Allvarliga och varaktiga svallvågor

Svallvågorna efter dagens ryska beslut att riva upp gamla gränser i Kaukasus har gått höga under dagen – och kommer att fortsätta att göra det under en betydande tid.

Jag har haft samtal med ett antal kollegor och kommer att fortsätta att ha det under morgondagen.

På torsdag träffar jag så Frankrikes utrikesminister Kouchner och Tjeckiska Republikens dito Schwarzenberg i Paris med diskussioner bl a inför måndagens europeiska toppmöte i Bryssel.

Och därtill det har det blivit intervjuer och uttalanden för såväl svenska som internationella media.

Att Ryssland kommer att stå tämligen isolerat i denna sin politik tror jag inte det behöver råda några större tvivel om. I Europa skulle det möjligen vara Belarus som väljer att följa den ryska linjen – jag har mycket svårt att se att någon annan skulle göra det.

Och inte heller på det vidare internationella planet finns det så många som kommer att följa den ryska linjen. Betydelsefulla länder som Kina, Indien, Sydafrika eller Brasilien kommer inte att göra det.

Möjligen går en eller annan allierad att leta upp. Cuba och Venezuela skulle väl vara de mest uppenbara kandidaterna.

Sedan återstår att se hur Ryssland kan pressa de olika centralasiatiska staterna. Något genuint stöd för det ryska beslutet finns där med all säkerhet inte – men möjligen en rädsla för konsekvenserna av att inte följa ett diktat från Moskva.

Det kan ju inte uteslutas att man diskret hotar vissa av dem med börja att leka också med deras territoriella integritet.

Ryssland kommer nu att upprätta avtal om vänskap, samarbete och ömsesidit bistånd med dessa två områden. I praktiken kommer de ju att bli ryska satelliter – att föreställa sig att Sydossetien i något avseende skulle kunna fungera som en självständig stat är ju närmast att utmana löjet.

Till alla de bekymmersamma aspekterna på detta beslut hör frågan om flyktingars rätt att återvända.

Av befolkningen i Sydossetien var ca en tredjedel georgier, men betydande delar av dem har nu flytt eller fördrivits. Kommer de att förvägras möjligheten att återvända?

Av de ca 500 000 människor som bodde Abchazien före krigen i början av 1990-talet var under 20 % etniska abkaser, medan georgier var den numerärt största nationella gruppen. Huvuddelen av dem tvingades på flykt och endast en mindre del har kunnat återvända till det s k Gali-distriktet i anslutning till gränsen till det övriga Georgien.

Och nu har några 10 000-tal georgier och andra tvingats fly från detta och andra områden av Abkazien. Sannolikheten för att man kommer att respektera beslut av FN och andra att ge dem rätten att återvända är nog dessvärre mycket liten.