycket tidigt i morgon bitti till Brunei.

Och där börjar i morgon kväll mötet mellan EU:s och ASEAN:s utrikesministrar.

Dagens diskussioner har fortsatt handlat om den bilaterala relationen och möjligheten att bygga än starkare förbindelser.

Det gjorde de också när jag träffade premiärminister Yingluck under betydande bevakning av landets media. 

Det finns en betydande och viktig värme i våra bilaterala relationer.

På eftermiddagen därefter mötte jag cheferna för olika svenska företag här i Thailand – alla de stora namnen vad gäller svenska företag finns här – och lyssnade på deras i grunden mycket optimistiska bild av möjligheterna i landet och regionen.

Men det blev också åtskilliga diskussioner med olika bedömare av utvecklingen i Burma och våra möjligheter art hjälpa dess utveckling.

Vårt EU-beslut i Luxembourg i måndags om att suspendera alla sanktioner med undantag av vapenembargot har fått ett mycket gott mottagande i regionen.

Men landets väg framöver kommer inte att vara enkel. Det handlar om ett djupt fattigt och av sin egen utveckling gravt eftersatt land. 

Att den politiska framtiden nu ser ljusare ut är självfallet mycket bra, men de ekonomiska utmaningarna framöver är monumentala. 

Spännande satsningar på infrastruktur av olika regionala aktörer kan vara en viktig del av den nödvändiga utvecklingen.

Och dessa frågor kommer med all säkerhet att diskuteras vidare under morgondagen och fredagen i Brunei.

 
  


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 430 andra följare