Vart syntar nya ryska anfall?

STOCKHOLM: Tillbaka i en solig och angenäm huvudstad. Skolstart, och landet börjar så småningom komma igång efter sommaren. 

Min början var med sedvanlig middag i regi av det svensk-amerikanska handelskammaren i New York. Före 2006 tillhörde jag dess rätt omfattande styrelse, och sedan dess har de haft vänligheten att bjuda också mig på dessa middagar.

Och självfallet blev det diskussioner såväl om svensk och amerikansk ekonomi som om vad som utspelar sig i den amerikanska politiken inför 2016.

I dag har OSCE haft möte med sitt s k permanenta råd i Wien och fått en rapport om hur de Kreml-stödda separatisterna i östra Ukraina i tilltagande grad saboterar och begränsar OSCE-observatörernas arbete där.

Och det kommer samtidigt som vi ser en betydande upptrappning av olika stridsaktiviteter från den ryska sidan. 

Det är alldeles uppenbart att man inte respekterar den vapenvila som det ju finns flera överenskommelser om.

Vad som är syftet med detta kan man bara spekulera om. 

Min tes är att man vill sträva efter att tvinga Kiev in i en ny politisk överenskommelse än mindre förmånlig än den som ju fick beteckningen Minsk2, och som den ryska sidan inte heller respekterar.

Jag ser att utrikesminister Lavrov nu i olika uttalanden säger att Kiev nu måste sätta sig ner med separatisterna och komma överens.

Jo, det är förvisso dit man strävar. 

De väpnade marionetterna skall accepteras i det ukrainska politiska systemet, och genom konstitutionella förändringar sedan ges en vetoposition i detta. Därmed skall varje västligt steg av Ukraina kunna blockeras de facto av Moskva.

Och till bilden hör ju att Moskva strävar efter att säga att de minsann inte har någonting med konflikten att göra, utan att det är en konflikt inom Ukraina som bara kan lösas genom den typ av arrangemang man anger.

Sanningen är, som bekant, att dessa två s k folkrepubliker inte skulle överleva länge om Rysslands aktiva militära, ekonomiska och politiska stöd upphörde. 

De skulle kollapsa. Och det vet man i Moskva bättre än kanske någon annanstans.

Det var ju för snart exakt ett år sedan som president Putin tvingades skicka in reguljära ryska bataljonsstridsgrupper i Ukraina för att förhindra den kollaps som då hotade.

På måndag nästa vecka åker president Poroshenko till Berlin för att där träffa förbundskansler Merkel och president Hollande, och några dagar senare är han i Bryssel för diskussioner med EU-ledningen där.

Då är det viktigt att man fokuserar på tydliga och raka krav på Moskva att se till att det som överenskommits också respekteras. 
Och på det stöd EU och andra kan ge Ukraina i denna situation.