En resande vecka

I sedvanlig ordning ägnas delar av söndagkvällen åt att försöka sortera ut begreppen inför den vecka som kommer.

Morgondagen kommer tidsmässigt att domineras av det viktiga presidentbesöket från Korea – jag återkommer till den saken.

Men parallellt med detta finns åtskilligt annat som måste följas upp.

Iran har ännu inte fullt ur frisläppt bl a de individer från EU-ambassader som man arresterat. Det krävs snabbt nya kontakter.

På den mer positiva planhalvan följer vi självfallet diskussionen i Alltinget i Island om att ansöka om medlemsskap i Europeiska Unionen. På ett eller annat sätt kommer sannolikt ett avgörande inom mycket nära framtid – och då skall vi vara redo för det.

Och på den positiva planhalvan bör också noteras att man i Ankara i morgon kommer att underteckna det formella regeringsavtalet om gasledningen Nabucco.

På tisdag bär det så för min del av till Strasbourg och det nyvalda Europaparlamentets första session där. På onsdag ansluter så Fredrik Reinfeldt, Cecilia Malmström och andra för att inför parlamentet presentera ordförandeskapsprogrammet.

För min del handlar det också dels om kontakter med nyckelutskott för att förbereda dem på en viktig fråga som måste föras framåt och dels om att ev medverka i en extradebatt i parlamentet om en del av de utrikes utmaningar vi just nu har att hantera.

Från Strasbourg bär det så torsdag morgon iväg på den första mer formella s k trojka-missionen under vårt ordförandeskap – och det är Armenien, Georgien och Azerbaijan som står på agendan för oss under de dygn som kommer att följa.

Ett år efter kriget mellan Georgien och Ryssland och några månader efter det att vi fattat beslut om det Östliga Partnerskapet vill jag diskutera hur vi än tydligare kan bidra till stabilitet och utveckling i denna viktiga region.

Frågan om förlängt mandat för EU:s observatörsmission i Georgien står på dagordningen för EU:s utrikesministermöte senare under månaden, och då vill jag också ha haft möjlighet att besöka dem på platsen.

Så det blir en resande vecka mitt i sommaren.

Grattis Spotify!

I en utländsk dagstidning noterade jag att Spotify tagit priset som den viktigaste europeiska innovationen på webben under det senaste året.

Man ber att få gratulera!

Även om den formella hemvisten tydligen är Luxembourg rör det sig ju om en innovation och utveckling med sina rötter tydligt i den svenska IT-myllan.

Och Spotify har ett budskap också i dessa tider av ibland lite infekterad fildelningsdiskussion – det finns massvis med musik på nätet, fullt lagligt, ofta gratis, alltid njutbart!

Lugn söndag

Söndag i Stockholm. Det mesta verkar tämligen lugnt. Gatorna är rätt öde.

Jag hinner nog åka på den sommarkonfirmation som jag faktiskt borde åka på.

Och Koreas president Lee Myung-bak befinner sig på Solliden på Öland för lunch med Kungen och Drottningen. Jag hoppas de har bra väder.

I eftermiddag börjar förberedelserna för den kommande veckan. Och en del annat.

Informell diplomati

Några timmar av mer informella samtal när solen också kommer fram efter nattens kraftiga regn och åska.

Mötena här i Dubrovnik har utvecklats till en god plats för mer informell diplomati också i frågor långt utöver regionens mer omedelbara agenda – även om det naturligt nog har varit Balkan och dess olika blockeringar som stått i centrum.

En del av de mer informella diskussionerna har handlat om södra Kaukasus.

USA:s vice utrikesminister Jim Steinberg flög direkt härifrån och dit i går. Jag kommer att vara där om en vecka, och tätt därpå kommer USA:s vicepresident Joe Biden.

Men det har också varit mycket annat. Turkiets Europaminister Egemen Bagis var här i går vilket gav möjlighet till konstruktiva samtal i en rad frågor.

Att oron för utvecklingen i västra Kina är mycket stor i Turkiet är naturligt – liksom att Turkiet har möjligheter att bedöma utvecklingen i Iran som är bättre än dem som de flesta andra har.

Men snart är det dags för uppbrott och för att via Wien trassla sig hem till Stockholm igen.

På måndag väntar viktigt president- och utrikesministerbesök från Korea.

Det var inte länge sedan jag var där på besök. Det är en viktig relation för den Europeiska Unionen och för Sverige.

Att lösa upp knutar

Med strålande sol ute och inbjudande Adriatiska Havet precis utanför fönstret har vi suttit instängda hela dagen i förhandlingar och samtal om en del av de olika utmaningar vi står inför i sydöstra Europa.

Länge var detta en del av Europa dominerad av disintegrationens krafter, men under de senaste åren har integrationens dito faktiskt börjat att få överhanden.

Till mycket betydande del är detta ett resultat av den samlade europeiska politiken i området. Det europeiska integrationsperspektivet har gett kraft åt både regional och nationell integration.

Just därför är det ju så viktigt att vi håller upp – eller helst t o m förstärker – momentum i denna process. Skulle denna gå förlorade finns det en icke oväsentlig risk för att utvecklingen i känsliga delar av regionen åter börjar att gå i annan riktning.

Det blev rätt många timmar i dag i olika konstellationer med de ledande partiledarna i Bosnien, och till slut tror jag att vi lyckades hitta några formler som kan föra utecklingen i landet framåt.

Det kändes nästan som om jag var tillbaka i gamla dagar i Sarajevo…

Att vi gjorde detta gemensamt mellan EU och USA tror jag hade sin betydelse, även om det visade sig vara det europeiska integrationsperspektivet som är nyckeln till att låsa upp en del av de problem som finns.

Men också regionens andra utmaningar har förvisso stått på listan över samtalsämnen under dagen.

Nu nalkas dock kvällen – och med den invigningen av årets Dubrovnik-festival och middag med bl a president Mesic.

Bosnien i Dubrovnik

Andra dagen av möten här i Dubrovnik har just inletts av Kroatiens nya premiärminister Jadranka Kosor.

Men viktigt under förmiddagen blir det möte som USA:s vice utrikesminister Jim Steinberg och jag strax skall ha med de viktigaste politiska ledarna från Bosnien.

Till Dubrovnik

Frukost i norra Italien på mellanlandning mellan Bryssel i går och Dubrovnik om några timmar.

I går diskuterade vi igenom en del av de förändringar i utrikesministerrådets sätt att arbeta som vi nu kommer att genomföra.

Och att förändringar behövs torde de flesta vara eniga om. Vi behöver rakare och effektivare arbetsformer.

Men det hanns också med en rad politiska samtal under dagen.

Spaniens utrikesminister Moratinos och jag diskuterade hur EU bäst kan stödja de medlingsansträngningar i Honduras som inleds på allvar i dag.

Och jag hade fortsatta överläggningar med Irans utrikesminister Mottaki.

Men nu bär det av till Adriatiska Havet och två dagar av överläggningar om den regionens allt annat än okomplicerade utmaningar.

Destination Bryssel

I dag bär det efter några timmar med olika ärenden i Stockholm iväg till Bryssel för några timmar av överläggningar innan det blir mellanlandning i Italien inför morgondagens vidarefärd.

Att Kinas president Hu Jintao nu återvänt till Kina – och därmed inte kommer att finnas i anslutning till G8-mötet – visar med vilket allvar den kinesiska ledningen ser på oroligheterna i landets västligaste delar.

Vi kommer att fortsätta att följa utvecklingen så noga vi kan – och kommer att fortsätta en dialog med de kinesiska myndigheterna.

Stark oro över oroligheterna

Det blev en dag med åtskilligt av telefonsamtal i de olika ärenden som nu måste hanteras.

Vi uttalade självfallet stark oro över oroligheterna i Xinjiang i östra Kina.

Och det säger sig självt att vi kommer att fortsätta att följa utvecklingen så nära det över huvud taget är möjligt.

Det har redan varit diplomatiska kontakter om utvecklingen mellan oss och kinesiska företrädare, och jag utgår från att den dialogen kommer att fortsätta under de närmaste dagarna.

Också situationen i Iran kräver sin kontinuerliga uppmärksamhet.

Jag talade på eftermiddagen med min franske kollega Bernard Kouchner om vad vi gör för den franska lärarinna som fängslats i Iran. Vi kommer att fortsätta kontakterna i Teheran också i det ärendet.

Och vi har självklart fortsatt att ha kontakter också med London rörande den tjänsteman vid brittiska ambassaden som fortfarande sitter fängslad.

Mellan samtalen passade jag på att läsa president Obamas programtal om relationerna med Ryssland i Moskva i dag. Talet innehåller åtskilliga viktiga markeringar. Under de närmaste dagarna får vi en närmare redovisning för innehållet i de två dagarnas överläggningar.

I morgon reser såväl Barack Obama som Fredrik Reinfeldt till Italien för G8-toppmötet.

Själv kommer jag att bege mig till Bryssel för samtal för att förbereda en del av de kommande månadernas svårare frågor.

Bakom skrivbordet

Så är jag då tillbaka bakom skrivbordet i Stockholm efter en intressant, vacker och högtidlig dag i jubilerande Litauen.

Med tanke på vädret ute är väl bakom skrivbordet en av de bättre platserna att finnas på just i dag.

Och det finns mycket som behöver att följas upp.

Den fortsatta utvecklingen av relationerna till Iran. President Obamas besök i Moskva. Oroligheterna i de västligaste delarna av Kina. Fortsatta osäkerheten om försöken att återgå till den konstitutionella ordningen i Honduras.

Men det handlar också om att förbereda vad som kommer längre fram.

Samtalen i Dubrovnik om utvecklingen på västra Balkan mot slutet av veckan. Och nästa veckas besök i Europaparlamentet tillsammans med bl a Fredrik Reinfeldt.

Innan dess kommer ju också G8-toppmötet att äga rum i Italien – och där representerar Fredrik tillsammans med Barroso den Europeiska Unionen.

Ekonomi och klimat kommer att dominera, men också utrikespolitiken – inte minst Iran – kommer att finnas med.

Också det kräver sina olika förberedelser.

Högtidlig dag i Vilnius

Mycket sent i säng i Vilnius efter en både högtidlig och intressant dag här.

Det var folkfest och högtidlig ceremoni samtidigt när nationen firade sina 1000 år samtidigt som man visade sin tacksamhet mot avgående presidenten Adamkus.

Och hans eftertänksamma tal med djupa historiska perspektiv fanns det förvisso all anledning att lyssna på.

När på eftermiddagen ca 5000 körsångare stämde upp sin hyllning hade de en publik på ca 100 000 personer som dessutom kunde stämma in i sångerna.

Sådan stämning tror jag knappt man kan uppleva någon annanstans i världen. Det finns en baltisk tradition vars styrka inte skall underskattas.

Men för mig var det också en dag av politiska samtal om bl a situatonen i södra Kaukasus.

Och lite sneglade vi självfallet på Moskva och de samtal som president Obama inlett där i dag.

Samtidigt gick kommmunikationen varm om de olika frågor som krävde EU-ordförandeskapets uppmärksamhet.

Till tusenåriga Litauen

Synnerligen arla i morgon bitti bär det tillsammans med Kungen och Drottningen iväg till den litauiska huvudstaden Vilnius för att där delta i det högtidliga firandet av att det är 1000 år sedan landet först omnämndes.

Det var för tusen år sedan som begreppet Litauen först sattes på pränt med anledning av att åtta tyska munkar slogs ihjäl av några hedningar i dessa trakter.

Enligt skrifterna kom samtliga till himlen och en blev dessutom helgon.

Alltid något.

Nu är det nog inte detta som främst skall firas – utan en europeisk nation med en rik och imponerande historia.

Och jag tror dessutom att firandet också blir lite av tack till president Valdas Adamkus som inom de närmaste dagarna avgår efter väl förrättat värv under det senaste decenniet. I det deltar jag mycket gärna.

Den 12 juli efterträds han av f d Europakommissionären Dalia Grybauskaite.

Med sin centraleuropeiska charm – med den baltiska världen har den föga att göra – tillhör Vilnius mina favoritstäder.

Att dagens litauiska stad har en judisk och polsk och delvis också rysk historia gör inte saken mindre fascinerande, om än med inslag av djup tragedi – här har såväl Napoleons som Hitlers och Stalins arméer dragit fram genom de senaste seklerna.

Men nu blir det ceremonier och festligheter med statschefer från åtskilliga länder och en och annan utrikesminister som dessutom tänker passa på att göra en del nytta i övrigt.

Att Vilnius i år dessutom är europeisk kulturhuvudstad kommer säkert inte att göra saken sämre.

Inför veckan

Nu inleds en period där jag tror att det vid sidan av allt som är inprogrammerat kommer att vara nödvändigt att också segla med lite lösare skot.

För den mindre seglingsinsatte innebär det att man måste vara beredd på det oväntade. Plötsligt kan det komma en kastvind som måste pareras utan att båten förlorar kursen eller råkar ut för någonting ändå värre.

Reaktionerna på inledningen av det svenska ordförandeskapet har ju överlag varit både positiva och förväntansfulla – men nu börjar den bångstyriga verkligheten.

Morgondagen kommer jag helt och hållet att vara i Vilnius för att delta i firandet där.

Det kommer att bli trevligt – men självfallet har jag också planerat in en del samtal med de övriga gäster från olika länder som kommer för att bringa jubilerande Litauen sin hyllning.

Och under tiden sker ju här i Stockholm samtalen med Europaparlamentets olika gruppledare.

Mot slutet av veckan blir det så en förskjutning mot de olika utmaningar vi står inför i sydöstra Europa – och de har kommit att bli ganska många.

Det s k Croatia Summit som organiserats under de senaste åren i Dubrovnik är i år ett samarrangemang med det svenska ordförandeskapet, och vi kommer att utnyttja det för samtal i de olika frågor som nu är aktuella i regionen.

Dit kommer för dessa samtal också USA:s vice utrikesminister James Steinberg och Europakommissionens Olli Rehn – bland åtskilliga andra. Tillsammans skall vi träffa det bosniska politiska ledarskapet.

Att vara europé innebär ju numera att få acceptera att juli inte är semestermånad utan arbetstid fullt ut – sedan gäller det bara att hoppas att augusti detta år frångår sin vana att innehålla någon internationell kris…

Konstruktivt steg

Jag noterar med tillfredsställelse att ytterligare en av de anställda vid den brittiska ambassaden i Teheran som anhållits i dag släppts.

Det är ett konstruktivt steg i överensstämmelse med vad som diskuterats i de kontakter vi haft under de senaste dygnen.

Men fortfarande hålls en person arresterad och det kan vi i den Europeiska Unionen självfallet inte acceptera.

Skärgård och EU-middag

I förhoppningen att världen håller sig någorlunda intakt under huvuddelen av dagen styr jag nog ut mot skärgården några timmar denna söndag.

Framåt seneftermiddagen finns det sedan anledning att börja att samla ihop koncepten inför den kommande viktiga veckan.

Middag blir det sedan med ordförandena i de olika EU-ländernas parlaments olika Europautskott.

Det är vår Anna Kinberg Batra som står värd, och jag förväntas berätta om vad som ligger framför oss när det gäller utrikespolitiska utmaningar under de kommande sex månaderna.

Och det är – som bekant – åtskilligt.

Nordkoreanska provokationer

Att Nordkorea avfyrat sju robotar några hundra kilometer ut i Japanska Sjön är alldeles uppenbart en medveten politisk provokation.

Som sådan förvånar den knappast – den passar dessvärre väl in i bilden av hur denna regim upprätt under den senaste tiden.

Långt allvarligare än dessa skott med robotar med en teknologi baserad på sovjetiska s k Scud-robotar – som har sina rötter i 1950-talet och i vissa delar går tillbaka på teknologin i Hitlertysklands V2-raketer – var självfallet det kärnvapenprov man nyligen utförde och de åtgärder man nu vidtar för att accelerera sitt kärnvapenprogram.

Här ligger mycket betydande faror – i synnerhet som det handlar om en regim som mycket väl kan tänkas sälja eller på annat sätt sprida denna teknologi.

Europeiska Unionen har i olika sammanhang krävt att de s k sexpartssamtalen skall återupptas, men prognosen för att det skall kunna ske snabbt förefaller just nu vara dyster, och det trots ett påtagligt tryck också från Kina.

Vilka syftena kan vara med dessa medvetna provokationer kan vi bara spekulera om. Tecken på osäkerhet i den slutna nordkoreanska ledningen gör det inte lättare att tyda det till synes irrationella uppträdandet.

FN:s säkerhetsråd har nyligen fattat beslut om skärpta sanktioner mot regimen, och dagens nya provokationer visar på vikten av att vi inom EU genomför dessa av FN:s beslutade sanktioner på ett robust sätt.

Inom kort kommer Sydkoreas president Lee Myung-bak och utrikesminister  Yu Myung-hwan till Stockholm, och då kommer vi att ha anledning att mer i detalj diskutera utvecklingen på den koreanska halvön.

Lugnare lördag

En lugnare lördag – i alla fall ännu så länge.

Och det finns ett uppdämt behov av olika insatser på hemmafronten.

Starten på vårt ordförandeskap har i allt väsentligt gått bra. Att det finns detaljer i rutiner som måste justeras tillhör snarast det förväntade.

Mycket av media uppfylls av spelet mellan regeringscheferna och Europaparlamentets olika partigrupper om nomineringen av Barroso.

För konstitutionella historiker kommer detta en dag säkert att vara högsta intresse.

Ett ministerråd som per definition alltid är en koalitionsregering – färgen på de olika nationella regeringarna kommer nog alltid att variera – möter ett parlament som nu börjar kräva inslag av parlamentarism i det europeiska styret.

Om detta är bra eller dåligt kan det säkert råda delade meningar om – men att det är detta vi ser kan det knappast råda någon tvekan om. Och att resultatet av valet till Europaparlamentet faktiskt har betydelse kan ju inte vara helt fel.

Så det är utan tvekan på lite av jungfrulig mark som det svenska ordförandeskapet och Europaparlamentets olika partigrupper nu befinner sig.

I tider av osäkerhet – inte minst ekonomiskt – borde dock ingen ha ett intresse av en alltför utdragen osäkerhet.

På sina håll ses politiska spel som något som har ett värde i sig. För vissa kan det t o m vara livsluften.

Men det vidare europeiska intresset borde leda ansvariga politiker till slutsatsen att alltför utdragen osäkerhet inte borde ligga i någons intresse.

Samtidigt som det ju är ett exempel på viss vitalitet i det gradvis framväxande europeiska politiska systemet att frågor som dessa över huvud taget uppkommer.

Främst Frankrike – men mer denna fredag

Sakta plockar jag ihop pappren på UD för att ge mig hem för denna veckas första mer eller mindre fria afton – om det nu inte plötsligt inträffar någonting oväntat.

Tidigare i dag hade vi bra överläggningar med president Sarkozy, utrikesminister Kouchner och Europa-minister Lellouche.

Fokus låg rätt naturligt på klimat- och ekonomifrågorna, men vi gjorde också klart hur vi i det mer omedelbart perspektivet skall arbeta med de pågående anslutningsförhandlingarna. Det var viktigt.

Annars har det varit en dag med många och varierande kontakter.

Jag hade ett samtal med min isländske kollega Össur Skarphedinsson om hur diskussionen nu går i alltinget om förslaget om att lämna in en ansökan om medlemsskap i den Europeiska Unionen.

Och vi var överens om att fortsätta att hålla nära kontakt i den frågan.

Jag hade också samtal med såväl Storbritanniens utrikesminister Miliband som Irans dito Mottaki om de företrädare för EU-ambassader som fortfarande är fängslade i Teheran.

Det är fortfarande två av de nio som arresterades som fortfarande inte frisläppts, och detta är självfallet inte acceptabelt.

Samma budskap har framförts till de iranska ambassadörerna i samtliga EU-huvudstäder. Vi vill tydligt visa den europeiska solidaritet som finns i denna fråga.

Och därtill kom olika kontakter om olika aspekter på situationen i södra Kaukasus och den europeiska politiken där liksom fortsatta sådana om utvecklingen i Afghanistan och vårt agerande där.

Via vår ambassadör på plats uttryckte vi också oro för delar av diskussionerna vid det pågående afrikanska toppmötet i Sirte i Libyen – det gäller skyldigheten för alla att fullt ut samarbeta med den internationella brottsmålsdomstolen ICC.

Men nu hoppas jag att vi kan stänga denna butik för denna dag.

Frankrikes dag

Efter en gårdag som bl a innebar ordförandeskapsuttalande om situationen i Honduras och diskussioner om bl a Afghanistan-politiken och den transatlantiska dimensionen är denna fredag dagen för dialogen med Frankrike.

Hit kommer nu för diskussioner med främst Fredrik Reinfeldt president Nicolas Sarkozy, men därtill för diskussioner med mig och Cecila Malmström såväl utrikesminister Bernard Kouchner som nyblivne Europa-ministern Pierre Lellouche.

Att Pierre tillhör mina närmaste franska vänner sedan mer än två decennier tillbaka gör inte den saken sämre.

Alldeles säkert kommer dagens diskussioner att spänna över vida fält.

Och det skall förvisso inte glömmas bort att det var ca ett år sedan som vi offentliggjorde det gemensamma program för 18 månader av först franskt, sedan tjeckiskt och till sist svenskt ordförandeskap av EU som vi då resonerat ihop oss om.

All fullfölja det programmet – och att hantera den dynamiska värld med ständigt nya utmaningar – förblir viktigt också för vårt ordförandeskapet.

Det blir överläggningar och lunch i Rosenbad – och alldeles säkert åtskilligt av intresse.

Att göra bra ändå bättre

Så blev det en afton med diskussioner om olika aspekter av den transatlantiska dimensionen på den europeiska utrikespolitiken.

Hur skall en relation som nu är bra kunna göras ännu bättre?

På måndag landar president Obama i Moskva för betydelsefulla samtal, och innan dess är det naturligt att det är åtskilliga kontakter över Atlanten kring de olika frågeställningar som kommer upp där.

Men också när det gäller situationen i Mellersta Östern har vi all anledning att ytterligare fördjupa samarbetet.

Senare under hösten kommer vi i Washington att ha ett sedvanligt toppmöte mellan USA och den Europeiska Unionen.

Kan vi på något sätt förbättra dess former för att ge mer substans åt dialogen på denna nivå? Då befinner vi oss i slutskedet av upptakten till klimatmötet i Köpenhamn.

Alldeles säkert kommer vi då att vara i en situation där det kommer att krävas en tydligt fördjupad dialog kring situationen i och kring Iran.

Hur säkerställer vi bäst att vi har en gemensam linje när utmaningarna där börjar att bli allt mer krävande?