Middag i Skopje

På återvägen från överläggningarna i Istanbul blev det stopp i Skopje för middag och samtal med premiärminister Nikola Gruevski.

Det var självfallet det europeiska integrationsperspektivet för regionen som vi diskuterade, och jag noterar att det samtidigt här pågår ett möte mellan regionens olika Europa-ministrar.

I morgon kommer premiärminister Gruevski dessutom att träffa såväl sin grekiske kollega Papandreou som sin albanske dito Berisha för att i olika konstellationer diskutera olika frågor.

Regionala miljöfrågor tillhör det som kommer att vara viktigt i det mötet, men också annat.

Det blev en trevlig och öppen middag och samtalet kom – som så ofta i sammanhang som dessa – att spänna sig över vida fält.

Alldeles för tidigt i morgon bitti lämnar jag så Skopje för att ta mig hem till Stockholm igen.

Mellersta Östern vid Bosporen

Mycket bra överläggningar under dagen i Istanbul.

Mycket handlade alldeles självklart om Turkiets anslutningsförhandlingar och reformprocessen i landet. Och jag noterade att man uppmärksamt följt debatten i Europaparlamentet i går.

Mitt i det hela hanns det också med en telefonkonferens med den s k kvartetten under ledning av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon för att diskutera Mellersta Östern.

I fokus stod beskedet från den israeliska regeringen i går om ett tio månaders moratorium på nya byggnader på Västbanken.

Detta är mindre än vad vi önskat, men icke desto mindre viktigt.

Det oroande är att Östra Jerusalem helt undantagits. Fortsatta nya bosättningar eller vräkningar där förblir ett hot mot möjligheten att återta fredsprocessen.

Efter detta telefonsamtal på en terrass vid Bosporen fortsatte överläggningarna med Turkiet innan det åter var dags att ge sig iväg.

Nu väntar mer balkanska samtal innan det blir dags att återvända till Stockholm.

Mot Miklagård

Fortfarande mörkt över Alsace, men snart lyfter vi och styr kursen ner mot Bosporen och den fascinerande metropolen där.

Efter gårdagens klargörande diskussion i Europaparlamentet har vi nu formell överläggning mellan Turkiet och den Europeiska Unionen.

Förutom att gå igenom våra viktiga bilaterala relationer kommer vi också att diskutera en rad viktiga internationella frågeställningar. I många av dem spelar Turkiet i dag en viktig roll.

Utvecklingen vad gäller samtalen med Iran tillhör tveklöst dessa områden, liksom förutsättningarna för fred i Mellersta Östern.

Vi har också påtagligt gemensamma intressen när det gäller utvecklingen i Afghanistan och Pakistan, och kommer alldeles säkert också att diskutera situationen i södra Kaukasus.

Så det blir alldeles säkert en fullmatad dag vid Bosporen.

Tyvärr kunde inte Olli Rehn följa med på det sätt som var planerat. Kommissionspresidenten Barroso vill tala med honom i Bryssel i samband med att han lägger sitt pussel om den nya kommissionen.

Men det är i alla fall beklagligt. Det finns en risk för att det skapas ett intryck av ett mer inåtvänt Europa. Men jag får försöka förklara situationen i Bryssel för den turkiska opinionen.

Väderprognosen talar om sol och 14 grader nere vid det som min iPhone envisas med att kalla Miklagård. Låter utmärkt.

Bra diskussion

Lång dag går mot sitt slut i Strasbourg.

Men det blev en bra utvidgningsdebatt.

En del representanter för ytterlighetsgrupperingar attackerade Turkiet på det sätt dom var väntat.

Men jag fick starka applåder när jag sade emot, och det var viktigt att notera att en överväldigande majoritet i Europaparlamentet står bakom ett öppet Europa och den nuvarande linjen.

Tidig i morgon bitti bär det av till Istanbul för vidare diskussioner i samma ämne.

Utvidgningens dag i Strasbourg

En vacker morgon i Strasbourg. Den klassiska katedralen reser sig mot skyn.

Lite hanns det med i går kväll också efter min ankomst hit – främst med Catherine Ashton om hur lite av det gemensamma arbetet skall läggas upp under de kommande veckorna, och för all del därefter också.

Dagen blir så Europaparlamentets.

Olli Rehn och jag skall på förmiddagen gå igenom var vi står i de olika delarna av utvidgningsdossiern, och därefter skall saken diskuteras av parlamentet under eftermiddagen.

Jag skulle tro att jag kommer att belysa utvidgningspolitikens mer strategiska betydelse för Europa, medan Olli inför parlamentet redovisar kommissionens bedömning av de olika ansökarländernas situation just nu.

Grattis!

Med anledning av förmiddagens nyheter från Köpenhamn vill jag passa på att  gratulera Connie Hedegaard till att bli Danmarks nya kommissionär och Lykke Friis till att efterträda Connie som klimat- och energiminister.

Förväntan är självfallet att det är Connie som kommer att överta miljöportföljen i den nya kommissionen i Bryssel.

Två mycket bra val – för Danmark och för Europa!

Till Strasbourg

Ännu en arbetsdag i Stockholm innan det fram mot kvällen bär iväg till Strasbourg och Europaparlamentets session där.

Dagar som dessa ger också möjlighet till telefonsamtal med kollegor i olika ärenden som blivit liggande under resandets dagar.

Det blev en del sådana i går – och blir fler i dag.

Nu handlar det också om att blicka bortom helgens toppmöte med Kina mot de dagar som kommer omedelbart därefter.

Jag åker ju på måndag kväll nästa vecka direkt – ja, så direkt det nu går – från Nanjing till Aten för OSCE:s årliga ministermöte med bl a dess lite odefinierade dialog om europeisk säkerhetsarkitektur.

President Medvedev sade ju i Stockholm att de skulle komma med ett lite mer precist papper om sina tankar i ärendet, men jag är inte alldeles övertygad om att vi kommer att få se något sådant före Aten.

Men fram mot kvällen i dag bär det således av till Strasbourg inför de olika debatter jag har där i morgon.

Det verkar f ö som om en betydande del av regeringen kommer att vara utlokaliserad dit under de närmaste dygnen – Andreas Carlgren, Cecilia Malmström, Beatrice Ask, Tobias Billström, Nyamko Sabuni – och så kommer dessutom jag.

Och det är förvisso viktigt att vi avrapporterar vårt ordförandeskapsarbete till Europaparlamentet. Debatterna är inte sällan spännande och viktiga.

För mig står morgondagens debatt i Europaparlamentet om utvidgningspolitiken i centrum – och som en tillfällighet flyger jag sedan på torsdag morgon vidare till Istanbul för ett viktigt s k trojka-möte med Turkiet.

Måndag hemma

Måndag med arbete och planering hemma i Stockholm. Viktigt och nödvändigt.

Och det finns åtskilligt att förbereda. Veckorna mellan denna och jul kommer att bli om möjligt än mer hektiska än vanligt. Det finns åtskilliga möten som kräver min närvaro – och aktivitet.

Samtidigt finns viktiga politiska frågor som måste manövreras på ett riktigt sätt inför olika ställningstaganden i december.

Inte minst gäller det den årliga hanteringen av utvidgningsfrågorna vid utrikesrådet och Europeiska Rådet i början av december.

Men vi har också anledning att se djupare på situationen vad gäller den mer eller mindre obefintliga fredsprocessen i Mellersta Östern. Kan Europa göra mer?

Och alldeles självklart COP15 – den stora klimatkonferensen i Köpenhamn.

Mycket kommer också att handla om övergången till nya strukturer och personer. De internationella förväntningarna är höga.

Och där har vi som svenskt ordförandeskap ett ansvar för att det sker så smidigt och effektivt som möjligt – i alla fall på denna sida nyår.

Rysk övning

Om det är någon som känner för en rysk läsövning så kanske delar av min intervju med radiostationen Echo Moskvy kanske kan komma till användning.

Meningen var att hela den rätt långa intervjun skulle sändas i morgon måndag, men jag hörde tidigare i dag i Moskva flera personer som hävdade att utdraget redan hade sänts en tre-fyra gånger under helgen.

Andra horisonter efter Moskva

Efter några dagar dominerade av Ryssland – toppmötet i onsdagen och fortfarande i Moskva – börjar jag nu blicka framåt mot lite andra horisonter under den kommande veckan.

Mitten av veckan – jag skulle tro att jag kommer dit tisdag kväll – kommer att tillbringas i Strasbourg i samband med Europaparlamentets session där denna vecka.

Viktigast för mig där är onsdagens diskussion om utvidgningspolitiken. Det är allom bekant att detta är en viktig fråga för Sverige, och steg för steg för vi den också framåt.

Det är viktigt att redovisa för parlamentet, och att diskutera med dem som kanske vill bromsa – eller dem som möjligen vill accelerera.

Men det finns också andra utrikesfrågor de vill diskutera med mig.

I Strasbourg kommer nya High Representative Catherine Ashton och jag också att ha möjlighet att sitta ner för mer konkret koordinering. Behovet är betydande.

Därifrån bär det på torsdagen – nu tillsammans med Olli Rehn – vidare till Istanbul för ett s k trojka-möte med Turkiet.

Vi skall värdera var utvidgningsförhandlingarna står, men nere vid Bosporen finns också en rad viktiga utrikespolitiska frågor att diskutera med utrikesminister Ahmet Davutoğlu. Cypern kommer alldeles säkert upp – Iran och södra Kaukasus likaledes.

Fredagen hoppas jag så ha möjlighet att vara hemma – oskrivet är dock bäst – för på lördag bär det iväg i riktning Nanjing i Kina för toppmötet där mellan EU och Kina.

Det är de kinesiska värdarna som har velat ha toppmötet här i stället för i Beijing, och i grunden tycker jag att det var en utmärkt idé. Kina är ett mycket stort land, och Nanjing är både historiskt och i nutid en viktig stad.

Själva toppmötet är på måndag, men för min del startar det redan på söndagseftermiddagen med överläggningar med utrikesminister Yang Jiechi.

Alldeles säkert hinner det att rinna mycket vatten under broarna innan dess.

Men jag är fortfarande kvar i Moskva, och hoppas bl a hinna med en titt på den Poltava-utställning som invigdes i Kreml under veckan innan det blir dags att börja att bearbeta bilköerna på vägen ut mot flygplatsen.

Sedan blir det trygga SAS-planet hem.

Goda vibrationer

Fortfarande lyser den stora röda stjärnan över Spassky-tornet vid Kreml-muren. Dess era är – tack och lov – borta men den tillhör dock bilden av detta Moskva.

En dag med bra diskussioner går mot sitt slut.

Påtagligt var hur goda vibrationerna var efter onsdagens toppmöte i Stockholm.  Det anses här ha varit ett av de bästa av de möten av detta slag man haft med Europeiska Unionen.

Inte så att vi inte diskuterade de frågor där vi har delade meningar – t ex om mänskliga rättigheter eller södra Kaukasus.

Och de återkommer dessutom i den längre intervju som jag – i sedvanlig ordning vid mina besök här – gjort med radiostationen Echo Moskvy.

Men att vi också underströk det gemensamma intresse vi har av att bygga ut förbindelserna.

Moderniseringen av Ryssland är ett mycket påtagligt gemensamt intresse.

Men den är inte möjlig utan en fungerande rättsordning. Den ”legala nihilism” president Medvedev talat om är ett akut hot mot denna modernisering.

Till tilldragelserna i St Petersburg på maktpartiets kongress får jag möjligen anledning att återkomma – jag har inte haft tid att ta del av dem.

Just avslutades en telefonkonferens med Washington och Bryssel om gemensamma insatser i några frågor på Balkan.

Och nu väntar middag i Moskvas vimmel.

Lördag i Moskva

Morgon i Moskva. Lika mycket höstväder här som hemma i Stockholm.

Gårdagens överenskommelse mellan premiärminister Putin och Ukrainas premiärminister Tymoshenko förefaller att ha lett till att en del av orosmolnen just nu skingrats på den himlen.

Jag såg att min nya tyska kollega Westerwelle svepte förbi Moskva i går.

Annars ligger nog dagens fokus på premiärminister Putins framträdande på maktpartiet Enade Rysslands partikongress i St Petersburg.

Det kommer att jämföras noga med det årstal som president Medvedev höll nyligen och som ju hade en tämligen förödande beskrivning av tillståndet i landet.

Koordinering från bilkö

Med Kremlin i vackert blickfång på andra sidan Moskva-floden avslutar jag denna dag av olika aktiviteter.

Förmiddagen i Stockholm innebar intressanta diskussioner om bl a olika alternativ att hantera relationerna med Iran med.

Att vi nu har en dialog – där också USA är med – är entydigt positivt.

Men samtidigt är det svårt att undvika intrycket att interna slitningar i Iran nu allvarligt försvårar den mer rationella förhandling som annars borde ligga i allas intresse.

Och därmed måste vi klart och tydligt förbereda de ytterligare åtgärder – konkret: sanktioner – som kan komma att bli aktuella.

Men det kräver åtskilligt av analys och en hel del tänkande för att vi inte skall hamna snett. Historien om sanktionspolitik är ju i allt väsentligt historien om misslyckanden.

Framme i Moskva och på väg till middag gav tid i sedvanligt bastant bilkö möjlighet att mer ingående såväl gratulera Catherine Ashton som att börja gå igenom olika gemensamma insatser.

Det är ju framför allt under december som vi kommer att ha anledning att göra åtskilligt tillsammans. Därefter är det hon som på denna nivå helt och fullt tar över den europeiska utrikespolitiken. Och vi skall gemensamt se till att den övergången blir så bra som möjligt.

Jag ser fram mot att nu arbeta mera med henne – till att börja med under de närmare veckorna.

Och vi kom överens om att ses i Strasbourg nästa vecka för att gå igenom olika saker lite närmare.

 

 

 

Efter besked från Bryssel mot Moskva

Jag tror att jag för stunden avstår från att närmare kommentera det resultat som stats- och regeringscheferna enades om i Bryssel i går kväll.

I den krets av internationella säkerhetspolitiska bedömare som jag fanns med när beskedet kom var reaktionerna ungefär de som man kan föreställa sig.

Jag har tidigare – både här och i diskussioner i Bryssel – sagt att vi nu är i en definierande period när det gäller Europas möjligheter att spela en starkare global roll.

Och det är lika viktigt nu som det var tidigare.

Jag skickade ett SMS till Catherine Ashton för att gratulera henne till posten som High Representative, och vi har planerat att talas vid innan mitt plan lyfter i östlig riktning om någon timma eller så.

Vi har en hel del att planera för de kommande veckornas gemensamma arbete.

Redan nästa vecka står våra relationer till Turkiet på agendan, och där vet jag från våra tidigare diskussioner att hon och jag bägge stöder det som är den Europeiska Unionens politik.

Men det är många andra frågor där vi nu måste arbeta nära tillsammans. Jag tror att hon har goda möjligheter att leva upp till den nya rollens alla möjligheter.

Själv styr jag efter fortsatta diskussioner i gårdagkvällens krets under förmiddagen färden mot Moskva för olika informella diskussioner där.

Man behöver en viss närvaro för att kunna ta pulsen på Rysslands utveckling.

Och de informella diskussioner som kan föras ger ofta en betydligt djupare bild än de mer formella som i och för sig kan vara nog så viktiga.

Men det blir säkert många telefonsamtal för att följa upp gårdagkvällens beslut.

Lite ovanlig torsdag

Via TV och Al Jazeera kan jag just nu i direktsändning följa presidentinstallationen borta i Kabul.

Säkerhetspådraget massivt, och intresset för vad president Karzai strax kommer att säga knappast mindre.

Men för min del blir det en dag i Stockholm i stället för i Kabul – trots allt var jag ju där förra veckan.

Det innebär dock inte att Afghanistan inte kommer att finnas på min dagordning. Det finns en hel del trådar från måndagens och tisdagens diskussioner i Bryssel som måste föras vidare.

Snart har vi sedvanligt regeringssammanträde och allmän beredning.

Och mot mitten av dagen beger sig Fredrik Reinfeldt iväg till Bryssel för det alls icke enkla möte som skall försöka utse dels den förste valde ordföranden i Europeiska Rådet och dels den nye s k höge representanten för utrikesfrågor.

Uppgiften är långt ifrån enkel.

I min krets av utrikesministrar finns det utan tvekan en viss farhåga för att en del av statsministrarna mer lutar åt en minimalistisk lösning i ordförandefrågan som skulle komma att reducera våra möjligheter att ha en tydlig röst i världen.

Det skulle – från vår utgångspunkt – innebära en historiskt missad möjlighet. Det är nu – när Lissabon-fördraget trätt i kraft och vi även i övrigt lagt en god grund – som vi verkligen har möjligheten att se till att Europa träder fram med ny kraft på den globala scenen.

Men Fredriks uppgift som ordförande är att lirka fram den lösning som faktiskt har stöd. Jag fruktar att han inte kan åstadkomma mer än vad det finns förutsättningar för i kretsen av stats- och regeringschefer.

Den som lever får se. Under tiden fortsätter arbetet i övrigt.

Lyckad dag med Ryssland – och annat

Så har då lugnet återställts på Stockholms gator. Det är inte utan att man tyckte att säkerhetsåtgärderna var lite i det massivaste laget.

President Medvedev har lyft från Arlanda på väg till en fotbollsmatch i Ljubljana och utrikesminister Larov också lyft men med kursen ställd på Kabul och morgondagens presidentinstallation där.

Allmänt sågs dagens möten med Ryssland i Stockholm som lyckade.

Atmosfären i våra diskussioner var god, och det trots att det ju finns frågor där meningarna är mycket tydligt delade. Jag är dock inte övertygad om att det bringades så mycket mer klarhet i frågan om Rysslands strategi i WTO-frågan.

Men vi var eniga om att moderniseringen av Ryssland är ett starkt gemensamt intresse – och att vi mer aktivt skall söka vägar för att underlätta den processen.

I går kväll kom vi ju att diskutera en hel del om St Petersburg, och under dagen lyckades jag trolla fram ett exemplar av den ryska utgåvan av Bengt Jangfeldts prisbelönade bok ”Svenska vägar till St Petersburg”.

Det var Bengt själv som hade ett exemplar över, och president Medvedev satte påtagligt värde på boken när vi avslutade de formella överläggningarna.

Senare på eftermiddagen satt jag ner ett bra tag med Anatoly Chubais – numera chef för Rusnano – för att diskutera hans syn på Rysslands möjliga modernisering.

Vi är vänner sedan ett par decennier tillbaka, och han tillhör utan tvekan det nya Rysslands mest kompetenta individer.

Nu investerar han miljarder i nya högteknologiföretag runt om i världen för att på det sättet försöka bidraga till att skapa en ny framtida bättre ekonomisk bas för Ryssland. Vi får se hur det kommer att gå – uppgiften är enorm.

Mitt i det samtalet ringde den palestinske premiärministern Salam Fayyad för att diskutera de senaste dygnens olika uttalanden om möjligheten av att utropa en palestinsk stat.

I grunden tyckte han att mitt uttalande om att den frågan nog var lite för tidigt väckt var klokt.

Och Mellersta Östern trängde sig på även på andra sätt denna dag.

Som Europeisk Union hade vi anledning att göra ett mycket tydligt uttalande om senaste israeliska besluten om utvidgade bosättningar i Östra Jerusalem.

Också denna fråga – och oron för situationen i Mellersta Östern generellt – hade vi självklart anledning att utbyta åsikter om under toppmötet.

Bra början

Den bilaterala delen av dagens möten med Ryssland innebar en fortsättning på den goda stämningen från middagen i går.

Utrikesminister Lavrov och jag konstaterade ömsesidigt att vi satte värde på de frekventa kontakter vi har -inte minst för att de ju ger möjlighet att diskutera de kända och okända frågor där vi har olika meningar.

Med president Medvedev diskuterade vi också de möjligheter som borde föreligga om att öka det ekonomiska utbytet, även om vi hade anledning att peka på de svårigheter svenska och andra företag råkat ut för i Ryssland.

Så gick vi vidare till det stora mötet och de större diskussionerna där.

Rysslands dag

I dag är det så Rysslands dag i Stockholm med toppmötet mellan EU och Ryssland dominerande hela denna dag.

Några stora genombrott är knappast att vänta på just detta möte.

Förhandlingarna om det s k Nya Avtalet mellan Ryssland och EU fortsätter, men oklarheten om Rysslands avsikter när det gäller medlemskap i WTO innebär en betydande osäkerhet vad gäller en central del av det avtalet.

Och jag noterar att de ryska och europeiska näringslivsföreträdare som också samlats i Stockholm inom ramen för Industrialists Round Table i sitt inspel till toppmötet är mycket bekymrade på denna punkt.

Om vi kommer att få klarhet på denna punkt under dagens samtal vet jag inte – men jag noterade att president Medvedev helt undvek ämnet i sitt i övrigt reforminriktade programtal härom veckan.

Men vi kommer i alla fall att värdera hur långt vi kommit i förhandlingarna om detta viktiga avtal under samtalen.

Att det finns stark oro vad gäller utvecklingen vad gäller politiska och andra mänskliga rättigheter i Ryssland har vi från EU:s sida gett uttryck för vid åtskilliga tillfällen. Detta lyste också igenom gårdagens diskussion med EU:s utrikesministrar i Bryssel i ämnet.

Självfallet kommer vi också att diskutera olika mer utrikespolitiska frågor – och då inte minst utvecklingen i det gemensamma närområdet.

Att vi har starkt delade meningar vad gäller Georgiens territoriella integritet kommer säkert att kunna konstateras på nytt.

Trots dessa och andra meningsmotsättningar har vi ett självklart och starkt intresse av att bidra till den Rysslands modernisering och demokratisering som är av så stor betydelse för Europa i dess helhet. Ett närmare samarbete mellan Ryssland och EU på en rad olika områden är en viktig del av denna strävan.

President Medvedev har talat mycket och med inlevelse om den s k legala nihilism som i dag finns i Ryssland. Och utan en fungerande rättsstat – med allt vad detta innebär – är det svårt att se att landet skulle kunna moderniseras på det sätt man själv hoppas på.

Gårdagens informella middag lade dock en bra grund för dagens samtal.

Brysselmötet och rysk middag

Tisdag kväll och tillbaka hemma efter en minst sagt fullmatad dag i Bryssel och Stockholm.

De många mötena nere i Bryssel gick i huvudsak som vi hade tänkt oss.

En konstruktiv frukost om Ukraina, en mycket bra diskussion om Ryssland och ett fördjupat meningsutbyte om statsbyggandeproblemen i Afghanistan lyckades vi att klämma in.

Men mycket bra var också konferensen med civilsamhället i det Östliga Partnerskapets länder. Det är viktigt att deras röst blir hörd.

Och jag hann också med att lyssna ett tag på diskussionerna på vår konferens om energisäkerhet – ett allt viktigare europeiskt tema.

Under eftermiddagen meddelade Fredrik Reinfeldt så att vår svenska kommissionär under de kommande fem åren kommer att bli Cecilia Malmström.

Min enda möjliga invändning mot detta är att jag kommer att sakna Cecilia i regeringen. Annars var Fredrik och jag överens när vi diskuterade saken för ett tag sedan att detta var det bästa svenska valet. Jag är övertygad om att Cecilia kommer att få en tung post i kommissionen.

Mina utrikesministerkollegor hade självfallet åtskilliga synpunkter i de namndiskussioner som nu pågår.

Där finns en oro för att vi kanske inte får den starka röst i världen som många av dem hade hoppats på. Men än har den processen inte kommit till vägs ända. Vi får se.

På kvällen blev det så informell middag med president Medvedev och utrikesminister Lavrov på Grand Hotel hemma i Stockolm. Centrala staden var avspärrad så att man kunde tro att det var en polisstat.

Men middagen blev påtagligt öppen och trevlig.

Vi talade ömsom om president Medvedevs tidigare besök i Stockholm – åtskilliga sådana – under Sovjetunionens sista och det nya Rysslands första år och om mer aktuella frågeställningar.

Men nu förbereder vi oss på ömse håll för onsdagens mer formella överläggningar mellan Ryssland och den Europeiska Unionen.

 

Början på myllret

Måndag kväll efter en dag synnerligen fullmatad med myllret av möten och sammanträden här i Bryssel.

Viktigast blev – som väntat – diskussionerna med Nato:s Anders Fogh Rasmussen och FN:s Kai Eide om vägen framåt i Afghanistan.

Middagsdiskussionen kring detta blev så intensiv att den planerade diskussionen inför toppmötet med Rysslands fick skjutas till förmiddagen i morgon.

Där får den samsas såväl med Mellersta Östern – ett allt mer bekymmersamt läge – som med situationen i Ukraina.

Vårt ordförandeskaps ambition att ge EU en större tyngd när det gäller de utmaningar vi står inför i Afghanistan och dess region har alldeles uppenbart ett mycket starkt stöd.

Det återspeglades i dag – och det kommer att fortsätta i morgon.

Nu väntar några timmars nattvila.

Sedan börjar morgondagens nya myller med ett frukostmöte med Ukrainas utrikesminister – och sedan det formella utrikesministermötet följt av dess olika konstellationer också med bistånds- och försvarsministrar.

Och dessutom skall jag under dagen hinna med snabba avbrott dels för att inleda en viktig konferens om europeisk energipolitik vi är med och arrangerar och dels för att avsluta det viktiga Eastern Partnership Civil Society Forum som pågått parallellt under också denna dag här i Bryssel.

Framåt kvällen bär det så hem för inledningen av överläggningarna med Rysslands president Medvedev och utrikesminister Lavrov.

Att media under dagen mest var intresserade av namnspekulationer inför torsdag kväll var kanske inte så förvånande.

Tålmodigt försökte jag förklara att det är en mycket lång tid till torsdag kväll – och att absolut ingenting alls är beslutat förrän det faktiskt är beslutat.

Av dessa mina uttalanden blev sannolikt inga rubriker alls – och det var heller inte meningen.