Om Egon Bahr.

STOCKHOLM: Det är inte utan viss sorg jag tar del av nyheten om att Egon Bahr avlidit.

Han blev 90 år, var väl, föga förvånande, lite skröplig mot slutet, men höll fast vid åtskilliga av sina övertygelser.

När jag var på en kvällsdiskussion i Berlin om Ukraina och Ryssland för mindre än ett år sedan dök han upp och presenterade med visst emfas sina teser. 

Vi var, försiktigt uttryckt, inte riktigt på samma linje. Men vi hade i alla fall ett vänligt litet samtal när vi stöte samman i ett helt annat sammanhang några månader senare.

Han var, i genuin mening, en strategisk tänkare. 
Och han var, i genuin mening, en tysk nationalist.

Han hade en genuin skepsis mot att den dåvarande västtyska republiken lierade sig för hårt med USA, och även om han kom att bli den som i teori och praktik verkade tydligast för dialog både med dåvarande DDR och Sovjet fanns det “gesamtdeutsche” perspektivet alltid där.
I grunden skulle jag nog säga att det alltid var det som var det drivande.

Avspänning med Sovjet, och distansen till USA, handlade i grunden om att bevara möjligheten av någon form av tysk återförening, om än knappast i den version som Helmuth Kohl senare så framgångsrikt kom att förverkliga den.

Senare blev han en tydlig motståndare till Nato:s utvidgning inte minst med de baltiska staterna, och när Moskva inledde sin aggression mot Ukraina var han en av de ledande s k Putin-versteher i den tyska debatten.

Hans strategiska vision var ett Europa där ett starkt Tyskland och ett starkt Ryssland dominerade i alla fall alla de delar av Europa som låg däremellan. 

Som strategisk tanke var den knappast ny, snarare tvärt om, och i grunden skall vi alla känna en tacksamhet över att utvecklingen kom att gå en annan väg.

Men han stod upp för sin vision och sina tankar. Och var också i dessa avseende en intressant person.

En kommentar till Om Egon Bahr.

  1. T Bertilsson skriver:

    Bahr och Brandt företrädde in inriktning där de de facto accepterade de socialistiska tyrannierna på andra sidan järnridån. De var veklingar och historien visade med största tydlighet hur fel de hade. Vekhet mot tyrannier får aldrig accepteras.

%d bloggare gillar detta: