Val och vår

30 april 2012

STOCKHOLM: Trots allt lite av arbetsdag denna Valborgsmässoafton också.

Det är en vecka med spännande och politiskt viktiga avslut som vi nu gått in i.

Nästa helg ser ju viktiga val i Frankrike, Grekland, Serbien och Armenien, och på ett eller annat sätt kommer ju dessa att få konsekvenser.

Allra tydligast är detta kanske när det gäller presidentvalet i Frankrike.

Presidentmakten är stark i den franska republiken, och Frankrike är ett tungt och viktigt land i det europeiska samarbetet. Dess vägval påverkar också oss.

Och det skall inte döljas att åtskilliga tongångar från valrörelsen inger bekymmer. 

Inte minst gäller detta den viktiga ekonomiska reformpolitiken, som inte får stanna upp, men också tongångar riktade mot öppenheten i våra samhällen och i det europeiska samarbetet.

Att det finns en osäkerhet hos medborgare och väljare i dagens Europa är kanske inte så märkligt. Den ekonomiska osäkerheten leder lätt också till en politisk sådan.

Men farligt vore om denna utnyttjades för att vinna stöd för en politik som går på tvärs mot vad det råder tämligen bred enighet om faktiskt behövs. 

Det gäller förvisso på det ekonomiska området. 

Den som lovar runt kommer förr eller senare att drabbas av att bara kunna leverera tunt. Frankrike har sett det förr, men i dagens värld skulle det sannolikt komma både snabbare och brutalare än då.

Och samma sak gäller öppenheten i våra samhällen och vårt samarbete. 

Att det är denna som i vår ytterligt dynamiska tid och värld ger oss styrka har vi också i valrörelsers hetta och populistiska frestelser en viktig uppgift att förklara.

Men inte bara Frankrikes val av väg är viktigt.

Samma sak gäller alldeles självklart Serbien, där ju valet i grunden handlar om en europeisk reformpolitik eller ett mer eller mindre nationalistiskt återfall.

Att det valet också har regionala konsekvenser är alldeles uppenbart.

Vi ser nu nya spänningar med Kosovo i samband med serbiska medborgares röstning där. 

Det understryker bara hur viktigt det är att komma igång med en dialog som söker en lösning inte minst på situationen i norra Kosovo. Problem löses sällan genom att man inte vill se dem.

Burma har dessa dagar haft besök av först Catherine Ashton och nu i dag FN:s Ban Ki-moon. 

Men vägen framåt för landet är knappast enkel. Efter kanonaden av officiella besök under den senaste tiden kommer verkligheten att infinna sig, och då är det viktigt att vi också från europeisk sida kan markera att vårt engagemang är uthålligt.

Jag hade ju en hel del samtal om detta såväl i Bangkok som i Brunei under den gångna veckan.

Till frågorna på dagordningen just nu hör självfallet också den djupt oroande utvecklingen i Syrien. Det är av yttersta vikt att våldet stoppas och att de observatörer som ju FN:s säkerhetsråd beslutat om faktiskt kommer på plats.

Ute skiner solen, och senare i dag bär det av till Uppsala och mer traditionellt firande av vårens och ljusets återkomst till våra nordliga breddgrader.


Det var i fredags

29 april 2012

STOCKHOLM: Jag ser att man i olika media i kväll säger att vi i dag kallat upp Ukrainas ambassadör till UD med anledning av de olika uppgifterna om behandlingen av Julia Timoshenko.

Det var TV4som intervjuade mig, och då berättade jag att vi kallat upp ambassadören.

Men jag sade också att det skedde redan i fredags, och den saken har tydligen kommit bort och i olika media ersatts med uppgiften att det skett i dag.

Vi reagerade redan i torsdags på de uppgifter vi gick och detta ledde till att UD i fredags kallade upp Ukrainas ambassadör. 

Rätt skall vara rätt.


Det händer mycket…

28 april 2012

STOCKHOLM: Så har jag då till slut i alla fall kommit hem till Stockholm igen.

Lite mer än två timmars flygning från Brunei till Singapore. Tre timmars väntan där. Tolv timmars flygning till Helsingfors. En timmas väntan där, och sedan en timma till Arlanda och lite till för att komma hem.

Närmare 20 timmars resa. Men hem kom man i alla fall.

Närmare en vecka på resande fot. Luxembourg, Bangkok och Brunei.

Att vara med och forma den europeiska politiken. Att försöka fördjupa våra förbindelser med de snabbt växande asiatiska ekonomierna.

Just nu händer det mycket.

Veckan innan dessa hade vi Stockholm Internet Forum som ju gav eko över världen. Jag mötte mycket uppskattning för vår satsning på nätfrihet under samtalen i Asien.

Och samtidigt viktigt statsbesök från Finland.

När jag var borta svarade Gunilla Carlsson och Lena Eko för den stora Stockholm +40 konferensen.

Där framträdde inte minst Kinas premiärminister Wen Jiabao. Som också undertecknade stora affärskontrakt i miljardklassen under sitt besök.

Samtidigt var Ewa Björling i Bagdad och Erbil och knöt nya kontakter för svenskt näringsliv. 

Det handlar ju ytterst om våra framtida jobb, och är viktigare än vad jag tror många inser.

På någon av flygningarna hemåt läste jag dessutom igenom vad som skrivits på UD:s omvärldsbloggar under dessa veckor. 

Vardagsarbetet för Sveriges intressen och Europas värderingar runt om i världen. 

I Vatikanen liksom i Tbilisi. Viktigt i en värld där nätverk kommer att betyda allt mer.

Mycket lite av detta ser man i våra konventionella media. Så är det. 

Men s k sociala media av olika slag ger i alla fall medborgare en viss möjlighet att få information om vad som faktiskt sker.

Och bra är väl det.

Nu hoppas jag på en lite lugnare helg, även om utvecklingen i Syrien oroar starkt och det finns anledning till stigande bekymmer över det som sker i Ukraina.

I mitten och slutet av den kommande veckan står först Berlin och sedan Stavanger på programmet – men det är åtskilligt med tid tills dess.


Och nu långsamt hemåt

27 april 2012

BRUNEI: Så har vi då avslutat det 19:e utrikesministermötet mellan vad som beskrivs som världens två mest integrerade dynamiska regioner.

Själv har jag ”bara” varit med om fyra av dessa – vi har dem vartannat år – men de har alla tillhört de intressantaste av denna typ av möten som jag deltagit i.

Minde för det som sägs på det officiella mötet – mer för möjligheten till informella samtal.

Om ekonomisk utveckling, om utvecklingen i Kina, om spänningar i olika samhällen och om åtskilligt annat.

När det snart dags att bege sig till flygplatsen och slå följe med några av kollegorna på åtminstone den första av de olika flygningar som så småningom kommer att föra mig tillbaka till Stockholm.


Ökat intresse – och ökade spänningar

27 april 2012

BRUNEI: Efter mer informell början i går eftermiddag och kväll är det nu dags för det mer formella mötet mellan EU och ASEAN.

Och i kontrast till en del tidigare möten är närvaron från EU denna gång riktigt god. Förhoppningsvis visar detta på ökade insikt on regionens växande betydelse för oss alla.

En återspegling av detta är säkert den brittiske utrikesministerns tal i Singapore i går med besked om betydande förstärkningar av den brittiska diplomatisks närvaron i området.

Mer informellt mellan utrikesministrar och andra härvtalas åtskilligt om de ökade spänningarna  kring Sydkinesiska Havet.

De kinesiska anspråken är mycket omfattande, och kommer i direkt konflikt med en rad andra stater främst inom ASEAN. Just nu är det Filippinerna som står i fokus, men det kunde lika gärna ha varit Vietnam.

Självfallet måste alla sträva efter en fredlig lösning på den internationella rättens grund. 

Men det är lättare sagt än gjort. 

Kina ser det knappast som prioriterat att förhandla om ett område som de förklarar som sitt eget, med där ju de historiska kraven även från andra är påtagligt starka.

Och länderna här är intresserade också av EU:s syn på denna fråga. Med all säkerhet kommer den att bli allt viktigare under de kommande åren.

Dagens mer officiella diskussioner kommer dock knappast att handla om detta.

Åtskilligt kommer säkert att sägas om hur vi kan påverka utvecklingen i Burma i fortsatt positiv riktning.

Det är ju inte minst dessa staters konstruktiva engagemangspolitik som berett vägen för dagens öppning. I jämförelse har västliga sanktioner sannolikt betytt mindre.

Själv kommer jag att tala såväl om nätfrihetsfrågorna som om viktiga utmaningar när det gäller rustningskontroll, främst nu det totala provstoppsavtalet.

Mot slutet av dagen är det så dags för mig och mina medarbetare att inleda den färd som vart det lider kommer att föra oss tillbaka till Stockholm igen.


Anlänt till Brunei

26 april 2012

BRUNEI: Så har jag efter ca tre timmars flygning från Bangkok landat i detta lilla land på Borneos nordöstra kust med ansiktet vänt ut mot de omstridda vattnen i Sydkinesiska Havet.

Brunei är ett av de länder i världen där avsaknaden av politiskt liv i vår bemärkelse är som tydligast.

Val hade man senast 1962, innan landet blev självständigt, och det ledde till betydande inre stridigheter, så den saken har man inte upprepat.

Landet är en absolut monarki med i realiteten all makt hos sultanen. 

Han representerar den familj som styrt över detta område i sisådär 600 år, och politiska friheter i vår mening finns det knappast något utrymme för.

I geografisk storlek och befolkning ungefär som Halland innebär betydande tillgångar av såväl olja som gas att landets ca 400.000 invånare inte har mycket att klaga på när det gäller ekonomi och välfärd.

Inkomstskatter har man inte alls, men det mesta är gratis i alla fall. 

Och den ekonomiska statistiken visar en ekonomisk välfärdsnivå som ligger en bra bit över Sveriges. Detta  är ett av världens rikaste länder.

Dagens tidningar här ger ett påtagligt hövligt intryck med fina bilder av besökande delegationer. Det blir nog mer av det i morgon.

Mest intressant var nog en artikel om hoten mot de orangutanger som ju fortfarande finns i de regnskogar som hotas av olika former av utveckling.

Hit har dock de tio ASEAN-länderna förlagt årets gemensamma utrikesministermöte med EU, och deltagandet från europeisk sida är påtagligt bättre än förra gången vi var i regionen i Phnom Penh i Kambodja 2008.

Och det är bra. 

Relationerna med ASEAN-länderna är viktiga såväl politiskt som ekonomiskt.

Nio tiondelar av den kommande ekonomiska tillväxten kommer att ske utanför Europa, och man räknar mer att dessa länder med sina mer än 600 miljoner invånare kommer att växa mer mer än 5% om året framöver.

Det är självfallet viktigt för oss att vara starka på marknader som dessa.

Och politiskt tilltar regionens betydelse på ett påtagligt sätt, vilket delvis men inte enbart har med Kinas ökade betydelse och styrka att göra. 

I dessa dagar mullrar det ju åter i retoriken mellan Kina och dessa länder när det gäller konflikterna om suveräniteten över Sydkinesiska Havet. 

Och förvisso noteras också de ökade satsningar på den militära sektorn som sker i Kina just nu.

Dialogen med EU är i detta läge viktig för dessa länder, och våra samtal i kväll och i morgon kommer att spänna över vida fält.

Motsättningar finns förvisso också. 

Med bl a ett land som Vietnam i kretsen är det ju inte konstigt att vi har svårigheter att i det gemensamma uttalandet få igenom våra synpunkter när det gäller friheten på nätet.

Men kommer ju inte att hindra diskussionen i frågan.


Relationer med värme

25 april 2012

BANGKOK: Så var då mitt besök här i Thailand gått till ända, timmen är relativt sen och nu gäller några timmar av sömn innan planet går mycket tidigt i morgon bitti till Brunei.

Och där börjar i morgon kväll mötet mellan EU:s och ASEAN:s utrikesministrar.

Dagens diskussioner har fortsatt handlat om den bilaterala relationen och möjligheten att bygga än starkare förbindelser.

Det gjorde de också när jag träffade premiärminister Yingluck under betydande bevakning av landets media. 

Det finns en betydande och viktig värme i våra bilaterala relationer.

På eftermiddagen därefter mötte jag cheferna för olika svenska företag här i Thailand – alla de stora namnen vad gäller svenska företag finns här – och lyssnade på deras i grunden mycket optimistiska bild av möjligheterna i landet och regionen.

Men det blev också åtskilliga diskussioner med olika bedömare av utvecklingen i Burma och våra möjligheter art hjälpa dess utveckling.

Vårt EU-beslut i Luxembourg i måndags om att suspendera alla sanktioner med undantag av vapenembargot har fått ett mycket gott mottagande i regionen.

Men landets väg framöver kommer inte att vara enkel. Det handlar om ett djupt fattigt och av sin egen utveckling gravt eftersatt land. 

Att den politiska framtiden nu ser ljusare ut är självfallet mycket bra, men de ekonomiska utmaningarna framöver är monumentala. 

Spännande satsningar på infrastruktur av olika regionala aktörer kan vara en viktig del av den nödvändiga utvecklingen.

Och dessa frågor kommer med all säkerhet att diskuteras vidare under morgondagen och fredagen i Brunei.

 
  


Solig morgon

25 april 2012

BANGKOK: Strålande solig morgon, och jag misstänker det kommer att bli ganska så varmt här i dag.

Själv börjar jag med att ta det lokala stadståget från  hotellet bort till den svenska ambassaden.

Och där skall vi gå igenom det viktiga arbete som de totalt närmare 60 medarbetarna där gör. 

Detta är ju en av de ambassader vi har runt om i världen med ett mycket vitt spektrum av också regionalt inriktade uppgifter.

Men sedan blir det fortsatta möten och samtal om främst relationerna med Thailand men också regionen och då främst Burma.

Jag kommer bl a att träffa premiärminister Yingluck, liksom hennes närmaste företrädare och oppositionsledare Abhisit.

Och dagen kommer att avslutas med möte och anförande på Foreign Correspondents Club här.


Starka mänskliga band

24 april 2012

BANGKOK: Det blev rivstart på mitt besök här efter det att jag landade i dag på eftermiddagen.

Samtalen och middagen med utrikesminister Surapong bekräftade bilden av våra goda relationer på en rad olika områden.

Till den bild jag redan tecknat skall möjligen läggas att det finns ca 30.000 personer från Thailand bosatta och verksamma i olika delar av Sverige.

Så det finns all anledning att tala om starka mänskliga band mellan våra samhällen.

Vi talade också om vikten av frihet på nätet, där det ju finns restriktioner här i Thailand som är föremål också för internationell kritik, och där jag hade anledning att berätta om vårt arbete och våra bedömningar.

Och till samtalsämnena hörde också vikten av att ratificera det s k CTBT-avtalet om fullständigt stopp för alla kärnvapenprov. Här har vi ju i grunden exakt samma syn.

Nu har natten sänkt sig över Bangkok,och det dags för vila inför den kommande dagen med dess serie av samtal och möten och avslutande anförande.


Landat i Bangkok

24 april 2012

BANGKOK: Efter en tio timmars flygning genom natten från Luxembourg och München har jag nu ankommit hit till Thailand den bubblande metropol som Bangkok utgör.

Och sent på eftermiddagen lokal tid har börjat ett program som i dag domineras av överläggningar och arbetsmiddag med utrikesminister Surapong.

Thailand är ett viktigt land i denna del av världen och ett viktigt land för Sverige och för många svenskar.

Valfri dag under året räknar man med att det finns 40.000 – 50.000 svenska medborgare här, och kanske kring 20.000 svenskar har valt att ha ett hem här.

Och kring 450.000 svenskar beräknas besöka Thailand varje år.

Siffrorna är osäkra, men att talen är stora och att de är ökande är alldeles klart.

I denna våra globaliseringen värld har Thailand blivit ett nära grannland till Sverige.

Tsunami-tragedin på annandagen 2004 har vi nog alla fortfarande i minnet, men i all sin djupa tragedi kom den snarare att förstärka banden mellan våra bägge länder.

Annars går dessa långt tillbaka i tiden. 

Thailand har varit ett självständigt kungadöme under mycket lång tid, och har som sådant haft relationer till också vårt självständiga kungadöme uppe i norra Europa.

Till detta skall läggas livaktiga ekonomiska förbindelser under de senaste decennierna.

Här finns Ericsson och Electrolux. Här byggs det nya IKEA-varuhus kring Bangkok. Och här flyger det thailändska flygvapnet nu med bl a Gripen-flygplan från Linköping.

Och den stora turismen skall förvisso inte glömmas bort. Stränder och värme har sin speciella attraktionskraft på oss stundtals frusna nordbor.

Att vi har en stor och viktig ambassad här är en självklarhet, och den kommer jag att besöka i morgon för att diskutera dess mångfasetterade verksamhet. Inte minst de konsulära frågorna är stora i ett land som detta.

Just nu återhämtar sig den thailändska ekonomin från effekterna av de förödande översvämningarna i slutet av förra året.

De drabbade ju också produktionen vid åtskilliga av de stora industrier som finns här. Thailand är inte bara ett turistland, utan också en betydande industri- och exportnation med inte minst ett stort antal japanska företag.

Men IMF räknar nu med en tillväxt i år på över 5% och nästa år på över 7%.

Till den ekonomiska återhämtningen skall läggas ansträngningarna att övervinna effekterna av den djupa politiska polarisering som ju dominerat mycket under de senaste åren, och tidvis lett till öppna motsättningar.

Men under premiärminister Yingluck – som jag träffade i Seoul för några veckor sedan, och kommer att träffa igen här i morgon – har landet åter kommit in i en positivare utveckling.

Sydostasien mer eller mindre invaderas nu av besökande utrikesministrar från EU före och efter det gemensamma mötet med ASEAN på torsdag och fredag.

Min brittiske kollega William Hague har just nu anlänt till Vietnam, någon är alldeles självklart i Burma och hit till Thailand kommer i morgon också Danmarks utrikesminister Villy Sövndal.

Efter mötet i Brunei kommer Catherine Ashton – som väl landar i Hong Kong i morgon bitti – också hit till Bangkok.

Sydostasien är en viktig region för EU, och Thailand är ett viktigt land för Sverige.


Premiär i Luxembourg

23 april 2012

LUXEMBOURG: I det nyinvigda sammanträdespalatset här har vi nyss avslutat dagens överläggningar i olika frågor.

Vi suspenderar våra sanktioner gentemot Burma med undantag av vapenembargot, för att på det sättet ge vårt stöd till den politiska omvandling som vi nu ser i landet.

Och frågorna kring Burma och utvecklingen där kommer jag ju att diskutera vidare i såväl Bangkok som Brunei under resten av denna vecka.

Om Afghanistan kommer vi att förbereda mer konkreta slutsatser till vårt kommande rådsmöte i maj för att ha en tydlig position från EU vid kommande viktiga möten i Chicago, Kabul och Tokyo.

Det handlar om ramarna för och stödet till utvecklingen i Afghanistan under de kommande kritiska åren.

På dagens agenda stod också en diskussion om det bälte av kriser som vi nu ser i Afrika från Sudan över Mali till Guinea-Bissau.

Och i alla tre fallen handlar det om allvarliga kriser som mycket väl kan komma att bli än mer allvarliga. 

Vår diskussion handlar om de möjligheter vi har att påverka dessa situationer i positiv riktning, även om de tyvärr ibland är begränsade.

Över lunch fortsatte vi sedan med att mer informellt diskutera såväl de nu upptagna förhandlingarna med Iran kring den nukleära frågan som den ytterligt stapplande fredsprocessen i Mellersta Östern.

Och alldeles självklart handlade diskussionen på lunchen också om situationen i Syrien.

Vårt stöd till Kofi Annan och hans sexpunktsplan är lika enigt som starkt, men det finns självfallet en stark oro för att våldet trots åtaganden faktiskt fortsätter.

Jag underströk vikten av att snabbt få FN-missionen på plats för att förhoppningsvis skapa förutsättningar för den politiska fas som sedan snabbt måste följa. Och den kan sedan inte tillåtas att pågå hur länge som helst.

Det var premiär i den renoverade byggnaden vid Kirchberg i utkanten av staden Luxembourg, och måhända skall det noteras positivt att man vid utformningen av sammanträdesrummet tagit ordentligt med höjd för kommande utvidgningar av EU med nya medlemmar.

Och det är ju positivt.

Till Sverige anländer nu Kinas premiärminister Wen Jiabao, medan jag strax sätter mig på flygplan i riktning Bangkok i Thailand.

Det skall bli intressant.

Inte utan problem är ju landet en demokrati, och därtill en dit allt fler svenska medborgare på olika sätt söker sig.


Viktiga val

22 april 2012

STOCKHOLM: När detta skrivs är vallokalerna fortfarande öppna i Frankrike, men det förefaller säkert att avgörandet i frågan vem som skall bli Frankrikes president kommer att ske i den andra valomgången söndagen den 6 maj.

Och det blir ett viktigt datum för Europa i fler avseende än just detta.

Samma dag är det parlamentsval och första omgång i presidentval i Serbien, parlamentsval i Grekland och viktigt delstatsval i Tyskland i Schleswig-Holstein som upptakt till det än viktigare i Nordrhein-Westfalen en vecka senare.

Vårt europeiska samarbete är ju ett samarbete mellan demokratier, och samarbetets inriktning påverkas därmed i mer eller mindre hög grad av dessa olika val.

I den franska valrörelsen har funnits tongångar som ifrågasatt delar av det samarbete som vi hitintills varit överens om, och till detta skall läggas att inriktningen av Frankrikes ekonomiska politik självfallet har stor betydelse.

Men till allt det kommer det att finnas anledning att återkomma.

I Serbien kommer det i mycket hög utsträckning att handla om landets möjligheter att fortsätta på sin europeiska reformkurs. 

Och i Grekland kommer vi med all sannolikhet att få se en ny regering med den nödvändiga uppgiften att fortsätta de reform- och sparprogram som man ju kommit överens med de långivande euroländerna om.

När vi utrikesministrar träffas i morgon i Luxembourg kommer det i korridorerna alldeles säkert att talas åtskilligt också om detta.

Då har vi ju dessutom resultatet från Frankrike i dag.

Men annars är det självklart utrikespolitikens frågor som står i centrum.

Syrien, Iran, Burma, Mellersta Östern och Sudan tillhör frågorna på dagordningen.

Mot slutet av eftermiddagen lämnar jag så Luxembourg och flyger iväg i riktning Bangkok i Thailand dit jag anländer tisdag eftermiddag lokal tid.

Och det blir inledningen på mina dagar i Sydostasien.


Samtal om Syrien inför vecka i Asien

21 april 2012

STOCKHOLM: Lördag med i alla fall lite tid över till annat – och i eftermiddag och kväll skall vi på bröllop och fest!

I går eftermiddag satt jag ner ett tag med Kofi Annan och diskuterade de enorma utmaningar som han står inför i Syrien. 

I New York rör sig nu säkerhetsrådet fram mot ett beslut om den observatörsstyrka på 300 personer som kommer att bli utomordentligt viktig för att också skapa förutsättningar för den avgörande politiska förhandlingen.

Det handlar ju om att dämpa repressionen och våldet och öppna för den politiska väg som kan leda till en fredlig förändring.

Och vi diskuterade självfallet också vad Sverige mer konkret kan göra för att ge honom och hans mission stöd.

Omedelbart innan dess på eftermiddagen träffade jag också George Sabre från Syrian National Council och diskuterade med honom vägar framåt och vad vi kan göra för att hjälpa.

Viktigt är ju att den syriska oppositionen så långt möjligt kan uppträda enad inför den politiska process som nu måste komma. 

Efter denna vecka hemma – nåja, med undantaget för torsdagen fram och tillbaka till Bryssel – är det snart dags för en vecka på resande fot.

Det kommer att bli Luxembourg, Bangkok och Brunei innan jag om en vecka kommer att kunna komma hem igen.

Anledningen är främst det gemensamma mötet med ASEAN-staternas och EU:s utrikesministrar i Brunei. 

Jag har deltagit i alla dessa möten sedan 2006 och funnit dem mycket värdefulla. 

ASEAN är en allt viktigare global partner till EU i många frågor, och vi har en diger dagordning att diskutera.

Men det innebär dessvärre att jag inte kommer att vara i Sverige när Kinas premiärminister Wen Jiabao kommer hut för ett viktigt besök.

Hans besök i Europa kommer med all säkerhet att studeras utomordentligt noggrant eftersom vi ju just nu har en period av betydande spekulationer kring utvecklingen i den kinesiska stats- och partiledningen.

Och där premiärminister Wen uppmärksammats för uttalanden om att Kina nu behöver en genuin reformpolitik. 

Med på besöket finns också utrikesminister Yang Jiechi. Vi talades vid om den saken och om våra i grunden mycket goda relationer när vi träffades på kärnsäkerhetsmötet i Seoul för några veckor sedan.

Men just nu är det lördag, lite ledigt och snart dessutom bröllopsfest!


Besök om Syrien

20 april 2012

STOCKHOLM: Denna dag börjar med möte med riksdagens EU-nämnd på det sätt som ju ingår i vårt svenska system.

På måndag möts ju vi utrikesministrar i nya byggnader i Luxembourg.

Men i dag sätter jag mig också ned med Karin Enström och hår igenom en rad av de frågor som vi som försvars- och utrikesministrar har att arbeta med gemensamt.

Från sin verksamhet som ordförande i både försvarsberedning och utrikesutskott kan hon ju dessa frågor mycket väl, men det är viktigt att stämma av hur vi nu arbetar tillsammans med dem.

Vi kommer ju t ex att bägge vara på Nato:s toppmöte i Chicago senare i vår.

Och vi arbetar bägge med Sveriges medverkan i olika fredsoperationer.

Annars är det utvecklingen i Syrien som står i fokus.

Senare i dag träffar både Fredrik Reinfeldt och jag Kofi Annan för att lyssna på och diskutera de bedömningar han nu gör av situationen.

Nu är det klart att 250 FN-observatörer kommer att komma till Syrien, men självklart borde antalet ha varit större. 

Uppenbart är ju också att den syriska regimen inte fullt ut har respekterat sina åtaganden i den sexpunktsplan som de ju formellt har accepterat.

Och den saken kommer ju alldeles säkert att diskuteras när jag under dagen också träffar George Sabra från det syriska nationella rådet.

Han är en kristen ledare som nu fått uppdraget att försöka konsolidera och förbättra SNC:s arbete. 

Och för oss är det viktigt att se vad vi kan göra för att ge hjälp och stöd till den syriska demokratiska oppositionens ansträngningar.


Tur och retur Nato

19 april 2012

STOCKHOLM: Detta blev en dag fram och tillbaka till Bryssel för några timmar på Nato-högkvarteret för olika samtal.

Kärnan var mötets ISAF-kretsen med diskussioner som förberedelser för motsvarande diskussioner vid Nato:s toppmöte i Chicago mot slutet av maj.

I mångt och mycket handlar detta om hur det skall vara möjligt att efter 2014 hjälpa Afghanistan att finansiera sin armé och sin polisstyrkor.

I dag kostar de i storleksordningen sju miljarder dollar om året, men man räknar med att en något reducerad numerär kommer att ta ner kostnaderna till strax över fyra miljarder dollar.

Men hur detta kommer att redas ut tror jag i bästa fall att vi får vänta till Chicago för besked om.

Jag redovisade inriktningen av de samlade svenska insatserna, bl a den civila ledningen för våra samlade insatser i norra Afghanistan och våra stora biståndssatsningar.

I dag är ju Afghanistan vårt näst största land vad gäller svenskt bistånd, men med den ökning med ca 20% som nu planeras kommer landet 2014 att vara uppe på plats ett.

Och detta är ett viktigt uttryck för vårt långsiktiga åtagande vad gäller landets utveckling.

Timmarna i Bryssel gav också möjlighet till en serie andra möten.

Jag hann sitta ner med Australiens nye utrikesminister Bob Carr för att bekräfta det närmare samarbete som jag ju hade diskuterat med hans företrädare. Och det var tydligt grönt ljus från oss bägge på alla punkter.

Vi hann också med ett kort möte i den nordiska kretsen för att diskutera inte minst möjligheterna till närmare samverkan om och med våra olika ambassader.

Och den diskussionen kommer vi att fortsätta när vi träffas i Stavanger i början av maj. Då hoppas bag vi kan vara redo för mer konkreta steg.

Möjlighet gavs också för lite mer informella diskussioner med medarbetarna vid vår delegation till Nato om hur vårt samarbete kan utvecklas under de kommande åren.

Samarbetet också på den politiska nivån är ju viktigt eftersom vi militärt deltagit i viktiga Nato-ledda operationer i Bosnien och Libyen och fortfarande gör det i Kosovo och Afghanistan.

Det är viktigt att vi som aktiv samarbetspartner till Nato i operationer som dessa också tar de möjligheter till insyn och inflytande som kan finnas.

Och viktigt är ju också att vi kan vara med i diskussioner inom såväl Nato som EU om de olika samarbetsprojekt som mer pressade budgetar gör mer eller mindre nödvändiga i så gott som samtliga länder.

Hemma i Stockholm nu i kväll blir det så arbetsmiddag med bl a Birgitta Ohlsson för att diskutera utvecklingen i EU och vårt agerande i olika avseenden.

Och i morgon börjar dagen med möte med riksdagens EU-nämnd inför utrikesministermötet i Luxembourg på måndag.

Således en dag som började mycket tidigt och kommer att sluta påtagligt sent.


Spännande, viktigt och framåtsyftande

18 april 2012

STOCKHOLM: Det blev självfallet Stockholm Internet Forum som dominerade denna min dag.

Och den avslutades med trevlig och middag i magnifika Blå Hallen i Stadshuset med utmärkta anföranden av Ericssons VD Hans Vestberg och FN:s Frank La Rue.

Alla var mycket uppskattande över vårt initiativ.

Frank La Rue berättade hur allt hade startat med ett litet möte med kanske 20 personer i Stockholm för två år sedan.

Då var det knappt någon som talade om nätet och friheten.

Och nu var vi ca 300 personer från alla delar av världen med ett antal regeringar starkt intresserade av att komma med – och ett antal regimer engagerade i sin egen motoffensiv.

I någon utsträckning var detta självfallet ett möte med de redan troende. Men det var också ett möte där vi öppet diskuterade en del av de alls icke enkla avvägningar vi står inför.

Nätet speglar vårt samhälle. Och vår värld.

Det goda såväl som det onda. Allt finns där. 

Och stater har i offline-världen like väl som i online-världen en skyldighet att rida spärr och att skydda medborgerlig mot det yttersta onda.

Men grunduppgiften är att värna och främja det revolutionerande instrument och frihet och utveckling som nätet är.

En del av diskussionen handlade naturligt om situationen i auktoritära eller totalitära stater.

Vad gör vi?

Jag talade om en politik med tre stötriktningar.

Den första är att se till att näten finns, att de når så många som möjligt och att de verkligen genomsyrar dessa samhällen.

Ju tätare och ju mer finmaskiga dessa nätverk – internet, mobila nätverk – är i dessa samhällen ju svårare är de att kontrollera och övervaka. 

Och ju bättre är nätverkens möjligt att utmana hierarkierna.

Detta är det viktigaste.

Men som en andra stötriktningar kommer att spärra försäljning till dessa länder av verktyg för övervakning av individer på näten.

Det har vi i EU redan gjort vad gäller Syrien och Iran, och jag tycker att vi skall se på möjligheten att göra det för fler länder. 

Som en tredje kompletterande stötriktning kommer det vi och några andra gör när det gäller att stödja teknologier som gör det möjlighet att bryta igenom censur och spärrar i dessa länder.

Vi talar inte så mycket om detaljerna om detta. Det viktiga är vad vi gör.

Med dessa tre stötriktningar i politiken tror jag att vi är på säker mark. 

Då ger vi kommunikations- och frihetsteknologierna möjlighet att verkliga bidra till omvandlingen dessa samhällen.

Kring detta diskuterades mycket under dagen – men jag skulle nog tolka diskussionerna som att de allra flesta var på samma linje som jag i dessa frågor.

I morgon kommer jag tyvärr inte att ha möjlighet att vara med i diskussionerna längre.

Tidigt på morgonen bär det iväg till Bryssel och en dag på Nato-högkvarteret i dess utkanter.

Där träffas utrikesministrarna från de länder som deltar i ISAF-insatsen i Afghanistan för diskussion om vägen framåt. 

Och det blir nog mycket en diskussion om våra samlade insatser för Afghanistan efter 2014.

Men i marginaler träffa också vi nordiska utrikesministrar för en del frågor om vårt allt närmare samarbete inte minst när det gäller hur vi är representerade i olika länder.

Och jag har dessutom en rätt dryg lista på olika andra frågor jag har anledning att diskuterade med andra kollegor under mina timmar i utkanten av Bryssel.

I morgon kväll är jag så tillbaka i Stockholm igen.


Stockholm Internet Forum

18 april 2012

STOCKHOLM: Statsbesöket från Finland fortsätter i dag också, men för min del förskjuts fokus nu till Stockholm Internet Forum. 

Det blir två dygn av diskussioner här i Stockholm om nätets betydelse för frihet och för utveckling runt om i världen.

Och jag öppnar alldeles strax med ett anförande som det kommer att finnas länk till i kolumnen hör till höger.

Till resonemang och slutsatser lovar jag att återkomma även här.

Och sedan gäller det ju att under dagen gå tid med allt annat som måste göras. 


För gemensam framtid

17 april 2012

ARLANDA: Just nu sitter jag på Arlanda och väntar på att planet med Finlands president Sauli Niinistö skall landa.

Och sedan kommer statsbesöket att dominera min dag.

Det blir högtidligt mottagande på inre borggården på Slottet, lunch för min del med utrikesminister Tuomioja, överläggningar med presidenten under ledning av statsminister Reinfeldt och på kvällen blir det stor statsbankett på Slottet.

Så skall det vara.

Relationen mellan Finland och Sverige är unikt stark och viktig för bägge våra länder.

Den har starka rötter i historien, men en än starkare inriktning på framtiden.

Vi är ju två länder som i många avseenden ligger i framkanten av utvecklingen.

Det räcker med att se hur vi toppar globala mätningar när det gäller nätet och nya teknologier.

Det är mycket gammal glans över ett officiellt statsbesök som detta.

Men än viktigare är den gemensamma glöden för den gemensamma framtiden.


Samtal med Sannikov

16 april 2012

STOCKHOLM: Mitt på dagen idag fick jag per telefon kontakt med Andrei Sannikov i Minsk för att gratulera honom för att ha kommit ut ur fängelset och för att med de begränsningar som ligger i ett samtal som detta diskutera den fortsatta utvecklingen i Vitryssland.

Andrei var självfallet glad över att ha återfått sin relativa frihet – han lever i ett i grunden ofritt land – men tackade vid upprepade tillfällen för det stöd som EU och Sverige hade gett honom. Han såg det som nyckeln till det som vi hade hänt.

Jag underströk att vårt krav fortsatt är att samtliga politiska fångar skall släppas fri och rentvås, men att jag hoppades att hans frigivning skulle vara ett första steg som möjliggjorda en mindre konfliktfylld relation med Vitryssland. Hade detta steg tagits borde fler kunna tas, och släpptes alla skulle det vara naturligt för EU att konkret och tydligt svara på det.

Viktigt kommer dock också att vara villkoren för de parlamentsval som väntar till hösten, och närvaron av internationella observatörer vid dem. Kort diskuterade vi också den ekonomiska utvecklingen i landet.

Efter samtalet med Andrei Sannikov var det så dags för möte med utrikesnämnden på Slottet, med ett ömsesidigt informations- och åsiktsutbyte mellan regeringen och företrädare för den parlamentariska oppositionen. Det var ett möte i konstruktiv anda.

Och därefter var det möte med nationalkommittén för Raoul Wallenberg med sedvanligt imponerande uppställning från olika delar av vårt samhällsliv. Olle Wästberg redovisade den mängd av evenemang som nu sker.

Närmast på programmet står den stora ceremonin i kongressen i Washington på torsdag med medverkan också av vår talman Per Westerberg och de olika partiernas gruppledare från riksdagen.

Till slut hann jag med också ett antal journalister från Finland inför morgondagens statsbesök samt några andra journalister inför Stockholm Internet Forum på onsdag och torsdag.

I morgon börjar dagen – efter kort mellanlandning på Rosenbad – med att jag ute på Arlanda tar emot Finlands president Sauli Niinistö när statsbesöket inleds.


Vårsöndag inför veckan

15 april 2012

STOCKHOLM: Äntligen en underbar vårsöndag, om än lite åt det kyligare hållet.

Och det har funnits möjlighet att i mer eller mindre lugn och ro summera upp en del inför den kommande veckan.

I morgon kommer ekonomin att vara i centrum i och med att regeringen i sedvanlig ordning presenterar sin ekonomiska vårproposition.

Men för min del handlar morgondagen också om möte på Slottet med utrikesnämnden, möte med nationalkommittén om Raoul Wallenberg och diskussion med de journalister från Finland som kommer hit med anledning av statsbesöket på tisdag och onsdag.

Veckan i övrigt är tämligen så inrutad med det viktiga statsbesöket under hela tisdagen, med stora och viktiga Stockholm Internet Forum under huvuddelen av onsdagen och med mötet med ISAF-länderna i Bryssel under hela torsdagen.

Viktiga och centrala frågor i alla tre fallen – samarbete i Norden, friheten på nätet och utvecklingen i Afghanistan.

Först efter mötet med EU-nämnden i riksdagen på fredag, inför EU:s utrikesministermöte i Luxembourg följande måndag, verkar det finns utrymme i programmet för att andas ut en minut eller två.

De första observatörerna från FN bör under dessa timmar börja anlända till Syrien samtidigt som det förblir uppenbart att vapenvilan inte till 100% respekteras.

Viktigt är att denna inledande grupp kan etablera sig och förbereda för en större och därmed mer effektiv kontingent senare.

Det kommer säkert att bli åtskilliga kontakter kring detta under de kommande dagarna.

Då kommer vi också att ha anledning att värdera närmare att två av de politiska fångarna i Vitryssland under helgen släppts och benådats.

Det är självklart välkommet, även om vi inte får glömma att det finns fortfarande de som fortfarande sitter fängslade för sina åsikters skull.

Jag kommer i morgon att ha kontakt med min polske kollega Radek Sikorski för att diskutera bl a detta.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 327 andra följare