Anförande och avtackningar

30 september 2014

STOCKHOLM: I går höll jag då anförande på Utrikespolitiska Institutet om utrikespolitiken under de senaste åtta åren och utmaningar som ligger framför oss.

Och på detta följde sedan en alls icke ointressant frågestund.

Den intresserade kan ta del av antingen texten eller se inspelningen på såväl anförandet som den efterföljande frågestunden.

Sedan blev det i går kväll mycket trevlig middag med dem som varit mina närmaste medarbetare under de senaste åtta åren.

Avtackandet har sedan fortsatt under dagen på UD. Och det skedde i dag eftersom Ewa Björling skulle iväg med planet till New York på ett allra sista uppdrag.

Viktigt var inte minst att avtacka kabinettssekreterare Frank Belfrage som ju nu slutar efter 50 oavbrutna år i UD:s tjänst.

Om jag under dessa år haft en del med utrikespolitiken att göra så är det samtidigt Frank som med din djupa erfarenhet också har varit den som skött utrikesförvaltningen.

Han är diplomaternas diplomat och oöverträffad i alla dessa hänseenden.

Men sedan dessa avtackningar har det blivit riksdagens högtidliga öppnande med alla dess ceremonier, ingredienser och inslag.

Först i Storkyrkan, sedan en snabb korv på Myntorget, kö framför paraden i solen på Helgeandsholmen, till statsrådsbänkarna för sista gången, musik, sång och öppning och sedan mingel, mingel och mingel.

Det är så det bruka vara – med undantaget att det inte fanns någon regeringsförklaring eftersom rn sådan inte förändras förrän på fredag förmiddag.

Åtskilliga intervjuer blev det också denna dag.

Jag underströk hos Mats Knutsson i SVT att en ny regering snabbt måste ge besked om svenska insatser för att hjälpa till med arbetet mot Ebola. Det bör ligga högst upp på dess lista.

Vi hade gärna gjort det, men det ansågs att föregripa den kommande regeringen. Men då är det extra viktigt att skiftet inte medför någon nämnvärd försening.

Nu på kvällen har så vi alla – riksdag, regering och diverse andra dela av Sverige – varit i Konserthuset och lyssnat på musik av alla de olika slag, och det är alltid en trevlig och avkopplande inramning av denna ceremoniella dag i vår parlamentariska demokrati.

I morgon blir det i allt väsentligt vad som brukar betecknas som inre arbete. Det återstår en del av detta.


Nya riksdagen samlas

29 september 2014

STOCKHOLM: Det blev inte något inlägg här i går på det sätt som är brukligt, och det får jag väl i all ödmjukhet be om ursäkt gör. Jag brukar ju ge lite av en bild av vad min kommande vecka innebär.

Och denna kommande vecka innebär ju det formella regeringsskiftet, och kommer för min del naturligen att domineras av detta.

I dag är det upprop med den nya riksdagen, liksom val av talmän, och i morgon blir det så högtidligt öppnande, dock utan sedvanlig regeringsförklaring.

Den förväntas i stället komma på fredag i och med att en ny regering då träder till efter en formell omröstning om statsminister i riksdagen på torsdagen.

Hade det inte varit för detta hade jag i dag med stor sannolikhet varit i Afghanistan på installation av den nye presidenten Ashraf Ghani.

Betydelsen av detta det första demokratiska maktskiftet i landets historia kan knappast överskattas, även om ju vägen med överenskommelse om maktdelning mellan de två kandidaterna inte varit alldeles enkel.

Sveriges stridande bidrag i landet har ju nu avslutats, men Afghanistan kommer att förbli en viktig partner och den största mottagaren av svenskt bistånd under de kommande åren.

Och därför hade jag gärna markerat vårt stöd genom närvaro i Kabul i dag.

Till dagens viktiga händelser hör ju att Europaparlamentet startar sina utfrågningar av de föreslagna ledamöterna av kommissionen de kommande åren, och först ut är Cecilia Malmström med de allt viktigare handelsfrågorna.

Säkert kommer mycket att handla om frihandelsförhandlingarna TTIP med USA, där ju olika mer eller mindre grumliga grupperingar försöker att kasta grus i maskineriet.

Cecilia kommer säkert att tala om den mycket stora betydelsen av ett sådant avtal för de europeiska ekonomierna, men måste samtidigt manövrera för att ett avtal fullt ut har parlamentets stöd.

För min del innebär denna dag bl a att jag håller ett angörande på Utrikespolitiska Institutet med lite av en tillbakablick på mina åtta år som utrikesminister.

Det var ju i ett anförande på UI i början av december 2006 som jag skisserade linjerna i den utrikespolitik som jag ville föra, och det blir ju en naturlig utgångspunkt för mina reflektioner senare i dag.

I morgon har vi så samling på UD där Ewa Björling, Hillevi Engström och jag tackar för alla de insatser alla på UD gjort under dessa år. Och det blir redan i morgon eftersom Ewa ända in i det sista skall ut och företräda Sverige i världen.

Själv stannar jag dock hemma dessa dagar av demokratiskt maktskifte även i vårt land. Det är viktigt för alla att det sker på ett så smidigt och bra sätt som möjligt, och numera har vi ju fått en viss vana vid detta.

Den kommer vi alldeles säkert att ha användning för också framgent.


Vi måste mångdubbla insatser mot Ebola!

25 september 2014

NEWARK: Så är jag då på väg hem från vad som rimligen var min sista resa som Sveriges utrikesminister.

Och det blev en intensiv och nyttig serie av dagar med FN här i New York, även om det självfallet blev med restriktionen att jag inte hade någon möjlighet att uttala mig om Sveriges politik bortom slutet av den kommande veckan.

Denna dag gick i de olika humanitära krisernas tecken.

På förmiddagen var det ett viktigt seminarium med Intenationella Röda Korset om vikten av att skydda sjuk- och hälsoarbetare i olika konfliktsituationer.

Inte minst i konflikten i Syrien har sjuk- och hälsovården och dess personal varit föremål för närmast systematiska attacker. Och detta strider alldeles självklart mot den internationella humanitära rätten.

Från detta möte gick jag mer eller minde direkt till mötet om Ebola-krisen allra främst i Liberia, Guinea och Sierra Leone.

Det blev skrämmande vittnesbörd från de tre ländernas presidenter – två av dem på videolänk – och en mycket stark appell av president Obama om det utomordentliga allvaret i situationen.

Insatserna för att möta sjukdomen måste nu tjugodubblas för att det skall vara möjligt att bryta den alarmerande utvecklingen. FN inrättar en speciell nödorganisation, och USA har satt in militära styrkor för att snabbt få den nödvändiga hjälpen på plats.

Världsbankens president var kanske den som var allra starkast. Han ha hållit många anföranden under senare år om Afrikas framgång – tillväxt kring 5% år efter år – men såg nu risker för att allt detta skulle komma att mer än äventyrs.

Han vädjade om att vi alla skulle göra mycket mera – och att vi målet- göra det omedelbart och nu.

Det gäller också Sverige.

Det kommer att bli en av mina mycket starka rekommendationer till vår nya regering att man ser på möjligheterna att påtagligt och snabbt öka också Sveriges insatser för att möta denna katastrofala utgivning.

Politiken var dock inte alldeles frånvarande denna dag.

På eftermiddagen satt jag ner en stund med Ukrainas premiärminister Arsenij Yatsenjuk och diskuterade landets utveckling och vad vi olika sätt kan göra för att hjälpa.

Och han kommer också att träffa Fredrik Reinfeldt innan han i kväll återvänder till Europa och till Kiev.

Jag hann också med att på FN-högkvarteret underteckna det formella avtalet om vårt militära bidrag till FN-insatsen MINUSMA i Mali. Det blir vår första substantiella bidrag till FN:s viktiga fredsoperationer på åtskilliga år.

Svårigheterna skall inte underskattas när fokus för våra fredsbevarande operationer nu ändras från Mazar-e-Sharif i Centralasien till Timbuktu i Sahara.

I flera avseenden ser jag större utmaningar i denna nya operation i Mali än de vi hade att hantera under åren i Afghanistan. Bara under detta år har 23 FN-soldater omkommit i området.

Men nu är i alla fall avtalet på plats, och strax efter nyår skall våra ca 250 svenska soldater också finnas på plats vid Timbuktu.

Och därmed inleds ett nytt och viktigt skede i vårt FN-engagemang.

Självfallet har det under dessa dagar också blivit åtskilliga andra samtal både i högst konkreta ärenden och allmänna ämnen. Denna vecka här i New York, när en betydande del av världens ledare finns på plats, ger betydande möjligheter i dessa avseenden.

Men snart lyfter planet över Atlanten. Jag hoppas att det blir möjlighet till lite sömn. Någon gång efter lunch fredag borde jag vara tillbaka i Stockholm igen.


ISIL, Ukraina och ISIL

25 september 2014

NEW YORK: Även om president Obama inledde sitt anförande i den allmänna debatten på FN här med starka ord om Rysslands aggression mot Ukraina har det varit frågor om terrorism och ISIL som varit de dominerande under dagen.

Och mycket kom att fokuserar på det möte på högsta nivå med FN:s säkerhetsråd som ägde rum under eftermiddagen.

Under senare år har vi ofta haft anledning att beklaga att FN har varit förlamat på grund av splittringen i säkerhetsrådet, var det i dag möjligt att anta den viktiga resolutionen 1271 med 15 röster mot noll i säkerhetsrådet.

Och det var självfallet viktigt.

Resolutionen antogs under det sjunde kapitlet i FN-stadgan, vilket gör den mycket bindande för alla medlemsstater.

Sverige tillhörde kretsen av 104 stater som var medförslagsställare till resolutionen, men den kommer att ställa krav också på oss vad gäller våra lagar.

En del av detta har redan inletts, en del diskuterades under den gångna valrörelsen och en del kommer det nu att finnas anledning att fokusera ytterligare på.

Lite paradoxalt blev det i dag när SVT med kritiskt tonfall försökte göra sensation över att också Sverige, i likhet med så gott som alla europeiska stater, förklarade att vi är en del av de samlade insatserna mot ISIL och terrorismen.

Det hade nog varit en betydligt större nyhet om vi, i kontrast mot de andra nationer vi samarbetar med, inte hade varit med. Och det hade med rätt varit en inställning som kritiserats.

Som avslutning på dagen bjöd USA:s utrikesminister John Kerry på traditionell s k transatlantisk middag med alla utrikesministrar från Europa och Nordamerika. På samma sätt som andra år blev det trevliga diskussioner.

Detta var min åttonde och sista middag i detta sällskap, vilket också noterades. Det har varit tre olika amerikanska utrikesministrar under dessa år – för att nu inte tala om hur många europeiska det har varit.

Jag fokuserades på den strategiska betydelsen av dess handelsförhandlingarna TTIP och dels Ukrainas framtid.

Lyckas vi med TTIP är det bra – om vi misslyckas är det katastrofalt. Och jag argumenterar för att också utrikesministrar måste engagera sig tydligare för att processen skall bli framgångsrik.

Lyckas vi i vårt stöd för Ukraina kommer det också att påverka Rysslands framtid och detta kommer också att vara avgörande för Europas säkerhet under kommande decennier.

Mitt i det omedelbara taktiska manövrerandet med konfliktens olika detaljer tror jag att det är avgörande att ha klarheten i dessa perspektiv.

I morgon gryr så en ny dag med nya frågor – intill dess att jag på kvällen sätter mig på ett plan tillbaka över Atlanten i riktning mot Europa och Sverige.

Jag måste ju hem och packa.

Men innan dess är det viktiga frågor som måste diskuteras.

Först på förmiddagen tillsammans med Internationella Röda Kors-kommittén om hotet mot sjuk- och hälsovård, och alla som arbetar med denna, i konfliktområden.

Att detta är viktigt behöver knappast påpekas särskilt.

Sedan på eftermiddagen Ebola och kampen mot denna farsot. Det kommer att bli ett av denna FN-veckans allra viktigare möten, och alldeles självklart kommer jag att finnas där.

Och jag kommer att återvända på både Twitter och här om de diskussionerna.

Men nu är det snart midnatt, och dags att stänga denna butiken tills vidare..


Maraton av möten

23 september 2014

NEW YORK: Intensiva möten i ett soligt och behagligt New York, med mångfalden av delegationer kryssande fram och tillbaka genom staden och genom de olika FN-byggnaderna.

Också för min del har det, i sedvanlig ordning, varit ett maraton av möten.

Syrien, humanitära kriser, Ryssland och Ukraina, situationen i Libyen, friheten på nätet, Afghanistan – det har varit den ena överläggningen efter den andra.

Mycket av uppmärksamheten fokuserar just ju nya amerikanska och arabiska flyginsatser mot ISIL också inne i Syrien och vad detta kan komma att innebära för framtiden.

Det finns självfallet en del folkrättsliga frågeställningar kring detta som det säkert kommer att finnas anledning att återkomma till, och viktigt är ju att dessa insatser passar in i en övergripande politisk strategi vars syfte ju måste vara att beröva terroristerna deras stöd och möjligheter, och att successivt pressa tillbaka dem från de områden som de just bu kontrollerar.

När den allmänna debatten inleds här i morgon förmiddag kommer alldeles säkert denna fråga att vara i centrum.

Jag är i slla fall rätt säker på att det kommer att vara fallet i president Obamas anförande.

Annars har de varit klimatfrågan som stått i centrum här, och Fredrik Reinfeldt gjorde ett inlägg där han redogjorde för Sveriges erfarenhet av reduktion av utsläpp och de nationella åtaganden vi gjort.

Skulle hela världen klara det som Sverige klarat skulle hela världen, i alla fall i detta avseende, vara i en långt bättre situation.

På sena eftermiddagen samlades vi i kretsen av EU:s utrikesministrar och värdera på sedvanligt sätt de olika frågor som står på dagordningen. Det blev oro för delar av hanteringen av frågor kring Ukraina liksom den alarmerande utvecklingen av Ebola som kom att dominera våra samtal.

Och för min del blev väl detta det sista mötet enbart i denna krets – i morgon kväll har vi middag i lite vidare krets med också USA:s utrikesminister John Kerry.

Med ett litet undantag – ett kort extraordinärt möte – har jag varit med om alla möten i denna krets av EU:s utrikesministrar under hela den långa tiden seden hösten 2006.

Och det har ju, lindrigt sagt, hänt en del under dessa år.

På kvällen blev det så en liten mer privat middag med Catherine Ashton, vars mandat ju också kommer att upphöra, om än något senare denna höst. Vi hade en del att tala om.

I morgon börjar så den s k allmänna debatten med de stora presidenternas inledande tal. Alldeles säkert kommer det att ge anledning till kommentarer.


Från Harvard till FN-veckan

23 september 2014

NEW YORK: Nu är det sen kväll här efter en dag som för min del huvudsakligen tillbringats på Harvard-universitetet i närheten av Boston, men som avslutats med informell middag med olika aktörer i Mellersta Östern här i New York.

På Harvard var det utvecklingen i Europa i allmänhet och i och kring Ukraina i synnerhet som var i centrum för de olika diskussioner och seminarier jag deltog i, delvis tillsammans med Italiens f d premiärminister Mario Monti.

Och det var en stimulerande dag. Inte minst stimulerande att träffa några av de allra mest framstående personligheter som samlats kring detta universitet – ett av världens allra främsta – och diskutera med dem.

Det var länge sedan var på Harvard senast, och på den tiden var dess centrum för ryska studier ett av de allra främsta och mest inflytelserika i världen.

Nu är det annorlunda.

Fokus ligger allt mer på utvecklingen i olika delar av Asien, och studenter från Kina är den särklassigt största utländska gruppen, med antalet från Sverige bara ett par tiotal.

Men utvecklingen i och kring Ukraina förefaller att ha tänt ett nytt intresse, och det var också en av anledningarna till att jag inbjudits att komma.

Nu är jag dock i New York för ett antal olika möten i samband med den s k FN-veckan.

Några anföranden, utspel eller politiska proklamationer från min sida blir det dock inte – vi är en regering som i alla fall i politisk bemärkelse nu har ett mycket begränsat mandat.

Det hindrar inte att det finns viktiga saker att göra, och min morgondag blir en lång serie av olika möten i de mest varierande frågor.

Jag börjar med FN:s humanitäre chef Valery Amos – som jag i och för sig träffade redan i kväll – och fortsätter med en sedvanlig timma med Henry Kissinger.

Och sedan fortsätter det för att sedan avsluta dagen mer i sällskap med kollegor från EU.

Mycket här kommer alldeles säkert att domineras av frågorna kring ISIL och försöken att bygga en effektiv koalition för att bekämpa det hot som denna organisation utgör.

Och i kväll har ju USA tillsammans med ett antal arabstater genomfört flyganfall mot ISIL-mål också inne i Syrien.

Detta kan säkert ha sin betydelse, men det finns knappast någon som tror att detta i sig kan vara lösningen.

För det krävs en sammanhållen strategi med olika politiska insatser för att steg för steg bygga ett ökat stöd i olika sunni-grupperingar som den långsiktigt sannolikt avgörande komponenten.

Och detta kommer med all säkerhet att diskuteras med viss intensitet här under de närmaste dagarna.


Heldag med IISS och världen

20 september 2014

OSLO: Här har det varit en dag helt och hållet med diskussioner om de olika utmaningar i fråga om fred och säkerhet som vi står inför i världen i dag.

IISS:s årliga Global Strategic Review, som vi stod värd för i Stockholm för ett år sedan, samlar ju ett antal hundra av världens ledande tänkare och tyckare när det gäller dessa frågor.

För min del – och jag tillhörde ju inledningstalarna i det ståtliga Rådhuset i Oslo i går kväll – har det blivit mycket om säkerheten i Europa i ljuset av den fortsatta konflikten mellan Ryssland och Ukraina.

Den fortsatta och nu än mer formaliserade vapenvilan är självfallet positiv, men det är viktigt att inte förväxla denna med en fred eller en lösning av konflikten.

En vapenvila är en vapenvila – vare sug mer eller mindre.

Och också mot den bakgrunden har det, också med tänkare från Ryssland och Ukraina, blivit åtskilliga samtal om möjliga vägar framåt.

Men konflikterna är många, och mycket här har självfallet handlat om de olika utmaningarna i Iran och Mellersta Östern.

Jag hann dock med att sitta med i en diskussion om utmaningarna i Sahel-regionen också, och jag gjorde det inte minst not bakgrund av Sveriges kommande engagemang i FN-operationen i Mali.

I början av nästa år kommer vi ju att ha svenska soldater i Timbuktu i Sahara, och då är det ju bra att vi vet vad det egentligen handlar om i denna region.

Det har varit en mycket bra konferens, och jag var hedrad över att de nu bett mig att komma tillbaka som en av de internationella ledamöterna i den Council som är IISS:s politiska styrelse.

Tack och lov blev dock också lite tid över till att besöka en av stadens bättre bokhandlar.

Och jag hittade och inköpte tre intressanta böcker.

En handlade om vikingar i österled.

Normalt här ligger ju fokus naturligt nog på vikingar i västerled, men anknytningarna till det som då kallades Gårdarike, och i dag kallas Ryssland och Ukraina, är trots detta påfallande starka.

En annan var en här nyutkommen bok om Armfeldts fälttåg mot Trondheim 1718 och dess tragiska öde i snöstormen på fjällen vid återtåget till Sverige.

Jag hade för ett antal år sedan anledning att intressera mig för detta, och det skall bli spännande att läsa denna lite modernare skildring från ett norskt perspektiv.

Och den tredje boken var en nyutkommen bok om den 9 april 1940. Det finns frågor som inte upphör att fascinera och intressera en nation – och i grunden är det nog bra att så är fallet.

I morgon lämnar jag så IISS och sätter mig på planet först till New York och därefter till Boston för att avsluta dagen med middag i Cambridge.

Där blir det så på måndagen olika arrangemang i anslutning till det välkända Harvard-universitetet innan det är dags att bege mig vidare till middag i New York.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 431 andra följare